En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Inlägg publicerade under kategorin Medicin

Av Sara Modigh - 8 februari 2014 14:00

Har tagit Saroten nu i ett par veckor. Vet inte vad jag väntade mig egentligen. Det är ju en form av psykofarmaka, Tricykliskt antidepressivum.

 

"Tricykliska antidepressiva, TCA, är en klass av antidepressiva läkemedel. De har sitt namn efter sin kemiska struktur, och de är heterocykliska föreningar med tre ringar. En närbesläktad grupp av läkemedel är tetracykliska antidepressiva (TeCA), med fyra ringar.

TCA började användas som läkemedel under 1950-talet och var fram till början av 1990-talet de dominerande läkemedlen mot depression.[1] TCA har en bred verkan, genom att de påverkar flera olika signalsystem i hjärnan. TCA ökar halterna av serotonin och noradrenalin och påverkar i viss utsträckning effekter av signalsubstanserna acetylkolin och dopamin.[2] Det innebär att verkan av TCA är mindre specifik än nyare antidepressiva som SSRI, som enbart ökar halten av serotonin. TCA är effektiva mot depression, men har många biverkningar och är mycket giftiga vid överdosering. Idag används TCA därför främst vid svårare fall av depressioner eller när depressioner behandlas på sjukhus."

 

Jag började ju ta den för att hantera den nervsmärta som jag har fått av min MS. Kan inte påstå att jag känner någon nämnvärd effekt ännu. Men biverkningar däremot känner jag av. Jag är förstoppad, har svårt att kissa, har muntorrhet och är otroligt trött. 

Jag har även känt mig mycket labil i mitt psyke. Jag får vredesutbrott (något jag inte har fått en enda gång sedan jag slutat med psykofarmaka), blir lättare upprörd eller ledsen och känner mig konstant mycket räddare och oroligare. Allt detta har kommit nu i samband med att jag började ta Saroten. Har inte kollat igenom biverkningslistan än. Men jag skulle inte bli det minsta förvånad om allt är biverkningar av medicinen efter som det kom så lägligt nu när jag började med den.

 

Det bränner fortfarande i ryggen..dygnet runt och hela tiden. Även myrkrypningar kommer varje gång jag anstränger mig genom att gå eller stå en stund.

 

Jag hoppas verkligen att den nya bromsen kommer att hjälpa mig att bli piggare och starkare. Jag har fått tid för inläggningen nu och det kommer att bli den 19e februari så inte så lång tid kvar nu.

 

Jag börjar bli lite nervös. Tänk om jag blir den procenten i statistiken som dör av den? Inte det att jag är rädd för att dö, men jag vill ju inte plågas. Det verkar nämligen som ett plågsamt sätt att dö på, att drabbas av den där sjukdomen JC viruset kan ge... PML (Progressiv multifokal leukoencefalopati).

 Det verkar vara ganska likt ms, att nerver skadas i hjärnan.. fast i mycket snabbare tempo. Man dör oftast av sjukdomen och det finns ingen bot. Dessutom liknar symptomen många gånger de symptom man får av ms och det känns ju läskigt för då kanske man inte tar så allvarligt på symptomen. Då kommer man kanske bli fruktansvärt handikappad den tid man har kvar.  


Får försöka hålla koll på mina symptom så jag märker plötsliga försämringar och kan meddela dem till mitt ms-team. 


Jaja.. Saroten pratade vi ju om egentligen så nu släpper vi orostankarna om Tysabri. Jag kommer fortsätta ta Saroten ett tag till. Antar att det inte ger full effekt förrän efter 6 - 8 veckor. Så den tiden får jag väl hålla ut med biverkningar och se om de ger med sig eller ej. Sen får man vägar för och nackdelar. Just nu är jag väldigt trött på de där medicinerna då de mest ger mig mer problem utan att ta bort något av de som skapade lidande innan jag började ta dem. 

Jag hoppas fortfarande på att få en förbättring både i psyke och smärta av medicinen. 

Men om det står mellan att känna en liten förbättring i nervsmärtan och sen var helt förstoppad så väljer jag hellre nervsmärtan som det är nu. Inte kul att behöva använda microlax för att ens kunna sköta magen. 

Inte kul att inte kunna kissa utan att ta i och att vara snustorr i munnen heller. 

Muntorrhet har ju gett mig så otroligt mycket problem tidigare och det är svårt att äta när man är så torr i munnen. 


