En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Inlägg publicerade under kategorin Mobbning

Av Sara Modigh - 2 december 2013 15:00

Varför är det så ofta i vissa kategorier offret som beskylls?


Blir man mobbad på internet så är det " det får du tåla" eller "skyll dig själv när du har en offentlig" blogg/facebook/Ask eller Whatever...

NEJ, NEJ, NEJ!!! 

Varför ska man behöva tåla mobbning?


Det lät likadant för mig när jag gick i skolan . Det var alltid mitt fel att jag bliv mobbad. Det var ju så synd om de stackars mobbarna som behövde gå i samma klass som nått så läskigt som en liten svartsminkad och svartklädd liten tjej med rosa hår.

 

En liten tjej som med sitt dåliga mående enligt lärarna tiggde om att bli kränkt och mobbad. 


Jag är helt allergisk mot den attityden. Det är ju "du får skylla dig själv att du blev våldtagen, du hade ju stringtrosor på dig" attityden

Det är inte offrets fel att gärningsmannen/gärningsmännen begår brott!


Hur många gånger får man inte höra. "det får du räkna med" när det gäller mobbning?

varför ska man behöva räkna med det? Varför har mobbning blivit så okej? Varför tänker min inte/bryr man sig inte om vad man skriver/säger till en människa och hur det på verkar människan?


Varför ska det vara okej att man ska behöva få ont i magen varje gång man får en ny kommentar. Varför ska det vara okej att inte kunna sova om nätterna för att man är orolig över morgondagens trakasserier. 

             

 

 



Vad tänker man egentligen när man skriver något elakt till någon över internet?


Varför väljer man att sparka på de som redan ligger? Hur kommer det sig att människor är så grymt fega?

Såg denna dokumentären för ett tag sedan och blir bara så arg. Även här ser man hur ansvaret läggs på den mobbade. I en sen ser man hur en anställd på skolan klagar på en mobbad elev och säger att han är minst lika dum som mobbaren när han inte vill skaka hand med sin mobbare (som förövrigt är den sämsta tekniken för att få barn att komma överens. Klart all mobbning försvinner om man tvingar barnen att skaka hand ..eller?)

I en annan scen ser vi hur en pappa klagar på sin mobbade son och säger åt honom att sätta stopp för mobbningen så att hans syster inte ska bli mobbad när hon kommer börja på den skolan. Asså va F*N??!




Det är en dokumentär som är helt värd att se, men den kan vara jobbig att se om man har svårt för självmord då det handlar om ett par barn som tagit livet av sig på grund av mobbningen de utsatts för.


Men det är viktigt att inse att människor dör till följd av mobbning varje år!



Mobbningsoffren har mellan 2 till 9 gånger större risk att överväga självmord än icke-offer, enligt studier vid Yale University och en studie i England har visat att upp till hälften av alla självmord hos ungdomar är mobbningsrelaterade.




Av Sara Modigh - 22 augusti 2013 14:00

Fy vad gammal man känner sig när man inser att det är tio år sedan jag började högstadiet. 

Högstadiet var den värsta tiden i mitt liv. Jag visste inte hur jag skulle hantera mitt mående, Ingen förstod mig och mobbningen på skolan var väldigt stor. Anledningen till att jag valde just "sanda grundskola" var för att det var en rätt nystartad grundskola som bara skulle finnas ett par år när eftersom alla inte fick plats på AD. Sanda var egentligen en gymnasieskola där vi fick en liten bit att hålla till på.

Så jag valde skolan som låg en liten bit längre bort för "de hade ju ingen mobbning på den skolan", Något de höll fast vid i alla åren jag gick där trots att jag aldrig gått i en skola med så mycket mobbning som det ar där. Både lärare och elever bytte skolor för det var så mycket mobbning där. 


Utöver mobbning så var det även väldigt stökigt i klassen, det var näst intill aldrig tyst, det kunde vara extrema ljudvolymer i klassrummen. Folk sprang omkring, skrek eller slogs på alla lektioner. 

