En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Senaste inläggen

Av Sara Modigh - 6 november 2013 14:00

Jag har mina åsikter, mina funderingar och de kanske inte alltid stämmer överens i varje enskilt fall. Jag tycker inte att man ska döma varandra, eller jämföra varandras problem. Men det betyder inte att man bara därför ska skita i att kämpa mot de problemen man har eller försöka ändra attityd mot några av de samhällsproblem som finns.

"jag tycker faktiskt det är hemskt att vara två kilo över undervikt".. Jaha!? Och det tycker du inte är sjukligt? 

Bara för att det finns personer med anorexi (eller andra ätstörningar), ska man inte få uppmuntra friska människor som skäms över sin övervikt att må bättre i sin kropp?


Dålig självkänsla kryper sig på allt fler och fler människor och sanningen är den att gör du inget åt det så kommer du bara må sämre och sämre!

Det är DU och endast DU som jag göra något åt din dåliga självkänsla. Du måste se till att jobba på den. Självkänslan är en färskvara , du måste träna den för att hålla den i trim. 



Nej, min åsikt att man inte ska jämföra problem, håller jag fast vid att jag tycker. För ingen kan veta hur någon annan känner sig. MEN! Det handlar då om att döma en enskild människa som ber om hjälp som jag oftast pratar om i dessa fall. Jag tycker inte att någon har rätt att trycka ner en individ som öppnar upp sig och pratar om hur den mår.

Jag tycker det är sjukt med kommentarer som "Tänk på barnen i Afrika" eller "Det finns dem som har det mycket värre"

För det finns ALLTID den som har det värre!

Jag kan tycka att vissa problem känns som moderna problem som egentligen inte är problem om man tänker efter. En frisk, ung människa med en bra familj ett bra jobb och bra framtidsförutsättningar som ändå väljer att plåga sig själv för att den har en viss övervikt tycker jag känns "onödigt", eftersom det då i 99% av fallen handlar om att försöka pressa sig in i en samhällsnorm.. Men med det säger jag inte att någon som är sjuk i en ätstörning inte har lika allvarliga problem som någon som har till exempel ett självskadebeteende! 


Om man accepterar sig själv som man är, oavsett vilken kroppsform man har, oavsett vilken hårfärg eller längd man har. Om man ser till sina bra sidor istället för att fokusera på det man anser vara dåligt eller fult så kommer man må bättre!


Tro mig jag vet vad det innebär att ha så dålig självkänsla att man inte vågar gå utanför sitt hem, så dålig självkänsla att man totalt slutar ta hand om sig själv och förfaller in i ett svart mörker av självhat! Men det är ingen sjukdom utan en brist i att vara snäll mot sig själv och se till sina bra sidor. En brist som de flesta i dag lider av och det måste motarbetas! 

Jag säger inte att man har inte kan ha problem som överviktig med låg självkänsla.. Det jag säger är att man måste jobba på det om man vill må bättre! 

Vilket det är väldigt få som gör i dagens samhälle!


Man måste göra något åt det.. Både genom att prata mer öppet om att acceptera sig själv som man är, Genom att visa att alla är vi okej och genom att dela med sig av att det går att släppa alla självhatande tankar man har för att man har ett par kilos övervikt.


En gång trodde jag att jag var den tjockaste och fulaste människan i universum.

och tro mig det var jag inte

  Jag tycker detta visar på hur viktigt där är att prata mer öppet om hur man bygger upp sin självkänsla och hur viktigt det är att visa att det är okej att vara tjock. För det ÄR inget fel ed att vara överviktig. Lika lite som det är fel att vara lång eller rödhårig, kort eller svarthårig.

Jag trodde på allvar att jag var tjock när jag tog denna bilden. Jag hatade min mage och tyckte att jag var tjockast i skolan. Det hatet jag kände mot mig själv gick att bryta genom att "skärpa till mig" och faktiskt se till att bygga upp min självkänsla.

Idag väger jag 25 kilo mer och trivs hundra gånger bättre med mig själv. Att oroa sig så för vikten förstörde hela min ungdomstid, och allt jag hade behövt göra var att lära mig uppskatta mig själv!

Lära mig att bygga upp min självkänsla och behålla den!


Är det verkligen något som man bör hålla tyst om? 

