En Blogg om Psykisk ohälsa, MS och Livet

Senaste inläggen

Av Sara Modigh - 15 mars 2013 00:13



               


Under en period av min högstadietid började jag klä mig annorlunda och utmanande. Korsetter, korta kjolar och mycket svarta och chockrosa färger, nitar och dödskallar. Ibland saknar jag den stilen. Men känner mig både förgammal och för tjock för att klä mig sådär igen. Men jag saknar det. Både för att jag tycker att det är snyggt och för att det blir ett slags skydd. Har jag en så konstig klädstil och ett chockrosa hår kanske folk inte ser hur jag mår på insidan. Det var min tanke när jag gick i högstadiet.  

           


Jag tänkte att ögonen är själens speglar. Målar jag massa massa skit runt ögonen distraherar det människor från att se in i min själ. Jag var otroligt rädd när jag gick i högstadiet för att folk skulle se min själ. Jag vet inte varifrån den rädslan kom. Men jag målade på mer och mer smink hade mer och mer utmanande kläder. Jag tror att jag var rädd för att folk skulle se hur jag mådde. När jag gick i högstadiet mådde jag väldigt dåligt. Jag var också väldigt rädd för att nån skulle få veta att jag gick på BUP och att jag var inlagd där några gånger.       

           


Kläderna blev ett skydd och ett utlopp för mycket ilska och ångest. När jag var ung ville jag sticka ut och synas. Inte för att jag ville ha uppmärksamhet egentligen , utan för att jag inte ville att "den riktiga sidan" av mig skulle uppmärksammas. Jag blev de konstiga tjejen med rosa hår. Istället för bara den konstiga tjejen. Fokus lades mer på mitt utseende och jag tyckte att det kändes bra.

Nu är det precis tvärt om. Jag lider av en väldigt stor övervikt och vill helst bara försvinna i mängden. Vilket är svårt när man är dubbelt så stor som alla andra. Mina kläder idag är i princip bara "mjukiskläder"

          


Men jag saknar som sagt det gamla ibland. Även om jag var väldigt osäker på min kropp när jag var ung så älskade jag kläderna och hur dem fick mig att känna. Har aldrig i hela mitt liv fått så många positiva kommentarer från gamla gubbar och tanter som när jag hade rosa hår. Nästan dagligen var den nån som kom fram och berömde mina kläder eller tyckte att mitt hår var häftigt.   


Av Sara Modigh - 14 mars 2013 14:25

Ligger och gråter. Vissa dagar önskar man att man aldrig vaknade på. Känner mig ensam och bortbytt. Ersatt av mobiler och datorer. Vad ska jag göra?

Av Sara Modigh - 13 mars 2013 15:10

Det har blivit lite diskussioner efter mitt förra blogginlägg. Jag vill förtydliga för alla där ute att jag inte tycker att medicinering är fel. När en person är så sjuk i sin psykiska ohälsa att den inte klarar av att leva utan medicinen.


Jag skrev det föregående inlägget med mycket tankar på alla ungdomar jag sett på nätet som "skriker" efter mediciner. Men dessa mediciner är inga "Lyckopiller". Så är man inte svårt sjuk så är biverkningarna förmodligen värre än det man går igenom , Till exempel när en vän flyttar.  


Jag tycker personligen inte att medicin är nått att eftersträva. Då terapi som tex KBT eller DBT visat mycket större effekt på måendet. Krävs det dock medicinering för att man skall klara av KBT till exempel så ska man självklart ta medicinen. Har man mediciring som fungerar så behöver man inte sluta ta sin medicin , det är inte det jag säger.
Det jag menade med inlägget var att man skall vara medveten om baksidan av dessa mediciner.
Som till exempel att 4% av alla barn som äter psykofarmaka riskerar att dö av sin medicin, Eller att viktökning är en av de vanligaste biverkningarna och så vidare.


Sverige har i många år gått i USAs fotspår och så även med att vi ökar utskrivningen av psykofarmaka.
Jag tycker inte att man ska ge medicin som ett första val. Jag tycker att man ska satsa på behandling, terapi, stabilisera omgivningen hos barnen. Kanske boendestöd /avlastning till föräldrar med barn i trotsåldern. Se till att få rutiner hemma. Aktivera barnen på ett bra sätt. Allt fler barn sitter hemma helt ensamma framför en tv-skärm. Jag har väldigt svårt att tro att barn kommer må bra i längden av den socialaisolationen. Fungerar inget av detta så kan man ge medicinering ett försök . OM man verkligen informerar föräldrar och barn om dem farliga biverkningar som medicinen kan ha. Idag står det ju tack och lov med i bipacksedeln och jag hoppas att alla föräldrar läser den noga innan dem stoppar medicinen i sina barns munnar.

