En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Inlägg publicerade under kategorin Multipel Skleros

Av Sara Modigh - 28 oktober 2013 03:04

Dagen har varit ganska bra. Jag har haft det väldigt trevligt hemma hos mormor. Vi var där och åt jag Jakob och alla syskonen. Vi satt tillsammans och pratade väldigt mycket vilket jag tyckte var jättekul. Alla tittade på när jag tog min injektion också och det gick bra idag också. Känner inte av några biverkningar från medicinen än. Men däremot så har jag ännu mer pirrande känsla i benen nu. Det känns som om jag har kolsyra i benen. Värst är det om jag böjer ned huvudet för då känns det som om jag är en skakad läsk.
Hör väldigt dåligt på höger öra fortfarande och det susar hela tiden. Det känns lite som om man håller ett glas över örat. Allt ljud blir som bedövat.
Idag känner jag också att jag förlorat lite känsel i mina stortår.
Synen känns ganska okej igen. Den är inte helt bra. Men jag ser i alla fall tvn nu. Yrseln har också gett med sig ganska mycket.
För att sluta fokusera på det negativa helt så tänkte jag avsluta med att berätta att när vi var hos mormor letade jag rätt på lite av mammas gamla kläder som jag tog med mig hem. Fick även ärva lite kläder av Matilda igår så nu har jag lite fler kläder som inte är förstora.

Nu ska jag sova. God natt <3

Av Sara Modigh - 25 oktober 2013 13:15

Jag blir på riktigt rädd när jag tänker på vad som hade kunnat hända om jag inte hade gått emot den första doktorns utlåtande. Tanten som jag pratade med angående mina myrkrypningar som jag hade i somras som näst intill skällde ut mig när jag sa att jag visste hur min ångest kändes. 


Hon tog en titt på mina armar och bestämde sig direkt att det var psykiskt. Jag sa nej, och den blicken jag fick av henne var så kall och det kändes som ett isande hat gentemot mig. 

Nu var det ju inte ångest utan MS.... En sjukdom som kan ge kroniska skador efter varje "skov".. Jag har i år haft åt åtminstone 5-6 skov. och jag vet inte än om det är så att de smärtor och brännande känslor jag har aldrig kommer gå över. Jag vet inte heller om yrseln, hörsel och synstörningarna kommer att gå tillbaka. 


Tänk om jag hade lyssnat på henne? Hur många skov hade jag då fått innan det upptäcktes? Hur skadad skulle jag då hunnit bli..

På ett sätt har jag ju redan hunnit skadas på grund av henne... Jag blir vansinnig när jag tänker på henne.


Hur kan man ha mage att göra så emot en annan människa?

Förstår hon inte att hon kan ta livet av någon när hon inte lyssnar? Hur många psykiskt sjuka människor dör egentligen varje år på grund av att vården inte tar dem på allvar..? Det skulle jag gärna vilja veta!


Nej usch.. Nu måste jag tänka på något annat innan jag skriker högt av frustration och ilska över denna damen som enligt mig borde få sin läkarlicens indragen för allas säkerhet. 

Av Sara Modigh - 24 oktober 2013 01:37

Jaa, idag var jag på sjukhuset och fick sticka mig själv för första gången.

Jag var så otroligt rädd. Har en nålfobi som det är, och att sticka en nål i sig själv går emot hela den mänskliga naturen. 


Vissa kanske tycker att det är konstigt att jag kan ha skurit mig själv så mycket som jag gjort men får panik av tanken på att ge mig själv en injektion. Men man är i två så olika sinnesställningar. Jag hade aldrig kunnat skära mig själv om jag inte haft riktigt riktigt svår ångest. 


Men jag klarade det i alla fall. Har en injektor så fick ladde upp den med en spruta med medicin och sen var det bara att hålla den där apparaten mot låret och trycka på en knapp.

Men att få sig själv att trycka på den där knappen var verkligen inte lätt. 

 

Det var dock inte så farligt som jag trodde att det skulle vara. Gjorde inte så ont utan var medt bara obehagligt och svidande. Har inte haft några större problem idag efter injectionen. Bara en brännande och svidande kännsla i låret och huvudvärk.


Ser dock inte fram emot att behöva sticka mig själv varannan dag. Men det är väl något man vänjer sig vid. Jag hoppas bara att jag inte får några biverkningar av medicinen nu. 


Av Sara Modigh - 23 oktober 2013 14:00

Ska snart åka till sjukhuset och är fruktansvärt nervös. 

Jag kommer behöva sticka mig själv med en jäkla nål och spruta in ett medel som förmodligen kommer göra så jag mår skit.


De informerade ju mig om att man kunde få "lite huvudvärk" av lumbalpunktionen. Den "lilla" huvudvärken betydde inte kunna använda huvudkudde på en vecka för det var att resa sig för mycket!

Så när de säger "det är väldigt vanligt att man får influensa liknande biverkningar i början" och skriver ut medicin mot biverkningarna får jag väl anta att det kommer bli hemskt. 

Jag hoppas verkligen att jag inte kommer må dåligt av injektionerna. För jag pallar inte mer skit. Jag mår redan tillräckligt dåligt!


Får se om jag skriver något senare i kväll eller om jag mår för dåligt.

Av Sara Modigh - 23 oktober 2013 04:28

Jag kan inte sova som vanligt när jag ska iväg nästa dag. Ångesten härjar i min kropp och det känns som om hjärtat ska hoppa ur mitt bröst. Fast den tjänsten kommer väl hjärtat inte göra mig. För just nu känner jag att om mitt hjärta försvann ur min kropp och jag försvann från denna jord så skulle det vara bättre än att leva med all skit.
Men men, så borde man ju inte tänka. Det finns ju fortfarande delar i mitt liv som är bra och så länge jag fortfarande kan gå och är relativt smärtfri så får jag väl kämpa med allt och lite till för att nå ett bättre liv.

Jag hatar verkligen ångest, och den gör ju knappast situationen bättre nu när det är så många sjukhusmöten och undersökningar som måste göras.

Av Sara Modigh - 22 oktober 2013 21:26

Övar att förbereda injektionen. Imorgon börjar det på riktigt. Är så jäkla rädd :(

Jag hoppas verkligen att jag inte blir så sjuk som många andra beskriver att de blivit. Usch usch usch

Av Sara Modigh - 19 oktober 2013 12:15

Just nu kan jag inte låta bli att tycka att livet är så fruktansvärt orättvist. Jag vet inte hur jag ska orka med mer. 


Jag har fått dommen nu..... Jag har MS!.... Multipel Skleros! 


Varför måste mitt liv vara så otroligt svårt! Det är så orättvist.. Jag vet på riktigt inte vad jag ska ta mig till. 


Det är bara lite mer än ett år sedan min mamma dog, och jag har i hela mitt liv fått kämpa med både psykiska sjukdomar och psykska funktionsnedsättningar.

Ska kampen aldrig få ett slut? Måste det hela tiden läggas på mer skit? Hur mycket ska en människa tvingas bära? 


På onsdag ska jag in till sjukhuset igen för att sättas in på min medicin. Det går inte att bota MS, men de hoppas på att med hjälp av bromsmdiciner kunna skjuta upp förloppet av sjukdomen. 

Jag kommer få ge mig själv en spruta varannan dag resten av mitt liv. 


 


Av Sara Modigh - 17 oktober 2013 13:15

Jag var ju på sjukhuset igår och det var tyvärr inga goda nyheter.  .


Jag orkar inte skriva mer just nu. 

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

Fråga mig

125 besvarade frågor

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se