Av Sara Modigh - 6 november 2013 04:15

Idag har det varit en riktigt dålig dag. Har haft extrem huvudvärk under hela dagen. Tog en migräntablett tidigt på morgonen då jag vaknade av huvudvärken. Efter ett par timmar försökte jag gå upp och sätta mig vid tvn, men efter bara två - tre timmar fick jag gå och lägga mig igen för jag hade så ont att jag mådde illa och började kallsvettas. Inte för än fram åt halv sju på kvällen började huvudvärken släppa. Känner mig inte riktigt helt återställd, är helt mosig i hjärnan och känner mig helt mörbultad. Men jag känner mig i alla fall inte döende längre.
Mitt ben krånglar fortfarande och jag har idag haft svårt att gå ordentligt. Jag tappar balansen varje gång jag försöker gå någonstans. Jag blir mer och mer rädd för framtiden. Jag är 23 år och har redan svårt att gå. Hur ska man orka med?
För övrigt är det mesta det samma, myrkrypningar i benen och ena handen, Lhermittes tecken, problem med syn och hörsel, brännande fotsulor, känsla av att jag står på något och så har jag blivit väldigt stel i nacken och ryggen. Tror att det beror på att jag spänner mig så mycket nu när jag inte kan böja på huvudet utan att få tusenmiljoner extra myror i benen och om jag rör på huvudet när jag sitter på en stol så får jag en känsla av att jag trillar av stolen. Väldigt jobbigt.
Jag hoppas verkligen att morgondagen blir bättre.

Av Sara Modigh - 5 november 2013 13:00

Överallt på internet läser man om dieter hit och dieter dit. 

Jag gick ner si och så många kilo av den eller den dieten.. Jag undrar. Finns det inga människor som går ner i vikt utan alla dessa läskiga dieter?

Kan inte riktigt komma över hur frälsta alla människor blir av den ena efter den andra dieten. 


Det värsta enligt mig i alla fall är att vi börjar bli så besatta av dieter att vi börjar mata våra barn med både idéer om konstiga dieter men vi tvingar också barnen att äta vissa av dessa dieter.

Dieter som jag tror är påhittade för att folk tjänar pengar på dem.


Man utnyttjar också folk med obotliga sjukdomar "äter du den här dieten så blir du frisk", oftast påstår man detta utan några vetenskapliga bevis alls. Stötte på en text som förespråkade en viss diet där man skulle utesluta vissa saker ur sin kost för att bota en funktionsnedsättning. Sedan avslutades texten med "Köp min bok för att lära dig äta rätt"

Där försvinner mitt förtroende direkt!


Jag kanske ska komma på en egen diet och marknadsföra den som en mirakel bot på alla obotliga sjukdomar som man inte riktigt vet vad de beror på , så att jag också kan skriva böcker om hur man ska äta.. Då kan jag bli rik.

 

Av Sara Modigh - 4 november 2013 23:20

Idag har det varit en jobbig dag. Var på sjukhuset och gjorde en MR, vilket jag tycker är jättejobbigt. Men det gick i alla fall bra. Lyssnade på ett radioprogram som fick mig att tänka " vad sjutton är detta?!" , de ägnande nämligen X-antal minuter till att prata om att stoppa fingrar i rumpan på kamphundar.
Det hjälpte mig att fokusera på annat än att jag satt fast , så det var ju bra.
Efter sjukhuset åkte vi hem och testade att laga en ny sorts köttgryta. Det var förmarinerat kött och jag tror inte att jag tålde den för nu har jag jätteont i huvudet. Eller så har jag ont för att jag tagit medicinen idag. Har ju haft ont nästan varje gång jag tagit injektionen men det har varje gång funnits en alternativ anledning. Så har tagit en panodil igen fast jag tänkt att jag skulle försöka äta så lite värktabletter som möjligt.

Vad det gäller mina symptom så är de rätt oförändrade. Något kraftigare myrkrypningar i benen och jag känner mig tröttare och stelare än vanligt.
Men är ändå på rätt bra humör idag. Jag kämpar på allt jag kan för att hålla mig flytande.


Av Sara Modigh - 4 november 2013 13:15

Det har i dagarna åter igen börjat cirkulera en text på Facebook som uppmanar alla att ändra massa inställningar.


"Hej! Till alla er som är på min vänlista i Facebook . Jag skulle jag vilja be om en tjänst...... Du kanske inte vet att Facebook har förändrat sin privatliv konfiguration igen .Tack vare den nya "Grafik appen", kan en person på FB som helst i världen se våra bilder, våra gilla och våra kommentarer . Under de kommande två veckorna kommer jag att hålla detta budskap på min sida och jag ber er att göra följande och kommentera med GJORT.Jag vill kunna publicera bilder på mina vänner och familj utan främlingar skall kunna se dem , vilket är vad som händer nu när du gillar eller kommenterar. Tyvärr kan vi inte ändra den här konfigurationen eftersom FB har gjort det så här .
1 .Så snälla , placera muspekaren över mitt foto som visas i rutan ( utan att klicka ) och ett fönster öppnas .
2 . Nu flyttar markören till ordet vänner, återigen utan att klicka och sedan klicka på inställningar.Finns inte inställningar gå till nästa punkt.
3 . Avmarkera Livshändelser och Kommentarer och Gilla-markeringar. Detta gör att aktiviteter som rör min familj och vänner inte längre kommer att offentliggöras .
4 . Nu , kopiera och klistra in denna text på din egen vägg ( Dela INTE det ! ) . När jag ser det publicerat på din sida , kommer jag att avmarkera samma"

 


Vad är det egentligen med människor som får dem att tro att någonting överhuvudtaget är privat på internet.