Jag hoppas som sagt fortfarande på att det kommer bli bättre. Men det är svårt att hålla modet uppe ibland. 

Av Sara Modigh - 16 januari 2014 14:15

Nu efter årsskiftet subventioneras inte längre min medicin. Förut fick jag Extavian gratis, då den betalades av sjukhuset. Men nu ska den inte längre subventioneras på det sättet utan den kommer istället ingå i högkostnadsskyddet (tack gode gud för det)

och detta ska då vara positivt för att det innebär att medicinen ska kunna hämtas ut på alla apotek.. Men riktigt så blev det ju inte.

Idag gick vi till apoteket på min "favorit" vårdcentral (ironi), och väl där hade de inte medicinen inne, och när de insåg vilken dyr medicin det handlade om hänvisades jag till att åka till sjukhusapoteket istället för att de skulle beställa hem min medicin till mig. Så får inte ens hämta ut min medicin på mitt eget apotek.

    

Det känns som denna vårdcentral har alla möjliga olika taktiker för att få mig att känna mig ovälkommen och till besvär.

Så nu måste jag i alla fall åka till sjukhusapoteket för att hämta medicinen, och betala 2200 kronor för den, trots att jag borde få hämta den på mitt apotek. 

   

Längtar tills jag slipper denna skitmedicin, fast samtidigt är jag rädd för hur nästa medicin kommer påverka mig. Jag har ju alltid lätt för att få biverkningar och Extavian har ju gjort att jag känner mig febrig varje dag och så har jag haft huvudvärk nästintill varje dag sedan jag började. Jag hoppas i alla fall att det är biverkningar så att det försvinner. Men det får vi väl se om nån månad eller två när det blir dags för bytet.


Av Sara Modigh - 27 november 2013 13:45

Jag har inte tillgång till några studier, och jag har inte heller förmågan att utföra någon vidare forskning i ämnet. MEN, på grund av egna erfarenheter har jag bildat en uppfattning om psykmediciner, och jag är inte ensam om att tycka att psykofarmka är skit!


Jag uttalade mig kanske klumpigt när jag "citerar" saker jag hört och valt att tro på utan att ha några bevis med mig i uttalandena. Men jag har vid fler än ett tillfälle hört att det inte finns några vetenskapliga studier som visar på att till psykisk ohälsa beror på "kemisk obalans" och jag har även hört att de obligatoriska läkemedelstestningar som gjorts innan mediciner kommer ut på marknaden visat så obetydliga skillnader mellan psykofarmaka och placebo är så obetydligt små att det är försumbart. 


Några se och läsvärda saker i ämnet


http://www.plosmedicine.org/article/info:doi/10.1371/journal.pmed.0050045 


http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=16969


http://www.spring.org.uk/2008/02/new-study-ssri-antidepressants-dont.php


http://www.svtplay.se/video/1560180/del-10-av-18

Spola fram till 26:35 för att hör teveintervjun med forskaren från rom som berättar om vad han upptäckt när han studerat de forskningsresultat som finns i de studier som gjorts på psykofarmaka.

http://www.reuters.com/article/2008/02/26/us-depression-drugs-idUSN2527622020080226




http://counsellingresource.com/features/2008/02/28/antidepressant-research-placebo-counselling/

 

 
http://www.plosmedicine.org/article/info:doi/10.1371/journal.pmed.0020392


http://chriskresser.com/placebos-as-effective-as-antidepressants/


Jag säger inte att alla ska sluta medicinera och att man inte kan bli hjälpt, jag tycker inte att det är fel att ta mediciner om man mår dåligt, blir du hjälpt..ja då är ju det jättebra! 

Det jag vill är att visa att medicinerna inte alltid är så jävla bra som folk tror. Det är ap-hemska kemikalier som förstör vår kropp, och jag har fått delar av mitt liv förstört på grund av dessa "lyckopiller" men jag lovar det finns ingen lycka i dem!

JAG TYCKER, med betoning på JAG, att det är hemskt att få medicin efter medicin efter medicin utskriven, mediciner som många gånger gjorde mitt liv både svårare och jobbigare än det redan var.

Jag har vid flertalet gånger fått en ny läkare och nästan varje gång har läkaren efter mindre än fem minuter med mig skrivit ut en medicin. De senaste åren har jag fått en ny medicin vid varje läkarmöte.