De var som galna gorillor!

Det stöket sög verkligen ur all min kraft. Jag blev tröttare och tröttare, mådde sämre och sämre , Jag orkade tillslut inte med skolan mer. 


Jag gjorde faktiskt mitt bästa, trotts att ingen trodde mig när jag sa det. Jag kämpade så otroligt mycket för att inte bara ta mitt liv och slippa all skit. 

Jag kämpade, jag fortsatte leva och jag gick till skolan så mycket jag förmådde. 

Ibland kom jag till skolan, men klarade inte av tanken på att sitta instängd i ett klassrum fullt av alla dessa "galna gorillor" till klasskompisar jag hade. 

Så jag satt bara utanför skolan, eller gömde mig någonstans i byggnaden, oftast på gymnasiedelen. 

Jag blev ganska snart kompis med andra tjejer som inte heller gick på lektionerna, som tjuvrökte bakom skolan och skippade lektioner varje dag. 


Det blev naturligt att vi "outsiders" höll ihop. 

Jag har förträngt mycket av min högstadietid, Mådde så dåligt under den perioden att jag mins inte mycket.

Har bara vaga minnen från olika händelser. Som att jag fick saxar och annat kastade på mig på bildlektioner,

Jag fick mina böcker förstörda, folk snodde mina saker och Jag fick elaka kommentarer om hur jag klädde mig och hur jag såg ut.


I sjunde klass svalde jag allt, sa inte ett pip. Tog åt mig av allt. Jag var LIVRÄDD för killarna i min klass. 

Mådde illa av skräck varje sekund de var i min närhet. 


Men jag förändrades, jag gick ner i vikt, slutade bry mig om skolan, jag blev aggressiv, fick mediciner, började skära mig mer och mer  , och jag började klä mig annorlunda.

Mobbningen avtog , och de gånger folk gjorde något fick jag vansinnes utbrott och stormade från lektioner. 

Vilket folk tyckte var rätt roligt och ville få mig arg igen. 

Men jag ignorerade allt de sa, skrattade åt dem istället, Jag slutade lägga vikt på det de sa. 

Vad spelar det för roll om en patetisk kille i klassen tycker att jag är ful? 

Det är ju inte som att jag hade velat ha honom om jag så fick en miljon, så varför bry sig om hans åsikter?

När jag kom till den insikten så tog jag inte längre åt mig av deras kommentarer på samma sätt. 

Det tog mig nästan tre år att inse det. Hela högstadiet.



Det är nu tio år sedan hela den mardrömmen började, Jag skulle vilja åka tillbaka till trettonåriga jag och berätta vad som står framför mig, berätta att det blir bättre om du bara står ut dessa tre år. Berätta att deras ord betyder inget, deras åsikter betyder inget. Den enda åsikt som betyder något är sin egen. Det är bara dina tankar och åsikter om dig själv som betyder något, Det är bara vad jag tänker om min själv som är viktigt. 

Jag duger som jag är, Jag gör mitt bästa och Jag kan!




Av Sara Modigh - 7 augusti 2013 02:17

Varje gång man pratar om att man måste arbeta mer på att stoppa mobbning så blir man så motarbetad. 

Varför anser ni att mobbning är något som man måste acceptera?


"visst tråkigt men vad för reaktioner förväntar sig folk egentligen ?
"åh vilka vackra ärr du har" eller "fan va modig du är som vågar skära dig i din hud" ? har man problem och man vill ha hjälp är det knappast på sociala medier man ska söka det, inte där normalt folk hänger som inte förstår sig på folk som gör "dumma saker"- då är det bris, friends eller socialen som gäller.

