En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Senaste inläggen

Av Sara Modigh - 12 januari 2014 14:15

Jag känner nu verkligen hur stor skillnad det är mellan att ha en fykisk och en psykisk sjukdom. Inte för att de ena är svårare eller jobbigare. Utan i vilket bemötande man får av omgivningen. 

På ett sätt är det skönt att ha "en riktig sjukdom" (för det är ju så det känns) eller en fysisk sjukdom som det egentligen är. För med en fysisk sjukdom blir man förstådd, eller åtminstone trodd.


Jag får i bland frågor om vad jag jobbar med och när man svarar att man är sjukskriven undrar ju naturligtvis personen varför. Idag säger jag nästan jämt att jag är sjukskriven för min MS, istället för att säga att jag är sjukskriven för mina psykiska problem. För när man säger att man är sjukskriven för psykisk ohälsa blir stämningen alltid tryckt och jag får känslan av att jag måste bevisa att jag är sjuk på riktigt och att jag bara inte är en lat jävel som lever på andras skattepengar. Den attityden har jag inte upplevt med ms, utan där är de genuint undrande om hur jag mår , om det finns några botemedel och om mina mediciner fungerar. Detta är något som jag ALDRIG fått uppleva innan trots att jag varit sjuk i hela mitt liv. 

Det gör mig ledsen och jag tycker det är så otroligt orättvist.


Av Sara Modigh - 11 januari 2014 23:06

Jag hittade just ett tidningsurklipp skrivet av min idol och förebild, J.K Rowling. Hon precis som jag förlorade sin mamma i ung ålder. J.K var bara 25 år när hennes mamma dog i samma sjukdom som jag drabbats av. 

Hennes mamma var endast 45 år när hon gick bort till följd av Multipel Skleros.


Det är gripande att läsa texter där man känner igen sig i både sjukdomen och i sorgen att förlora sin mamma. 

     

Jag saknar min mamma så otroligt mycket och det är svårt att tänka på att hon faktiskt är borta. 

Jag har börjat drömma mardrömmar i perioder och jag känner mig mer och mer nedstämd.



Av Sara Modigh - 11 januari 2014 15:15

 

I mars månad började jag må väldigt dåligt. Jag sökte hjälp på min vårdcentral vid flera tillfällen under våren/sommaren. Vid just ett av dessa möten kände jag mig så otroligt illa bemött. Jag kände att jag inte blev tagen på allvar på grund av den psykiska problematik jag har i bakgrunden. Jag upplevde att läkaren dumförklarade mig med sina kommentarer om att jag borde förstå att ångest kan yttra sig på olika sätt. (kan tilläggas att jag haft min ångest sedan sex års ålder så känner mycket väl till hur min ångest känns) När jag talade om detta för henne så upplevde jag en obehaglig kyla i hennes agerande och hon blev sur och tvär emot mig. Hon suckade "vi får väl ta några blodprover då, men mer kan vi inte göra" , sagt och gjort några blodprover togs, alldeles säkert enbart för att få tyst på mig. 
Vet inte vad för prover som togs men de gav mig inga svar på vad jag hade för sjukdom. Jag blev sämre och sämre ju längre tiden gick och tillslut sökte jag akut till sjukhuset och fick rekommendationen att gå tillbaka till vårdcentralen och få en remiss till att göra en MR, som tur var fick jag det och då upptäcktes att jag hade förändringar i hjärnan och efter ytterligare undersökningar kunde en MS-diagnos sättas. Jag känner mig oerhört kränkt och otrygg i det faktum att om/när jag blir sjuk så får jag ingen vård pga den psykiska ohälsan jag har.
Kan även tillägga att detta inte är första gången jag blir avisad pga psykisk ohälsa. Jag sökte hjälp för smärta i knäna som jag hade haft i flera år och då fick jag redan i telefonen höra att det bara var ångest och att det skulle gå över snart. Det har det inte gjort och den smärtan beror förmodligen på min MS. Så den gången fick jag inte ens komma till vårdcentralen.

 

Av Sara Modigh - 10 januari 2014 15:52

Vad tycker ni om den nya Designen?

 

Av Sara Modigh - 10 januari 2014 03:19

Idag har jag varit på vårdcentralen för att prata om att jag får konstiga blåmärken. Men alla femton blåmärken jag hade på mitt ena smalben när vi ringde för att få en tid är ju helt borta. Så någon hjälp eller några svar kunde jag inte få.
Det var jättejobbigt att gå dit, både fysiskt och psykiskt. Hade mycket orosångest innan eftersom jag gjort en anmälan mot vårdcentralen och känt mig så ovälkommen där redan innan jag anmälde dem. Har ju alltid fått intrycket av att de tycker att jag är jobbig och bara söker hjälp för små skitsaker som alltid är psykiska, så att gå till vc för blåmärken som försvunnit var ju lagom lockande. Men mötet med läkaren gick bra. Han sa att det bara var att gå dit igen och fråga efter honom om blåmärkena kom tillbaka så att han kunde få se hur de såg ut.

