En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Alla inlägg under december 2015

Av Sara Modigh - 31 december 2015 14:45

Jaa, nu är det inte mycket kvar av det här året och det känns som om det har hänt väldigt mycket under detta året. De sista veckorna har gått riktigt riktigt fort dessutom. 

Det är knappt att man hänger med. Nu är det inte många timmar kvar av det här året och jag måste säga att det faktiskt varit ett händelserikt år.


Som ni kanske läste i mitt förra inlägg så deltog jag i mitt livs första lan nu i mellandagarna.

Det var så roligt och det känns så häftigt att jag kunde klara av en sådan grej. 

Det var inget jättestort lan, men 120 platser var det så det var ändå mycket som hände runt omkring hela tiden. 

 

Jag och min "klan" deltog dessutom i en CS:GO turnering och fick megamassa spö haha

Men det var riktigt roligt ändå.



Jag har gjort och upplevt mycket detta året och det känns helt fantastiskt. För bara några år sedan levde jag i konstant skräck och vågade inte ens lämna mitt hem. Men i år har jag utmanat mig själv och försökt att inte säga nej till något så jag har fått uppleva mycket jag inte trodde att jag någonsin skulle få uppleva. Jag har till exempel varit på Boda borg två gånger i år och när vi var där i början av året så var det den första gången jag var där, så det var väldigt spännande. 


Jag och Jakob har även varit i Uppsala flera gånger det här året och vart på födelsedagskalas, möhippa/svensexa och på bröllop. Det har vart jättetrevligt och även det har varit en sådan grej som jag inte klarat av tidigare.

På tal om resor så var vi även på en stor släktträff på Öland och träffade massa släktingar som jag aldrig träffat innan. Det var väldigt spännande och mycket trevligt.

Vi har även gjort en längre resa till London där vi hälsade på min syster vilket var en stor upplevelse.

Sen gjorde vi också en kortare och väldigt spontan resa till Göteborg för att gå på min allra första hockeymatch. 

Den kortaste resan gjorde vi när vi firade vår första bröllopsdag. Jakob överraskade mig med middag på restaurang tillsammans med vänner och en natt för oss två på ett hotell inne i stan. 

Det var jättemysigt måste jag säga.


Vi har även festat en del och gått på krogen, men också haft familj och vänner över på middag och spelkvällar. Det känns väldigt kul att kunna hålla i något sådant när det egentligen inte alls är länge sedan som jag inte vågade släppa in någon alls i mitt hem. 

Jag har träffat nya människor, har tagit upp kontakten med en gammal vän som jag umgicks mycket med som barn, och det känns helt otroligt att det är som om vi fortfarande känner varandra så väl trots att det gått nio år.


Jag var på Dreamhack för första gången i år och kollade läget och som jag sa så har jag ju även deltagit i en CS:GO tävling på ett mindre lan, detta trots att jag precis börjat spela. 


 

Jag klarar så mycket mer nu än jag någonsin gjort tidigare och det känns så otroligt bra. 

Jag hoppas verkligen att 2016 kommer att bjuda på ännu mer äventyr!


Gott nytt år min kära läsare!

Jag hoppas att ert år har varit bra och att nästa år blir ännu bättre :D

Av Sara Modigh - 28 december 2015 01:45

Tänkte skriva ett kort litet inlägg om att min jul har varit bra. Det har vart riktigt fullt upp och jag har haft en hel del ångest med är ändå nöjd med julen. Lite tråkigt att inte ha träffat pappa alls. Men det är ju som det är. 


Vi började julafton med att fira hemma hos min moster med mammas sida av släkten.

Vi umgicks hela förmiddagen och sen åt vi god mat. 

Efter maten så lekte vi julklappsleken och det gick riktigt dåligt det här året haha :D

Men jag fick några paket i alla fall och det är ju huvudsaken :)

Det var trots lite brist på paket för några av Modigh-arna väldigt roligt.  

Framåt kvällen så åkte vi syskon hem till mig och Jakob och åt kvällsmat, mina köttbullar fick högt betyg och skinkan var ätbar så det var ju för väl. 

Vi åt smörgåsar och tomtegröt och när alla var mätta och belåtna så bytte vi julklappar med varandra. 

