En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Direktlänk till inlägg 27 februari 2018

Hur?

Av Sara Modigh - Tisdag 27 feb 15:30

Hur man man känna sig så ensam trots att man är omgiven av så mycket folk. Hur kan man känna sig ensam trots att man har sin familj och alla sina vänner runt omkring sig? Hur man man känna sig övergiven fast alla man känner gladeligen skulle hjälpa mig om jag bara bad om det? 


Jag förstår ärligt talat inte det det där. Ändå så känner jag mig ensammast i världen. 

Känner mig helt övergiven och utanför. 

Vet inte alls vad jag ska ta mig till eller hur jag ska kunna bryta mig ur denna överväldigande känsla. 

Jag känner mig maktlös inför mina egna tankar och känslor. Allt är så mörkt och läskigt, jag förstår inte hur det kan ha blivit såhär igen. 

Hur kan jag ännu en gång må såhär dåligt? 


Varför ska jag må såhär? Jag vill inte må såhär? Jag har gjort allt jag kan för att inte må såhär, och ändå är jag här igen. 

Liggandes på golvet skrikgråtandes tills jag nästan spyr, självskadetankar, självmordstankar och inget hopp om en ljusare framtid. 

Det är som att allt jag kämpat för de senaste åren är som bortblåst.


Ingenting känns roligt längre, inget av det som jag blivit glad av förut gör mig glad längre. 

Jag har inte ens orken att göra det mer. Jag vill bara sova, men sömnen fungerar inte heller. 

Antingen sover jag inte alls eller så sover jag nästan ett dygn i sträck. 


 
 
Ingen bild

Sofie

Onsdag 7 mars 18:05

Men fina Sara, vad tråkigt att läsa att du mår så dåligt. Var länge sedan jag var inne och läste här då det var så glest mellan inläggen. Trodde att du hade livet på ganska rätt bana där. Hoppas att du får hjälp/kan ta emot hjälp. Styrka till dig och dina nära.

 
Duc

Duc

Fredag 16 mars 10:24

I happened to read your post. You are loved by so many! Although it may not always feel that way. I hope you can take you back out of that darkness.

http://phathai.com.vn

 
Rebecca

Rebecca

Lördag 17 mars 18:05

Trillade nyss in på din blogg och vill väldigt gärna skicka iväg lite styrka till dig, även om det är ett tag sedan inlägget skrevs. Jag har själv gått igenom det här, och går igenom det - om och om igen. Jag förstår tyvärr vad du menar, kanske inte precis, men jag har en aning om hur du känner. Jag känner ju liknande känslor och jag vill verkligen att du ska veta att du inte är ensam. Hur svårt och jobbigt det än är, så är du aldrig ensam. Ta hand om dig, och tveka inte att höra av dig till mig om du känner för det. Stora kramar <3

http://www.nouw.com/beccisrecovery

 
Sandra Andersson

Sandra Andersson

Söndag 18 mars 15:23

Hej!
Blir så berörd av din blogg. Läser dina inlägg och försöker förstå. Är mamma till en tonåring som lider av depression. Din blogg är viktig, den ökar kunskap, ger tankeställare och berör.

http://attbestigaberg.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara Modigh - Fredag 6 juli 04:02

           

Av Sara Modigh - Onsdag 27 juni 05:05

Trots att det gått över tio år påverkas jag fortfarande av det du gjorde mot mig.  Jag kan känna din tyngd över min kropp, känna dina tunga flåsande andetag mot mitt ansikte, känna den fasansfulla och lamslående skräcken du utsatte mig för. Den skr...

Av Sara Modigh - Onsdag 13 juni 01:15


Jag känner alldeles för mycket och alldeles för lite på samma gång. Jag känner mig så kluven i allt. Som om jag består av två delar som hela tiden bråkar. En del av mig är så trött att jag knappt kan fungera, men den andra delen kan inte sova för jag...

Av Sara Modigh - Onsdag 30 maj 09:00


    Wow, Mister hobbypsykolog kommer och talar om för mig vad jag bör och inte bör göra baserat på en bild på mig.    Sådant här gör mig så jäkla förbannad, alltså på riktigt. Det är så otroligt oansvarigt att säga åt sjuka människor att slu...

Av Sara Modigh - Torsdag 24 maj 20:44

Som ni säkert har märkt så skriver jag knappt alls på min blogg längre. Dels för att jag har hamnat i en ganska rejäl svacka, men också för att jag inte brinner för bloggandet på samma sätt som jag gjort tidigare.  Det känns bara som om jag upprepa...

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se