En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Inlägg publicerade under kategorin Frågor och Svar på tal

Av Sara Modigh - 28 januari 2015 12:45

Jag förstår inte varför man hela tiden ska vaxa, plocka, raka, klämma, pilla, färga, bleka, och förändra hela tiden. Förstår ni hur otroligt mycket tid vi lägger på att försöka förändra oss själva, inte allt för oftast helt naturliga delar av oss själva.

Alltså vi har en begränsad tid här i livet, vill vi då spendera flera månader av vårt liv på att raka olika delar av vår kropp?
Är det verkligen värt det? Varför gör vi det egentligen? 


Vi lever i ett samhälle där utseende bara blir viktigare och viktigare.

Är man inte rakad, putsad och fixad så är man äcklig, ful och konstig. Men jag är hellre äcklig, ful och konstig än att slösa oräkneliga månader på att fixa mig för främlingar och andra människors ideal. Jag lägger hellre den tid jag har på att göra saker för mig själv och min familj. Men ibland är det svårt. För alltid är det någon som ska lägga sig i hur man ser ut:


"2015-01-05 14:59:58
Ny bildkommentar från, 'Herr Jag tror jag bestämmer över alla kvinnor':
Raka dig under armarna..Inte fint"

Du är en 42 år gammal gubbe. Borde du inte levt länge nog för att veta att vi är alla människor som gillar olika. Jag är inte här för att pressas in i din mall över vad DU tycker är fint och inte. 

Lärde inte din mamma dig något hyfs?

"Har du inget snällt att säga så behöver du inte säga något alls!"

Ringer inga klockor alls när du hör det där? 

Troligen inte.. Du är väl så gammal att du inte hängt med i utvecklingen. Vi kvinnor får faktiskt bestämma över våra egna kroppar nu. 


"2015-01-05 14:59:30
Ny bildkommentar från, 'Snuskig Gammal Gubbe':
Vad har du gjort på dina armar?Har du skurit dig massor av gånger!!"
 
Grattis, du har just vunnit ett pris i smarthet dumhuvud!
Vad vill du att jag ska säga? 
Ja jag är och har varit väldigt svårt sjuk, och ja jag har skurit mig i armarna "Massor av gånger". 
Gissa vad! Det är inte det enda jag gjort heller. 

"2014-12-24 11:40:59

Ny bildkommentar från, 'Jag tror att jag är alla kvinnors gud' :
inte snyggt med dina skär R på armen =/ "
 
Intresseklubben antecknar Herr "jag är för lat för att skriva ett ord på tre bokstäver och för feg för att låta bli att blockera mig efter den där kommentaren". 
 
 
 
Jaa, vad ska man säga? 
Alltid är det någon som ska lägga sig i hur man ser ut och eller kommentera vad som är "fel".
Varför ska jag bry mig om vad du tycker? 
Varför ska mitt utseende vara det enda som betyder något?
Om du nu är så utseendefixerad och jag inte uppnår dina krav? Gå vidare då! Jag är inte intresserad av dig ändå!
 
 
Jag blir så stressad av att tänka på all tid som spills bort på så fruktansvärt onödiga saker som att raka sina armhålor. 
Jag menar det är fullständigt naturligt att ha år, varför är vi så jävla rädda för det?? 
 
Ja, alla företag som säljer rakningsartiklar har då lyckats bra i sin kampanj att få folk att börja raka sig. 
Det är knappt ett enda hår som får vara kvar på kroppen längre, och finns det hår kvar så anses det som provocerande nog att man måste försöka förändra det omedelbart. "Raka dig kvinna"
 
NEJ! Det tänker jag inte göra. 
Min kropp mina val, och när ni försöker tvinga mig att gör något jag inte är så sugen på så kan jag ju tala om att den lilla "sugenheten" som fanns försvinner väldigt fort. 
 
Jag har sen jag var 12 år gammal haft ångest över håret på min kropp. 
Sen jag var tolv så rakade och rakade jag mig hela tiden. 
Jag var så rädd för de där stråna som började komma upp. 
Rakbladen som rakade av mitt hår var också samma rakblad som skadade min hud och rakning var en laddad stund. Att hålla i den där rakhyveln och försöka stå emot impulserna av att skada sig själv var sjukt jobbigt men skräcken för att bli dömd som äcklig och konstig var större. 
 
