En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Inlägg publicerade under kategorin Media

Av Sara Modigh - 4 december 2014 15:45

 

http://arbetaren.se/artiklar/svarare-for-kvinnor-fa-ratt-hjalp-i-varden/


För ett tag sedan gjorde jag en liten intervju till en artikel om lågstatussjukdomar och att kvinnor har svårare att få rätt hjälp i vården. 

Nu har den artikeln kommit ut. Är ni intresserade att läsa så finns länken där uppe. 


Det är hemskt att man beroende på kön ska få sämre förutsättningar för att få rätt vård. 

Det är inte bara kvinnor som får sämre vård utan även personer med psykisk ohälsa, personer som är utrikesfödda eller är låginkomsttagare. 

Dödligheten i till exempel behandlingsbara hjärtsjukdomar är högre hos personer med psykisk ohälsa. 


Jag har ju själv upplevt hur mycket man får stångas med sjukvården för att få en ordentlig utredning för en fysisk sjukdom när man har en psykisk diagnos sedan tidigare. 

Hade jag inte stått upp för mig själv och fortsatt söka vård så hade ju min MS kunnat gå odiagnostiserad under många många år. 

Jag är väldigt glad att jag känner mig själv så pass väl att jag var så övertygad om att det var fysiskt så att jag vågade fortsätta tjata på läkarna trots tillsägelser om att det var ångest. 


År 2013 hade jag minst fem skov, vissa svårare än andra innan jag fick min diagnos. Man har hittat flera ärr och även vissa som sitter på obehagliga ställen så som förlängda märgen och i Pons. 

Man hittade sedan trots behandling nybildade och kontrastladdande plaque. Vilket innebar att inflammationen fortfarande pågick och att det förekom aktiva inflammationer. 

Jag fick snabbt gå över till en starkare broms.

Allt detta tyder på att jag har en aggressiv start på min ms och vem vet hur det hade sett ut idag om jag inte fått behandling då jag fick den. 

 

Jag har skador som aldrig kommer försvinna och det medför problem. För varje skada man får i hjärnan ökar ju risken för svårare och kroniska problem. 

Många vet inte riktigt vad MS är. Men man kan likna nerverna vi har i hjärnan med el-kablar. För att signalerna ska komma fram ordentligt behövs ett isolerande skyddshölje och inflammationerna "äter upp" denna isoleringen. Så det blir glapp i systemet precis som det kan bli i en skadad sladd där koppartrådarna ligger blottade. 

Signaler kommer inte fram och det kan ge hundratals olika problem i olika svårighetsgrad. Men ju fler nerver som blir skadade desto större är ju risken att man faktiskt drabbas av handikappande problem. 

Så ju längre man går odiagnostiserad, desto längre kan sjukdomen härja och göra skador helt okontrollerat. 

Om jag inte fått medicin förra året och sjukdomen fortsatt i den farten den höll då så vet jag verkligen inte i vilket skick jag hade varit i nu. 

MEN, nu har jag fått en bra och potent medicin vilket visar resultat. 

 

Det känns helt otroligt skönt att veta att det äntligen lugnat ner sig i hjärnan. Även om jag fortfarande har de problemen jag har sedan tidigare så är det inget som förvärras just nu. Jag hoppas verkligen att sjukdomen fortsätter att hålla sig lugn och att jag kan fortsätta med denna medicinen under lång tid fram över. 

 

 

Av Sara Modigh - 13 oktober 2014 15:15

 


För ett par veckor sedan gjorde jag en intervju för tidningen FRIDA och nu har artikeln kommit ut i tidningen.

Det är en tjej som heter Malin Engelbrektsson som skrivit artikeln och den är helt fantastiskt bra. Hon är grymt duktig på att skriva måste jag säga.


Känns väldigt häftigt att se sig själv i en tidning på detta viset.

Jag hade aldrig kunnat tro när jag som artonåring började blogga om hur dåligt jag mådde, att jag en dag skulle få vara med i en tidning så här.

Att lilla obetydliga jag skulle kunna ha något att bidra med till en artikel i en tidning. Det fanns liksom inte ens med i tanken att min blogg skulle läsas och bli så pass stor att jag fick sådana förfrågningar.  


När jag skrev mitt första blogginlägg i slutet av 2008 hade jag ingen aning om vad mitt bloggande skulle komma att betyda för mig. Mitt bloggande har varit min räddning, min terapi och mitt stöd i många av mina svåraste stunder.

När jag första gången skapade en blogg hade jag egentligen ingen koll på bloggande överhuvudtaget. 

Faktum är att jag inte ens hade läst någon blogg innan jag började.