 



På juldagen åkte vi hem till Jakobs föräldrar och firade jul med hans familj och kusiner. Vi satt och spelade spel hela dagen och det var så roligt. Jag älskar verkligen att spela sällskapsspel och jakobs kusiner är ett väldigt bra sällskap att göra det med. 

Det är så trevligt att sitta och prata, skratta och spela spel tycker jag. 

Vi kom dit vid elva på förmiddagen och åt lite fika och sen på eftermiddagen åt vi mat, all ananan tid gick åt till att spela spel haha

Sen på juldagskvällen så hade vi först förfest hema hos Alfons, vi spelade massa shot-spel där.

   

När vi hade spelat ett tag och blivit ganska så påverkade så gick vi ut på krogen och dansade.

Vi dansade och dansade och dansade. Jag tycker det är så kul att vara ute och dansa.

Hittade en hel det kavaljerer om man säger så. Vissa bättre än andra haha. 

Men Jakob lyckades få dansa med de snyggaste killarna hahah

 

Vi kom inte hem förrän vid typ fem på morgonen så det blev att gå och lägga sig direkt när vi kom hem för på annandagen så skulle vi till farmor och farfar på julmiddag. 

Det var trevligt att kunna träffa farmor och farfar lite tycker jag även om vi alla var rätt trötta och både Jakob och Alfons skulle jobba på eftermiddagen. 



Det var vart en låång julhelg, så som det brukar vara. Men inte nog med det, om ni undrar varför detta kanske blir ett dåligt inlägg så är det för att jag är på LAN just nu där det spelas öronbedövande musik och mina koncentrationssvårigheter visar sig tydligt är i mörkret med hundratals människor runt omkring :D

   


Har säkert glömt hälften av allt kul som hänt under dessa dagar och än är det inte slut!

Jag hoppas att ni också har haft det bra
 

Av Sara Modigh - 24 december 2015 07:30

 

Jag och Jultomten önskar er alla en riktigt god jul!

Vi hoppas att ni alla har det så bra som möjligt oavsett om ni firar julen eller inte. 

Jag vet att julen kan vara en jobbig tid, speciellt om man redan sedan innan mår dåligt. 

Det är mycket stress och press inför julen och det finns även många som känner sig ensamma så här i jultider. 

Jag hoppas att ni har det så bra som möjligt i alla fall för nu är julen här och snart är den över igen. Dessa dagar går så fort när de väl kommer tycker jag. 

Förr hatade jag julen och allt som hade med jul att göra. Men nu när jag mår bättre så uppskattar jag att få vara med familjen att pyssla med alla julklappar och allt annat julpyssel. Jag tycker om den mysiga stämningen, som tyvärr inte riktigt infunnit sig i år och jag blir förvisso fortfarande påverkad av stressen. Men jag har ändå klarat mig väldigt bra i år. Detta trots vissa förändringar och allmänt strul i hur vi skulle fira vår jul. 

Men allt löser sig förr eller senare och det blev jul i år med och det kommer säkert bli bra.


För att ge lite mer julkänsla idag så tänkte jag dela med mig av lite bra jullåtar, så här kommer en lista

på de tio bästa jullåtarna (enligt mig)


10. The twelve days of christmas - Perry Como


9. The Little Drummer Boy - Bing Crosby


8. Rockin around the christmas tree - Mel and Kim


7. Mary's boy child - Boney M


6. Here Comes Santa Claus - Doris Day


5. Auld lang syne - The Cast


4. Santa baby - Kylie Minogue


3. Santa Claus Is Coming To Town - Boppers


2. My favorit things - Scott bradlee's postmodern jukebox, Robyn Adele Anderson


Och den bästa låten enligt mig är kanske ingen överraskning då jag nämnt det många gånger tidigare:


1. Fairytale of new york - The Pogues


Men jag har en liten bubblare, nämligen världens sämsta version av min favoritlåt. 

Alltså på riktigt, det kan vara det sämsta jag hört! Förstöra min favoritlåt på det viset.

 En Julsaga - Ainbusk



Vilken är er favoritjullåt?


Som sagt så hoppas jag att ni får en fin jul och så hörs vi igen någon gång efter julen skulle jag tro 

God Jul!

Av Sara Modigh - 23 december 2015 11:15

Ja minsann, imorgon är det julafton!


Är det bara jag som har svårt att känna att det är jul imorgon. Trots att jag julpyntat, har varit på julmarknad, stekt julköttbullar och fixat julskinkan så känner jag inte någon julkänsla.

