En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Alla inlägg under juli 2013

Av Sara Modigh - 31 juli 2013 18:42

 


Idag fyller den magiska och bästa författaren J.k Rowling år, även karaktären Harry potter som hon skapade fyller år idag.


Som jag nämnt tidigare så är Harry Potter böckerna en stor del av mitt liv.

De har varit min trygghet och räddning många gånger. 


Så som ett veckans tips i dag kommer jag säga Harry Potter böckerna.

Har svårt att tro att någon missat vad Harry Potter serien är, då det faktiskt är en av de mest sålda böckerna i världen.  

Men Harry Potter serien handlar om en ung trollkarls kamp mot svartkonster och ondska. 

Jag tycker att hela serien är väldigt genomtänkt och tar upp många problem som man kan känna igen sig i även om det är en bok om häxor, trollkarlar och magi. 


Jag tycker att HP-serien är väldigt utarbetad och man kan se att det ligger mycket tankar bakom allt. 

Den tar upp både moralproblem, vänskap, kärlek , rasism , makt och mycket annat. 


Sedan kan man titta på många av karaktärernas namn och hitta olika saker som förknippas med just de namnet. Till exempel :


Sirius Black - Sirius är en stjärna som även kallas hundstjärnan. Sirius Black är en animagus som förvandlar sig till en svart hund.


Alastor Moody - Liknar Alistair eller Alisdair. Det är den skotska (gäliska) formen av Alexander. Det betyder "försvarare av mänskligheten." Det är ett passande namn för en auror


Remus Lupin -  Lupin är en varulv och Canis "Lupus" är det latinska och vetenskapliga namnet för "varg". 


Man kan läsa mer om namnens betydelse här : 

http://www.listal.com/list/name-meanings-harry-potter-series



Jag är avundsjuk på Jakobs fina Harry Potter bok samling. Mina böcker ligger i mitt källarförråd och håller på att gå i bitar från alla gånger jag läst dem.

 


Tycker absolut att detta är en bok som man kan läsa, speciellt bra är den i mellanstadiet till högstadiet. Böckerna blir mörkare och mörkare för varje bok och börjar som en barnbok och slutar som en ungdomsbok. Det gillar jag jättemycket. Jag hade ju turen att vara i ungefär samma ålder som karaktärerna i böckerna var när jag läste böckerna.


Tycker att böckerna är hundra gånger bättre än filmerna. Jag tycker också att böckerna är rätt bra översatta. Det är lite småsaker som försvinner, men tycker till skillnad från många andra att den svenska översättningen är lika bra som original språket. 


Jag ger självklart 5 av 5 Fluffisar till Harry Potter böckerna

 


Grattis JK på 48 års dagen och Harry på 33 årsdagen! 


#Harry Potter # Veckans tips

Av Sara Modigh - 31 juli 2013 14:45

Jag har inte pratat jättemycket om mitt projekt "Gemenskap Mot Psykisk Ohälsa" här på bloggen. Men GMPO är från början en grupp på http://dayviews.com/ där personer som mår dåligt har kunnat hitta personer som förstår och känner likadant. Gruppen har sedan jag startade den vuxit och idag har strax över 300 medlemmar och över 1000 inlägg.

 

Något som var det värsta när jag växte upp med mitt dåliga mående var känslan av ensamhet och att ingen förstod hur jag kände. Ingen i denna gruppen behöver känna sig ensamma. För vi förstår och kan ibland hjälpas åt att hitta vägar för att må bättre. 


Gemenskap Mot Psykisk Ohälsa har även tagit sig utanför Dayviwes väggar och in på Facebook.

 

#gemmpo

Av Sara Modigh - 30 juli 2013 20:51

Nu har jag kommit hem från mitt födelsedagskalas. Vi firade hemma hos mormor med fika och presenter. 

Det var jättetrevligt och vi har pratat skrattat och haft mysigt. Jag fick massor med fina presenter.

 

Här är en bild på mig i knät på Jakob och mina syskon :P

 


 Inviger nu kvällen med myskväll i mitt nya nattlinne :)

Av Sara Modigh - 30 juli 2013 12:30

Jaha, då blir man 23 år gammal i dag då. Vart tar tiden vägen?


Saknar mamma extra mycket idag :( 

Vill ha en varm mamma kram i födelsedagspresent. Men det går inte. 

Ska åka till mormor och fika och fira mig lite grand idag. Får försöka tänka på annat och ha lite roligt.

   

Av Sara Modigh - 30 juli 2013 02:16

Jakob kan ibland säga de mest konstiga saker när han vaknar upp från någon dröm eller pratar i sömnen.

Nyss sträckte han fram sin arm och sa något i stil med "ta min hand så ska jag ta dig till himmelen"
Hmm tänkte jag och greppade tag i handen. Han lyfte min arm mot taket och drog litegrann, sedan förklarade han sakligt att på 1700-talet fick bara rika komma till himlen så han sträckte ned sin han för att dra upp mig så jag också fick komma in.