Allt du gör kan spåras och man säger ju "en gång på internet alltid på internet"

Det handlar mer om att inte publicera saker man inte kan stå ut att en främling skulle kunna se. 

Jag tror att det inte gör särskilt stor skillnad om man gör dessa ändringar hos de som ber om det (men självklart gör jag det ändå)

Men jag blir nyfiken på hur de tänker.

Tror de att de kan ladda upp vad som helst och vara privata och att bara deras familj och vänner kommer se det? 


Jag tror att vill man vara så privat så bör man hålla sig ifrån internet helt och hållet.

Speciellt Facebook där man egentligen har väldigt lite kontroll över vad som sprids och vart det sprids. 



Av Sara Modigh - 4 november 2013 03:44

Idag har jag haft det ganska bra. Har haft samma problem som igår med myrkrypningar, elchocker, stelhet i benet och svårt för ljud. Men har varit på bra humör. Var dock tvungen att sova ett par timmar mitt på dagen för att jag var så trött. Har även haft huvudvärk idag igen.
Men det har inte vart så farligt. Åkte iväg till mormor en liten stund och pratade lite och sen åkte jag och Jakob och handlade.
Nu ligger jag i sängen och är jättenervös för i morgon så ska jag till sjukhuset för att göra en MR på min ryggmärg. Jag tycker det är helt fruktansvärt hemskt att ligga fast i den stora maskinen som väsnas och skakar. Jag har ju sådan extrem fobi för att sitta fast att jag knappt kan kramas med någon. Men men, jag har klarat det förut. Så jag kommer klara det igen. För det måste jag lära mig nu när jag kommer behöva göra magnetkamraundersökningar med jämna mellanrum.
Så önska mig lycka till nu!

Av Sara Modigh - 3 november 2013 13:15

När jag sökte hjälp första gången så kom jag till en förvirrad AT läkare, som skyllde på min medicin mot psykisk ohälsa. Så jag slutade med den. 

Jag fick andra gången samma läkare som då sa att jag hade en synnedsättning på ena ögat. Detta kollades aldrig upp något mer. Men där emot kom man med ett förslag om att det kanske har med Folatbrist att göra.

Mådde bättre ett tag, men sen kom myrkrypningarna från helvetet. Jag sökte hjälp igen och denna gången kom jag till en ny läkare. Denna kvinnan ville inte alls lyssna på mig.

(Skrev lite om det för ett tag sedan. Ni kan läsa om det HÄR)

Hon såg mina ärr och frågade med en gång vad jag jobbade med. När jag sa att jag var sjukskriven frågade hon "För vad". Jag svarade enkelt att jag har vissa psykiska problem. Var på hon svarade att hon skulle kolla upp något i journalen. 

Efter det ville hon inte hjälpa mig mer. Utan då var allt psykiskt. Jag upplevde det som om jag var en ovälkommen liten skit som tog upp hennes värdefulla tid. Jag mådde så dåligt av hennes bemötande. Jag är till och med fortfarande rädd för att bli bemött så igen för det var så obehagligt.


I alla fall så har jag ju erfarenhet i att inte bli tagen på allvar då jag för ett par år sedan försökte få hjälp med mina knän som jag haft så ont i.. Det fick jag inte. Jag fick inte ens en tid på vårdcentralen utan de sa direkt i telefonen "De är nog bara lite psykiskt"


Så denna gången visste jag ju att de inte tar någon med psykisk ohälsa på allvar så jag sökte mig till akuten på Ryhov bara för att komma ifrån Råslätts vårdcentral. Där var de också rätt säkra på att det var ångest och än en gång fick jag en predikan om att ångest kan ändras bla bla bla...

Men den läkaren sa i alla fall att man kan göra en MR för att vara helt säkra. Men att det kommer förmodligen inte visa någonting. 

Men hon ville inte skriva remissen till det själv utan hänvisade mig till min vårdcentral. Så ännu en gång fick jag gå till vårdcentralen och efter det fick jag äntligen en remis till undersökningen.....



och de undersökningarna som jag tillslut fick göra visade att det INTE var ångest! Så stå på er om ni själva känner att det är något som inte står rätt till. Sök både andra, tredje och fjärde bedömningar om så behövs. Leta efter en läkare som verkligen lyssnar och förstår allt du säger.


Även om jag fick en del kommentarer om jag jag överdrev och kände av för mycket eller kommentarer som förklarade för mig att jag skulle lyssna på läkaren så är jag glad att det fanns de som trodde på mig och som gav mig styrka att fortsätta kämpa för att få en utredning

I mitt fall visade det sig vara Multipel Skleros och hade ni inte stått vid min sida och uppmuntrat mig till att söka hjälp om och om igen så hade det kanske inte upptäckts för ens långt mycket senare och gjort att jag hade fått ännu mer skador.

Så tack alla som stöttade mig!


Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

Fråga mig

116 besvarade frågor

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se