Sen någonstans på vägen insåg jag. Jag rakar mig enbart för samhället säger det. Jag lägger all denna tid och ork på något som jag själv inte bryr mig om. 
Det slog mig som allra mest för ett år sedan. När jag med ett fullt ms-skov med noll kontroll och styrka i vänster arm ändå skulle försöka raka min armhåla. Jag lade så mycket energi på att få det gjort att jag knappt tog mig upp ur badkaret igen och då kände jag bara att "fan ta detta" varför ska jag göra detta?
Varför ska jag raka bort mitt hår? Vem är det som bestämmer att det är så det måste vara. 
Så den dagen bestämde jag mig att nu slutar jag raka mig. Det är bara en massa tid, pengar, ork och massa ångest.  Vi skulle säkert kunna bota världssvälten om alla istället tog alla pengar vi lägger på hårborttagning och skänkte det till svältande människor. 
Men det lär ju aldrig hända. För det är svårt att gå emot ett så stort rådande ideal.
 
Det har varit riktigt, riktigt jobbigt att låta håret växa och det var bara ett par månader sedan som jag klarade av att låta det sista håret växa ut. 
Jag har fortfarande svårt för alla dömande ord och blickar. Än så länge när det är vinter och man kan dölja hårväxten så går det ju bra. Fattar inte att man ska bli så dömd att man skäms över sin kropp så mycket att man inte ska våga visa sig bland folk, bara för att man har sin naturliga kropp!
Alla har hår! 
Håret växer där av en anledning!
 
 
 
Jag tycker att det är konstigt att killar kan skrika ut hur otroligt vidrigt det är med hår under armarna. Men själva rakar de inte bort ett enda hårstrå under sin egna arm. 
Mycket knäppt om man nu tycker det är så "ohygieniskt"
Vilket det knappast är. 
Jag kan bara säga att sen jag slutade raka mig så har lukten förändrats till det bättre. 
 
Jag känner mig faktiskt väldigt vuxen och kvinnlig på ett helt annat sätt en jag någonsin gjort tidigare. 
Jag känner mig stark och jag trivs i min kropp. 
Det är en befrielse att bryta sig ur en så stor norm som man känt sig tvingad att följa. 
Det är förmodligen inte så många som ens reflekterar över det eller stör sig på det. Men för mig som aldrig trivts som rakad, gillat att raka mig och som bara känt mig tvingad till det så är det en befrielse. 
Men vi får väl se hur jag klarar sommaren sen när den kommer. För hur fri jag än känner mig i min ensamhet. När andras åsikter ska börja räknas, har jag då styrkan att stå emot? 
Eller kommer jag falla in i ledet och foga mig efter de rådande idealen för att det är lättare att raka armhålorna trots att man inte orkar, vill eller har tid än att hantera alla dömande och äcklade blickar.
 
 
Jag har ju lärt mig att leva med blickarna på mina ärr, så detta kanske funkar också.  
Eller så blir det "to much" och alla exploderar om de ser en tjock, orakad tjej med ärr på armarna.
 
Vi får se helt enkelt.
 
Vi kanske ska ta och spränga lite trångsynta människor redan nu? 
   
 
Av Sara Modigh - 24 januari 2015 14:15


       

Du skriver:

"Jag ser ensamstående föräldrar ta deltidstjänster som dom inte ens går runt på för att de tycker det är förnedrande att tvingas ha bidrag och så ska det inte vara.

Jättefel!"


Tycker du att det är konstigt att det finns människor som känner så?

Bara i ditt inlägg vimlar det av förtryck mot bidragstagare. 



"människor som gärna utnyttjar systemet och skyller på det ena och det andra för att slippa arbete"

"Syftet med socialbidrag är ju inte att vissa ska sitta på sina arslen år efter år och leva på samhället ( oss arbetstagare) "

" .. NI sitter kvar på era lata arslen och lyfter bidrag"
"jag ser människor gå till sina arbeten kort efter canceroperationer,

utmattningsdepressioner,skottlossningar  andra trauman och livskriser. Osv osv osv"

"En annan ursäkt kan vara att "jag mår inte bra och orkar inte jobba"."
"Jag ser INTE ner på människor som inte är arbetsföra (på riktigt) ",
"Ni klarar inte att arbeta MEN nöjen går bra.",
"vissa är LATA",

"Ni borde skämmas"


Hör du inte själv hur du låter?
Du tycker det är illa att någon som inte planerar sin ekonomi bra mellan studier inte ska ha rätt till bidrag och att det är illa att " Man borde heller inte behöva sälja allt man äger i form av bil, ta ut sparande mm NÄR det är en tidsbegränsad hjälp det handlar om. Exempelvis mellan två anställningar eller studieuppehåll vid lov." 