 


Jag skulle vilja ställa en fråga. Om du fått någon psykofarmaka utskriven, Har läkaren då berättat att du kan dö av den?
Under dem 11 år som jag fått testa på nästan 20 olika psykofarmakan så har jag ALDRIG fått information om att jag kan dö av medicinen, ingen har sagt att självmordstankar kan uppstå, ingen sa att jag kunde gå upp i vikt, ingen sa att självskadetankar kunde förvärras och ingen sa att medicinen kunde leda till att man blir extremt våldsam.
Det jag fått höra är det obligatoriska "i början kan du märka en försämring i din ångest och/eller depression."

En försämrad ångest och att dö i sömnen skulle jag kalla två ganska olika saker.



Är man verkligen sjuk så är ju medicinering en viktig del för att bli frisk. Det finns säkert många som inte skulle levt idag om de varit utan sin medicin. Rätt medicinering kan hjälpa till för att nå ett bättre mående.

Av Sara Modigh - 13 mars 2013 00:49

Hur påverkar egentligen vi våra barn genom att i allt lägre åldrar och i större utsträckning medicinera dem med psykofarmaka?


Vad många kanske inte vet är att det inte finns några mediciner mot psykisk ohälsa hos barn. Man använder sig istället för mediciner skapade för vuxna.
Detta skapar problem eftersom det inte finns några studier i hur dessa mediciner påverkar hjärnan hos ett växande barn.


Psykofarmaka skapar en kemisk obalans i hjärnan och hos ett växande barn kan detta ge förödande konsekvenser.
Man har till exempel gjort studier som visat att självmord ökar med 12% hos ungdomar som äter Prozac (Fluoxetin).
Dessa studier doldes för allmänheter under många år. Inte förens 2007 infördes den så kallade "black Box" varningen som tvingade läkemedelsföretagen att skriva ut en varning i sin bipacksedel om att våldsamt beteende kunde öka/uppkomma , att självmordsförsök och självmord setts öka hos patienter med denna medicinering.

Dock behövde dem bara skriva att det gällde barn och ungdomar under 18 år. Men vittnesmål säger att det även sker hos vuxna användare. Presoner som aldrig haft en våldsamtanke i hela sitt liv började bli aggresiva och människor som aldrig tänkt på självmord drabbades av så mycket självmordstankar att självmordsförsök och till och med lyckade självmord utfördes.


I USA är förskrivningen av psykofarmaka till barn som störst. Hela 90% av alla förskrivningar i hela världen av Ritalin går till USA. Barn i så låga åldrar som två år får psykofarmaka utskrivet. Man gör reklam efter reklam som faktiskt riktar sig till barn om att man skall ta mediciner.Dessa reklamer är så fel, Eller reklam överhuvudtaget om att äta mediciner mot psykisk ohälsa är enligt mig fel. 


Idag ses dessa mediciner som en enkel lösning på många av våra "problem". Man medicinerar barn i trotsåldern och man medicinerar alla barn som inte mognar lika snabbt som andra. Man medicinerar tonåringar för deras tonårshumör och så vidare. Det finns till och med barn som blir medicinerade för att deras kompis flyttat. Det är ju fruktansvärt. Hur ska dessa barn kunna utvecklas till att bli problemhanterande vuxna om dem aldrig får lära sig att hantera något som barn?


6 miljoner barn i USA äter medicin mot adhd.

Det skrivs ut mer och mer psykofarmaka till barn och ungdomar. Mediciner som inte har några ordentliga bevis för att fungera med att göra en förbättring hos barnen. Det man däremot har kunnat bevisa är att Hjärnan krymper.

 


En Amerikansk psykiatriker vid namn Nancy Andreasen har visat att antipsykotiska medel (som Haldol, Seroquel, Risperdal) faktiskt får patienternas hjärnor att krympa ihop.
Dessa mediciner ges idag till miljontals människor världen över.

