En Blogg om Psykisk ohälsa, MS och Livet

Senaste inläggen

Av Sara Modigh - 19 mars 2013 23:34

Ibland är livet nästan för jobbigt för att leva. Är väldigt nedstämd idag, är helt orkeslös och orkar inte kämpa mer.
Så jävla less på allting just nu.
Kan man inte få må bra nån gång i sitt liv? Fast skulle jag må bra nån gång så skulle kanske mitt dåliga mående kännas ännu värre i jämförelse.
Just nu längtar jag efter en lättare sinnesstämning, att kunna andas lättare, att ha mer energi och vara gladare.
Jag vet att jag kommer ha problem resten av mitt liv , men jag hoppas på att ångesten och depressionerna i alla fall kan bli bättre.

Av Sara Modigh - 18 mars 2013 23:50

                     

Av Sara Modigh - 18 mars 2013 20:32

Det har vart mycket i helgen och idag. Jakob har haft ledig helg plus ledig måndag så vi har gjort vart ute en hel del. 

Är helt slut i huvudet. Känns som om det kommer explodera av alla intryck som åkt i där och fastnat. 

Vi har vart på elgiganten och köpt en personvåg och en köksvåg. Det var svinjobbigt. Fick extremt med ångest där inne och fick typ springa ut till bilen. Vi åkte runt en sväng så min ångest fick lägga sig och sen fick jag sitta utanför i bilen och vänta. Vi var på Olssons och letade efter en vit tröja till mig.   Vi har även vart ute och tagit lite kort.

Vi har hälsat på pappa två gånger och varit hos mormor och fikat en gång.

Idag har vi vart runt på tre olika djuraffärer och köpt öronrengöring och nya leksaker till katterna. 

När vi kom hem bestämde vi oss för att rensa i våran otroligt överfulla garderob med lakan , handdukar , ikeakassar, presentpapper och all värdens olika pysselsaker.


  

Har sorterat alla grejer och släng allt som ska slängas, så nu blev det äntligen ordning där inne. 

Men fy vad trött jag är i kroppen. Kan knappt röra på mig. Har så ont i ryggen nu. Får trösta mig med att kolla på alla roliga kort och filmer jag spelat in. Kanske laddar upp något här sedan :) 


Av Sara Modigh - 17 mars 2013 01:33

Saknar mamma jättemycket just nu. Det blir tyngre och tyngre för varje dag som går. Jag börjar inse att jag aldrig någonsin kommer se henne, höra henne eller ens få ett sms från henne igen.  Så har suttit och läst allt hon skrivit till mig på Facebook och SMS. Jag har också suttit och kollat igenom gamla filmer på oss som barn bara för att få höra hennes röst. 

Önskar att tiden kunde spolas tillbaka. önskar att jag var ett litet barn i min mammas trygga famn. 

Allt jag har kvar är det här:


Facebook 


               


SMS

                   


Den sista bilden är det sista hon skrev till mig. Hon frågade om jag ville umgås med henne "i morgon". Den "i morgon " som hon pratade om var den sista dagen hon levde. Varför ,Varför åkte jag inte dit? Hennes sista dag i livet. Jag hade kunnat träffa henne en sista gång.
Varför tar man inte tillvara på varandra medans man kan?
Jag kommer alltid ha minnena kvar. Men jag vill ha mer,
Vi har inte fått tillräckligt med minnen än!
Så snälla ge tillbaka min mamma.

Sista gången jag träffade mamma hade hon varit i Linköping och handlat på Cloetta nån dag innan. Så fick två plopp chokladkakor av henne. De ligger fortfarande på mitt vardagsrumsbord sju (nästa åtta) månader senare. Jag kunde bara inte äta upp det sista som min mamma gav mig och nu kan jag inte med att slänga dom. Mamma dog tre dagar innan jag skulle fylla 22 så hon hade ju också köpt födelsedagspresenter till mig. Jag har inte kunnat ta i böckerna hon köpte för det ger sådan ångest att veta att hon inte fick leva och ge mig dem själv. Det ger ångest att hon aldrig mer kommer finnas hos oss när vi fyller år eller firar jul och så vidare.


Jag saknar mamma så mycket att det gör ont. Mitt hjärta är verkligen brustet. Man kan inte föreställa sig hur det är att förlora en av de få personer i värden som man verkligen älskar och litar på för ens det värsta händer. 