Så tydligen är det 1700 och Jakob är rik och död och kommer för att ta mig till himlen , är det romantiskt och omtänksamt eller är det ett brutalt mord av ett spöke? Haha

Det är så kul med förvirrade samtal man kan ha mitt i nätterna. Synd bara att man oftast glömmer bort dem.

Av Sara Modigh - 29 juli 2013 19:10

Ligger och tittar på Sveriges historia, och hoppas att jag lär mig något.


Jag tycker att historia kan vara jättespännande ibland och jag skulle gärna villja kunna saker. Men namn och årtal som sprutas ut i en rasande fart gör mig mest förvirrad . Det är synd. 

Kollade på alla avsnitt av Historieätarna som fans på svtplay. Tyckte faktiskt att det programmet var jättekul.


Själv har jag ätit kyckling och sallad i dag.


Har blivit rätt mycket historia de senaste dagarna. Både Sveriges historia på tv4play, historieätarna på svt och två dokumentärer om vikingar på netflix. 

       


Tar det mest lugnt nu. Försöker spara krafter.

Av Sara Modigh - 29 juli 2013 14:45

Många frågar hur man ska göra för att dölja sina ärr. Det bästa sättet enligt mig är genom självsäkerhet och ett leende. 

Jag upplever att ju mer jag tänker på mina ärr desto mer tänker andra på dem. Visst mina ärr missar man oftast inte. Men jag märker att ju självsäkrare jag verkar och när jag har ett glatt humör, Desto mindre tittar folk på mina armar. 

De gånger jag varit nervös , pillat på ärmarna på min trekvartsärmade tröja, tittat på mina armar, försökt gömma dem bakom ryggen och så vidare, desto mer har människor kollat. Ja, till och med stirrat på mina ärr. 


Men om man ändå vill dölja sin ärr så här under sommaren å kan man använda tunna ljusa tröjor/ klänningar.

Det kan ibland vara nog med bara lite halvtransparent tyg för att ta uppmärksamheten från ärren och ge lite skydd.

Som till exempel denna skjortan:

    

Man kan också använda Stora eller många armband som distraktion från ärren om det är för varmt eller om du inte trivs med långa ärmar.


Man kan också testa sig fram med hjälp av smink. Har man ärr som fortfarande är röda kan man få ner den röda färgen med hjälp av smink. Men när ärren kommit till de stadiet där man inte har så mycket färg kvar gör det inte så stor skillnad med smink eller ej.

 


Jag tror att det bästa är att acceptera sig själv som man är. Ju mer du försöker dölja något, vare sig det är ärr eller något annat. Så kommer man bli osäker på sig själv, man skäms ännu mer och det slutar med att man mår dåligt över det man försöker dölja. Lyft fram det som är bra istället för att gömma det som du anser är dåligt. 


Av Sara Modigh - 29 juli 2013 03:57

För ett år sedan levde jag i min värsta mardröm. När min mamma helt utan förvarning kunde lämna oss. Jag var så rädd. Jag vet att jag verken åt eller sov de första dagarna. Jag låg och tittade att Jakob andades. Gick upp flera gånger varje natt för att kolla att alla djuren levde. Jag bara väntade på att nästa person skulle försvinna. Jag är fortfarande rädd, kollar med jämna mellanrum att alla andas och varje gång telefonen ringer hoppar mitt hjärta över ett slag. Magen knyter sig av oro och jag blir helt iskall, "Vem är det som är död?" Är det första jag tänker. Varje gång jag hör en ambulans händer samma sak. Vilket egentligen är ganska konstigt då jag verken fick dödsbeskedet via telefon eller hörde nån ambulans den dagen. Men av någon anledning så är just de två sakerna som gör mig rädd.

Sorgen är väldigt annorlunda nu mot var den var för ett år sedan. Förra året skrek och grät jag när jag var ensam. Många gånger grät jag så mycket att jag nästan spydde. Jag hade ont i huvudet och halsen av allt gråtande.

Jag kände mig så otrygg. Jag satt många kvällar inlåst på badrummet och skrev, Eller försökte i alla fall. Det har varit svårt för mig att skriva om mamma.

Nu önskar jag att jag hade skrivit mer. Både för att minnas allt som hände, vad jag tänkte just när allt var som värst, men också för att jag tror att jag hade mått bra av att skriva mer.

Jag minns vissa saker väldigt tydligt , men det mesta är en dimma.

Det jag minns just nu är den fruktansvärda desperationen jag kände när min mammas kropp kördes iväg. Paniken och sorgen var så stor när hon lyftes in i en bil för att föras bort från oss. Jag var så chockad.

Chocken att förlora min mamma sådär kommer nog aldrig att försvinna helt.

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

Fråga mig

119 besvarade frågor

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se