 

Spelar ingen roll vare sig du tycker mobbing är rätt eller fel, den kommer alltid att finnas där, det är en del av den mänskliga naturen att se ner på andra, vissa gör det medvetet andra omedvetet så det enda man egentligen kan göra mot det är att acceptera det och anpassa sig, vill man visa upp sina ärr och prata med folk som också mår dåligt då vänder man sig till stängda grupper och nät där rakblads-snittandet anses vara normalt och fullkomligt OK, annars får man skit från den normala värden för den normala världen förstår inte och saker människor inte förstår skrämmer dem därför är det lättare för vanligt folk att få stöd från andra och "mobba" onormala eftersom det är ett onormalt betende."

 

Du verkar tycka att nätmobbning är nått man ska förvänta sig att få och att man inte ska försöka göra nått åt det. 
Sociala medier kan vara jättebra för personer som mår dåligt genom att de kan hitta personer som förstår dem på sätt som ingen annan har kunnat göra. Dessutom så är det väldigt vanligt att ungdomar inte litar på vuxna utan vill prata med personer i sin egen ålder. Sociala medier är ännu en gång ett bra verktyg för det. 

Mobbning är inte okej någonstans och borde inte heller vara det på nätet. 

Man ska inte behöva acceptera att bli mobbad bara för att man är tjock, homosexuell, mörkhyad, psykiskt sjuk eller har ett handikapp

 

Undersökningar visar ju tydligt att i skolor där man aktivt jobbat för att förebygga mobbning och fördomar förekommer det också mindre mobbning. Så att använda "mobbning kommer alltid finnas" det som ett sätt för att slippa ta ansvar är bara fegt. Det går att upplysa och informera mera. Ja, mobbning kommer alltid att finnas men den kan minskas genom kunskap och förståelse.

Att mobbning finns och är svårt att få bort betyder inte att vi inte ska protestera, förebygga mobbning och kämpa allt vi kan för att minska mobbningen. 

Att du anser mobbning vara okej är ditt val och din syn. Ingen tvingar dig att hjälpa till i kampen mot mobbningen. Men jag ber dig då att ställa dig utanför kampen istället för att motverka de jobb som så många gör. 



 
... vem fan tar åt sig av ask? herregud

 

 

Uppenbarligen de fyra personer som redan tagit sitt liv på grund av mobbning på den sidan! Din attityd är skrämmande. Du lägger skulden på de mobbade istället på de människor som psykiskt torterar personer till döds via nätet. Förstår inte riktigt var du gör på denna sida (Emot Mobbning) när du inte kan förstå hur hemskt det är att bli kränkt dag in och dag ut. Det är psykisk misshandel och förr eller senare bryter man ihop.

 

"Och hur definerar du en "mobbare"? Det är en del av barndomen, vissa barn är mobbade, vissa är inte, så är det bara, vad ska du göra åt saken? Sätta upp skyltar eller stå inför en klass och snacka? Kommer inte hjälpa, mobbare har alltid funnits och kommer alltid att göra och hur mycket folk än försöker kan dom inte få det att försvinna, lika omöjligt som att försöka att få bort skatten i Sverige eller få bort immunförsvaret i kroppen, så bara lev med det eller mobba tillbaka? Omg, så trött på folk som sitter och bölar över mobbare, herregud, ska du skriva en text om mördare också? Vad hjälper det? Inte ett skit."

 

Enligt hans logik kanske vi skall lägga ner alla fängelser och sluta ha poliser också?  Mördarna kommer ju aldrig försvinna och då är det väl lika bra att ge upp, sluta kämpa och låta dem springa runt och mörda bäst dem vill.


Det finns ingen anledning till att inte kämpa mot mobbning bara för att den alltid har funnits och till viss grad alltid kommer att finnas. Mobbning borde ses som ett brott och bekämpas som ett! Brott kommer alltid att existera, men det betyder inte att vi ska lägga oss platt och låta brott ta över världen. Man måste kämpa!

 

Av Sara Modigh - 6 augusti 2013 19:12

Denna gången är det en fjortonårig tjej som tagit sitt liv efter mobbningen hon fått utstå på sidan ask.fm.