Jag hade bara hört lite grann om folk som skrev blogg som en dagbok på nätet, vilket jag ju hade gjort lite grann på Lunarstorm. Så när jag flyttade hemifrån bestämde jag mig för att skapa en riktig blogg. Jag skrev inte så ofta i början och det var definitivt inga bra eller genomtänkta inlägg.


Jag hade kanske 3-4 läsare, men det gjorde inget för jag skrev för min egenskull. Jag skrev för att bearbeta känslor och tankar. 

Jag skrev och skrev och helt plötsligt en dag hade jag upp emot en 40 besökare om dagen. Jag var jätteglad och tyckte det var väldigt häftig minns jag. 

Jag började få kommentarer, kommentarer från människor som sa att de kände igen sig i det jag skrev. Att de också mådde dåligt och att de förstod mig.

Detta var första gången i mitt liv som jag kände att jag inte var ensam. 

Det var inte bara jag som mådde såhär dåligt.


Jag började läsa mer och mer om psykisk ohälsa och jag lärde mig mer och mer om mig själv och mitt mående. 


Bloggandet blev en stor del av mitt liv och skrivandet blev min livslina. 

Jag skrev när jag mådde som sämst, jag skrev om alla tankar och allt mörker som fanns inom mig och en liten liten bit av mörkret försvann ut genom texten. 


Min blogg har vuxit sig större och större även om det har gått mycket upp och ner i bloggandet. Jag är otroligt tacksam för alla er som läser min blogg. 

Det betyder oerhört mycket för mig att ni funnits där bakom skärmen och följt mig genom mitt helvete. 

Ännu är jag inte helt igenom men jag är på god väg. 


Vill ni läsa artikeln om mig så finns den i tidningen FRIDA som finns att köpa i affären just nu för 35 kronor. :) 

    


Av Sara Modigh - 8 oktober 2013 23:47

Idag har det varit en jättetrevlig kvinna här och intervjuat mig. Vi har träffats en gång tidigare när hon intervjuade mig för ett par år sedan. 

Hon intervjuade mig om något som jag inte pratat så mycket om i bloggen . Nämligen mitt sex-självskadebeteende. 

Jag har inte riktigt nått den punkten där jag känner att jag kan vara helt öppen med just det. Sex är något så privat och hemligt och att jag använt det som ett sätt att straffa och skada mig själv är så svårt att förstå. Även för mig.


Men jag tycker att det är otroligt viktigt att det forskas mer om detta och att världen kan lära sig och förstå varför detta händer, när det händer och hur och vad man ska göra åt det. Därför valde jag att gå med på detta. 

Intervjun kommer att vara helt anonym och gjordes som undersökning inför ett Europeiskt forskningsprojekt och kommer också att komma som en vetenskaplig artikel.


Jag är helt övertygad om att mörkertalet av personer som ägnar sig åt självskadande sex är väldigt stort. 

Det är också väldigt skuldbelagt. 

Jag skäms något otroligt mycket över den delen av mitt liv, hur kunde jag göra så mot mig själv? 


En enda gång under alla år inom psykiatrin har jag fått en fråga om jag någon gång använt sex som ett sätt att skada mig själv. Det var en fråga i förbifarten som aldrig mer togs upp eller diskuterades, och jag har själv aldrig känt mig trygg nog med mina psykologer för att själv ta första steget att prata om det. 


Detta sex-självskadandet har skadat skadat mig väldigt mycket. Förmodligen mer än jag själv kan förstå. 

Än idag kan jag få ångestkänslor och illamående om någon man kommenterar mitt utseende upprepade gånger.

Jag får ofta flashbacks från den tiden med svettiga äckliga män som flåsar mig i öronen. 

Ryser av obehag när jag tänker på det. 


För ett par år sedan var jag även med och bidrog till en artikel i Aftonbladet

     




Men som sagt så tycker jag att det är ett otroligt viktigt ämne att prata mer om, för att få ökad kunskap och förståelse inför det. 

Jag vet inte hur många av er som läser mina länkar i min sidospalt men om ni tittar där så finns det en länk till en sida som heter Inte Till Salu och där pratas det om just sex som självskadebeteende hos ungdomar. Tycker verkligen att ni ska titta in där och läsa. 




Av Sara Modigh - 17 juli 2011 23:30

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13336528.ab


 


Jag var med i en intervjuv om sex-självskadebetende. Vet inte varför dem har vinklat det så att det låter som om vi är/var prostetuerade barn.  Jag vill förtydliga att jag ALDRIG har sålt sex till någon. Det handlade aldrig om pengar och det var precis som att jag skar mig, ett sätt att skada mig själv. 

JP

Av Sara Modigh - 1 september 2010 23:00

         

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se