En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Alla inlägg under oktober 2011

Av Sara Modigh - 5 oktober 2011 00:00

Idag har det gått 6 månader sedan jag hade ett återfall senas.

De innebär att på ett år har jag bara självskadat en enda gång, och det känns verkligen jätteskönt att ha kommit så här långt.

Även om de har vart en otroligt svår kamp så har jag ändå lyckats ganska bra. Jag har ju inte fått någon professionell hjälp utan bara kämpat på själv tillsammans med stöd från min pojkvän.

Jag var ju väldigt fast i mitt självskadande och hade svårt att se en framtid där jag inte var beroende av självskadning för att klara vardagen. Jag rispade mig själv flera gånger om dagen i flera år. När jag fyllde 18 bestämde jag mig mer bestämt än någonsin att jag skulle sluta. Jag är ju fortfarande inte helt hundra procent fri och jag undrar om jag någonsin kommer våga på stå att jag är det. Även om de gått tio, tjugo eller 30 år kan man ju alltid falla tillbaka.  Tankarna på självskador finns ju alltid där. Lusten att självskada har ännu inte lagt sig. Men jag känner ändå ett minskat behov av att skada mig själv. Draget efter att skada mig fins men inte lika starkt som förut. Jag märker att jag hanterar min ångest på ett helt annat sätt i dag. Jag ser inte ångesten som något jag måste stoppa och trycka undan. Jag ser ångesten som nått jag måste känna och låta spelas ut. Jag tror att jag genom att förtrycka min ångest och att ständigt göra allt för att slippa den gjorde att ångesten byggdes upp i min kropp tills den exploderade vilket ofta resulterade i katastrofartade utbrott av extrem ångest. Min ångest låg alltid och skvalpade precis vid kanten till att rinna över.

Idag ser mitt liv väldigt annorlunda ut jämfört med då. Jag är sjukskriven och utsätts inte för lika många stressmoment som framkallar ångest. Men jag hoppas verkligen att jag ska kunna hantera ångesten även när den blir mer och starkare.


Jag får ofta frågor om hur jag klarat av att bli så pass fri från självskadorna som jag är i dag och hur man ska göra för att ta sig ut ett självskade missbruk

och de fins egentligen inga enkla svar på det.

Det man ska tänka på är att inte ge upp.

lägga upp en plan för hur man ska göra när allt känns svårt och självskadesuget blir för starkt.

Och att sedan hålla sig till den planen så mycket som möjligt.


Olika saker funkar olika bra för olika människor så hitta de som funkar för dig.


Är de avslappning testa

Ett varmt bad med doftoljor , skumbad och lite lungn musik.

sitta i en mysig fåtölj med en filt och läsa en bok

Meditera med t.ex mindfulness http://www.mindfulness.se/


Är det tankedistration testa

att lösa korsord, suduku eller gåtor

att läsa en bok eller tidning

skriva en dikt, låt eller liknande.

prata med en vän.


Behöver du distrahera dig med kroppen kan du testa

att springa , gå eller cykla.

Att gå och simma

eller nån annan sport du tycker om


ibland fungerar det att göra något konstruktivt av sina känslor. Istället för att springa bort ångesten eller vänta ut den i ett varmt bad kan man med hjälp av sin fantasi använda den till att skapa konst.

Testa att måla dina känslor

fotografera något som symboliserar din ångest,

skriv det du känner och sätt ord på dina känslor.



man får helt enkelt prova sig fram till det som funkar.

Vissa tycker att gummibands metoden är bra men det är inget som jag skulle rekommendera då de också är ett självskadande beteende. Då ersätter man bara självskadan med en annan form av självskada och de är då lätt att trilla tillbaka igen. Men de fins folk som blivit friska med hjälp av den metoden.


En annan sak som kan vara till nytta är att lära känna signalerna på att du håller på att gå in i en depressionsperiod eller håller på att få ångest eller va nu dina självskador beror på. Skriv ner varnings tecknen och på börja din utarbetade plan innan ångesten fått riktigt grepp.


Det viktigaste av allt enligt mig är att verkligen bestämma sig för att man vill sluta. Visualisera sig själv utan självskadorna. planera va du ska göra när ångesten slår till och kämpa på oavsett vad som händer.

Ge inte upp. Får du ett återfall fortsätt kämpa. Varje dag, varje timme räknas! om du så bara håller ut i 10 minuter så är det bra. De är tio minuter mer än förra gången.

Jag tror att de är viktigt att inse att man förmodligen inte kommer bli fri på en gång. Sätt inte för höga krav på dig själv för då blir du bara besviken och kanske ger upp. Ta de långsamt i början.

När du känner att nu måste jag skada mig så säger du till dig själv ” jag ska vänta en minut” Klarar du det? Säg ”en minut till” och så fortsätter du så. nästa gång du känner behovet att självskada kan du säga ”två minuter” och gången efter de ”tre minuter” Fort sätt så och kom ihåg att vara stolt för varje sekund du kämpar. Belöna dig själv för att du kämpar. De är positivt att kämpa så intala dig själv det.

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

Fråga mig

117 besvarade frågor

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se