En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Direktlänk till inlägg 7 juli 2017

Jag vill (inte) ha fyra liter medusin

Av Sara Modigh - Fredag 7 juli 07:06

Häromdagen hade jag det där mötet på psykiatrin som jag skrev om tidigare. Jag var så otroligt orolig över det där mötet. Kunde inte sova alls på natten och ett par timmar innan jag skulle åka dit började ångesten verkligen sätta igång.
Precis innan vi skulle åka satt jag verkligen och skakade av ångesten.
Det var länge sedan jag påverkades så där mycket av ångesten som jag gjorde inför det mötet.

Jag visste inte alls vad jag skulle vänta mig. Skulle jag bli inlagd, tvingad att ha en regelbunden psykologkontakt eller skulle jag inte bli trodd alls och få min sjukskrivning och aktivitetsersättning indragen? Jag hade så många katastroftankar innan mötet att alla tänkbara scenarion gick genom mitt huvud flera gånger om.


Jag vet ju att det är sådana tankar som ofta triggar igång denna fruktansvärda ångest. Men jag har verkligen ingen kontroll över dem. Det är väldigt svårt att hindra tankar från att komma. Det går ju liksom inte att tänka på något man inte ska tänka på utan att tänka på den saken. Samtidigt så spelar det ingen roll om jag tänker på något annat. För vad jag än tänker på så nästlar sig alltid de där otäcka ångestgivande tankarna in på ett eller annat sätt.

Det är nästan som en superkraft det där. Vad jag än tänker på kan jag få tankarna till något negativt, speciellt nu när jag är i en sådan här jobbig period.

Oavsett så tänkte jag väl mest säga att trots all ångest jag hade innan så gick mötet bra.
Träffade en psykiatriker och han var trevlig så jag kunde slappna av lite när jag väl var där.
Fick mediciner utskrivna och jag är väl inte superglad över det. Men det kanske är det jag behöver just nu.


Medicinen jag fick skulle ju även vara bra mot nervsmärtor så om dem kan dämpas lite på köpet vore det ju bra.
Kanske om jag tänkte på de där antidepressiva som ett läkemedel mot nervsmärtor kanske det blir lättare att ta dem.
För som det är nu har jag ju så många negativa associationer till psykofarmaka att jag är rädd att jag kommer må dåligt bara för att jag är förinställd på att jag kommer få miljoner biverkningar.
Jag har ju alltid varit oerhört känslig för biverkningar på mediciner. Har aldrig tagit en enda medicin utan att få biverkningar. Så chansen att jag inte skulle få några nu känns ju rätt obefintlig.
Speciellt med tanke på listan över biverkningar. Den var ju inte kort direkt.
Och ja, jag vet att man inte borde läsa det där egentligen. Men är så himla nervös över att ta den här nya medicinen.


Ska ta första tabletten nu hade jag tänkt.


Men jag vill egentligen inte.


Just nu känner jag att jag hellre mår dåligt på ett "rent" sätt än att jag ska må dåligt av kemikalier jag proppar i min kropp för att få bort mitt naturligt dåliga mående om ni förstår vad jag menar.
Biverkningar är jävliga och på nått vis frivilliga. Det är du själv som väljer att stoppa i dig ämnena som ger dig dessa symptom.


Nä usch vad ska jag göra?


Jag får väl ge det en chans och om jag får en massa biverkningar så får jag väl avsluta den behandlingen.

Fick även Theralen droppar utskrivet för att ta tillsammans med sömntabletterna jag fick utskrivet hos neurologen. Det blir bara mer och mer mediciner.

Jag har gått från dropp en gång var fjärde vecka till nu 1 x Gilenya, 2 x Divisun, 1-2 x Zopiklon + Theralen droppar och 2 x Duloxetin efter första insättningsveckan.


Det blir liksom sju tabletter om dagen om jag tar alla. Utöver det så har jag fått mycket mer migrän sedan jag började med Gilenya så vissa dagar blir det ju även huvudvärkstabletter.

Nu tar jag ju dock sällan Divisun två gånger om dagen för jag har svårt att komma ihåg och helt ärligt bryr jag mig inte så mycket. Det är ju "bara" D-vitamin. Har inte allt för låga värden och MS har jag ju redan så lär ju inte få det igen på grund av D-vitamin brist.
Sen tar jag inte heller sömntabletterna då jag inte tyckte jag fick någon bra effekt av dem.
De hjälpte mig inte att somna och nästa dag fick jag bara svårare att ta mig upp och kände mig "bakis" hela dagen.
Och tar jag dem när jag är trött och kan somna av mig själv, för att inte vakna under sömnen så kan jag sova i ett dygn för jag är så trött dagen efter. Så jag vet inte om jag kommer ta de där dropparna av Theralen. Känns överflödigt att ta en medicin för att en annan medicin som jag inte ens vill ta ska fungera.


Usch vad jag hatar mediciner alltså.
En medicin mot sjukdom. En medicin för biverkningarna av den första medicinen och sen en tredje för att få den andra att fungera.
Kommer det någonsin ta slut liksom?

Jag vill inte tillbaka till tiden då jag åt 40 tabletter om dagen. Det får bara inte bli så igen. Enda anledningen till att jag ger detta en chans är väl just för att självmordstankarna skrämmer mig. Just nu är jag rädd att min psykiska ohälsa skulle kunna bli dödlig om jag inte tar mig ur den svackan jag befinner mig i.
Annars hade jag nog vägrat all psykofarmaka.


Men nu är det bara att bita i det sura äpplet och ta de där jäkla tabletterna

 

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara Modigh - Torsdag 21 sept 16:41


Jaha ja, vad ska man ens säga? Är så trött på skiten.  Tror ni inte att så fort min öroninflammation och hörselgångsinflammation går över på högersidan så hoppar den till mitt vänstra öra istället?  Började göra ont i förrgår kväll. Sen igår gjor...

Av Sara Modigh - Tisdag 19 sept 13:00

Alltså sedan jag började ta Theralen-droppar till kvällen för att kunna sova har jag börjat drömma så konstiga drömmar.  Alltså drömmarna är så sjukt knäppa så det inte är sant. Önskar ibland att jag kunde spela in drömmarna och visa upp dem för ja...

Av Sara Modigh - Onsdag 13 sept 03:45

09-09-17 Alltså fy sjutton så ont jag har i mitt öra. Det riktigt pulserar i hela örat och smärtan strålar ner i nacken och käken. Kan knappt öppna munnen. Fick åka till jourcentralen igår morse för att kolla örat. Visade sig att jag har öroninflam...

Av Sara Modigh - Torsdag 7 sept 02:30


Ja, här är en snubbe som inte vet när det är dags att sluta. Att han dessutom försökte skriva till hälften av mina kvinnliga vänner på Facebook gör ju inte saken bättre.  Detta är nog en av de konstigaste "konversationer" jag har haft.  Redan i b...

Av Sara Modigh - Fredag 1 sept 18:15


Får man börja om sitt liv? Bara trycka på reset och göra om allt från början. Fast med kunskapen och vetskapen jag har nu?  Det finns så mycket jag skulle vilja ändra i mitt tidigare liv. Tyvärr fungerar det ju inte så. Det går inte att trycka på e...

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

Fråga mig

122 besvarade frågor

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se