Det är inte första gången det händer utan detta är den fjärde personen som tar sitt liv på grund av att de blivit så mobbade på denna sidan. Det kan också finnas ett mörkertal av självmord som hänt på grund av mobbning på ask.fm


Sidan har blivit en grogrund för nätmobbning. Jag har fått höra av väldigt många ungdomar att de blir mobbade på Ask.fm


När ska vi ta tag i problemen kring nätmobbning? Hur många ska behöva dö för att det ska ske en förändring?


Varför är det så svårt att stoppa mobbning? Tittar man på en arbetsplats till exempel är det inte okej med mobbning och ingen vuxen skulle tycka att det var acceptabelt att gå till en arbetsplats där man är mobbad, tittar man sedan till skolan så säger folk, "det är så hemskt men det är en del av skolan". Det har arbetats mycket och mobbningen blir mindre i de skolor som arbetar aktivt mot mobbning... Sen kommer vi till nätmobbningen. Attityden där är ofta att den mobbade får skylla sig själv och att det är allas rätt att uttrycka sig som de vill. Vi har ju "yttrandefrihet" i Sverige" eller "vi lever i ett fritt land"

Men vad många glömmer är att den som sitter på andra sidan skärmen också har rättigheter. 

Hur fritt land lever man i när man dagligen blir attackerad, trakasserad och psykiskt misshandlad till den punkt då man måste ta sitt eget liv för att komma ifrån misshandeln. 


“We want internet service providers, websites, schools, government and the police to come together and produce a UK anti-bullying strategy, to prove this kind of behaviour will not be ­tolerated. It’s shocking that one in three young people are cyberbullied.”

Detta tycker jag är något som även Sverige borde jobba för! 

 

Av Sara Modigh - 8 juli 2013 23:15

 

Mobbning innebär att en eller flera personer utsätts för systematiska trakasserier inom en social grupp. Det kan involvera våld eller hot om våld och kan förekomma på exempelvis arbetsplatser, i skolan eller via internet. En person som mobbar en annan kallas mobbare. Mobbning kan involvera ett eller flera av det som juridiskt benämns misshandel, olaga hot, förolämpning, förtal, övergrepp i rättssak, stöld, skadegörelse, olaga frihetsberövning, ofredande och sexuellt ofredande.



Fysisk mobbning(slag, sparkar, knuffar, dra i håret, tafsa, trycka upp mot vägg, förstöra kläder, väskor eller skolarbeten med mera)

Verbal mobbning (rykten, hån, hot, glåpord, öknamn, klotter, nedsättande kommentarer)

Psykisk mobbning (blickar, suckar, kommentarer, imitationer (t.ex imitera någons haltande, sätt att tala, etc), vända ryggen till, inte lyssna på förslag, flytta sig om någon sätter sig bredvid, resa sig upp och lämna sällskap när någon anländer, ignorera, utfrysning, ogrundad portning och svartlistning)

E-mobbning (rykten via exempelvis chattprogram eller communityn, förtal via Internet-sidor, hot via SMS, spridning av bilder och filmer på till exempel Internet utan godkännande med mera, trakasserier på forum, bloggar och wikier)

Övriga former (beställa varor, göra ansökningar, skriva insändare och kontaktannonser i den mobbades namn, sprida den mobbades kontaktuppgifter)

Mobbning finns inte som brottsrubricering i svensk lagstiftning, men de handlingar som kan ingå i begreppet är ofta brottsliga. Att knuffa någon är exempelvis misshandel. Att utge sig för att vara en annan person är urkundsförfalskning.







Kränkning
, det att kränka någon eller något. Kränka är en avledning av det svenska ordet krank, 'dålig', 'sjuk'. Ordets ursprung är den germanska stammen kranka-, 'krokig'. Kränkning har flera närliggande betydelser såsom att förolämpa, vanära, våldföra sig på eller att bryta mot (till exempel en bestämmelse).