Men det var inte bara psykiskt det har varit jobbigt. Jag har i natt haft pirrande och ryckande känslor i tårna och jag kände mig väldigt varm, så reste mig upp för att ta av mig mitt nattlinne och då svimmade jag. Det blir andra gången sen nyår som jag svimmat av värme. Men jag somnade i alla fall tillslut och när jag vaknade kände mig väldigt medtagen.
Sedan när vi gick till vårdcentralen kändes det som om all min kraft i kroppen var slut, och tyvärr var det jättevarmt inne på vårdcentralen, så det fick ju mig att må väldigt dåligt.
När jag kom hem hade jag massor med pirr i benen, brännande hud och smärtande leder. Känner mig febrig och önskar att någon kunde sänka min kroppstemperatur till 36 grader för det är bara då det inte känns som om min hjärna kokar.

Men men, dagen har väl vart bra ändå.

Av Sara Modigh - 9 januari 2014 14:00

Rent allmänt trivs jag med mitt utseende. Men vissa delar, de avskyr jag. Här om dagen såg jag en bild på mig själv som fick mig att gråta. Jag känner mig lika osäker som i högstadiet och all självkänsla är som bortblåst. Jag är både fysiskt och psykiskt utmattad efter allt julfirande och sen en jobbig förkylning efter det. Jag tror jag vill mer än jag kan och jag kör över min kropps varningar. Jag vill vara duktig, jag vill vara med. 

Av någon anledning har detta nu då resulterat  i en avsky för mitt eget utseende. Så pass att jag sitter hemma och gråter. Vad gör man?. För just detta kan jag inte acceptera och lära mig leva med. Jag vill inte ha det så!

Jag vill kunna känna mig fin och inte ha ångest över hur jag ser ut. 

Av Sara Modigh - 9 januari 2014 05:34

Skriver inte så mycket om hur jag mår längre, mest för att jag inte har några akuta och extremt handikappande symptom längre. Men jag mår fortfarande inte bra. Jag har massor med problem som kommer och går, där Värmekänsligheten och tröttheten är värst. Jag är jätterädd för sommaren. Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till för att klara värmen. Redan nu är det olidligt att åka bil för det är så varmt och jag mår dåligt av värmen i min lägenhet. Sover med både fläkt och öppet fönster och det är mitt i vintern. Sen har jag smärta som inland får mig att ligga vaken i timmar och bara skaka av smärta innan jag somnar. Det känns som om det sitter ett litet monster och drar i alla senor och ligament i varje led jag har. Vet inte hur jag ska förklara smärtan, men växtvärk och mensvärk i lederna känns det som. Fast mycket värre!
Har också blivit otroligt stel i nacken, känns som om jag håller på att få kramp i musklerna hela tiden.

Sedan har jag fått veta att jag förmodligen måste byta medicin, då Extavian inte gav tillräckligt med broms. Vad jag förstod kommer jag få bli inlagd och få medicinen intravenöst via ett dropp. Men ska få prata med min läkare om två veckor så får vi se vad som händer.

 

Jag har väldigt mycket ångest på nätterna när jag försöker sova, för då hinner all skit ifatt mig. Under dagarna kan jag distrahera alla tankar och känslor, men när jag ligger och precis håller på att somna sköljer allt över mig. Jag tycker att livet är så otroligt orättvist!

Av Sara Modigh - 8 januari 2014 16:15

Har tagit en liten paus för att fundera på vem jag är utan mitt bloggande. Svaret på det är att jag inte vet. Att blogga kommer sig naturligt för mig, och när saker händer tänker jag direkt att "det får jag blogga om" 

Som att jag i december månad redan svimmar av värmeslag. Usch vad jag inte ser fram emot sommaren. 

Eller att jag haft trevliga spelkvällar eller vad som försiggår i bröllop planeringen. 


Det händer mycket runt omkring mig och jag har vart sjuk nu ett tag, vilket kanske påverkade mig till att ta bloggpausen. 

Jag kanske inte kommer skriva lika mycket som förut och jag kanske fokuserar på lite allt möjligt. Men skrivandet är en del som jag känner att jag vill ha kvar, för min skull. Så då gör det ju inte så mycket om ingen gillar min blogg. För jag gillar att skriva. 

Det har vart skönt att stanna upp en vecka och verkligen ta tiden att känna efter varför och om jag vill blogga. Jag vill blogga för mig själv och mitt mående, men också för er. Jag vill att ni ska se att man trotts många diagnoser kan fortsätta leva även när livet är skit. 

Jag bär i en svacka nu, och jag har mycket ångest och är väldigt trött på livet, så därför är inte bloggandet prio ett längre.

Men en ny bloggdesign kanske muntrar upp bloggandet lite?

Om Mig


Hej! Mitt namn är Sara och jag lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att öka kunskap och minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skapa flashcards