En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Fråga mig

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Fråga


 

Besvarade frågor

 
Ingen bild

Kitty

28 augusti 2015 14:00

Vad har du för teckensnitt i rubrikerna? :)

Sara Modigh

28 augusti 2015 15:03

Just nu har jag Chantelli Antiqua som font på rubrikerna

 
Ingen bild

Jasmin

21 augusti 2015 23:18

Ok men då förstår jag, visste inte att du var så ovan med smärtstillande mediciner. Va skönt att din smärta inte är så intensiv och du kan klara dig utan mediciner. Det är något jag rekommenderar starkt, att försöka klara sig utan mediciner för som du själv nämner så medför de stora problem som är värre än själva smärtan och när man vänjer sig att ta de när man har ont så är det väldigt svårt att vara utan. Jag önskar dig lycka till i livet, stay positive and strong =)

Sara Modigh

21 augusti 2015 23:36

Ja, Jag är inte mycket för att ta mediciner mer än i absoluta nödfall så jag hoppas på att kunna undvika det in i det sista.
Jag hoppas att du blir hjälpt av Saroten och ha det så bra i fortsättningen

 
Ingen bild

Jasmin

21 augusti 2015 01:18

Hej Sara!

det är jasmin igen, jag ville bara tacka för ditt svar och tro mig jag är verkligen inte en person som går efter allt jag googlar men jag har märkt att utöver bipacksedeln så är andras erfarenheter ett hjälpsamt sätt att bedöma en medicin men det är såklart annorlunda för människor hur en medicin fungerar på ens kropp.
Jag har en följdfråga på det du skrev om att du tog beslutet att leva utan smärtstillande mediciner. Jag har alltid undrat hur det går till då jag har använt mediciner i många år nu och eftersom min smärta fortfarande existerar så förstår jag inte hur jag skulle kunna sluta med de, problemet är ju kvar. Hur va det för dig? fick du hjälp eller kunde du sluta på egen hand? Har du läst boken "att leva med smärta"?
Mvh Jasmin

Sara Modigh

21 augusti 2015 11:31

Då det var den första smärtmedicin jag provade så var det inte så svårt att sluta för mig. Jag började ta en medicin som gjorde mitt liv värre än de var innan då jag upplevde biverkningarna som mer problematiska än min smärta.
Så jag slutade efter bara 3 månader och då var det en lättnad att unna återgå till det normala.

Jag har ju fortfarande viss smärta kvar. Men jag har också haft väldigt tur och det är att när jag började med en ny bromsmedicin för min sjukdom så har jag börjat få mycket mindre smärta och jag har även lite kontroll på vad som triggar smärtan så jag kan undvika det så gått det går för att vara så smärtfri som möjligt.
Sen inser jag att jag aldrig kommer kunna bli av med smärtan helt och det är något som jag har fått lära mig att acceptera.
Men jag har än så länge varit väldigt lyckligt lottad så min smärta går att hantera utan mediciner.

 
Ingen bild

Jasmin

17 augusti 2015 18:54

Hej Sara!

Jag har medfödda hälsoproblem som har gett mig kronisk värk stora delar av kroppen men framför allt ryggen. Jag har tagit starka smärt mediciner genom åren, behövt byta då jag har utvecklat tolerans och starkare smärtor. hursomhelst så blev jag tillskriven saroten idag och då jag inte har tagit det förut så googlade jag och kom till din blogg. såg inlägget du skrev om saroten och blev lite skrämd av alla biverkningar, ja vet att det va mer än ett år sen men jag undrar hur det gick med det och om det gav dig nån smärtlindring i slutänden? jag undrar också om du vet hur jag kan kontakta personen med den långa komentaren som kallade sig (En som vet).
Tack i förhand

Sara Modigh

17 augusti 2015 22:55

Hej Jasmine!
För det första så vill jag bara säga att googla på en medicin man aldrig ätit förut och läsa om massa biverkningar den kan ge många gånger kan kännas väldigt lockande, men jag hoppas att du är medveten om risken för att drabbas av noceboeffekt när man gör det.
Saroten fungerade inte alls för mig, jag har alltid vart väldigt känslig för biverkningar och tål i princip inga mediciner alls.
Jag valde därför att hantera min smärta utan medicin då jag upplevde att biverkningarna var värre än den smärtan jag har.
Men jag har hört många som blivit otroligt hjälpta av den här medicinen.

Vad det gäller personen som skrev den kommentaren så vet jag inte alls vem det är och jag kan tyvärr inte på något sätt ta reda på vem som skrivit då det är en anonym kommentar.