 





Av Sara Modigh - 16 mars 2013 02:42

Något som jag aldrig pratat om innan (främst med tanken på min familj) är självmordstankar.


Och om ni är min familj så kanske ni vill sluta läsa här för detta kommer bli ett svårt och jobbigt inlägg. Men jag tycker det är ett ämne som är viktigt att prata om.


 


Jag har under mitt liv haft otroligt mycket självmordstankar. Tror inte att någon förstår hur mycket tid jag spenderade på att fundera på hur jag skulle kunna dö på ett bra sätt. Mina tankar på att jag ville dö kom i samband med att min morfar gick bort och jag började förstå mer vad döden var. Jag var då 12 år gammal och hade redan levt med ångest i halva mitt liv.


Jag föreställde / föreställer mig döden som ett stort svart , tyst lugn. Ett slut på all plåga och sorg som finns i livet. Men det innebär också slutet för all glädje och kärlek också och det är det som har hållit mig vid liv.
Under högstadietiden av mitt liv var mina självmordstankar nästan konstanta. I väldigt många situationer funderade jag på hur jag skulle kunna dö. Jag har minnen av att försöka slänga mig ut ur bilen på motorvägen när mamma körde, jag har minnen av att jag försökte hugga mig själv med en kökskniv. Jag ville verkligen dö för att allt var så otroligt jobbigt för mig. Det har blivit bättre sedan jag blev sjukskriven. Men tankarna kommer fortfarande då och då. Jag har bestämt hur jag ska göra.(tänker inte säga hur för jag vill inte ge någon några idéer)
Jag vill inte ha dessa tankar, men dem kommer smygandes då och då. Men så länge man inte gör verklighet av tankarna så har man ju lyckats i livet.


De tysta och hemliga självmordstankarna är farliga. Man måste lära sig att prata mer om självmord och självmordstankar i samhället så att personer som mår dåligt och vill avsluta sitt liv kan känna sig trygga i att prata om det. Då kan dem ju få hjälp innan det är försent.
Den största anledningen till att jag faktiskt inte tagit mitt liv är att jag inte vill utsätta min familj för det. Speciellt nu efter att vi förlorat min mamma. Jag vet verkligen hur hemskt det är att förlora någon man älskar.
Men det finns en mörk hemlighet, Jag har faktiskt försök att ta mitt liv. I maj 2009 tog jag en överdos. Jag ville ge upp. Jag kände att "nu orkar jag inte kämpa mer". Men i samma stund som jag kände tabletterna göra verkan så tänkte jag. "Jag kan inte lämna min familj på det här viset."
Jag har aldrig erkänt att det faktiskt var ett självmordsförsök, Inte för ens nu. Jag skäms över att jag en dag valde att försöka lämna allt och lämna min familj.
Jag sa till alla och skrev på min blogg att jag tog överdosen för att somna för att jag sovit så dåligt. Vilket inte var helt en lögn. Jag hade sovit otroligt dåligt under en lång tid. Jag var psykiskt utmattad till den gränsen att jag blev psykotisk. 

Här är två urklipp från min blogg  (den första som jag startade) om det som hände: 


     


Jag känner mig säkrare på mig själv idag vilket gör att jag inte har lika mycket självmordstankar och mitt självskadebeteende är under kontroll. Jag tror inte längre att jag en dag kommer ta livet av mig så som jag trott när jag var yngre. Mina dagar går inte längre åt till att sitta och tänka på hur jag ska avsluta mitt liv. Idag går tankarna till hur jag kan förbättra mitt liv. Även om mitt liv fortfarande är jobbigt och jag ibland bara vill ge upp så vill jag inte längre dö! Jag är glad att jag inte dog trots att jag fortfarande har samma problematik idag som jag hade då.

 

Av Sara Modigh - 15 mars 2013 21:40

Idag har min fina söta syster vart på besök. Vi satt och pratade om allt möjligt och kolade på gammla filmklipp på oss :P Det var jättekul :) 

Det vat så längesedan hon var och hälsade på. 

Vi skjutsade sedan hem henne och pratade lite med resten av familjen och tog kort på småskitarna ;) 

 Så i dag har vart en bra dag. 