Att kränka någon är att behandla en person nedsättande i ord eller handling, eller att göra ingrepp i dennes rättigheter eller frihet. Synonymer är förödmjuka, skymfa och såra. Kränkning kan vara en brottslig handling. Att förtala eller förolämpa någon kan vara ärekränkning, och andra typer av kränkande handlingar kan vara brottsliga till exempel enligt de olika lagarna mot diskriminering. Kränkning kan också vara grund för skadestånd. En äldre betydelse av ordet är att ha samlag med en kvinna på ett vanärande sätt, såsom utanför äktenskapet eller med våld.

Kränkning kan vara att inte respektera en bestämmelse, överenskommelse eller avtal.



Förolämpning är i Sverige även ett brott enligt brottsbalkens 5 kap. 3 §. Brottet kan ge böter; om brottet anses grovt är maxstraffet 6 månaders fängelse. Förolämpning enligt brottsbalken är en gärning om den består i att någon smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot honom, om handlingen inte uppfyller villkoren för förtal eller grovt förtal.    
En förolämpning syftar till att förlöjliga, förnedra, kränka eller reta upp en annan person. Ofta tänker man på verbala förolämpningar, men man kan förolämpa även med exempelvis gester, klädsel, musik och beteende. Ett annat ord som används för detta är pejorativ (från latinets pejoratus, vilket betyder producera sämre eller försämra); innebörden är att ett ord, uttryck eller tonfall, har en nedsättande, eller klandrande karaktär.




Ofredande
 är ett brott i svensk rätt. Det definieras i brottsbalkens kapitel 4, §7: Den som handgripligen antastar eller medelst skottlossning, stenkastning, oljud eller annat hänsynslöst beteende eljest ofredar annan, döms för ofredande till böter eller fängelse i högst ett år. Som ofredande räknas också telefon- och brevterror. Även mobbning har under senare tid räknats som ofredande. Sker närgånget sexuellt beteende räknas detta istället som sexuellt ofredande.

Ofredande faller under allmänt åtal. Det vanligaste straffet för ofredande är böter och det är mycket sällsynt att döma någon till fängelse


Förtal är ett brott som innebär att sprida uppgifter om någon i syfte att utsätta honom eller henne för andras missaktning.


Diskriminering i juridisk mening är det när en person utsätts för negativ särbehandling utan giltig grund, av skäl som beror på personens kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.

Diskrimineringsförbuden gäller i offentligrättsliga och i många fall även i civilrättsliga sammanhang och omfattar ett flertal lagar. Mest grundläggande kan sägas vara statens skyldighet enligt regeringsformen att inte diskriminera, men även privata rättssubjekt som näringsidkare måste iaktta diskrimineringsförbuden. Olaga diskriminering är förbjudet enligt brottsbalken, men regleras framförallt i diskrimineringslagen.

De områden inom vilka det enligt diskrimineringslagen,kapitel 2 , är förbjudet att diskriminera människor är:

  • arbetsmarknaden (förbjudet att diskriminera arbetstagare, arbetssökande, de som söker eller fullgör praktik och inhyrd personal)
  • utbildningsväsendet (förbjudet att diskriminera barn, elever, studenter och sökande inom förskola, grundskola, gymnasieskola, särskola och högskola som omfattas av skollagen)
  • arbetsmarknadspolitisk verksamhet
  • medlemskap i arbetstagarorganisation, arbetsgivarorganisation eller yrkesorganisation
  • Tillhandahållande av varor, tjänster och bostäder (förbjudet att diskriminera kunder)
  • Hälso- och sjukvården och socialtjänsten
  • Socialförsäkringssystemet, arbetslöshetsförsäkringen och studiestöd (förbjudet att diskriminera mottagare av stöd och bidrag)
  • Värnplikt och civilplikt (förbjudet att diskriminera värnpliktiga och civilpliktiga)
  • Offentlig anställning(förbjudet för myndighetspersonal att diskriminera medborgare)