Du tycker alltså att man ska ha socialbidrag på sommarlovet för att du inte sparat inför lovet under tiden du fått ditt studielån? Så trots att du vetat om att du kommer ha sommarlov och hur länge så har du inte lagt undan pengar så du klarar dig och då ska du ha socialbidrag?


Men någon som inte mår bra och inte orkar jobba ska inte ha rätten till att få stöd? För säger man att man mår dåligt och inte orkar jobba är det bara en ursäkt för att slippa jobba? 

Det är väldigt svårt att få socialbidrag och man måste leva på existensminimum. Det är inget man gör för skojs skull.
ÄR det så att man mår dåligt och inte orkar jobba så är det säkert så också.
Du verkar inte ha någon som helst förståelse för att människor fungerar olika och har helt olika förutsättningar i livet.
Visst, du kanske har sett en cancersjuk återgå till sitt jobb väldigt fort. Men det innebär ju inte att det fungerar för alla!
Det beror ju helt på vad man drabbats av, hur mycket det påverkat, vad man har för jobb och så vidare! Alla har ju helt olika förutsättningar här i livet.


Jag är så trött på alla dessa attityder om att folk bara sitter hemma och har det kul på alla pengar man badar i när man får bidrag för så ser det verkligen inte ut!
Om det är någon som ska öppna ögonen för hur det verkligen ser ut så är det du!

Människor tar livet av sig för att de tvingas ut i arbete förtidigt, folk som blir tvingade ut i arbetslivet innan de är helt friska blir ofta sjukare igen eftersom de inte varit helt återställda, vilket leder till ännu mera sjukskrivningar under ännu längre perioder.

Även klimatet man tvingas leva i som bidragstagare med skammen, förtrycken och alla dessa fördomar och åsikter om att man bara sitter och latar sig bidrar till att människor mår sämre och att återhämtningen tar längre tid. Är man dessutom långtidssjukskriven så ses man ju som en parasit.
Speciellt om man får för sig att ens tänka tanken på att träffa en vän och ta en fika eller gå ut på krogen någon gång. För ve och fasa om den människan har kul samtidigt som den går på bidrag. Det vore ju fy och skam om dina hårt förvärvade pengar gjorde någon bidragstagare glad.

För visst var det väl så, att man är ju inte sjuk på riktigt om man inte kan jobba men kan ha lite nöjen i livet?

ÄR man sjuk "på riktigt" så ska man bara sitta hemma och vara sjuk. Man får ABSOLUT inte kunna göra något man blir glad eller mår bra av för då utnyttjar man systemet.. 


Du har målat upp en bild av hur en bidragstagare ska vara, det ska vara någon som behöver hjälp en mycket kort stund, till exempel över ett sommarlov eller någon månad då man står mellan två jobb. Eller så ska man ska vara mycket sjuk, så pass sjuk att man aldrig kan göra någonting kul och man ska sträva efter att återgå till sitt arbete så fort som det bara går och gärna fortare ändå. 

Det kan också vara en ensamstående småbarnsmamma som inte får vardagen att gå ihop trots att hon jobbar och sliter. 



Jag förstår verkligen inte var all denna rädsla för bidragsfuskare kommer ifrån och skräcken för att man har jobbat och betalat skatt för att någon annan ska leva på det man själv slitit för. 

Om man ser på det på det viset har man inte så stor inblick i vad man själv får och har fått för att andra har slitit innan dig. Så istället för att klaga kanske man ska ta och vara glad för det vi faktiskt har tack vare skatten.

Gratis skola, studiebidrag, gratis mat i skolan, gratis sjukvård och tandvård för barn och ungdomar, vi har högkostnadsskydd inom vård och för läkemedel, skatten går också till vägar och allt arbete med dem och vägar använder du väl dagligen så det är väl ganska bra att någon underhåller dem? 

Den allra största delen av skatten går till skola så varför inte engagera dig i att göra skolan bättre så att dina pengar som du slitit så hårt för faktiskt gör nytta istället för att oroa dig över alla pengar du "ger" still bidragsfuskande latmaskar.