Även fast jag har kokat knäck, köpt skumtomtar, tomtegröt och glögg så kommer inte julkänslan fram. Inte ens fast jag följt årets julkalender så känner jag den där julkänslan komma smygande.

All den där förväntan man hade som barn existerar ju inte längre, men mysfaktorn brukar ju alltid skapa lite julstämning. Men i år så känns det inte riktigt som att den finns.

Kanske för att det är varmare nu än det var på midsommar.


Så jag tänkte fira den här dåliga julstämningen med en lista över de tio sämsta jullåtarna (enligt mig).


10. It Must Be Santa - Bob Dylan


9. Jag såg mamma kyssa tomten - Troll



8. Last Christmas - Wham!



7. All I want for christmas - Mariah Carey 


6. Feliz Navidad - José Feliciano


5. Bjällerklang - Agnetha & Linda

 


4. Det är inte regns som faller - Anders. F Rönnblom


3. Vår julskinka har rymt - Werner & Werner


2.  Juligen - JustD  


Som nummer ett på listan och som den sämsta jullåten i alla tider kommer den här låten, som jag har hatat så länge jag kan minnas. Alltså slutet med alla jäkla ljud på en och samma gång, jag får nervsammanbrott!


1. Mer Jul - Adolphson och Falk 



Vilken jullåt är den sämsta enligt dig? 

Av Sara Modigh - 21 december 2015 11:00

Nu var ännu en helg över och det har hänt en hel del den här helgen också. 

Jag håller mig sysselsatt om man säger så haha. Så här innan jul så händer det ju ganska mycket så det har varit fullt upp nästan varje dag.


I fredags så bjöd jag och Jakob in pappa och syskonen på tacos och spelkväll igen. Det var väldigt trevligt att hinna träffa pappa lite innan han åker iväg över julen. 

Blir konstigt att inte fira jul med pappa i år, men lite kul och spännande att vara här hemma hos oss på kvällen. 

Nu har vi ju fått öva på att vara värdar ett par gånger när vi bjudit familjen på middag.

Det har varit väldigt trevligt och i fredags så spelade pojkarna och pappa tv-spel medans jag lagade maten helt själv. Kan knappt fatta att jag, även om det bara var tacos lyckades laga en hel middag utan hjälp. För några år sedan klarade jag knappt av att gå in i köket på grund av min fobi för matrester och annat klabb. När maten precis var klar så kom även Matilda och vi åt maten och ingen dog av den. Så det var ju lyckat. 

Sen satt jag och Matilda kvar vid matbordet och pratade med pappa rätt länge medans Jakob och Ludvig gick och spelade tv-spel igen. 

Det var jättetrevligt att bara sitta och prata. Det känns som om det är så sällan man gör det.

Efter ett tag så gick pappa och Matilda också in i vardagsrummet och jag diskade undan lite. 


Vi bestämde att vi skulle spela lite spel innan pappa skulle åka hem. Det blev ett spel som jag inte har spelat så mycket, så jag kom inte ihåg någonting av mad man gjorde, hjärnsläpp hette det så det känns ju lite passande. haha

 

Det var ett mycket märkligt spel måste jag säga. Alla var "terapeuter" och om man när man flyttade sin spelpjäs på spelplanen hamnade i någons "behandlingsrum" var man tvungen att få terapi. Hamnade man på en ruta där det stod bläckfläck, jag då fick man titta på ett Rorschachtest och om man inte gissade rätt på vilket av tre alternativ flest människor ser när det tittar på bilden, så hamnade man på "psyket". 

Det var ett mycket lustigt men väldigt roligt spel.


Sen efter spelet var det dags för pappa att åka hem. Men jag Jakob, Ludvig och Matilda fortsatte kvällen med att åka och äta efterrätt på Burger king, de hade nämligen en ny(?) glass vi ville prova. En glass med Bounty inuti. Den var dock inte så god som den hade kunnat vara.

Tycker all glass på sådana ställen smakar billig vaniljglass som stått framme för länge.

Men kvällen var inte slut där.

När vi hade ätit så åkte vi till Kålgårdens lekpark och lekte. Vi hade så ofantligt kul så ni fattar inte. Vi skrattade så vi grät. Jag fick träningsvärk i både ansiktet och magen så mycket skrattade vi.