             

Av Sara Modigh - 15 mars 2013 00:13



               


Under en period av min högstadietid började jag klä mig annorlunda och utmanande. Korsetter, korta kjolar och mycket svarta och chockrosa färger, nitar och dödskallar. Ibland saknar jag den stilen. Men känner mig både förgammal och för tjock för att klä mig sådär igen. Men jag saknar det. Både för att jag tycker att det är snyggt och för att det blir ett slags skydd. Har jag en så konstig klädstil och ett chockrosa hår kanske folk inte ser hur jag mår på insidan. Det var min tanke när jag gick i högstadiet.  

           


Jag tänkte att ögonen är själens speglar. Målar jag massa massa skit runt ögonen distraherar det människor från att se in i min själ. Jag var otroligt rädd när jag gick i högstadiet för att folk skulle se min själ. Jag vet inte varifrån den rädslan kom. Men jag målade på mer och mer smink hade mer och mer utmanande kläder. Jag tror att jag var rädd för att folk skulle se hur jag mådde. När jag gick i högstadiet mådde jag väldigt dåligt. Jag var också väldigt rädd för att nån skulle få veta att jag gick på BUP och att jag var inlagd där några gånger.       

           


Kläderna blev ett skydd och ett utlopp för mycket ilska och ångest. När jag var ung ville jag sticka ut och synas. Inte för att jag ville ha uppmärksamhet egentligen , utan för att jag inte ville att "den riktiga sidan" av mig skulle uppmärksammas. Jag blev de konstiga tjejen med rosa hår. Istället för bara den konstiga tjejen. Fokus lades mer på mitt utseende och jag tyckte att det kändes bra.

Nu är det precis tvärt om. Jag lider av en väldigt stor övervikt och vill helst bara försvinna i mängden. Vilket är svårt när man är dubbelt så stor som alla andra. Mina kläder idag är i princip bara "mjukiskläder"

          


Men jag saknar som sagt det gamla ibland. Även om jag var väldigt osäker på min kropp när jag var ung så älskade jag kläderna och hur dem fick mig att känna. Har aldrig i hela mitt liv fått så många positiva kommentarer från gamla gubbar och tanter som när jag hade rosa hår. Nästan dagligen var den nån som kom fram och berömde mina kläder eller tyckte att mitt hår var häftigt.   


Av Sara Modigh - 14 mars 2013 14:25

Ligger och gråter. Vissa dagar önskar man att man aldrig vaknade på. Känner mig ensam och bortbytt. Ersatt av mobiler och datorer. Vad ska jag göra?

Presentation


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

Fråga mig

55 besvarade frågor

Sök i bloggen

Gilla Bloggen

BloggTOPPEN

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

  Polyhymnia__@hotmail.com

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

Min instagram

Instagram

Gemenskap Mot Psykisk Ohälsa

 

För ett par år sedan startade jag en grupp för ungdomar som på olika sätt mådde dåligt. En grupp där vi tillsammans kunde hjälpa och stötta varandra när det var som svårast. 

 

Nu finns Gemenskap Mot Psykisk Ohälsa på flera olika socialamedier.

     

Kalender

Ti On To Fr
1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2014
>>>

 

Hjälplänkar:

Här finner du några tips på bra länkar:



http://www.bris.se - Barnens Rätt I Samhället


http://www.hopp.org - Riksorganisationen mot sexuella övergrepp


http://www.kuling.nu - För dig som har en föräldrar med psykiskt sjukdom


http://www.maskrosbarn.org - Stöder dig som har föräldrar som missbrukar och/eller är psykiskt sjuka


http://www.shedo.org - Om ätstörningar och självskadebeteende


http://www.drugsmart.com - Information om alkohol och droger


http://www.somaya.se - En tjejjour som riktar sig främst till dig med muslimsk och/eller utländsk bakgrund


http://www.ungaboj.se - För dig som är ung och drabbad av brott


http://www.tuvaforum.se - Om någon gör dig psykiskt/fysiskt och sexuellt illa


http://www.kvinnojouren.se/ - Sveriges kvinnojourers riksförbund


http://www.atstorning.se/ - Kunskapscentrum för ätstörningar.


http://www.anbo.se/ - AnBo är en förening för dig som är anhörig eller närstående till någon med Borderline.


http://www.livlinan.org/ - För dig som är ung och lever nära någon som mår psykiskt dåligt

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

 

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se