Så som alla tjatar om dessa bidragstagare som bara lurar systemen så har det ju blivit en häxjakt på alla bidragstagare så att man nästan direkt klassas som fuskare så fort man säger att man går på bidrag. Faktum är att denna rädslan att den skatt man betalt ska gå till någon som fuskar till sig bidrag är så stor att alla som går på bidrag behandlas som parasiter som bara lever på samhället och borde utrotas. 

Det spelar ingen roll om man av både läkare och försäkringskassan bedömts som för sjuk för arbete. Man ifrågasätts alltid, och för vad? 

I Stockholms län, om du tjänar 25000 går 131 kr av din skatt på 4 420 kr till ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen..Det är 131 små kronor i månaden som du gnäller om, 1572 kronor om året alltså. 

Mindre än en halv månadsskatt om året "ger" du till ALLA som går på bidrag enligt socialtjänstlagen. 

Så utslaget på alla dem så är det ett par ören i månaden. Är det så fruktansvärt?





Av Sara Modigh - 7 januari 2015 16:45

 "Jag ser att du är en av de här tjejerna som skär sig. Precis vad världen

 behöver, en till psycho bitch!"

Nej men oj, vad har hänt med dig?
Är mamma lite störd kanske? Skrek hon på dig när du var liten? Har du blivit slagen av din störda mor?

Eller har du haft det oturligt i kärlekslivet? Flickvän som bråkat på dig? Kunde du inte behålla hennes intresse för dig? Gillade hon inte osäkra småpojkar?

För du verkar ju onekligen ha det väldigt svårt för kvinnor med psykisk ohälsa.
Eller har du bara lite otur när du tänker kanske?
För vad tänkte du egentligen med den där kommentaren? Vad var det du ville uppnå med den?
Tror du att jag skulle bli ledsen av den? Att jag skulle ta åt mig? Gå och gråta lite i ett hörn? Skulle du må bättre av det? Känna dig stor och stark där bakom din skärm?

Trodde du att det är lätt att sparka på någon som ligger? Har du så dåligt självförtroende att du måste bygga upp det genom att slå ner andra?


Väldigt manligt, det kommer du säkert långt med hos tjejerna!

... eller inte. 


Jag säger bara:

 

Förresten, så är det faktiskt PRECIS vad världen behöver! 

Abraham Lincoln, Virginia Woolf, Ludwig van Beethoven, Ernest Hemingway, Karin Boye, Isaac Newton, Vincent Van Gogh och Winston Churchill? ­Historien vimlar av personer som trots psykisk ohälsa lyckats uträtta stordåd.

Isaac Newton och Michael Faraday var psykotiska, medan Charles Darwin hade besvär som liknade manodepressiv sjukdom. Gregor Mendel led av nervösa sammanbrott och man misstänker att flertalet berömda personer har haft Aspergers syndrom, däribland Albert Einstein och Marie Curie.

Och hur skulle världen sett ut utan dessa personer? 

Det sägs finnas ett samband mellan kreativitet och psykisk ohälsa och inte allt för ofta dras denna typen av människor därför till kreativa yrken. Yrken som många av oss idag uppskattar att de finns. För har du någon gång uppskattat att ha en mysig hemma kväll i soffan framför en film har du garanterat stött på en och annan "psycho bitch". 
Catherine Zeta Jones har bipolär sjukdom typ 2, även Mel Gibson och Tim Burton är drabbade av Bipolär sjukdom. 
Kändisar som drabbats av depression är bland annat Emma Thompson, Jim Carrey, J.K. Rowling, Winona Ryder, Owen Wilson, Ellen DeGeneres, Brad Pitt och Robin Williams där sjukdomen tillslut skördade hans liv. 
 
Psykisk ohälsa är allvarligt och inget att skämta om, det är dödliga sjukdomar. 
Dina ord hade kunnat skada otroligt mycket och konsekvenserna hade kunnat bli stora.
Enligt NASP är självmord vanligaste dödsorsaken bland män i åldern 15-44 år, och den näst vanligaste bland kvinnor i samma åldersgrupp. Bland alla ungdomar mellan 15 och 24 år, är det självmord som dödar flest.
Kanske något att tänka på innan du bestämmer dig för att skriva elaka saker till någon du ser mår dåligt. 
Vill du verkligen vara en bidragande del i att en människa kanske förlorar sin kamp mot en svår och hemsk sjukdom. 
 