Vi hoppade studsmatta, gungade på gungbrädor, balanserade på en svängande stock, gungade i vanliga gungor och i en stor "korggunga" alla samtidigt.

              
Det var trångt haha


Men de hade inga rutschkanor på kålgården, så vi bestämde oss för att åka upp till stadsparken istället.


När vi kom dit så blev det väldigt läskigt för stadsparkens lekplats var inte upplyst. 

"Tänk om det låg någon eller något i rutschkanorna när man åker ner". :O

Men vi var modiga och vågade åka ändå.


 

När vi åkt färdigt så lade vi oss alla i ett nät som är som en hängmatta nästan och som fanns i en del av lekparken. 

Där lång vi och berättade spökhistorier och sjöng dåliga låtar tills klockan var nästan två och då bestämde vi oss för att det var dags att åka hem och sova lite. 


För på lördagen så skulle vi på bröllop. 

Det var nämligen så att min moster och hennes nu då man gifte sig. Det var ett väldigt litet och hemligt bröllop så det var inte många alls på vigseln, men det var så fint.

Sen på kvällen hade de bjudit hem familj och vänner på julmiddag och då skulle de avslöja att de hade gift sig tidigare under dagen. 

Jag och syskonen var dock inte med på kvällen. 

Men det var kul att få vara med och se vigseln och vi stannade till hemma hos dem och skålade lite och pratade med dem innan gästerna skulle komma. 


När vi kom hem på lördagskvällen så var jag väldigt trött så det blev en lugn kväll framför tv:n och så julpysslade vi lite innan vi gick och lade oss. 


På söndagen hade vi planerat att vi skulle köpa all julmat och fixa de sista sakerna som behövdes inför julafton och sen skulle vi steka köttbullar.

Men att handla tog så lång tid att vi var ute nästan hela dagen och letade saker. 

Så det blev inga köttbullar gjorda, så det får bli idag istället har jag tänkt. 

Men jag tror i alla fall att jag hittat det mesta som jag vill ha förutom några fina plåtburkar för julgodis och små glöggskedar. Men det får man väl klara sig utan.

Det känns som att allt börjar falla på plats, men julskinkan skrämmer mig en aning för jag har aldrig griljerat någon skinka tidigare så är rädd att det ska gå åt skogen. 

Är det någon som har några tips så får ni gärna ge dem till mig haha. Tänkte griljera skinkan dagen innan julafton. Julskinka på smörgås till gröten är ju ett måste!


Nu blir det storstäd på gång också och i morgon ska jag till sjukhuset och få dropp. 

Jag har inte en ledig dag förrän nästa år haha 

Av Sara Modigh - 20 december 2015 11:45

Jag var 18 år gammal vid den tiden och kanske inte alls mogen att flytta hemifrån egentligen. 
Det är så otroligt längesedan så man kan knappt fatta det. 

Idag är det exakt sju år sedan jag och Jakob började flytta in i den här lägenheten som vi bor i nu. 

Den 16 december fick vi nycklarna och den 20 började vi alltså flytta in lite möbler så att vi efter julen skulle kunna påbörja vårt nya liv tillsammans.

 

Flytten gav mig tid att i ensamhet få upptäcka mig själv och lära mig hantera mina problem utan att någon lade sig i. Jag behövde få tid att faktiskt vara sjuk och jag behövde tid att läka. Jag behövde också tid att lära mig förstå min sjukdom och utforska delarna av den.

Jag sjönk otroligt mycket de första åren och blev riktigt sjuk. Men jag tror att jag behövde må riktigt riktigt dåligt och verkligen sjunka ända till botten för att kunna bli bättre.

Jag nådde en punkt där det inte längre gick att fly från smärtan vilket gjorde att jag för första gången tvingades lära mig att leva med det och faktiskt försöka hantera det. Jag hade inget annat val när flykten inte längre var en möjlighet. 

Jag var tvungen att lära mig att hantera det, och det var först när jag accepterade mitt dåliga mående som jag kunde se en vändning. 


Jag var otroligt sjuk, säkert sjukare än vad många insåg. När jag inte längre kunde fly från problemen var jag fast i mig själv och jag kände all min smärta starkare än någonsin tidigare. Det tog nästan livet av mig.

Men jag överlevde, jag klarade mig igenom den tiden då jag var som allra sjukast och jag lärde mig väldigt mycket om mig själv under tiden. 