Jag tycker också att det är otäckt efter som majoriteten av alla dessa läkemedel är så pass nya att man inte ännu vet vad långvarigt användande av dessa kemikalier gör med oss. 


På tal tal om majoritet, så fick jag en komenter här om dagen att det bara är en minoritet av alla som äter psykofarmaka som drabbas av biverkningar.

 

Det har jag väldigt svårt att tro på. Jag har testat upp mot ett 20 tal olika mediciner och ALLA har gett mig biverkningar i olika grad. 

Jag gjorde ju en enkät häromdagen och här är skärmklipp på resultatet som jag tog när jag fått 100 svar:

 

          


91% säger att de fått biverkningar, det anser i alla fall inte jag vara en minoritet utan snarare en majoritet!

Av Sara Modigh - 1 augusti 2013 12:00

Något man ofta märker av bland ungdomar som mår dåligt är en slags tävling om vem som tar flest

eller starkast mediciner.

Ofta ser eller hör man kommentarer som "Det där är ju bara sockerpiller" , "det där är ju inte ens en riktig psykmedicin" eller "det där är bara en allergimedicin" när någon berättar om en medicin de precis har fått.

Ofta handlar det om exempelvis mediciner som Atarax eller Theralen.


Men jag skulle vilja gå så långt som att säga att inga mediciner som påverkar hjärnan är milda. 

Det finns inga vetenskapliga bevis på att psykofarmaka fungerar, man vet faktiskt inte ens varför de "fungerar". Undersökningar som gjorts har visat att placebo medicin hjälpt patienter lika mycket som de verkliga medicinerna.

I många år har man skyllt exempelvis depression på "kemisk obalans i hjärnan" men faktum är att det finns inga bevis alls för att detta påstående är sant. Det finns inga sätt att testa en människas kemiska balans i hjärnan, det finns inga mått som säger du ska ha si och så mycket av detta ämnet i din hjärna. 


Vi tar dessa mediciner som stör den existerande balansen så att den verkligen blir rubbad utan bevis på att det var det som var felet från första början. Jag vet själv att jag fått otroligt många mediciner utskrivna. Alla har gjort att jag mått sämre genom att ge mig ännu mer problem i mitt liv. 


Så jag frågade:

Vilken är den värsta medicinen du fått utskriven för din psykiska ohälsa?
Vilka biverkningar fick du? 
Hur påverkade de dig? 
Hjälpte medicinen dig eller gjorde den saker värre?

 

                               Detta var de svar som jag fick. 



Detta är vad psykofarmaka gör med våra hjärnor och kroppar, ändå skrivs dessa mediciner ut allt oftare och till allt yngre barn. 

Vad vet vi egentligen om långtidseffekten av att använda sig av dessa mediciner?  

Enligt undersökningar har man kunnat koppla användandet av vissa av dessa preparat med ökad risk för självmord, aggressivt beteende och mord. 

Allvarliga biverkningar kommer med alla dessa "mediciner".

Ska man då verkligen "tävla" om att ha den starkaste och farligaste medicinen när detta är priset man betalar?



Av Sara Modigh - 6 juli 2013 22:45

Är detta verkligen lycka?
Tycker ni detta låter som glädje?
Detta är vad man får av era "lyckopiller" och "happy-pills" som ni kallar dom.
Detta är då inte lycka i mina öron!




vanföreställningar (hallucinationer).
SSRI discontinuation syndrome (brain zaps)
mardrömmar,
 ångest 
domningar 
stickningar,
 skakningar,
muskelsträckning,
bristande uppmärksamhet, 
synstörningar,
ofrivilliga muskelsammandragningar,
 onormal koordination, 
minskade känslor, 
talsvårigheter, 
  migrän, 
svårigheter att svälja,
yrsel,
 huvudvärk,
 diarré, 
illamående, 
muntorrhet, 
 trötthet.
halsont,
 ökad aptit,
 depression,
 känna sig konstig,
 upprördhet,
 oro,
 minskat sexuellt intresse, 
  
