Vem är jag ens? Är detta mitt liv?

Är det såhär det ska vara? 

Jag vill bara fly från allt, försvinna... Men hur mycket jag än flyr kan jag inte springa ifrån livet.

Livet som jag så innerligt hatar, jag avskyr allt med det. Den ständiga ångesten som river i bröstet, oron som gör att jag ligger sömnlös i timmar, paniken som väcker mig när jag väl lyckats somna. Sorgen som ligger som en tjock, svart kletig tjära inom mig och gör allt så tungt. 

Smärtan i kroppen som ständigt gör sig påmind, den eviga tröttheten som jag aldrig kan bli av med,  orkeslösheten som gör det omöjligt att ens klara av de enklaste vardagsuppgifter. 

Att inte kunna lyfta något över huvudet utan att känna sig döende, förstår ni hur handikappande det är? Bara att sätta upp en hästsvans får mig svimfärdig och myrkrypningarna i armarna är så fruktansvärda.

Känsligheten mot värme som gjort att jag varit helt isolerad i min lägenhet under hela sommaren, oförmögen att lämna den. 

Har ni förresten tänkt på hur mycket vi egentligen har i våra liv som är varma? Det var inget jag någonsin reflekterat över innan jag drabbades av MS.

Jag kan inte stå vid en spis mer än några sekunder innan jag är överhettad, att dammsuga är ett helvete för varmluften som blåser ut ut dammsugaren värmer rummet väldigt fort. Att dammsuga är ju dessutom fysiskt ansträngande vilket även det gör att man blir varm. Jag kan inte vistas i en tvättstuga med torkskåp eller torkrum igång eller vara i ett badrum där en dusch är igång eller någon precis duschat varmt. 

Till och med mänsklig närhet är jobbig! För blir jag varm, ja då mår jag så extremt dåligt!

Och hur jobbig och handikappande min MS än är, så är det egentligen ingenting mot min psykiska ohälsa. Men den är svårare att prata om, svårare att beskriva. 

Stressen och pressen att försöka leva ett "normalt" liv, trots att det är dömt att misslyckas kväver mig. Önskan om att bara få vara kapabel att ta hand om mig själv är så stark, men trots det går det inte. 

Att som vuxen kvinna inte kunna bre sig själv en smörgås när hon är hungrig för att hennes psykiska ohälsa stoppar... fattar ni hur fucking jävla förnedrande det känns? Jag känner mig så värdelös, patetisk och oduglig. Jag har liksom ingenting att komma med.

Jag kan ingenting, orkar ingenting, gör ingenting. Sitter bara och ruttnar bort i min ensamhet och knappt ens det orkar jag med. 

ensamhet..

Jag har så mycket människor runt omkring mig, men ändå känner jag mig så otroligt ensam.

Det finns liksom ingen som jag känner mig trygg med, ingen jag känner att jag kan prata med, ingen jag vågar släppa nära. 

För jag har blivit så fruktansvärt sårad av personen jag en gång litade på mest av allt i världen. 

Så nu litar jag inte på någon! Jag kan inte, det är en spärr som gör att jag inte vågar släppa någon så nära igen. 

Jag känner mig så trasig, som om jag aldrig någonsin kommer kunna ha en normal relation efter allt som hänt. 

Dömd att förbli ensam och olycklig resten av mitt liv, oförmögen att finna mening i livet. 

Nervsmärtor, myrkrypningar, brännande hud, domningar, känselstörningar, yrsel, balansproblem, huvudvärk, värmekänslighet, feberkänsla, illamående, problem med urinblåsan, fatigue, depression, ångest, flashbacks, panik, koncentrationssvårigheter, hjärntrötthet, självhat, hopplöshet, självmordstankar.. det är min dagliga kamp. En kamp jag känner allt mer att jag håller på att förlora.

För hur gör man ens för att finna motivationen att kämpa när man inte längre har något att kämpa för?  

Ibland undrar jag varför jag ens ska fortsätta leva? Jag är bara en belastning för mina närstående och för samhället. Bidrar inte med någonting, har inget syfte, ingen funktion. 

Jag är skräp, jag är trasig.. och vad gör man med trasiga saker som inte går att laga? Jo man slänger dem. 

