Jag vet inte varför men jag hatar verkligen när någon säger att de tycker synd om mig. 

Det kanske är konstigt men jag verkligen AVSKYR det. 

Av någon anledning får det mig att känna mig så liten och ynklig, det får mig att känna att jag måste må jättedåligt och tycka synd om mig själv. Det får mig att känna mig patetisk och som ett litet krälande kryp på marken. Någon som inte kan stå upp för sig själv eller bära sin egen tyngd. 

Jag gillar inte känslan av att bli ömkad, för jag tycker inte synd om mig själv så varför ska du göra det?

Jag menar inte att alla ska vara helt oempatiska, självklart inte. Men för mig är förståelse mycket viktigare än medlidande. Så meningen "oj jag förstår att det måste vara jobbigt för dig" och meningen "gud jag tycker så synd om dig", är stor skillnad för mig. Den ena säger att jag är stark som orkar kämpa med mina problem och den andra låter det som jag är en försvarslös liten individ som bara är ett offer för elände. 

Jag menar inte heller att det är fel att tycka synd om någon. Det är en naturlig reaktion. Jag pratar bara om hur jag själv reagerar på när andra människor uttrycker hur synd de tycker om mig. Detta är bara min upplevelse och tolkning. Detta är mina känslor och behöver absolut inte vara en representation över vad andra känner och tycker. 

Ibland undrar jag varför detta "jag tycker så synd om dig", framkallar dessa känslor hos mig. För det är ju inget fel med att vara liten och svag, det kanske är synd om mig som har alla dessa diagnoser och sjukdomar, beroenden, problem och en mamma som gått bort alldeles för tidigt. 

Jag har haft många motgångar och det är väl naturligt att tycka synd om någon som måste gå igenom ena hemskheten efter den andra. 

Men jag har aldrig funnit styrka i att sitta hemma och tycka synd om mig själv, det förändrar liksom inte situationen. Klart att jag i stunder ifrågasatt varför i hela friden mitt liv ska vara så svårt, men för det mesta har jag funnit den mesta styrkan i att acceptera mitt liv för vad det är. Att inte försöka fly från eländet utan stanna kvar och hantera problemen bäst jag kan. 

För jag kan inte annat än att göra mitt bästa för att ha en dräglig vardag. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...