öronringningar, 
hjärtklappning, 
värmevallningar, 
gäspningar,
 magont, 
orolig mage, 
ökade svettningar,
muskelvärk,
 sexuella störningar,  
hallucinationer, 
 likgiltighet, 
onormala tankar, 
kramper, 

kallsvettning,
 ryggont,
 muskelryckningar, 
behov att kissa på natten,
problem med att kissa,
 sjukdomskänsla,
 svaghet,
 törst, 
viktuppgång. 
aggression, 
förföljelsemani,
 självmordstankar, 
onormala rörelser, 
svårigheter att röra sig,
 fläckar framför ögonen,
 dubbelseende, 
ljuset sticker i ögonen, 
dålig cirkulation i armar och ben, 
talsvårigheter, 
hicka, 

ont i munnen, 
sår på tungan, 
tungproblem, 
munsår, 
svårigheter att kissa, 
torr vagina,
underlivsflytning,  
gångsvårigheter,
hemska onormala drömmar, 
självmordsbeteende,
problem med muskelrörelserna (som att röra sig mycket, muskelsträckning och gångsvårigheter), 
svimningsanfall, 
ledvärk, 

,darrningar, 
stelhet, ryckningar eller skakningar i t.ex händer och fingrar. 
ryckningar i ansiktet, grimaserande och egendomliga tungrörelser
Blodtrycksfall och hjärtklappning som medför risk för svindel kan förekomma. 
akuta muskelkramper. 
blodtrycksfall 
Dåsighet,  
 Retlighet,
smakförändring,
 sömnproblem, som abnorma drömmar och sömnlöshet, 
aptitlöshet,
sömnighet,
 förvirring,
 nervositet,
 försämrad koncentrationsförmåga,
panikattacker 
gäspningar,

 synstörningar, som dimsyn, 
Tankar på att skada sig själv/begå självmord.
ökad benägenhet för blåmärken och blödningar.
ökad muskelspänning,
klåda och brännande känsla utan uppenbar orsak (parestesi), 
darrningar.
 klumpighet
balanssvårigheter, 
plötsliga ofrivilliga onormala rörelser,
förvirring.
Problem att fokusera blicken.
Aptitförlust,
  Förändrad smakupplevelse, 
tandagnisslan/tandbitning,.
Svaghet,
 energilöshet (asteni).
 nervositet, 
onormala hudsensationer såsom kittlande känsla, 
 apati.
 Nästäppa..
 Muntorrhet Vid längre tids behandling medför detta ökad risk för tand- och munslemhinneskador. 
Trög mage.
lätta darrningar,

 stelhet,
I vissa fall uppträder en särskild form av inre oro, som yttrar sig i svårighet att sitta stilla. 
Hjärtklappning. 
Blodtrycksfall med yrsel kan förekomma.
 aggressivitet,
 vanföreställningar (hallucinationer).
  Nervositet,
 rastlöshet,
 ostadighetskänsla.
 insomningssvårigheter,
förvirring
drömstörningar.
Ilska/fientlighet, 
  ”Myrkrypningar”, 
domningskänsla,
 svårighet att samordna rörelser,
 darrningar.
  Ringande ljud i öronen.
 svaghet.
  sjukdomskänsla (illamående), 
 irritabilitet.
viktökning
kraftlöshet, 

svimning 
blodtrycksfall då du reser dig upp. Det kan få dig att känna dig yr eller svimma 
svårighet att påbörja rörelser, 
känsla av irritation
 svimning
 lågt blodtryck 
,rörelsetröghet,
 rastlöshet i benen, 
Svimningskänsla vid stående på grund av lågt blodtryck,     
balanssvårigheter  
hjärtklappning, 
magsmärta, 
andfåddhet utan fysisk ansträngning. 
stickningar i huden, 
nedsatt koncentrationsförmåga, 
 torra eller irriterade ögon,  
 rinnande näsa, 
håravfall,
glömskhet,
 förvirring, 
hallucinationer,
 humörsvängningar,
öronsusningar,
 hörselrubbningar,
 muskelsvaghet, 
andningssvårigheter,
 nedstämdhet,
 uppjagad sinnesstämning, 
aggressivitet,




 Och då är detta bara dom biverkningar som JAG fått, varje medicin hade också 500 biverkningar jag inte fick.. 
Som typ cancer, hjärnblödningar, hjärtattack , hjärtsvikt , plötslig oförklarlig död och lite annat roligt som man säkert kommer bli lycklig av att få...

Av Sara Modigh - 9 april 2013 01:21

Jag är så arg, jag vet inte vart jag ska ta vägen. Vill bara gapa och skrika på allt och alla! Det känns som om min insida kokar av vrede. Har sådan lust att bara bita tag i min arm och bita sönder den helt och hållet för jag är så arg. Jag vill kasta saker i golvet och skrika. 