Mvh Sara

 
Johan

Johan

17 augusti 2015 13:16

Jag har atypisk autism. Hur hanterar du det?
Jag har vart tvungen att använda mig av logik för att hantera mina känslor och tankar. Jag har benhård kontroll över mina känslor så det inte blir för mycket. Jag har nämligen väldigt starka känslor för mina vänner och allt vad det är. Om jag släpper på dem för mycket så går det inte bra så jag använder mig av känslomässig kontroll och logik. Jag försöker släppa på rätt mängd vid rätt tillfälle.

http://www.drangen.bloggplatsen.se

Sara Modigh

17 augusti 2015 14:17

Det är svårt att säga. Jag har Aspergers syndrom som en av mina diagnoser. Men då jag har så många diagnoser är det svårt för mig att skilja vad som här till vilken diagnos.
Man jag gör mitt bästa för att försöka lyssna på min kropp när det blir för mycket, men ändå inte undvika saker bara för att det är jobbigt. För mig har det vart viktigt att försöka hitta en balans och göra det bästa av situationen.

 
Ingen bild

linda

16 juni 2015 10:44

Hur märkte du att du fick MS? Vilka undersökningar gjorde doktorn för att fastställa din diagnos? Mvh Linda

Sara Modigh

16 juni 2015 11:25

Korta sammanfattningen är att jag började få olika känselstörningar i kroppen och sen problem med synen och trötthet. Jag sökte hjälp på vårdcentralen ett par gånger för de olika symptomen som dök upp och efter 4-5 skov så fick jag en utredning där de gjorde en MR och tog ett LP prov.

Jag har skrivit en lite längre sammanfattning över hur jag blev sjuk, sökte hjälp och så vidare i detta inlägget : http://saramodigh.bloggplatsen.se/2014/03/07/10584358-mina-skov-ett-ar-med-multipel-skleros/
Där länkar jag också till aktuella inlägg.
Man kan följa hela min process i bloggen från tidiga symptom till diagnos.

Med vänlig hälsning, Sara

 
Ingen bild

J_N_johansen@yahoo.dk

5 maj 2015 18:05

Hej Sara! Jag vill fråga dig om du upplevde muskelkramper, muskelsmärta, muskelspänningar, ledvärk av Buspiron?
tacksam för svar!
Natalie

Sara Modigh

5 maj 2015 18:51

Det kan jag tyvärr inte svara på då jag inte har helt koll på vilka biverkningar som kommit från vilken medicin.
Upplever du att du har problem med biverkningar så prata med din läkare!

 
Ingen bild

m

14 april 2015 13:46

hur lång tid tog de från dess att du gjorde anmälan till försäkringsbolaget till att du fick pengar? var de en lång och jobbig process? eller gick det relativt fort?

Sara Modigh

14 april 2015 15:17

Det bästa är att höra med ditt eget försäkringsbolag.
Men tre veckor brukar väl handläggningen ta efter det att journaler och sådant kommit in till försäkringsbolaget. Det som brukar ta tid är ju just att beställa journalerna, du måste få hem papper och skicka tillbaka där du ger godkännande för det och sen sak vårdenheten få förfrågan och kopiera journalen och skicka det och hur lång tid det tar är ju olika.
Men processen i sig är bara att fylla i ett papper i princip och sen får man se om man är beviljad att få någon ersättning.

 
Ingen bild

Grape

25 mars 2015 19:55

Min 'kompis' sa precis att hon nt vill att jag ska komma på hennes kalas som är om några dagar hon bjöd in mig för någon vecka sen, men vad ska jag göra? Ska jag gå iaf eller stanna hemma, om jag ska stanna hemma måste jag berätta för mamma och pappa och det vill jag helst inte.

Sara Modigh

26 mars 2015 13:32

Det bästa är väl att prata med din kompis och fråga varför hon tog tillbaka inbjudan.
Sen tycker jag att du borde berätta för dina föräldrar även om du tycker det är jobbigt.

 
Ingen bild

J_N_johansen@yahoo.dk

15 mars 2015 08:19

Hej Sara! Du är verkligen en stark kvinna!!! Glad för att du träffade en snäll man!!!Kram från natasha / ex misshandlad gift med 2 stora barn och GAD,))

Sara Modigh

15 mars 2015 09:36

Tack så mycket Natasha!
Du verkar också vara en stark kvinna som tagit dig igenom mycket :)

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

Fråga mig

128 besvarade frågor

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se