En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Senaste inläggen

Av Sara Modigh - 12 december 2013 06:00

 

Hur firar du jul? 

 

Vi har i många år firat med både Mormor och Morfar och Farmor och Farfar tillsammans med alla kusiner. 

Men vi firade inte samtidigt utan vi firade först med till exempel mammas släkt och bytte julklappar och åt julmiddag, sedan farmåt femtiden bytte vi och åkte till farmor och farfar och firade med den släkten. Sedan byttes vi av så vi var julaftonskvällen varannat år med pappas sida och varannat år med mammas sida. 

 

När vi var små älskade vi att leka med våra kusiner och syslingar. Jag hittade en gammal film från julen 1995? där jag , mina syskon en kusin och en sysling leker tillsammans.


  
Om det är någon som vill att jag tar bort den så säg till :)

 

Hur brukar ni fira jul?

 

Av Sara Modigh - 11 december 2013 17:15

Ibland vill man bara klaga, men över lag så känner jag att jag har ett bra liv. Visst jag kanske inte klarar av allt som alla (de flesta) andra kan. Men jag är för det mesta nöjd med mitt liv. Jag tycker bäst om de dagar med lite ångest och när jag är smärtfri. Ångesten blir bättre och bättre, nivån på min ångest har minskat de senaste åren och det är jag så tacksam över.


Jag har råkat ut för mycket i mitt liv och jag får ibland kommentarer av människor som skriver att de tycker synd om mig, men jag vill inte att någon ska behöva bli ledsen för min skull. För jag har bra saker i mitt liv också! 


Jag har kärlek

 

Jag har Familj

 

Jag har katterna

 

Jag har Min Blogg

 


Jag har förmågan att skratta och ha roligt

 

Jag har intressen

 

 

 

   


Av Sara Modigh - 11 december 2013 06:00

 

 

Är julgranen viktig för en fin jul?

 


Ja, det tycker jag att den är. Jag tycker att granen är en del av julen och det skulle nog kännas tomt att fira julen helt utan gran. Dock så har jag aldrig gran själv efter som vi inte har plats och de gånger vi försökt så har vi haft katter som klättrat i granen dag in och dag ut. Så det har inte fungerat så bra. Jag får njuta av att titta på andras granar och drömma om att någon gång ha stort nog att ha en egen gran. 

 

Så här kunde det se ut i granen:

   

Hon brukade faktiskt till och med sova i granen...Kan säga att den inte var vacker efter ett par dagar.

 

Vad tycker ni. Är det viktigt med julgran för att julen ska bli fin?

 

 

Av Sara Modigh - 10 december 2013 14:45

Hur stöttar man någon när döden slagit till?

 

Det är så svårt att veta hur man ska bete sig kring döden. Min syster skrev ett så bra inlägg på sin blogg om hur hennes "vänner" betedde sig efter mammas död.

 

Jag vet verkligen vad hon pratar om. Men jag förstår också hur man som människa kan känna obehag och rädsla inför nya situationer där det inte finns något tydligt "så hör gör du och beter du dig i denna situationen"

Jag kan ärligt säga att jag förmodligen skulle vart en av de som skickade ett som Tilda skriver "ett litet hjärta på facebook". Nu har ju inte jag några nära vänner så vet ju inte hur det skulle varit om jag hade haft det.


 Jag skulle inte ha en aning om hur jag skulle hantera en situation där någon förlorar någon de älskar.

Jag skulle vara rädd att göra ett övertramp, rädd för att göra personen ledsen eller kanske tvinga på personen jobbiga tankar och minnen. 

Men idag vet jag ju att det inte är så.

Jag blir inte ledsen av att prata om mamma, tvärtom så skulle jag bli jätteglad om någon skrev till mig om något roligt om mamma. Jag kan aldrig mer få några nya minnen av mamma så att prata om gamla är det enda som håller henne vid liv. 

 

Genom att stiga fram och visa värme och omtänksamhet kan man hjälpa till att lindra den smärta eller i alla fall den ensamhet som den drabbade känner. Döden försvinner inte för att vi låssas som om den inte finns!

 

Så vad ska man göra för att stötta någon som förlorat en anhörig?

  • Visa att du finns där
  • Lyssna
  • Ta första steget
  • Om personen inte vill prata en gång fortsätt fråga.
  • Skicka ett litet sms/mail/brev för att visa att du tänker på personen
  • Gå över med lite mat (Människor i sorg glömmer ofta att äta)
  • Hör av dig ofta!
  • Ge en kram
  • Fråga om personen vill prata
  • Bekräfta personens känslor. Alla känslor är okej!
  • Hjälpa till med praktiska saker.
  • Våga fråga
  • Våga berätta om du varit med om något liknande
  • Dela med dig av dina minnen av personen som dött.



