En Blogg om Psykisk ohälsa, MS och Livet

Senaste inläggen

Av Sara Modigh - 19 september 2013 11:54

Nu är jag hemma från sjukhuset igen. Det gick ganska bra, men det var fruktansvärt obehagligt.

När de skulle sticka mig för lumbal punktionen så fick de sticka flera gånger och kom åt både ben och nerver.

Nu har jag jätteont i ryggslutet och lite ont i huvudet. Jag hoppas verkligen att det inte blir värre.
Fick rådet att dricka coca cola idag. Det skulle tydligen vara bra. Så i dag spenderar jag min dag liggandes i sängen med en cola.

Av Sara Modigh - 18 september 2013 13:00

Idag är det ett år sedan mammas urnsättning och Igår skulle hon fyllt 45 år. 


Vi tog ett allra sista farväl i ett litet kapell på Huskvarna kyrkas kyrkogård.

Prästen pratade, men jag hörde inte mycket av vad han sa. Jag var så djupt försjunken i mina egna tankar som var helt kaosartade vid det här laget. Jag kände mig så förvirrad, så ledsen, så chockad och jag ville inte att det skulle vara sant. 

Jag vet att han pratade om ett löv, för han hade plockat med sig ett löv in i kapellet som han viftade med ett tag. 

Vi lyssnade också på nån låt som prästen hade rekommenderat, Carola var det som sjöng. Tycker inte särskilt mycket om Carola eller hennes sätt att sjunga. Men det var fint ändå, det var en låt som hon skrivit till sin mamma när hon gick bort. Var kanske därför prästen rekommenderade den låten. 


 

När den lilla "ceremonin" var klar fick jag bära mammas urna ner till stället där hon skulle få sin sista vila. Under tiden vi gick slog kyrkklockorna.  Jag mins att urnan var tung, tyngre än jag väntat mig. 

Jag höll så hårt jag kunde för att inte tappa urnan, tappa mamma.

Jag fick tvinga fram varje steg jag tog. Varje steg betydde ett steg närmre slutet.

Att släppa taget om mammas aska och fira ner den i ett djupt hål i marken var både svårt och befriande på en och samma gång. För mig blev den handlingen ett slags sätt att inse och släppa taget om hoppet om att mamma skulle komma tillbaka. Samtidigt ville jag klamra mig fast vid det sista mamma som fanns kvar och aldrig släppa taget.

   


Nu, när jag tittar på bilder från urnsättningen är det svårt att inse att min mamma ligger i den där lilla lilla urnan. 

Det känns jättekonstigt att tänka så. 


När jag ser bilderna känns det som fragment från en fruktansvärd mardröm som inte kan ha hänt. Min mamma kan ju inte vara död.


Något jag aldrig förväntade mig när jag varit rädd att förlora någon jag älskar, är hur lång tid man har overklighets känslor och hur svårt det är att förstå att personen är borta. 

Jag har nog inte förstått det än.  Jag är rädd att vakna upp en dag och slås sönder av verklighetsinsikten av att mamma inte längre finns. 





Av Sara Modigh - 17 september 2013 19:14

Nu är vi hemma efter att ha varit ute en sväng.

Vi var i Grimstorp och kollade på ett hus. Huset låg ungefär 40-45 minuter från Jönköping. Tyvärr tyckte jag att det var alldeles för mycket jobb på det där huset för att det ska vara värt att bo så långt bort. Samtidigt så måste vi väl flytta långt ut i skogen för att få råd med ett hus eftersom vi inte får ta lån då vi bara har en inkomst. 


Men det är kul att titta runt lite grann även om vi inte riktigt har ekonomin än.

Har hittat ett hus som jag tycker är jättefint. Men då behöver jag 700 000 till. 


Vi hälsade på en sväng hos pappa och sedan var vi vid mammas grav och satte blommor och tände ljus. 

 

Dagen har varit både bra och jobbig. 




Av Sara Modigh - 17 september 2013 12:45

Idag är det mammas födelsedag. Hon skulle ha fyllt 45 år idag.

45 ynka år, det är så otroligt orättvist! Saknar mamma mer än någonsin just nu.



Jag hittade denna gamla bilden som jag gjorde till mamma när hon skulle fira att hon fyllt 40 år. 

 


Ju längre tiden går desto större blir saknaden. 

Jag känner verkligen att mamma saknas mig nu när det är bröllopsplaner på gång, Nu när vi överväger att flytta till hus och allt annat som händer.

Jag vill så gärna höra vad mamma skulle säga. Jag vill veta hennes tankar och åsikter. Jag behöver hennes hjälp. 


Jag önskar dagligen att detta ska visa sig vara en mardröm som jag vaknar upp ifrån.

Av Sara Modigh - 16 september 2013 14:00

Något jag märkt när jag blir kontaktad av personer som vill ha hjälp är att de är väldigt ovilliga att beskriva på vilket sätt de mår dåligt eller vad de är de vill ha råd för.

Det är väldigt svårt att försöka skriva trevliga och bra råd och tips när man inte vet om personen ifråga mår dåligt över att föräldrar bråkar, att de har självskadetankar, har ångest eller är deprimerade. 


Jag är jätteglad och smickrad över att så många ofta vänder sig till mig för hjälp och stöd. Men samtidigt är det så svårt i bland. Jag är rädd för hur personen tar det jag skriver. Jag är rädd för att säga fel. 


Jag försöker att vara tydlig med att jag inte har någon utbildning utan bara pratar utifrån egna erfarenheter. Men ibland har jag märkt att det inte riktigt uppfattats och det är då det är som värst. 