Nancy studerade 211 patienter med diagnosen schizofreni i så lång tid som 14 år. Hon fann då att både gamla antipsykotiska medel (som Haldol) och nya (som Risperdal, Seroquel, Zyprexa) är "förbundna med mindre volym hjärnvävnad"
Förkrympningen av hjärnorna hade samband med den dos patienterna fick.
Ju mer av de psykiatriska drogerna, ju "mindre volym av grå vävnad"
hon kunde också rapportera att grad av "sjukdomssvårighet och missbruk, hade minimala eller inga effekter" på krympningen av hjärnorna. Psykiatrikerna kan med andra ord inte hävda att det är den "underliggande sjukdomen" som orsakar detta


Psykiatriker utsätter just nu miljontals människor världen över och hundratusentals, ja förmodligen miljontals barn för hjärnförkrympande behandling, och förskrivningen av pillren till barn är på väg att få fotfäste i Sverige.
Säkert ett tusental barn i Sverige får Risperdal. Inte på grund av de är psykotiska utan för att de inte kan sitta still i skolan. vilken långvarig effekt kommer detta ge?


Fler biverkningar som påverkar barnens hälsa är fettman som ofta är förknippad med psykofarmaka. Det finns små barn som drabbats av stroke till följd av sin medicinering. Barn som blir överviktiga och får diabetes. Barn som drabbas av hjärt- och Kärlsjukdomar i jättelåga åldrar. Barn som får njursvikt och leverskador av mediciner utskrivna för allt mindre och mindre anledningar.


Det sägs att av 13 skolmassakersförövare i USA så hade 8 av dem använt sig av mediciner mot psykisk ohälsa. Mediciner med våldshandlingar som biverkan. Det sägs också att så många som 4 av 100 barn kommer att riskera att dö av sin "psykmedicin". Under ett år begick 2000 barn och ungdomar självmord som kunnat föreskrivas till att dem åt mediciner mot psykisk ohälsa.


Så hur kommer allt detta sluta. Kommer vi alla att falla offer för den allt mer utskrivna psykofarmakan? Kommer vi förstöra våra barn att till den graden att dem inte kommer klara av att vara vuxna? Kommer vi medicinera ihjäl folk?
Eller kommer forskningen kunna hitta mer säkra sätt att behandla barn och vuxna med psykisk ohälsa?




(blogg inlägg inspirerat av "Generation RX" en dokumentär om psykofarmaka från USA.)

http://movies.netflix.com/WiMovie/Generation_RX/70120653?trkid=5414466





Av Sara Modigh - 12 mars 2013 15:11

Nu blev det jobbigt. Min arbetsterapeut vill lägga våra möten vid ett istället för tre. Det kanske inte låter så svårt i era öron . Men eftersom jag dem senaste åren sovit på dagarna istället för på nätterna för att klara av ensamheten så blir det som samma sak som om ni skulle behöva gå till vårdcentralen klockan fyra på morgonen.

Hade jag haft det lättare med sömnen hade det ju inte heller vart ett jättestort problem. Men jag måste kämpa jättemycket för att ha rutin i sömnen. Får jag inte mina 8 timmars sömn blir jag jättedålig i min psykiska hälsa (min fysiska också) .. FAN va ska jag göra nu? 

Så jävla helvetestrött på psykiatrin så det finns inte!

Inte ett skit har dem hjälpt mig med. 


Till råga på allt detta så gick ju självklart min DVD-spelare sönder i natt så jag inte hade något att distrahera min ångest med när jag skulle gå och lägga mig. Kollar alltid på något innan jag ska sova för att varva ner.

Stressen det gav gjorde att jag sovit skitdåligt i natt. Känns som jag inte riktigt somnade överhuvudtaget.  


Av Sara Modigh - 11 mars 2013 23:47

Läste en artikel i en internet-tidning om en 13årig pojke som lagt ute sina planer på att ta sitt liv på en bild på instagram. Mamman uppmärksammade då det han lagt ut och tog honom till sjukhuset. Hon bad sedan vänner och bekanta på Facebook att höra av sig och skicka uppmuntrande brev till honom. Detta meddelande har sedan spridit sig och tusentals människor har hört av sig till pojken och skrivit uppmuntrande brev till honom. När jag läser sådant är det enda jag kan tänka. Kan man inte dela upp dem uppmuntrande orden till flera personer som mår dåligt istället för att flera tusen människor stöttar en människa är det väl bättre att 3-4 stycken uppmuntrar en och 3-4 stycken en annan och så vidare. Då kanske man kan hjälpa och stötta ett hundratal personer istället för bara en.