Men ja det var kanske naivt av mig att tro att du överhuvudtaget skulle bry dig. För världen var väl bättre utan "oss"? 
Men stanna upp och tänk efter en stund..Vad har DU någonsin gjort för världen?
Har DU någon betydelse här på jorden? Varför behöver världen dig?
Tänk en stund, skulle världen verkligen sakna dig och skulle det ens märkas att du försvann?
Nej förmodligen inte, och det samma gäller väldigt många av oss. 
 
Men jag försöker i alla fall bidra med mitt. Jag jobbar ideellt med att öka förståelse och kunskap om psykisk ohälsa och jag jobbar hårt för att motverka fördomar genom att sprida kunskap.
Jag har ställt upp på flertalet intervjuer i tidningar för att sprida förståelse för hur det är att leva med psykisk ohälsa och det gör jag för att motverka sådana som dig!
Sådana som inte förstår att det handlar om en sjukdom, sådana som sparkar och slår på sjuka människor som redan har det svårt. Sådana som du som tror att för att man haft turen att undkomma psykisk ohälsa så är man starkast och bäst i världen. Du som tror att det är en personlig styrka att inte drabbas. 
Men faktum är att du bara haft tur än så länge, och jag hoppas för din skull att turen fortsätter. För du min vän skulle aldrig klara av det. 
Det krävs mer styrka än du någonsin kan förstå att leva med psykisk ohälsa och måste man gömma sig bakom en skärm och skriva dumheter för att känna sig stor och stark så har du inte den styrkan på långa vägar.
 
:) 
 
 

Av Sara Modigh - 19 december 2014 10:00

1. Hur gammal är du om fem år? 29...Hjälp   

2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag? Jag har nyss vaknat

3. Hur lång är du? 162cm

4. Vilken är den senaste filmen du sett? hmm, minns inte. Kollar mest på TV-serier. Men möjligt att det var Saving Mr. Banks. Tv-serier var Warehouse 13 och det senaste jag såg var en dokumentär om Betty Page.

5. Vem ringde du senast? Minns inte.

6. Vem ringde dig senast? Jakob

7. Hur löd det senaste sms:et du fick? God Jul! Du får 40% RABATT på valfri vara OCH 3 för 2 på alla barnplagg tom 24/12 ...

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Beror på hur fort man måste ha svar, står man i affären och måste veta om det ska vara korv eller köttbullar man ska ta så ringer jag helst så man inte måste stå i flera timmar och vänta på svar. Men annars SMSar jag helst. 

9. Är dina föräldrar gifta eller skilda? De är skilda. 

10. När såg du senast din mamma? 25 juli 2012

11. Vilken ögonfärg har du? Grönaktiga, men beror lite på ljuset. Ibland ser de bruna ut och ibland grå. 

12. När vaknade du i dag? klockan nio typ

13. Vilken är din favoritjulsång? Fairytale of new york


14. Vilken är din favoritplats? Min varma mjuka säng med en bra tv-serie.

15. Vilken plats föredrar du minst? Skolan, bussar och hårda stolar.

16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Jag hoppas på att jag har jobb och barn och bor i ett fint hus med Jakob. 

17. Vad skrämde dig om natten som barn? Monster under sängen och rädslan för att det skulle börja brinna. 

18. Vad fick dig verkligen att skratta senast? När jag åkte pulka med Samuel och Elias

19. Hur stor är din säng? Har en dubbelsäng.

20. Har du stationär eller bärbar dator? Stationär

22. Hur många kuddar har du i sängen? Måååånga.. typ sju eller något och sen har Jakob ett par också. 

 23. Hur många landskap har du bott i? Ett

24. Vilka städer har du bott i? Två haha Jönköping och Huskvarna

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Strumpor, fast skor om man ska gå ut. 

26. Är du social? Ja, konstigt nog så är jag väldigt social. Men jag är jätteblyg så vågar aldrig starta ett samtal. Men kommer du fram och börjar prata med mig så kan jag prata hur länge som helst. 

27. Vilken är din favoritglass? Snickersglass

28. Vilken är din favoritefterrätt? Vet inte, vaniljpannacotta kanske. 

29. Tycker du om kinamat? Nä, inte direkt. Till Jakobs stora förtret. 

30. Tycker du om kaffe? Nej, jag tar saft. 

31. Vad dricker du till frukost? Äter inte frukost, har aldrig gjort det. 

32. Sover du på någon särskild sida? Den som är närmast toaletten. 

33. Kan du spela poker? Nej. Gillar inte kortspel. 

34. Tycker du om att mysa/kela? Ibland. Om jag mår bra. Annars kan det lätt bli jobbigt. Får panik och känner mig fasthållen då. 