Jag blir väldigt rädd när folk läser vad jag skriver både här och på andra sidor och tar det som om det vore professionella råd. Jag kan aldrig garantera att det som fungerat för mig kommer fungera för någon annan. Jag förespråkar ALLTID att man ska söka professionell hjälp om man mår dåligt. 


Jag delar mer än gärna med mig av mina erfarenheter. Jag berättar gärna om hur jag gjort och gör för att må bättre. Men snälla låt inte det bli en ersättning eller ett alternativ istället för riktig vård och behandling. 

Av Sara Modigh - 15 september 2013 23:11

Haha, Gjorde ett IQ test nyss, och vad trevliga resultat man får när det bara är den delen man är bra på som är med :P 

Det vill säga inga siffror.

Jag funderar faktiskt allvarligt på om jag har dyskalkyli, har försök lära mig mattematik så otroligt många gånger men det går bara inte. Det är som ett främmande Alien-skrift på ett utomjordiskt språk. Fattar verkligen INGENTING!

 

Jag har bara lyckats lära mig ett par telefon nummer och inget mer. 

 

Jag kan oftast inte ens skriva av ett tal utan att hålla ett finger på talet och ta en siffra i taget. 

Extremt handikappande.

 

Men som sagt, detta var bara en del av ett test där man testade sin förmåga att förstå vilken bild sm skulle höra in. 

 

Tyckte att de flesta var väldigt enkla. Men det var en som jag inte kunde och som jag svarade fel på.

Attans också :P 

Hade ju vart roligt med alla rätt. 

 

Testet kostar 50 kronor att göra och jag tyckte inte direkt att det var värt pengarna då jag tyckte detta IQ testet kändes ganska simpelt. 

 

Men men, en kul grej.

 

Fick ett certifikat med mitt namn och min IQ.

 

 


Ps. Jag tror ungefär lika mycket på resultatet på detta test som jag tror på Påskharen... 


Av Sara Modigh - 15 september 2013 14:00

 


Går du in och kollar på bloggarna som dom som kommentarerar har?

Ja, jag tittar på alla blogglänkar jag får. Även om jag inte alltid har tid att läsa så mycket så brukar jag försöka att läsa det senaste inlägget som skrivits på bloggen. 


Vad har du för färg på din tandborste?

Jag har en el-tandborste med ett rosa handtag.

Vem/vilka är dina favorit youtubers?

Just nu följer jag på Grav3yardGirl, Big Steve, The Ellenshow, Tahultsbarn och Badge of shame


Vad har du för mobil?

Jag har en Iphone som jag haft i nått år. 

Vilken är din favorit mat?

Oj, Svår fråga. Det ändrar sig ganska mycket. Men just nu skulle jag nog säga kebabgryta med ris.

 

 

 kan du beskriva en vanlig dag i ditt liv? Typ när går du upp på morgonen?vad äter du för frukost och annan mat. Vad gör du på dagara osså vidare


Jo visst kan jag göra det. Mina dagar är ganska händelselösa. En vanlig dag går jag upp runt klockan ett. 

Börjar med att borsta tänderna och sedan sätter jag mig vid datorn för att fixa med bloggen och svara på mail och liknande. Jag äter aldrig frukost. Inte lunch heller, Har väldigt svårt för det där med mat. 


Jag fördriver dagarna på olika forum och genom att leta efter inspiration till min blogg.

När min sambo kommer hem till eftermiddagen brukar vi spendera kvällen tillsammans och äta middag tillsammans. Just nu kämpar jag med att försöka följa med till affären nån gång i veckan och varje fredag åker vi till min pappa och hälsar på. Det är jobbigt men det har gått rätt bra. Är ute mer och mer, men det tar mycket av mina krafter. En dag uten kan många gånger betyda en veckas vila för att jag ska återhämta mig.

När vi ätit och tittat på tv brukar Jakob gå och lägga sig så efter 22-23 sådär så sitter jag ensam igen och det innebär mer tid framför datorn. 

Frammåt 2-3 tiden går jag och äter kvällsmat som brukar bestå av yoghurt med frukt och riskakor. Ibland om jag lyxar till det äter jag en smörgås med leverpastej och har lite havredryck med chokladsmak till. 

Sen vid 5 tiden någon gång brukar jag somna. 


Vad är det som får dig att fortsätta orka kämpa när du har haft det så otroligt tufft i så många år?
Det är nog att jag fortfarande har ett hopp om en framtid där allt kommer vara bättre. Jag försöker att hitta allt som är bra och positivt i mitt liv. När man verkligen tänker efter så har man fullt med saker som är värda att leva för.
Av Sara Modigh - 14 september 2013 19:37

När man kämpar mot ångest så får man ta ett steg i taget.

Jag har läge kämpat med att följa med och handla på Coop. 

Jag försöker verkligen att inte fly från ångesten utan stanna kvar trots att det är jobbigt.   

Men idag gick det inte alls.

 

Fick väldigt mycket ångest , kanske för att det är så mycket just nu. Jag pressar mig själv till bristningsgränsen. 

Så idag blev det att jag gick ut ur affären utan att vi handlat något. 

Ett steg tillbaka i den långa kampen.

 

Jag vet att det är dumt, men det blev för jobbigt. 

 

Får försöka ta det lite lugnt nu och återhämta lite krafter. 

 

Presentation


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

Fråga mig

105 besvarade frågor

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Kategorier

Arkiv

  Polyhymnia__@hotmail.com

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

Min instagram

Instagram

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se