Olika typer av diskriminering

De olika diskrimineringslagarna är lite olika formulerade, men generellt sett finns det en samsyn när det gäller vad som menas med diskriminering. De handlingar som är förbjudna är:

  • Direkt diskriminering är när en person direkt i den aktuella situationen negativt särbehandlas. Exempel: Två homosexuella kvinnor pussade varandra på en restaurang och avvisades av det skälet från restaurangen, vilket inte hände heterosexuella par. Behandlingen ansågs vara direkt diskriminering enligt diskrimineringsförbudslagen,
  • Indirekt diskriminering är när en person drabbas negativt av en bestämmelse som synes neutral men som drabbar vissa personer hårdare. Exempel: Ett varuhus förbjöd personer med långa och vida kjolar att vistas på varuhuset och hänvisade till stöldrisken. Förbudet ansågs vara diskriminering, (liktydigt med indirekt diskriminering), eftersom förbudet enbart drabbade kvinnor av romsk härkomst. Se NJA 1999 s. 556
  • Trakasserier är ett uppträdande som kränker en persons värdighet. Exempel: Upprepade kommentarer från övrig personal av rasistisk innebörd till en anställd kan anses vara trakasserier, liksom ständiga "skämt" om blonda kvinnor och utfrysning av en ensam kvinna på en manlig arbetsplats. I det första fallet blir det trakasserier på grund av etnicitet, i det andra trakasserier på grund av kön.
  • Sexuella trakasserier är ett uppträdande av sexuell natur som kränker en persons värdighet. Exempel: Ovälkomna sexuella inviter är sexuella trakasserier, oavsett om de omfattar "bara" upprepade, påträngande samtal av sexuell natur eller även omfattar kroppsberöring eller uttalade förslag på sexuella möten.

Dessutom är det förbjudet att beordra någon att diskriminera och olika typer av repressalier mot en person som påtalat eller anmält en diskriminering är förbjudet. Inom en del områden finns det ytterligare förbud. Inom vissa områden finns också tvång på aktiva åtgärder för att motverka diskriminering i form av till exempel upprättandet av jämställdhetsplaner och likabehandlingsplaner,kapitel 3 (Vid drivande av näringsverksamhet och för myndigheter och inom utbildningsväsendet.)






Av Sara Modigh - 14 juni 2013 03:15

  

När jag gick i högstadiet så var jag en av alla som blev mobbade. 

Det flög hårda ord mot mig varje dag. Jag var tjock, jag var en kossa, jag var fattig, jag var en "bonne".

Min kläder var fula , jag var ful. Jag var dålig och värdelös. Man kastade pennor, suddgummin och till och med saxar på mig under lektionstid.

På mitt skåp klottrades ordet hora och lämnade man en bok eller ett skrivblock utan uppsikt i några minuter var det helt förstört. 


Dag in och dag ut kränktes jag av klass"kamrater". 


Jag som redan innan mådde dålig tog åt mig väldigt mycket. Jag var livrädd för att gå till skolan. 

Jag var den blyga tjejen som satt i ett hörn och som verkligen tog åt mig och blev ledsen för vad de sa till mig. 

Jag var ett tacksamt offer. 

Det var kul att tävla om vem som kunde få mig till tårar eller till att gå hem med "huvudvärk". 

Jag blev djupt deprimerad när jag var 13 år och spenderade 3 månader i min säng bara för att gå upp för att gå på toa eller äta någon smörgås.

Jag blev inlagd på BUP och träffade ungdomar med liknande problematik som jag. 

På BUP träffade jag "coola" tjejer med anorexia som rökte och matvägrade.