35. Är du en beroendemänniska? Ja, tyvärr så är jag ju det. 

36. Känner du någon med samma födelsedag som din?  Nej, det tror jag inte.. Eller räknas Arnold Schwarzenegger?

37. Vill du ha barn? Både ja och nej. Jag vill jättegärna ha barn. Men samtidigt är jag rädd att min problematik kommer göra att jag inte klarar det och då känner jag att jag inte vill ha barn. 

38. Kan du några andra språk än svenska? typ engelska

39. Har du någonsin åkt ambulans? Ja det har jag. 

40. Föredrar du havet eller en bassäng? Havet eftersom det är så sällan man får chansen att bada i havet. 

41. Vad spenderar du helst pengar på? Mat, Kläder och Tv-serier.

42. Äger du dyrbara smycken? Ja, min förlovningsring och vigselring. 

43. Vilket är ditt favoritprogram på tv? Histrorieätarna!

44. Kan du rulla med tungan? Japp

45. Vem är den roligaste människan du känner? Mig själv ;)

46. Sover du med gosedjur? Nej, och har knappt någonsin gjort det. 

47. Vad har du för ringsignal? Vet inte. Har alltid mobilen på ljudlös.

48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten? Ja en del. Mamma hade sparat rätt mycket. 

49. Vad har du närmast dig just nu som är rött? Min tröja.

50. Flirtar du mycket? Nej aldrig. Vet inte hur man gör haha. 

51. Kan du byta olja på bilen? Byta, nej då måste man ju typ hissa upp bilen någonstans och ha en stor tunna att tömma oljan i. Så nej det kan jag inte. Men jag kan fylla på olja. 

52. Har du fått fortkörningsböter någon gång? Nej

53. Vilken var den senaste boken du läste? Lev i tiden. Jag har tyvärr inte orken att läsa. Min hjärna orkar inte med det. 

54. Läser du dagstidningen? Nej

55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej, sådant har jag inte råd med. 

56. Dansar du i bilen? Om musiken är tillräckligt bra. 

57. Vilken radiostation lyssnade du till senast? P3 skulle jag tro. Lyssnar inte på så mycket annat.

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Antagligen nån mat som skulle köpas på affären.

59. När var du i kyrkan senast? När jag gifte mig :P 

60. Vem var din favoritlärare på högstadiet? Jadu, högstadiet var ett helvete så har svårt att minnas någon som var en favorit men det fanns en som hette Thomas som jag tyckte var bra. Vilket var imponerande då han undervisade i matte som är det ämne jag hatade mest i skolan. Men han undervisade i fysik och teknik också och teknik var ganska kul. 

61. Hur länge har du campat som längst i ett tält? Fem minuter? Nej, men jag har aldrig sovit i tält i alla fall. 

62. Vem var det som senast gjorde något extra speciellt för dig? Vet inte.

63. Vad lyssnar du på just nu? 

64. Har du varit med i tidningen? Ja, ett par gånger. Tre gånger med namn och bild i alla fall :)

65. Vad är det konstigaste du ätit? Kattmat, men det minns jag inte att jag gjort.

67. Vad är det för färg på din tandborste? Vit och lila

68. Hur imponerar man på dig? Med kunskap och välvilja.

69. Vem ringer du när du är arg/ledsen? Ingen. 

70. Har du någon piercing? Ja, i naveln

71. Din största vinst? Tusenkronor presentkort på en retrobutik som fanns i stan. 

72. Civilstånd? Jag är gift

73. Vilka hemsidor besöker du dagligen? Facebook, Dayviews, Bloglovin och Bloggplatsen 

74. Är du fåfäng? Nej det är jag inte. 

