Får man börja om sitt liv? Bara trycka på reset och göra om allt från början. Fast med kunskapen och vetskapen jag har nu? 

Det finns så mycket jag skulle vilja ändra i mitt tidigare liv. Tyvärr fungerar det ju inte så. Det går inte att trycka på en knapp och börja om.

Men om jag inte får göra om det kan jag inte åtminstone få åka tillbaka och prata med mitt unga jag? Finnas där som det stöd jag behövde och ge den förståelsen som jag aldrig fick. 

Jag önskar så att jag kunde åka tillbaka till den där rädda och ängsliga lilla flickan och säga att allt kommer bli okej. Att monstren under sängen inte är annat än ett kreativt sinne fyllt av skpande. 

Tänk så mycket skapande man måste ha om man kan skapa monster som inte finns. 

Monster som blev till ångest och år av rädslor som fortfarande styr mitt liv. 

Jag önskar att jag kunde åka tillbaka till mitt tioåriga jag och berätta att inga av de där elaka orden jag fick höra var sanna. Jag önskar att jag kunde övertyga mig själv om att jag var värdefull och att jag skulle stå på mig själv. Lära mig att tycka om mig själv för den jag är istället för att önska att jag vore någon annan. Istället för att önska mig ett annat liv, lära mitt tioåriga jag att hantera det liv jag fått. 

Jag önskar jag kunde besöka mitt tonåriga jag och och berätta hur fruktansvärt ett självskadebeteende är. Intala mig själv att sluta innan det är försent. Att få mig själv att aldrig ta upp rakbladet. Att aldrig ge bort min kropp till främmande män.

Jag önskar att att jag kunde få mig själv att förstå att det viktigaste i livet inte är att ha ett midjemått som är mindre än måttet runt mitt huvud. Förstå att jag själv är viktigare än något annat och att jag faktiskt har ett värde som människa även om jag inte är smal eller populär. Att huvudsaken är att jag försöker även om jag inte får höga betyg eller ens godkänt. Jag önskar att jag kunde få mig själv att inse att skolan är viktig även om man inte klarar av den. Gå på lektionerna och gör ditt bästa istället för att fly från ett eventuellt misslyckande genom att skita i det totalt. 

Jag önskar att jag kunde säga till mitt nittonåriga jag att självmord inte är lösningen på dina problem och att du en dag kommer vara glad över att du misslyckades. Säga till mig själv att inte ge upp, utan fortsätta kämpa även fast det käns lönlöst. 

Se mig sjäv i ögonen och få mig själv att inse att livet är för viktigt för att kastas bort i så unga år. Berätta för mig själv hur mycket styrka jag faktiskt har. Hur mycket vi klarat oss igenom. 

Livet är fyllt av hinder, men det betyder inte att man bara ska sätta sig ner vid hindret och ge upp. 

Det går alltid att hitta andra vägar. 

Det spelar ingen roll att jag inte har ett jobb, jag kan bidra till samhället på andra sätt. 

Titta bara på det arbete vi lagt på bloggen. Om du bara visste hur mycket din lilla blogg kommer växa.

Hela mitt liv har jag kämpat och jag önskar så att det inte hade behövt vara på det viset. Tänk om jag hade fått leva ett liv fritt från både min psykiska och min fysiska ohälsa. Hur hade mitt liv sett ut då? 

Men trots all skit jag har gått igenom så är det ju just det som har format mig till den jag är idag. 

Jag önskar att jag hade kunnat förmedla det till mitt yngre jag, att du är sjuk men det är okej.

Du kommer kunna leva ett bra med din problematik en dag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...