Jag känner nu verkligen hur stor skillnad det är mellan att ha en fykisk och en psykisk sjukdom. Inte för att de ena är svårare eller jobbigare. Utan i vilket bemötande man får av omgivningen. 

På ett sätt är det skönt att ha "en riktig sjukdom" (för det är ju så det känns) eller en fysisk sjukdom som det egentligen är. För med en fysisk sjukdom blir man förstådd, eller åtminstone trodd.

Jag får i bland frågor om vad jag jobbar med och när man svarar att man är sjukskriven undrar ju naturligtvis personen varför. Idag säger jag nästan jämt att jag är sjukskriven för min MS, istället för att säga att jag är sjukskriven för mina psykiska problem. För när man säger att man är sjukskriven för psykisk ohälsa blir stämningen alltid tryckt och jag får känslan av att jag måste bevisa att jag är sjuk på riktigt och att jag bara inte är en lat jävel som lever på andras skattepengar. Den attityden har jag inte upplevt med ms, utan där är de genuint undrande om hur jag mår , om det finns några botemedel och om mina mediciner fungerar. Detta är något som jag ALDRIG fått uppleva innan trots att jag varit sjuk i hela mitt liv. 

Det gör mig ledsen och jag tycker det är så otroligt orättvist.

 

solus

13 januari 2014 11:23

Ja usch.... känner lite också så, känns som att folk kan tycka att man är en tjuv som tar folks skattepengar för att man har dissociation och ångest problem, finns ju folk som ser en som världens latmask, tyvärr finns det sånt folk....

http://solus.blogg.se

Sara Modigh

13 januari 2014 12:48

Jaa, Jag tror att majoriteten av friska, jobbande människor som säger sådär är "avundsjuka" för de tror att det är som att ha semester. Det de inte inser är att vi aldrig kan ta semester eftersom våra sjukdomar följer oss dygnet runt.

 

Elly

17 januari 2014 17:59

Jag vet hur det känns, dock kan jag jobba fortfarande. Men som Frida Wallberg sa "Man måste nästan sätta ett plåster på huvudet för att vissa att man är sjuk"

Krya!!

/ Elly

http://www.ellyj.webblogg.se

Sara Modigh

17 januari 2014 19:55

Ja, så känns det verkligen ibland!

 

isabelleyea@hotmail.com

21 januari 2014 00:42

Ja den där attityden är jädrigt konstig. Och jag kommer aldrig på vad den kan beror på...egentligen.

Nu när snart sagt var och varannan person drabbas av depression eller utbrändhet eller nåt annat PSYKISKT. Men vissa psykiska åkommor verkar vara mera rumsrena än andra...t.ex utbrändhet.
Att ha självskadebeteende eller ångestproblematik...ja det är mer skumt. Kan det vara för att det är många ungdomar som har det? Medans det är äldre "arbetande" tanter och gubbar som blir utbrända och deprimerade pga för stor press? Men jag undrar...vad är skillnaden? Att känna press för t.ex sin identitet och tillhörighet eller för att man jobbat för mycket?. Båda har ju med en gränslöshet och att man är "lost" att göra. Och att man behöver lyssna på och bry sig om sig själv så att man känner vem man är. Och kan leva sitt eget liv därefter. Nää folk borde vakna tycker jag! Så slapp nog många gå omkring och må dåligt alldeles för länge utan att våga prat om det med sin medmänniska.
Fram för mera medmänsklighet!
Är det inte det som det går ut på---livet?

Lite mera kärlek till folket vore bra.
Min medicin...mitt recept.
Kanske enfaldigt?

Puss från Lisa

Sara Modigh

21 januari 2014 01:10

Ja, jag tror att det ligger lite i det du säger. Psykisk ohälsa hos barn/ungdomar ser inte riktigt ut på samma sätt som hos vuxna även om man har samma diagnos. Man förändras med åren och jag tror att många vuxna ser barn och ungdomars problem som små skitsaker som ingen ska klaga över. Men det är inte sant.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...