 


Självklart finns det inga universallösningar eller tips eftersom alla är olika. Men en sak som är viktig är att inte lägga ansvaret för att be om hjälp eller att börja prata på den sörjande. För när man sörjer så orkar och vågar man oftast inte be om det man behöver.

Det som skulle ge mig mest tröst är egentligen bara att folk visade att de brydde sig. Bara genom att fråga hur det går eller att de skulle höra av sig vara för att berätta något om mamma skulle ge mig så mycket.  Ingen har till exempel frågat hur det går för mig.

Men det är väl så att för alla andra så kommer vardagen tillbaka snabbt och många verkar tro att sorgen går över för oss också. Men det gör den inte. Man lär sig bara leva med den! 


 

Av Sara Modigh - 10 december 2013 06:00

 

Brukar du skicka julkort?

 


Från och till. Tror inte att jag skickade några förra året eller så gjorde jag det men har hunnit förtränga det :P . Men andra år har jag sickat både köpta nått år och gjorda med egna foton några andra. Här är två från några år tillbaka

   

 

Tycker det är roligast att få mer personliga julkort som folk har tagit själva än att få affärsköpta masskopior. 

Eftersom de flesta har sina barn på dessa fotokort så får väl jag ta på mina katter istället ;)

 

Fick typ inga julkort förra året , men blir väldigt glad när jag får brev från nån annan än sjukvården :P 

 

Brukar ni skicka några julkort?


Av Sara Modigh - 10 december 2013 04:41

Har faktiskt mått väldigt bra idag. Har haft mer energi än jag haft på länge. Har inte så svåra symptom längre och idag var jag utan huvudvärk för första gången på flera veckor och det har varit så otroligt skönt!
Det enda negativa är att jag haft mer ångest än vanligt idag. Men jag hoppas att det bara är något övergående så att det blir bättre igen.
Något som också är irriterande är att det bränner bara mer och mer i ryggen. Det känns som om jag sitter ute i stekande sol i svarta kläder , fast begränsat till bara ett visst område på min kropp. Vilket oftast är ryggen eller benen. Tyvärr verkar det som att just det är något som inte kommer försvinna eftersom jag haft det problemet i flera månader.
Vore ju egentligen konstigt om jag inte hade några svårigheter som blivit kroniska då man hittat flera förändringar (ärr) i min hjärna och ryggmärg.
Men har varit en bra dag överlag idag.

SYMPTOM

Utmattad 2
Svårt att gå 2
Svårt att röra armen 2
Brännande smärta 7

Av Sara Modigh - 9 december 2013 19:32


Börkar kanske bli dags att gå igenom den gammla listan med julsånger. Denna listan hittade jag på min spotify idag när jag tänkte lyssna på lite julmusik :P

Av Sara Modigh - 9 december 2013 15:00

Du kan inte rå för att du är sjuk/mår dåligt lika lite som någon kan rå för att den har en fysik sjukdom kan rå för att hen mår dåligt. Tyvärr är det så att väldigt många idag inte inser att psykisk ohälsa är något som man måst få hjälp med och kämpa mot för att bli bättre. Att bara hålla in allt och låssas att allt är bra botar dig inte oavsett om det är en depression eller cancer.
Man måste få hjälp!

Detta kanske låter hårt men du måste ta ditt ansvar!

På samma sätt som att du måste åka till sjukhuset om du trillar och bryter benen, måste du till sjukhuset om du är sjuk på annat sätt också för bästa möjliga tillfrisknande.

Det är så otroligt ofta jag hör "men jag vill inte oroa" Men skit i dem! Du måste lära dig att sätta din egen hälsa framför andras oro! Oro är en del av livet och de som tror att föräldrar inte oroar sig jämt i alla fall lever i en annan verklighet. Jag personligen oroar mig mycket mer över effekten av att förtrycka alla sina känslor och förvägra att söka hjälp för sina psykiska problem. Speciellt då många av dessa personer hotar med självmord. Hur kan man tro att alla runt omkring som älskar en hellre skulle se att man dog än att man gick till en läkare?


Att utesluta psykiatriker är som att säga: Jag kan gå till en allmänläkare men absolut inte till en Neurolog.  

Vad händer då när man behöver en neurolog? Ska man då bara sitta hemma tills man dör?

 

 

 

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

Fråga mig

125 besvarade frågor

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se