Det finns så otroligt många som mår dålig och har självmordstankar. För bara några dagar sedan valde en 13-årig flicka att avsluta sitt liv. Det fanns säkert många anledningar till valet hon gjorde , men mobbning och trakasserier över internet sägs vara en av orsakerna.


Bara en månad innan hon tog livet av sig så gjorde hon ett videoinlägg där hon pratade om mobbningen. Att folk skrivit elaka saker om henne och hennes familj och att dem sagt åt henne att ta sitt liv. Det är inte bara skämt och skoj när folk skriver sådana saker. Man vet aldrig hur personen på den andra skärmen kommer reagera.
Mobbning kan leda till döden, så tänk både en och två gånger innan ni säger nått som kan uppfattas som kränkande!


Så istället för att mobba varandra, varför inte stötta varann?

Av Sara Modigh - 11 mars 2013 16:58

Många säger att dem tycker att psykiskt sjuka människor är parasiter som lever på samhället. Att dem inte vill betala skatt till att "små emos ska få sina armar ihop sydda eftersom dem får skylla sig själva som skurit sig"


Hur är det då med andra självförvållade sjukdomar eller skador, till exempel hjärt-/kärlsjukdomar och övervikt på grund av felaktig kost, sportskador, sexuellt överförbara sjukdomar, olyckor med mera?


Ska du om du har sex med en tjej och får HIV inte ha rätt till vård på samma sätt som andra i Sverige har? Du får ju skylla dig själv som hade sex!


Om du kör motocross i skogen och trillar av och bryter benet riktigt illa, Ska du då själv behöva stå för sjukhuskostnaderna? Skyll dig själv som kör motocross


Om du är överviktig, rökare eller dricker alkohol ska man då stå för allt själv? Skyll dig själv för dina dåliga val.


Om du tränar och sliter av en sena , ska du då behöva betala allt själv? Skyll dig själv som tränar.


Om du går ut och går och snubblar, halkar , blir på körd av nått ska du då betala för det själv? Skyll dig själv för att du gick ut.


Hur många av Sveriges befolkning skulle då platsa i att få det betalt från det vi betalar i skatt? Jag gissar på INGEN.

Av Sara Modigh - 11 mars 2013 16:41
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  

Presentation


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

Fråga mig

54 besvarade frågor

Sök i bloggen

Gilla Bloggen

BloggTOPPEN

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

  Polyhymnia__@hotmail.com

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

Min instagram

Instagram

Gemenskap Mot Psykisk Ohälsa

 

För ett par år sedan startade jag en grupp för ungdomar som på olika sätt mådde dåligt. En grupp där vi tillsammans kunde hjälpa och stötta varandra när det var som svårast. 

 

Nu finns Gemenskap Mot Psykisk Ohälsa på flera olika socialamedier.

     

Kalender

Ti On To Fr
1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2014
>>>

 

Hjälplänkar:

Här finner du några tips på bra länkar:



http://www.bris.se - Barnens Rätt I Samhället


http://www.hopp.org - Riksorganisationen mot sexuella övergrepp


http://www.kuling.nu - För dig som har en föräldrar med psykiskt sjukdom


http://www.maskrosbarn.org - Stöder dig som har föräldrar som missbrukar och/eller är psykiskt sjuka


http://www.shedo.org - Om ätstörningar och självskadebeteende


http://www.drugsmart.com - Information om alkohol och droger


http://www.somaya.se - En tjejjour som riktar sig främst till dig med muslimsk och/eller utländsk bakgrund


http://www.ungaboj.se - För dig som är ung och drabbad av brott


http://www.tuvaforum.se - Om någon gör dig psykiskt/fysiskt och sexuellt illa


http://www.kvinnojouren.se/ - Sveriges kvinnojourers riksförbund


http://www.atstorning.se/ - Kunskapscentrum för ätstörningar.


http://www.anbo.se/ - AnBo är en förening för dig som är anhörig eller närstående till någon med Borderline.


http://www.livlinan.org/ - För dig som är ung och lever nära någon som mår psykiskt dåligt

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

 

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se