Under åren som gått har det hänt väldigt mycket i mitt liv.

Jag känner mig inte ens som samma person som jag en gång var. 

 

Även om jag fortfarande är svårt sjuk, även fast jag fortfarande har många problem och ångesten fortfarande påverkar mitt liv i väldigt stor grad, så är jag ändå glad att jag lever. Något jag aldrig kände tidigare i mitt liv. 
Jag är fri från mitt självskadebeteende i så stor mån att jag kan känna mig självsäker på att jag kommer klara av att inte självskada när tankarna och impulserna kommer. 
Jag har orken att umgås mer med familj och vänner och jag har nästan jobbat bort all min sociala fobi.

I alla fall de störst hindrande delarna av min sociala ångest. Att gå utanför dörren är inte längre ett stort problem och ångesten är inte lika stark i situationer där den förr var olidlig. 

Jag vågar gå ner och hämta posten, kan gå ut och slänga soporna, jag kan gå i affärer och jag kan åka buss, allt saker som jag för 5 år sedan aldrig kunde tänka mig att jag skulle kunna klara av. 

Idag är det nästan lika svårt att tänka sig att det fanns en tid då min sociala fobi var så svår att jag sprang förbi insidan av min egen ytterdörr för att skräcken för att "råka gå ut" var så stor. 

Minnena från den tiden av mitt liv är så svåra att greppa att det känns som om det är minnen av en mardröm, en film eller någon annan människas liv. 


 

Av Sara Modigh - 17 december 2015 11:00

Jag har nått långt i mitt liv. Jag har vandrat genom sjukdomar, katastrofer och rena helveten på jorden för att nå dit jag kommit idag. 

Men när jag vänder mig om ser jag det kaos jag tagit mig igenom men jag ser också allt som jag missat.

Jag har aldrig fått vara ung och dum, aldrig fått gå på festivaler, gå på häftiga fester, uppleva fösta gången på krogen med vännerna när man var arton år eller ge mig ut och resa med vänner.

Jag har inget av det där som man "ska" uppleva innan det blir försent. För hela min uppväxt har varit sjukdom och helvete.

Som barn mådde jag alltid dåligt, var rädd och ängslig. Ju äldre jag blev desto värre blev det och från det att jag var sjutton fram tills jag var tjugotre, så har jag bara existerat för att överleva. Allt var så svart och de åren som borde vart så glada och bekymmersfria är för alltid förlorade i depression och svåra självskadebeteenden. 


Jag känner att jag har missat så otroligt mycket på grund av min psykiska ohälsa. 


Jag blir så ledsen när jag tänker på hur mycket jag har gått miste om och jag kan inte låta bli att tänka på hur mycket jag dessutom kommer att gå miste om i framtiden. 

För jag kan inte låta bli att tänka att detta kanske är den tiden i mitt liv då jag mår bäst och det bara kommer gå neråt från och med nu. 

För jag vet ju att då jag har MS så finns det en stor risk att jag kan komma att bli väldigt sjuk i framtiden och den psykiska ohälsan kommer alltid finnas med mig och kan bli värre igen. 


Kommer jag någonsin kunna ha jobb, körkort, barn eller är det också sådana milstolpar som jag aldrig kommer få uppleva på grund av mina sjukdomar? 


Jag känner att detta är min tid och jag vill uppleva så mycket som möjligt, men jag vet inte riktigt vad.

Men när tillfällen ges så försöker jag ta chansen. Jag var till exempel i London i våras, var på stor släktträff på Öland, har testat go-kart, har varit på Boda borg två gånger i år, sjöng på en julmarknad, har varit på hockey och nu i mellandagarna ska jag på mitt livs första LAN och jag ska delta i en CS:GO tävling haha.

 

Jag börjar få mersmak och vill uppleva fler saker, men det är svårt att hitta på något. 

Har kikat lite på sådana där hemsidor som har olika utbud av aktiviteter man kan göra. 
Ja har funderat lite på någon form av racing, men jag har inget körkort. Men så hittade jag istället "Stockholms grymmaste bilbana". Det låter ju faktiskt rätt kul att som vuxen ta med ett gäng kompisar och tävla att köra sina små radiostyrda bilar på en 30 meter lång bilbana. 


