Direktlänk till inlägg 3 augusti 2017
Oj vad tiden går. Känner verkligen att bloggen kommit lite i skymundan den senaste tiden.
Först och främst har jag ju inte mått så bra, så jag har inte riktigt haft orken till att blogga.
För det andra har det ju varit rätt mycket den senaste tiden med förberedelser inför födelsedagskalas och så vidare.
Fyllde 27 för ett par dagar sedan och hade kalas hemma hos mig själv för första gången.
Så jag har bakat bullar och kakor i mängder som jag kunde bjuda mina gäster på.
Jag är så otroligt glad över att jag klarat av något sådant. Jag har knappt bjudit hem min släkt alls sen jag flyttade hemifrån för snart nio år sedan.
Främst för att jag inte klarat av stressen och pressen jag känner för att ha allt "perfekt", men i mina ögon kan jag inte uppnå detta "perfekta" jag strävar efter. Men jag över verkligen på att släppa det där kravet på att vara perfekt och jag tror jag kommit rätt långt på vägen.
Jag minns för ett par jular sedan när vi skulle fira julen tillsamman jag och mina syskon hemma hos mig på kvällen. Och som jag grät varenda dag innan för att jag inte tyckte att jag kunde göra det bra nog.
In för födelsedagen hade jag knappt ens någon ångest alls inför att gästerna skulle komma. Trots att fönsterna var smutsiga och mattorna var orena. Trots att kakorna inte såg perfekta ut och bullarna blev lite torra. Trots att jag inte hade några dukar till borden eller gardiner i sovrummet.
Det där är saker som jag hade kunnat gråta mig till döds över för ett par år sedan. Saker som egentligen är totalt onödigt men som ändå gnagde så inom mig. Förmodligen av rädsla att bli dömd av andra. "Hon klarar ju ingenting den där Sara, inte ens ett par bullar kan hon fixa", "Såg ni att de inte har gardiner i sovrummet". Men på nått vis har jag lyckats släppa de där tankarna. För hur mycket jag än kämpar kommer inte allt att bli perfekt, och även om det blir det kommer människor ändå att vara dömande och hitta saker att klaga på.
Födelsedagskalaset blev jättebra, det var skönt att faktiskt ta steget att våga bjuda hem så mycket människor till mitt hem.
Förutom kalas har jag även vart ute och bowlat med mina syskon och deras bihang, har vart på bio inte bara en utan två gånger. Har sett Spiderman och Wonder Woman så klart ;)
Tyckte båda filmerna var bra, och jag har även gjort framsteg i biosalongen, Jag vågar nu mera sitta på andra raden istället för som förut då jag inte vågade sitta någon annanstans än på första raden.
Men vi var ensamma på andra raden och hade ingen framför oss båda gångerna och det är nog den största anledningen till att det fungerade så bra som det gjorde.
Men det är ändå ett framsteg.
Medicineringen går hyfsat bra. Känner inte direkt av några hemska biverkningar men jag har börjat få problem med att komma ihåg att ta medicinen. De senaste veckorna har jag glömt att ta den typ två gånger i veckan.
På tal om det borde jag ta den nu innan jag glömmer att ta den idag...
Kommer snart ;)
Sådär ja, haha
som sagt så känner jag inte av några direkta biverkningar, men jag vet inte om jag känner mig bättre heller. Men det är svårt att säga. Jag har inte krisat så mycket och jag har inte längre massor med självmordstankar så det är ju i alla fall en stor förbättring. Jag sover dessutom så mycket bättre nu när jag tar Theralen-droppar på kvällarna. Jag tror att jag aldrig någonsin sovit så bra som jag gör med dem. Nackdelen är ju att jag blir rätt trött dagen efter.
Så det blir ju mest att man sitter hemma och spelar dator eller kollar på någon serie, för jag orkar liksom inte med så mycket annat.
Men just nu fungerar det ändå rätt bra. Har ju ändå kommit ut och gjort saker och fixat ett födelsedagskalas, och det är ju betydligt mer än jag gjorde innan, och definitivt om man ser tillbaka till för ett par år sedan då jag inte ens kom upp ur sängen.
Jag har gjort många framsteg och det måste jag vara glad över!
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se