75. Ångrar du någonting du gjort? Inte just nu :)

76. Hur gammal är din pappa? Han fyllde 50 i år.

77. Vilket är ditt drömjobb? Jag vet inte riktigt. Det varierar rätt mycket.

78. Finns det något du verkligen skulle vilja göra men inte haft tillfälle, tid eller råd till? Åka utomlands.

79. Vad har du haft för husdjur? Möss, Kaniner, Katt, Hund och Hamster.

80. Berätta tre saker som dina läsare antagligen inte vet om dig? Vad vet ni inte om mig?

81. Svär du ofta? Ja, tyvärr. Men försöker sluta.

82. Sverige när det är som bäst? Ingen aning

83. Kan du åka slalom? Nej. Aldrig provat så jag kanske är jätte bra i och för sig 

84. Vad har du ätit i dag? Vatten

85. Vad har du för utbildning? Ingen

86. Vilken kroppsdel är du mest nöjd med? Min midja

87. Vilken kroppsdel är du minst nöjd med? Det centrala nervsystemet..jävla struntsak som inte fungerar som det ska. 

88. Vilken är din bästa egenskap? Min styrka som jag har orkat kämpa mig igenom mycket med.

89. Vilken är din sämsta egenskap? Irritation, frustration och aggressivitet. 

90. Nämn två historiska personer som intresserar dig? Betty Page och Elizabeth Báthory

91. Saknar du något? Pengar... Nej, Men jag saknar att ha en stabil ekonomisk grund att stå på så att vi skulle kunna flytta till hus och inte ständigt oroa sig för hur det ska gå runt.

92. Är det viktigt att fira födelsedagar? Ja det tycker jag. 

93. Vad gör dig ledsen? Det mesta just nu. 

94. Vad gör dig glad? Roliga tv-serier och att skratta med familj och vänner.

95. Har du varit gift eller förlovad? Japp, jag har varit förlovad och är gift. 

96. Vad ska du göra i helgen? Vet inte. Pyssla samman det sista med julklapparna

97. Vad är det knasigaste du gjort? Jag gör rätt mycket knasigt så kan väl ta det senaste då. Jag var och handlade på ICA i pyjamas här om dagen. 

98. Vad har du för laster? Choklad och tv-serier

99. Vem är din förebild? Mamma

100. Vad ska du göra när du svarat klart på alla frågor? Antar att jag ska äta lunch om en timme eller två och fram tills dess sitter jag väl vid datorn en stund. 

Av Sara Modigh - 2 februari 2014 14:17

 


Man ju inte ta i från någon rätten att ha känslor BARA för att du anser dem vara privilegierade. Eller skulle du se din son bli mobbad, slagen och våldtagen och säga till honom. "Men du är pojke och vit så du får inte känna dig kränkt, För du är ju så privilegierad"
Om man inte får känna sig kränkt för att någon har det värre eller inte får känna sig ledsen för att någon annan har det sämre, ska man då inte heller få känna sig glad om någon annan har det bättre?
Ska vi stänga av alla känslor om vi inte antingen har det bäst eller värst? För känslor betyder ju uppenbarligen INGENTING om man inte har det värst i världen?


Om man ser till din teori att alla som är privilegierade inte får känna sig kränkta så kan ju inte homosexuella i Sverige få känna sig särskilt kränkta, för de är ju privilegierade på det sättet att Sverige verkligen inte är som exempelvis Ryssland när det gäller homosexualitet.


Att känna sig kränkt är en känsla som alla människor har oavsett vilken hudfärg, sexuelläggning eller status man har i samhället. Genom att ta ifrån någon rätten till känslor utövar man ett form av förtryck.
Att inte tillåta, eller säga att någon annans känslor är felaktiga eller "löjliga" som du påstår, förminskar du den personens mänskliga värde. Du gör personens lidande värre genom att få personen att tvivla på sig själv. Du dubbelbestraffar någon som redan lider.

Något att tänka på är att förminska sin partners känslor räknas som verbal misshandel. Så varför vill man göra sådant mot andra människor?


Varför ska du som utomstående människa säga till mig, eller någon annan att de inte får känna sig kränkta? Varför anser du det okej att förminska mitt eller någon annans mänskliga värde? Varför tycker du det är okej att kalla någon annan löjlig när den mår dåligt och känner sig kränkt?

Skulle du vilja svara på vem som FÅR vara kränkt och VAD man får vara kränkt för? Efter som det är ju uppenbarligen DU som ska bestämma reglerna för vem som får och inte får vara kränkt.


Av Sara Modigh - 15 december 2013 13:30

Vilken rolig attityd man möts av ibland

 

Jag har ingen aning om vad denna människa fått för sig att det är för småsaker som jag tar åt mig av. 

Hen skrev detta som ett svar på en kommentar jag skrivit i en annan blogg. 