 

Tommy Vaara

7 september 2018 02:26

Jag önskade du bodde närmare, vi kunde gått nere vid havet känt vindarna blåsa i våra hår, se vågorna piska mot stenarna, ta foton, fika nere vid hamnen, se båtarna som står stilla, göra löjliga saker utan o bry om vad folk tycker, kanske ger varandra en lycko kram, kanske vågar ge dig en gammal dags kyss på dina röda kinder som du fått från havet's vindar. Går hem o spelar Resident Evil hela natten, dricker kaffe e vad du nu dricker men jag skall skaffa det. Sover i sängen när nattens skugga kommit in, prata om livet, kanske vågar röra din kropp e kanske bara smeker dina öron snibbar lätt o känna den fina doft från ditt hår. Du kan få krama min flodhäst Rutger ifall du är osäker, men kramar du mig när jag ligger på sidan så kommer jag i himmelen för jag har inte känt mjuka händer på länge o känner mig trygg att man inte behöver ha ett sex pack för o vara vacker för nån. Nu äta soppa o se film, massa kramar till min kurviga prinsessa.

 

Kärleken

10 september 2018 20:07

Du är värdefull för oss som inte syns. Onanera mera, är mitt förslag, och dela med dig av din självkärlek.

 

Mello

13 september 2018 00:45

Tommy du skrämmer henne nog mer en att hjälpa henne . Istället för att säga något som höjer upp henne försöker du se din chans att utnyttja henne jävla ÄKEL GUBBE!! Uche

 

Emelie

15 september 2018 18:05

Är så otroligt ledsen över din situation och nästan ännu mer ledsen för att du blir sexualiserad i din egen blogg när du skriver om din psykiska och fysiska ohälsa. Det är vidrigt. Du är värd något och trots dina funktionsnedsättningar har du något att komma med du med som inte är din kropp (som din skrivtalang, till exempel!).

 

Perkis

23 september 2018 00:33

HEJ! Du är viktig för mig, för du är rolig o amazing :) hoppas du har kul med mig iallafall för du gör mitt liv lite enklare att leva.
mvh
Perkis

Sara Modigh

25 september 2018 12:24

Ja du är ju den som får mig att orka fortsätta, du är den som jag faktiskt kan känna glädje tillsammans med

 

Annie

7 oktober 2018 10:41

Massa kramar!

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

Sara Modigh

7 oktober 2018 13:59

Tack så mycket Annie!

 

Lisa

8 oktober 2018 20:37

Hej Sara!
Hittade till din blogg och jag känner igen mig i det du skriver så ofantligt mycket. Jag hoppas verkligen du finner någon som du kan ha kärt och som hjälper dig ur de svåra tiderna. Det blir lättare då om man har något/någon som hjälper än att komma ihåg allt bra, för även om allt känns hemskt just nu så blir det bättre! Jag lovar!
Jag kan inte relatera till att leva med MS men jag har själv blivit diagnoserats med psykisk ohälsa och PTSD. Det är tungt och det känns hemskt oftare än vad det känns bra. Att det är lättare att sluta andas än att fortsätta, men varje dag som du fortsätter att andas är en dag då du vinner mot ohälsan! Du är vacker, värdeful och otroligt fin människa! Glöm aldrig det!
Jag önskar dig all lycka!
Kramar

Sara Modigh

9 oktober 2018 18:53

Tack Lisa!

 

K

26 oktober 2018 12:42

De tre första meningarna i detta inlägg är exakt de tankar jag tänker för mig själv väldigt ofta.

Tack för att du skriver om psykisk ohälsa Så öppet, du gör skillnad!

http://nouw.com/adorablelife

 

Jasmine

8 mars 2020 20:49

Du är värd nått.. de är vi alla. Kanske är din mening i livet att delvis dela med sig av din berättelse för andra. Det hjälper nog andra mer än du tror. Jag sitter här ledsen ,mksshandlad igår av en person jag älskar,har ett barn ihop med. Nyligen fött fram värat död födda barn i v.23 Hon dog v.18 Jag gick alltså runt med ett dött barn i magen.

Jag ska begrava mitt barn. Nu ensam? Usch livet är hemskt ibland, rätt ofta fär vissa. För mig. Men samtidigt tvingar jag mig att se ljuset.. fär allt kan inte vara mörkt! Eller kan det det??

Kan jag,så kan du. Res dig upp,ta tag i dig själv. Men alla gånger på ditt sätt
Din ork din vilja. Men ge dig själv en chans att betyda något att vara värd nått för om inget annat så för dig själv.

Jag börjar nu! Häng på min resa du med.. jag tänker kasta allt mörker och bara gååååå
. Rakt genom dimman mörkret helvetet för att se en glimt av ljuset. Häng med du också! Mot glädjen viljan ljuset.. man måste bara ge sig fan på det!.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...