En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Fråga mig

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Fråga


 

Besvarade frågor

 
jan

jan

19 november 2015 11:35

hur man ska göra när man känna sig livet är slut

http://jan

Sara Modigh

19 november 2015 12:34

Jag tror att det bästa är att försöka hitta någon att prata med. En kurator eller psykolog till exempel.

 
Ingen bild

Rebecka

17 november 2015 13:22

Åh..förra "frågan" snarare kommentar/komplimang avslutades mitt i D: Men anyway, det jag tänkte komma fram till var att min psykolog tipsade om dig, att du är en sån går igenom mycket och har bra tips på hur man kan göra. sen dag 1 hos min psykolog har jag vart fastklistrad i din blogg, älskar att läsa om hur dina dagar är då jag känner igen min i det mesta. Tack för att du finns

Sara Modigh

17 november 2015 16:09

Tack själv fina du :)
Jag hoppas verkligen att du kommer kunna hitta just dina sätt att kunna må så bra som möjligt.

Så kul också att din psykolog tipsar om min blogg och vad roligt att höra att du gillar den :)

 
Ingen bild

Rebecka

10 november 2015 21:24

Under hela min tid hos min psykolog har DU varit en sån sjukt stor förebild för mig

Sara Modigh

11 november 2015 21:30

Åh, va roligt att höra :)

 
Ingen bild

amir

2 november 2015 19:51

Hej Sara. Mitt namn är Amir och jag skulle vilja fråga dig bara en sak. Jag har fått ont i bröstbenet för 2 år sedan. Olika läkare har skrivit ut medicinen som jag har ätit som- lyrica, cimbalta, tramadol, saroten, oxikotin och andra men ingeting hjälpte. Har gått genom magnet rengen när det gäller hjärta,lungorna,och allt var normal. En annan läkare har sagt att det kan vara psikisk problem.... panik ångest tex men jag har fruktansvärt ont dagligen. Jag har också stressat mig mycket i livet så jag undrar om du kan ge mig en tips var kan man vända sig för mittdagens liv liknar en helvete. Tack. M.V.H Amir

Sara Modigh

2 november 2015 22:43

Hej Amir, det låter som att du inte har det allt för bra just nu.
Förstår att det är jobbigt för dig.
Om utredningarna du gjort på sjukhuset visar att du inte har några fysiska problem så är det mycket möjligt att det är psykiskt. Att ha ont i bröstet är väldigt vanligt vid ångestproblematik.
Det kanske är så att du skulle behöva en kontakt med psykiatrin för att kunna få hjälp med dina problem. Det lättaste är nog om du kontaktar din vårdcentral och ber om en remis till psykiatrin.

Det andra du kan göra är att försöka undvika så mycket stress som möjligt, att försöka ta det lugnt och att försöka hålla dig avslappnad.

Jag hoppas verkligen att du kan få hjälp med ditt problem.
Med vänlig hälsning, Sara

 
Ingen bild

Elin

24 oktober 2015 18:51

Hejsan såg att du tidigare gått på venlaflaxin, hur gick det för dig o sluta?
Jag har käkat den i ca 7år nu o har aldrig klarat av att sluta
:(

Sara Modigh

25 oktober 2015 09:45

Jag fick en hel del utsättningssymptom. Men jag slutade tvärt så det är inte att rekommendera.
Det bästa är väl att ta det väldigt långsamt om man vill sluta.
Jag har hört folk som till och med delar på sista kapsel och häller ut lite av pulvret och sen sätter ihop kapseln igen innan de tar den för att fasa ut även den minst dosen.
Det bästa är väl att rådfråga läkare.

Jag hoppas att det kommer gå bra för dig!

 
Ingen bild

freja

6 oktober 2015 10:32

Hej! Jag heter Freja Johansson och gör ett arbete i skolan om psykisk ohälsa, av de tänkte jag göra en fotoutsällning med människor som lider av de samt en text med deras historia. Är det okej om jag använder några av dina texter? du kan skriva till mig på freja.johansson@malmolatin.se

Sara Modigh

6 oktober 2015 16:18

Har svarat på mejlen du angav :)

 
Ingen bild

Me

30 september 2015 15:34

Hej! Ville bara säga att jag tycker du är jättevacker!! Både på utsidan och insidan!!

Sara Modigh

30 september 2015 18:34

Tack ska du ha :)

 
Ingen bild

Kitty

28 augusti 2015 14:00

Vad har du för teckensnitt i rubrikerna? :)

Sara Modigh

28 augusti 2015 15:03

Just nu har jag Chantelli Antiqua som font på rubrikerna

 
Ingen bild

Jasmin

21 augusti 2015 23:18

Ok men då förstår jag, visste inte att du var så ovan med smärtstillande mediciner. Va skönt att din smärta inte är så intensiv och du kan klara dig utan mediciner. Det är något jag rekommenderar starkt, att försöka klara sig utan mediciner för som du själv nämner så medför de stora problem som är värre än själva smärtan och när man vänjer sig att ta de när man har ont så är det väldigt svårt att vara utan. Jag önskar dig lycka till i livet, stay positive and strong =)

Sara Modigh

21 augusti 2015 23:36

Ja, Jag är inte mycket för att ta mediciner mer än i absoluta nödfall så jag hoppas på att kunna undvika det in i det sista.
Jag hoppas att du blir hjälpt av Saroten och ha det så bra i fortsättningen

 
Ingen bild

Jasmin

21 augusti 2015 01:18

Hej Sara!

det är jasmin igen, jag ville bara tacka för ditt svar och tro mig jag är verkligen inte en person som går efter allt jag googlar men jag har märkt att utöver bipacksedeln så är andras erfarenheter ett hjälpsamt sätt att bedöma en medicin men det är såklart annorlunda för människor hur en medicin fungerar på ens kropp.
Jag har en följdfråga på det du skrev om att du tog beslutet att leva utan smärtstillande mediciner. Jag har alltid undrat hur det går till då jag har använt mediciner i många år nu och eftersom min smärta fortfarande existerar så förstår jag inte hur jag skulle kunna sluta med de, problemet är ju kvar. Hur va det för dig? fick du hjälp eller kunde du sluta på egen hand? Har du läst boken "att leva med smärta"?
Mvh Jasmin

Sara Modigh

21 augusti 2015 11:31

Då det var den första smärtmedicin jag provade så var det inte så svårt att sluta för mig. Jag började ta en medicin som gjorde mitt liv värre än de var innan då jag upplevde biverkningarna som mer problematiska än min smärta.
Så jag slutade efter bara 3 månader och då var det en lättnad att unna återgå till det normala.

Jag har ju fortfarande viss smärta kvar. Men jag har också haft väldigt tur och det är att när jag började med en ny bromsmedicin för min sjukdom så har jag börjat få mycket mindre smärta och jag har även lite kontroll på vad som triggar smärtan så jag kan undvika det så gått det går för att vara så smärtfri som möjligt.
Sen inser jag att jag aldrig kommer kunna bli av med smärtan helt och det är något som jag har fått lära mig att acceptera.
Men jag har än så länge varit väldigt lyckligt lottad så min smärta går att hantera utan mediciner.

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

Fråga mig

125 besvarade frågor

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se