  


Fuck you Seroquel!



(Och folk undrar varför jag inte gillar att ta mediciner)

Av Sara Modigh - 27 mars 2013 18:30

  

Har inte skrivit så mycket den senaste veckan då jag haft väldigt mycket problem med min syn. 
Allt började i samband med att jag började ta Lyrica mot min ångest. Drabbades av yrsel och har fått svårt att fokusera blicken. När synproblemen bara blev värre och värre så bestämde jag att det är inte värt att inte ha ångest (vet ju inte ens om den hade hjälpt mig med ångesten) om det ska innebära att jag förlorar förmågan att läsa, skriva, sticka, titta på tv och titta mig omkring när jag går ut. Så för några dagar sedan gav jag helt enkelt upp medicinen. Jag orkar ärligt talat inte med mer problem i mitt liv. Synen har inte blivit mycket bättre sedan jag slutade så var på vårdcentralen en sväng idag för att kolla att jag inte fått några skador på ögonen eller om jag hade för högt blodtryck eller liknande. Vilket jag inte hade som tur var. Det dem kunde konstatera var att jag måste vänta ett par veckor innan problemen försvinner om det var från lyrican det kom.

Av Sara Modigh - 13 mars 2013 15:10

Det har blivit lite diskussioner efter mitt förra blogginlägg. Jag vill förtydliga för alla där ute att jag inte tycker att medicinering är fel. När en person är så sjuk i sin psykiska ohälsa att den inte klarar av att leva utan medicinen.


Jag skrev det föregående inlägget med mycket tankar på alla ungdomar jag sett på nätet som "skriker" efter mediciner. Men dessa mediciner är inga "Lyckopiller". Så är man inte svårt sjuk så är biverkningarna förmodligen värre än det man går igenom , Till exempel när en vän flyttar.  


Jag tycker personligen inte att medicin är nått att eftersträva. Då terapi som tex KBT eller DBT visat mycket större effekt på måendet. Krävs det dock medicinering för att man skall klara av KBT till exempel så ska man självklart ta medicinen. Har man mediciring som fungerar så behöver man inte sluta ta sin medicin , det är inte det jag säger.
Det jag menade med inlägget var att man skall vara medveten om baksidan av dessa mediciner.
Som till exempel att 4% av alla barn som äter psykofarmaka riskerar att dö av sin medicin, Eller att viktökning är en av de vanligaste biverkningarna och så vidare.


Sverige har i många år gått i USAs fotspår och så även med att vi ökar utskrivningen av psykofarmaka.
Jag tycker inte att man ska ge medicin som ett första val. Jag tycker att man ska satsa på behandling, terapi, stabilisera omgivningen hos barnen. Kanske boendestöd /avlastning till föräldrar med barn i trotsåldern. Se till att få rutiner hemma. Aktivera barnen på ett bra sätt. Allt fler barn sitter hemma helt ensamma framför en tv-skärm. Jag har väldigt svårt att tro att barn kommer må bra i längden av den socialaisolationen. Fungerar inget av detta så kan man ge medicinering ett försök . OM man verkligen informerar föräldrar och barn om dem farliga biverkningar som medicinen kan ha. Idag står det ju tack och lov med i bipacksedeln och jag hoppas att alla föräldrar läser den noga innan dem stoppar medicinen i sina barns munnar.

 


Jag skulle vilja ställa en fråga. Om du fått någon psykofarmaka utskriven, Har läkaren då berättat att du kan dö av den?
Under dem 11 år som jag fått testa på nästan 20 olika psykofarmakan så har jag ALDRIG fått information om att jag kan dö av medicinen, ingen har sagt att självmordstankar kan uppstå, ingen sa att jag kunde gå upp i vikt, ingen sa att självskadetankar kunde förvärras och ingen sa att medicinen kunde leda till att man blir extremt våldsam.
Det jag fått höra är det obligatoriska "i början kan du märka en försämring i din ångest och/eller depression."

En försämrad ångest och att dö i sömnen skulle jag kalla två ganska olika saker.



Är man verkligen sjuk så är ju medicinering en viktig del för att bli frisk. Det finns säkert många som inte skulle levt idag om de varit utan sin medicin. Rätt medicinering kan hjälpa till för att nå ett bättre mående.

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

Fråga mig

128 besvarade frågor

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se