En Blogg om Psykisk ohälsa, MS och Livet

Senaste inläggen

Av Sara Modigh - 11 augusti 2013 15:00

Varje dag är jag rädd att någon i min familj, någon jag älskar ska dö. I morse är jag vaknade så såg Beauty så stilla ut.

Jag kunde inte se att hon andades. Jag rörde vid hennes svans. Ingen reaktion, Jag lade handen på hennes mage. Fortfarande röde hon sig inte. Jag får panik. Jag skakar henne med hjälp av handen på magen. Fortfarande inget. Shit hon är död. Vad fan är det som hänt?


Jag försöker lyfta upp henne.

Först då lyfter hon huvudet med ett trött litet jam och vill att jag ska klappa henne. 


Jag blev så rädd.

Beauty brukar ju reagera bara man nuddar henne. Hon måste ha sovit djupt.


 

Av Sara Modigh - 11 augusti 2013 10:00

Ibland kan man drömma sådana där drömmar som känns väldigt verklige och följer ens tankar under en lång tid efteråt.

Det kan dessutom vara något så löjligt som det jag drömde om här om dagen. 


När jag sov så drömde jag att jag hade fått jättemycket vårtor under fötterna. Det första jag gjorde när jag vaknade till var att kolla så jag inte hade några vårtor. 

Jag kan inte sluta tänka på det, så kollar fortfarande lite då och då för att se till att det inte finns några vårtor under mina fötter.  

  

Vet inte varför detta fastnade så i mitt huvud, kanske för att jag har en skräck att få vårtor?


Brukar ni uppleva liknande?

Av Sara Modigh - 10 augusti 2013 23:45

Ledsen, trött, har ont i kroppen och känner mig nere. 

Har mått rätt bra under sommaren , men nu börjar nedstämdheten göra sig påmind igen. 

Kroppen känns blytung och jag har knappt någon ork, Det är svårt att gå upp ur sängen. Somnar på sängkanten när jag ska klä på mig. Viket är väldigt ovanligt då jag oftast blir klarvaken på en sekund. 

Jag känner mig helt bedrövad. Men ändå inte deprimerad. Inte så som jag känt innan, kanske det är så att jag är på väg nedåt igen. Jag har ju haft depressiva episoder många gånger i mitt liv. 


Min kropp värker mer än vanligt, har haft så ont i ryggen nu i två dagar att jag nästan gråtit när jag kommit innanför dörren. Har knappt kunnat stå på benen vissa stunder. 

När jag var hemma hos pappa förut så satt jag på golvet och läste för Samuel och Elias , när vi läst en stund sa jag åt dem att lägga tillbaka böckerna (vilket de vägrade göra) Så jag började plocka upp alla hundra böcker som de dragit fram. Men efter att lyft böckerna tog de bara stopp, så fick ge dem till Jakob istället. 

Jag pillade lite på en leksaksflodhäst, då blev ju Samuel väldigt intresserad så han tog den, inget jag direkt tänkte på. Jag lutade mig fram och lade händerna för ansiktet, för att försöka få mindre ont i ryggen.  Då kom Samuel och sa, Sara lessen?  tittade oroligt på mig och hämtade plastflodhästen han tog och gav den till mig. Samuel och Elias är himla söta. Småbarn överhuvudtaget är söta. Man blir glad av små barn. Så får väl tänka på sötkorvarna och försöka muntra upp mig själv när jag känner mig sådär nedslagen.



  Här är en video från idag när Samuel och Elias "nattar" Ludvig :)



Av Sara Modigh - 10 augusti 2013 14:15

Anticoachen tipsar om hur du mår sämre



Något jag tänker på när jag ser detta klippet är hur många det egentligen är som "följer dessa råd".

90% av de som jag pratat med om att må dåligt säger att de inte vill berätta för någon vuxen som de litar på och att de inte vågar gå till en psykolog av olika anledningar.


Många gör allt för att dölja hur de mår och känner att alt är deras fel, vilket många gånger är en del av den psykiska ohälsan man har. Ju sämre man mår desto mer känner man att man är dålig och att allt som händer är sitt eget fel. 


Det är svårt att våga be om hjälp. Jag har förstått det. 

Men vill man må bättre är det viktigt att man tar ansvar för sitt mående. Man måste kämpa!

 

Du kanske inte vill berätta för dina föräldrar av den anledningen att du inte vill göra dem oroliga eller ledsna.

Men tror du inte att dina föräldrar blir mer lessna om du tar ditt liv utan att ens försökt göra något för att må bättre? Tror du inte att dina föräldrar, vänner och släktingar kommer känna sig jättedumma och dåliga för att de aldrig såg hur du mådde och du tar ditt liv?


Låt oss göra ett simpelt exempel, om du trillar och bryter båda benen, skulle då åla dig själv hem och gömma dig i ditt rum och hoppas att det går över istället för att ta dig till ett sjukhus för att få vård?