Så någon gång under åttan så bestämde jag mig för att gå min egen väg. Jag började sminka mig, klä mig lite mer som ja ville. Mobbningen fortsatte , men den kändes inte lika hård. För jag visste själv hur jag ville se ut. Tyvärr va mitt självförtroende helt förstört, jag blev ätstörd. Under många, många månader åt jag inget mer än morötter. Jag levde i princip på morötter, coca cola och cigaretter. Jag gick ner i vikt. Var väldigt deprimerad och jag började klä mig i svart, nitar och extremt mycket smink. 


Jag försvann in i mig själv och mitt dåliga mående. Jag skar mig själv dagligen. Mobbningen avtog lite. Jag mådde fortfarande väldigt dåligt och det var nu mitt sex självskadebeteende började. 

Det gav mig ett fejkat självförtroende. Det fanns visst folk som tyckte att jag dög, så tji fick dem som mobbade mig. Jag slutade att titta mer i backen och gå undan varje gång mobbarna kom i närheten. Jag stirrade dem i ögonen och konfronterade dem, Det gjorde att de tyckte det var lite extra kul att se vem som kunde provocera fram ett bråk. Så efter ett tag slutade jag med det och började med att bara rycka på axlarna och sket totalt i vad dem sa. Efter det så minskade mobbningen ganska mycket.

Så här i efterhand inser jag ju att de tröttnade eftersom jag slutade bry mig. Det var helt enkelt inte kul att mobba mig längre.  


Jag fick fortfarande kommentarer som " jävla spöke/häxa" eller kommentarer som "Det är inte halloween än"

Men jag lärde mig leva med det. Var väl ganska tacksam att de valde min stil att klaga på. Som jag själv valt och inte något fysiskt som jag inte kunde ändra på.  

Jag slutade lyssna. Jag levde mitt eget liv. Med större problem än mobbning att tänka på. När jag slutade bry mig slutade jag bli mobbad. Jag är övertygad om att det är det som fick mobbningen att sluta. 


Jag tror faktiskt inte att mobbning särskilt ofta handlar om att mobbarna faktiskt tycker att den de mobbar är extremt ful. Jag tror mer det handlar om ungdomar som inte kommit tillrätta i livet. Som väljer ut en person som de mobbar för att bygga upp självförtroende, skydda sig själv från att bli mobbad eller för att få ut sina aggressioner på. 

Någon som ger en respons som tillfredsställer mobbarens behov att känna makt. 



Av Sara Modigh - 11 mars 2013 23:47

Läste en artikel i en internet-tidning om en 13årig pojke som lagt ute sina planer på att ta sitt liv på en bild på instagram. Mamman uppmärksammade då det han lagt ut och tog honom till sjukhuset. Hon bad sedan vänner och bekanta på Facebook att höra av sig och skicka uppmuntrande brev till honom. Detta meddelande har sedan spridit sig och tusentals människor har hört av sig till pojken och skrivit uppmuntrande brev till honom. När jag läser sådant är det enda jag kan tänka. Kan man inte dela upp dem uppmuntrande orden till flera personer som mår dåligt istället för att flera tusen människor stöttar en människa är det väl bättre att 3-4 stycken uppmuntrar en och 3-4 stycken en annan och så vidare. Då kanske man kan hjälpa och stötta ett hundratal personer istället för bara en.


Det finns så otroligt många som mår dålig och har självmordstankar. För bara några dagar sedan valde en 13-årig flicka att avsluta sitt liv. Det fanns säkert många anledningar till valet hon gjorde , men mobbning och trakasserier över internet sägs vara en av orsakerna.


Bara en månad innan hon tog livet av sig så gjorde hon ett videoinlägg där hon pratade om mobbningen. Att folk skrivit elaka saker om henne och hennes familj och att dem sagt åt henne att ta sitt liv. Det är inte bara skämt och skoj när folk skriver sådana saker. Man vet aldrig hur personen på den andra skärmen kommer reagera.
Mobbning kan leda till döden, så tänk både en och två gånger innan ni säger nått som kan uppfattas som kränkande!


Så istället för att mobba varandra, varför inte stötta varann?

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

Fråga mig

123 besvarade frågor

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se