Så det är en person som inte vet någonting om mig eller mitt liv utan bara såg " En blogg om psykisk ohälsa" och genast var tvungen att kommentera så här fint. 


Jag skriver inte detta inlägget för att jag tog åt mig eller blev arg eller ledsen över kommentaren utan för att detta är ännu ett bevis på den rådande attityden som finns kring psykisk ohälsa. "Sluta må dåligt, så mår du bättre" attityden. Det är en attityd där den som är sjuk beskylls för sitt mående. Just nu mår jag tydligen dåligt bara för att jag tar åt mig av små saker.


Undra vilka småsaker det är?

Jag tvivlar på att det är någon som läser min blogg som tycker att jag sitter hemma och bara tycker synd om mig själv och tar åt mig av småsaker. För det är ju långt i från sanningen. 

Jag vet i alla fall att jag kämpar dagligen för att lära mig leva med de psykiska problemen jag har.

Man kan inte bli frisk från en funktionsnedsättning så jag kommer aldrig få ett liv där jag inte har några som helst psykiska svårigheter. Men jag kämpar ändå hårt för att lära mig leva med mina diagnoser.



"Jag vet vad jag pratar om då jag har kronisk depression och det är inte kul att leva så MEN man kan faktiskt göra något åt det."

-Ja om det nu är så lätt att göra något åt det, varför har du då gått och skaffat kronisk depression. Det var ju väldigt dumt! Sluta upp med att tycka synd om dig själv och börja göra nått åt det!

 

Nej. Så skulle jag aldrig säga till någon för jag VET på riktigt hur svårt det kan vara. Något som denna människan inte har empatisk förmåga nog att förstå. 

Jag skulle aldrig säga att jag vet hur en enskild människa har det eller hu hen känner. Men jag har i alla fall respekten nog att inte nedvärdera någon annans kamp. 


 

Av Sara Modigh - 13 december 2013 13:12

 

Fast ska man gå efter den logiken så kan du alltså inte tycka att det är bra att vara svart, asiat, man eller gammal heller, då de grupperna har minst lika stor risk att drabbas som en som är överviktig. För övervikt är inget direkt bevis på ohälsa. Sen va fan spelar det för roll om jag skulle vara en vandrande hjärtattack? Ska inte jag få leva och vara värd ett liv efter samma förutsättningar som du? Varför ska jag vara mindre värd är du för att jag är tjock?

Sen vad menar du med lat? Vad vet du om det egentligen? Blir så trött på den sortens kommentarer det visar ju bara på hur extremt lite insikt du har i hur det verkliga livet ser ut!

Av Sara Modigh - 18 oktober 2013 14:00

10 saker du vill göra innan du dör: Få ett jobb, Gifta mig, Ha egen villa, Skaffa körkort, Få barn, Få en större blogg, Ha en kattuppfödning,  Ge ut en bok, Tatuera mig och vinna ett pris
 
9 saker om dig själv: Jag är kort, Har långt hår, Är snäll, Vill hjälpa människor, Tycker inte om sötlakrits, Jag är ovanligt rädd för allt, Äter nästan ett kilo gurka i veckan , Jag har skostorlek 38 och Jag älskar tv-Serier
 
 8 sätt att vinna ditt hjärta på: Var omtänksam, Var rolig, Var snäll, Visa intresse, Var förstående, Dela mina intressen, Var charmig och uppskatta mig.
 
7 saker du ofta grubblar på:  Saker som måste görasFramtiden, Saker som har hänt, Saker som skulle kunna hända, Pengar, Orättvisa och Känslor
 
6 kändisar du tycker är snygga: Killar: Jason Momoa, Matthew Gray Gubler och Jared Padalecki. Tjejer: Holly Marie Combs, Jennifer Tilly och Laura Prepon
 
5 saker du aldrig skulle vilja göra: Behöva genom gå någon hemsk sjukdom, Äta något äckligt, Hoppa från höga höjder, Städa någon ananas toaletter och skära mig igen
 
4 saker du köpt den senaste månaden: En krocksäker bur, En ny bil, Kläder och mat
 
3 saker som får dig att le/skratta: Jakob, Katterna och tv serier
 
2 gamla favoritlåtar: In to my arms med Nick Cave och Superman´s Song med Crash Test Dummies
 
1 sak folk inte visste om dig: När jag var fem-sex år gammal var jag kär i Nordman

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

Fråga mig

125 besvarade frågor

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se