Skulle du gömma dig trots att du vet att risken att du aldrig någonsin kommer kunna gå igen är stor och att det till och med finns en chans att du dör?

De allra flesta skulle säga, "Nej, självklart skulle jag åka till akuten för att få mina ben lagade"


Byt sedan ut de brutna benen mot ett brutet psyke, vad förändras? Varför söker vi inte hjälp då? Varför tar vi inte ansvar för vårt eget mående och varför tänker vi mer på andra än oss själva? 


Vad tror ni? Har ni några tankar eller erfarenheter om detta? 


Av Sara Modigh - 10 augusti 2013 02:14

Hälsade på hemma hos pappa och pratade med alla mina bröder, och filmade två av dem. 

(jag hatar min röst haha) Finns det något värre än att höra sin egen röst på film?



Vi hade det trevligt i alla fall. Stannade inte så länge för jag och Jakob skulle vidare till mormor och hämta lite av mammas saker. 

Så har spenderat kvällen med at gå igenom en hel låda med blandade gamla bilder. 



Av Sara Modigh - 9 augusti 2013 14:00

Min syster skickade denna bild till mig för ett par dagar sedan och jag tyckte att texten och innebörden var fin.

  


"Min mamma sa: Visualisera att din kropp är ett litet barn, och sen frågade hon om jag skulle göra likadant mot ett litet barn som jag gjort mot mig själv?"


Ja, skulle man skada sitt eget barn? svaret är nej! Genom att tänka så kanske man kan inse att det är lika fel att skada sig själv. För du är det lilla barnet! 


Man kan använda många tekniker och detta kan vara en av dem. Du är ett litet barn, du är någons barn, någon älskar dig och vill inte se dig skadad. Främst av allt försök älska dig själv!


Skydda dig själv från skada på samma sätt som en nybliven mamma skyddar sitt barn.

Du är värdefull och du förtjänar att bli fri från självskadornas grepp.


Ta hand om dig själv!


Titta på din kropp och tänk dig ett misshandlat barn där du är förövaren och endast DU kan få ett stopp på det!


Av Sara Modigh - 8 augusti 2013 19:05

Fluffis biter mig hårt i armbågarna tills jag lägger mig ner så han får ligga i min "benkrok"


Så det är bara att lägga sig och pilla på mobilen en stund. Haha. Dumt att han hittat min svaga punkt. Kattbett i armbågarna är inte kul :p Inte när det är mig han biter i alla fall.

Att bita mig i armbågarna är något Fluffis gjort länge. Det började med att han gjorde det på morgonen när han ville ha mat ( när vi ignorerat honom ett tag för att han inte skulle vänja sig vid att få frukost klockan 3-4 på morgonen)
Han märkte att det hjälpte att få som man vill när man bits. Så nu gör han det när han vill ha mat, när man håller i något spännande som han vill att man ska ge honom och när jag sitter i soffan och han vill att jag ska lägga mig ner.

Det är ju tur att han är söt <3


 

Är det någon av er läsare som har katter som hittar på såna där dumheter? 

Av Sara Modigh - 8 augusti 2013 15:49

Ett, Två, Tre..  Jag tvingar fram mina andetag. 

Fyra, Fem, Sex...Jag måste fokusera,

Sju, åtta, Nio, Tio...Andas djupa och långsama andetag. 


 De flesta säger ju att fyrkant är bäst, Andas in , håll andan, andas ut , håll andan , andas in....

Jag andas i en trekant Jag tar ett djupt andetag och andas in så länge jag kan, sedan andas jag ut så länge jag kan och håller andan i några sekunder. Det fungerar bäst för mig. Det är lungnande för de är så jag andas när jag sover. 

 

Jag tror att det är viktigt för alla med ångest problematik att hitta en andningsteknik som fungerar. Så haka inte upp er och känn er dåliga om "andas i en fyrkant inte fungerar för er, hitta ett annat sätt. 

 

Det viktiga med andningen är att man ska få stopp på hyperventilering och andas djupt så man får mycket syre till både kroppen och hjärnan.  Försök att andas djupt ner i magen. 

 

Ångest och stress påverkar andningen och andningen påverkar ångest och stress. När du andas långa ,djupa andetag minskar mängden av de stressrelaterade hormonerna kortisol, adrenalin och noradrenalin. Så det är ett bra tips om du är stressad. Andas långsamt. Och gör gärna utandningen dubbelt så lång som inandningen. Utandningen stimulerar det parasympatiska nervsystemet, vilket gör att hjärtat slår långsammare, blodtrycket sjunker, stresshormonerna minskar och i stället ökar ”må-bra”-hormoner som oxytocin och serotonin. Dessutom befriar utandningen kroppen från slaggprodukter och koldioxid.

 

 

Presentation


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

Fråga mig

78 besvarade frågor

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Kategorier

Arkiv

  Polyhymnia__@hotmail.com

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

Min instagram

Instagram

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se