En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Direktlänk till inlägg 10 maj 2017

För mycket ångest

Av Sara Modigh - Onsdag 10 maj 02:15

För många år sedan jag brukade vakna av ångestattacker regelbundet. Det kunde vara på grund av mardrömmar, eller stress inför saker jag behövde göra. Ibland dök dem upp bara helt spontant utan någon anledning. Men de senaste åren har det vart lungt, jag har inte vaknat i panik alls.

Inte förren härrom dagen i allafall.

För då gjorde jag det, jag vaknade med paniken i bröstet och kunde knappt andas på grund av ångesten, och det hände tre gånger under två timmar. Sen har det hänt nästan varje natt sen dess att jag vaknat med panik minst en gång. 


Alltså att jag vaknat av en attack av ångest som är helt oprovocerad, och bara sköljer över mig.

Ligger och sover så skönt och drömmer fina drömmar. Men så plötsligt vaknar jag av ångesten som kommer över mig som en blixt från klar himmel.

Jag trodde den biten av mitt liv med ångest och panik som helt plötsligt väcker mig var över.
Jag förstår inte vad all ångesten kommer ifrån. Hela dagarna får jag som små attacker med en så obehaglig ångest.
Detta sätt att ha ångest känns så irriterande.
För det kommer helt utan förvarning och helt utan anledning.

Förut har ju min ångest bara ökat när jag ställts inför något speciellt som jag upplevde som obehagligt och då har jag ju vart förbered på attackerna. Jag har vetat att jag förmodligen kommer få en panikattack i vissa situationer. Men nu bara kommer dom flera gånger om dagen från ingenstans.


Det känns som om jag går och är nervös och stressad hela tiden och det är svårt att hantera.

Härom dagen fick jag även en så konstig känsla.
Det var som om jag blev strypt. Det kändes som ett tryck över bröstet, jag upplevde att det var svårt att få luft och hela mitt huvud kändes som det fylldes med blod. Ni vet den där känslan man får när man hänger uppochner.
Det kändes som hela ansiktet skulle explodera. Öronen och kinderna kändes så otroligt varma att det brändes. Men vid beröring var de samma temperatur som resten av kroppen.

Det var en fruktansvärt obehaglig upplevelse och jag har aldrig känt något liknande.
Så nu vet jag inte om just det var ångest, MS eller något annat.
Bryr mig väl inte så mycket egentligen så länge jag slipper uppleva det igen för det var riktigt obehagligt. 


Känner mig fortfarande rätt nedstämd också, har inte orken eller lusten att sköta livet.

Ligger mest i sängen och äter godis, för det är det enda som får mig att må bra just nu. 

Har i allafall äntligen fåt en läkartid, så får vi väl se vad hon säger. 

Har ju inte lika mycket självmordstankar längre iallafall, så det är ju alltid nått. 

 
 
Ingen bild

Ingela

Torsdag 11 maj 13:47

Hej!
Vad otroligt jobbigt och dränerande att vakna så och sen även må dåligt under dagarna. Panikångest är fasansfullt och kroppens sätt att markera att nu är det INTE ok. Så tänker jag iallafall. Det är så lätt att vänja sig vid att må dåligt och livssituationen ses som normal fast den absolut inte är det. Kroppen och själen vill säga ifrån. Kram

Sara Modigh

Måndag 15 maj 18:05

Ja, det är väldigt tröttsamt faktiskt. Det tär mycket på kroppen både fysiskt och psykiskt med all denna ångest.

 
Cilla

Cilla

Torsdag 11 maj 13:49

Det är så himla jobbigt när det bara kommer från ingenstans! En gång körde jag på motorvägen. Började kallsvettas, ett ökat tryck i huvudet som om man var i en tryckkammare, ett högt ljud i öronen, sen blev att supersnurrigt, fick tunnelseende och det kändes som om jag skulle sugas ur min egna kropp. Jag fick köra av och sätta på varningsblinkers. Det hände fler gånger men tack och lov inte mer i bilen.. men jag har oxå erfarenhet att vakna upp med världens panik mitt i natten. Allt känns obekvämt, man försöker somna men ingen plats känns bra, sonen sover och man kan inte "fly" vilket skapade mer panik..

http://nouw.se/cillaphoto

Sara Modigh

Måndag 15 maj 18:08

Ja det är ju definitivt det värsta, när det kommer utan förvarning och vid tillfällen då man inte är beredd på det.
Har vaknat med ångest så mycket nu det senaste att jag börjar bli rädd för att sova. Blir så stressad varje gång jag håller på att somna att jag vaknar.
Har knappt sovit alls de senaste veckorna

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara Modigh - Lördag 11 nov 01:15


Jag är inte vacker. Jag har aldrig varit vacker.  Hela mitt liv har jag alltid fått höra att jag inte räcker till.  Jag är inte smal nog, jag är inte söt nog, mina bröst är inte tillräkligt stora och så vidare i en oändlighet.    Jag säger in...

Av Sara Modigh - Lördag 4 nov 16:45


       

Av Sara Modigh - Torsdag 2 nov 15:45


  Ärren är en del av mig, jag kommer alltid att ha mina ärr med mig som en påminnelse över de fruktansvärda tider jag överlevt. Men åh vad jag ibland önskar att jag inte hade mina ärr. Jag har som vuxen aldrig fått se mina armar utan ärr. Jag ve...

Av Sara Modigh - Tisdag 24 okt 12:52


         

Av Sara Modigh - Lördag 21 okt 10:30


Jag sa aldrig något när jag blev våldtagen, vet ni varför?  Jo för jag blev våldtagen av min pojkvän. Något som jag hade fått höra så många gånger att man inte kan bli. Så inpräntat var det i min hjärna att för att vara en "riktig" våldtäkt så man ...

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

Fråga mig

124 besvarade frågor

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se