Jag hittade den bilbanan när jag tittade på ballbreaker.se, de verkar ha lite "lugnare" aktiviteter. För jag känner att bungyjump. fallskärmshoppning och middagar för flera tusen kanske inte riktigt är något för mig. Här hade de istället mer bowling, racingsimulatorer, shuffleboard tävlingar och liknande och det kanske är något som är värt att testa känner jag.

skulle verkligen vilja göra mer roliga saker i mitt liv. Uppleva mer innan det är försent. 


Har ni några tips på vad man kan göra? Eller vad skulle ni själva vilja uppleva? 


Av Sara Modigh - 16 december 2015 19:00

Jag sitter hemma och hostar lite grann och gamla minnen dyker upp i huvudet. 

Minnen från när jag var runt 11-12 år och blev väldigt förkyld(?). 

Jag hostade och hostade och hostade, dygnet runt. Jag hostade så mycket att jag spydde vid flera tillfällen och varje dag hostade jag upp massor med slem. 


Det är nog en av få gånger jag faktiskt var riktigt sjuk som barn, men ingen trodde på att jag var sjuk på riktigt. 

På grund utan min psykiska ohälsa och det faktumet att den gjorde att jag inte klarade av skolan så sågs mina hostningar som ännu ett försök att få slippa gå till skolan. 

 Jag hade ropat varg för många gånger helt enkelt, så när jag väl var sjuk var det ingen som brydde sig eller trodde att det var på riktigt. 


Än idag ger hostningar mig enorm ångest för rädslan att spy eller att kvävas finns fortfarande kvar sen just den gången jag hade så svår hosta som barn. 


Jag minns hur jag i panik sprang ut genom ytterdörren för att försöka få lite luft när jag hostade så mycket att jag inte kunde andas på vad som kändes som flera minuter. 

Jag trodde faktiskt att jag skulle kvävas till döds av mina egna hostningar och ibland hostade jag så mycket att jag faktiskt kräktes.

Det var så fruktansvärt hemskt och det gör mig ledsen att tänka på att vuxna i min omgivning faktiskt trodde att jag fejkade trots att jag led så mycket. 

Det gör mig ledsen när jag tänker på att jag var så rädd och blyg att jag gjorde allt för att inte hosta bland folk så när jag väl var på vårdcentralen höll jag andan så mycket jag kunde för att inte trigga igång en hostattack. 


I fyra eller fem veckor höll den där hostan i sig och jag minns att när jag kom tillbaka till skolan var det en klasskompis som med oroad blick studerade mig och frågade "Har du gått ner i vikt?"

Det hade jag, för jag hade hostat så jag spydde i en månads tid. 


Jag vet faktiskt inte vad läkarna på vårdcentralen trodde när jag var där, men jag minns att det pratades om astma och att jag fick en astmamedicin där ett tag. 

Men efter några månader på en återkontroll kunde de ju konstatera att det inte var astma jag hade. 

Jag fick blåsa i en maskin och titta på en datorskärm för att se om jag kunde blåsa ut ljusen som var där kommer jag ihåg och mina resultat blev nu normala tack vare att hostan försvunnit.

 

Hur kan det bli så att ett barn som är sjukt i psykisk sjukdom måste låtsas att den har en fysisk sjukdom för att "bli förstådd".

Hade man halsfluss som barn så fick man äta glass på en vardag och ligga hemma och titta på film. Men blir man sjuk i depression så får man bara höra att man ska skärpa sig.

Jag tycker att det är riktigt sorgligt att sjukdomar särbehandlas på det viset. En depression är ju faktiskt långt mycket farligare än halsfluss.

Det är också sorgligt att de flesta barn har bra koll på fysiska sjukdomar, men har ingen aning om vad psykisk sjukdom är eller hur det fungerar.

I alla fall var det så när jag var liten.  

Jag kände mig så sjuk, men "jag var inte sjuk" ,för sjuk var man bara om man hade feber. 

Ett tag när jag var riktigt dålig i mellanstadiet fick jag sova med febertermometern bredvid sängen så att mamma varje morgon kunde kolla min temp när jag grät jag över huvudvärk, trötthet och illamående. Varje morgon sa mamma du "har du ingen feber så måste du gå till skolan". 

Men jag var inte fysiskt sjuk. Det var psykiskt och av psykisk sjukdom får man ingen feber. 

Jag var verkligen sjuk och jag hade behövt ordentlig hjälp. 

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

Fråga mig

125 besvarade frågor

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se