Direktlänk till inlägg 2 oktober 2017
Alltså det där med medicinering har ju aldrig riktigt varit min grej eller vad man ska säga.
Jag har inte haft superbra erfarenheter med de mediciner jag tagit under mitt liv.
Det har varit ena hemska biverkningen efter den andra.
Men nu har jag haft de här nya medicinerna ett tag och det känns som det börjar reda ut sig.
Nackdelen är väl att de antidepressiva tabletterna gör att jag ständigt går med en likgiltighetskänsla.
Men det är väl okej med tanke på alternativet.
Jag är inte alls så labil som jag var tidigare, och jag har inte heller självmordstankar längre.
Att jag dessutom kan sova ordentligt för första gången i mitt liv har vart otroligt skönt.
Mina mardrömmar är inte lika skrämmande, jag vaknar inte i panik sjuttioelva gånger per natt och jag är inte lika lättväckt som jag har varit och det gör ju att min sömn är så mycket bättre.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se