En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Alla inlägg under april 2011

Av Sara Modigh - 29 april 2011 04:30


Varför tas inte psykiska sjukdomar på samma sätt som somatiska?

Vad är de som gör att en psykisk sjukdom inte klassas på samma sätt som en fysisk?
En person med psykiska problem blir nästan aldrig tagen på allvar. Man måste kämpa för att få nån hjälp överhuvudtaget. Man blir alltid bemött av personer som anser att psykiska sjukdomar inte är riktiga sjukdomar. 
Många tror sig veta att psykiska sjukdomar inte finns utan att de egentligen bara är svaga och lata personer som vill leva på bidrag.

Jag är så trött på alla dessa attityder och fördomar. Psykiska sjukdomar är lika verkliga som fysiska. Bara den skillnaden att forskarna inte ännu hittat anledningen till att vissa personer drabbas av psykisk ohälsa.

Varför ska inte folk med psykiska problem ha rätt till samma hjälp som personer med fysiska?

Ta bara exemplet på den unga killen som dog för att han inte fick nån ambulans. Anledningen till att han inte fick nån ambulans var ju för att personen han pratade med trodde han hade en panik attack.  Varför ska inte personer som drabbas av en akut psykisk åkomma ha rätt till en ambulans? 

Ja menar en panik attack eller psykos eller liknande kan ju vara väldigt traumatiska och ofta kan de behövas akut hjälp. Och de vore ju mycket bättre för den sjuka individen att få bli hämtad av en ambulans än av en polis.
Man har ju lixom inte begått ett brott. Man är SJUK!

 

Av Sara Modigh - 28 april 2011 05:30


det första är att Självskador finns i många former. Det mest kända har väl ändå blivit att skära sig. 
Så fort man säger självskador tänker man på skärsår. Men sanningen är den att självskador är så mycket mer.
Självskador är ALLT som en person som mår dåligt kan tänkas göra för att dämpa tex ångest, som kan skada den personen.
Självskador kan lätt utvecklas till ett beroende så därför måste man komma ihåg att de finns andra självskador än skärningar. Det känns som att andra självskador förbises. 



Det andra som jag vill ta upp är att jag många gånger sett hur unga tjejer som mår dåligt och har ett självskadebeteende i form av skärningar/ rispningar får kommentarer om att deras självskador inte är tillräckliga.

Detta gör mig riktigt förbannad. Vem har mage att säga något sådant? "Du skadar dig inte så allvarligt därför mår du inte dåligt på riktigt"
Bara de faktum att en person faktiskt har skadat sig själv borde väl räcka för att inse att någonting är fel och att den personen mår dåligt? 

Jag har stött på denna attityden inom psykiatrin åxo tyvärr. Skär man sig inte djupt så är de inte så farligt. Dom verkar tro att ju värre man skadar sig desto sjukare är man. Visst de kanske ligger lite sanning i det. Men troligare är de så att ju värre man självskadar desto längre har man vart sjuk och har förmodligen haft sitt destruktiva beteende längre. 

Jag tycker verkligen att man inte ska ta lätt på nån form av självskadande. oavsett storleken på skadan så är problemen i grunden samma. 

Fixa problemen innan självskadandet blir ett beroende!
Inga självskador är för små!!!

Sol

Av Sara Modigh - 13 april 2011 14:30


 
 

 

härromdan var de otroligt skönt väder.
Jag och kissarna gick ut och satt och värmde oss i vår solen.
De var så skönt att jag satt ute i över 3 timmar.. och när jag kom in upptäkte jag att både jag och kissarna hade bränt oss :( 
Så får se till att köpa sol skydd innan vi går ut i solen igen. Docj har ju solen försvunnit nu. Men den kommer förhoppningsvis tillbaka igen :P

Av Sara Modigh - 6 april 2011 14:15

 
Har återigen misslyckats. 

Efter veckor av otroligt mycket ångest och depression som till sist blev för mycket hamlade jag åter i självskadeträsket.
Dom senaste veckorna har vart extremt jobbiga. Det har vart mer ångest än vanligt och tillsist blev ångesten så handikappande att jag knappt klarade av att göra någonting. 
Jag är så arg på mig själv för att jag inte klarade av att ta mig ur ångesten innan det lede till destruktivahandlingar.

Åter igen så fick jag ett återfall. Dena gången efter nästan åtta månader utan att självskada mig. 
Men men det är bara att fortsätta kämpa för att vara fri. 
Jag får inte ge upp nu bara för att jag gjort ett snedsteg. 

Nästa gång måste jag försöka be vårdjouren om hjälp. 
De knepiga är ju att jag oftast tar mig ur ångesten själv eller så lättar ångesten av sig själv efter ett tag. och händer inte detta så är det oftast "försent" att ringa till akutpsyk eftersom mina tankar blivit för destruktiva. Istället för att tänka att jag ska be om hjälp så tänker jag bara på hur jag ska få ångesten att lätta. Vilket för mig alltid vart via självskador.

Tänk va underbart de vore om man levde i en magisk värld där ångesten faktiskt gick att få bort med hjälp av medeciner..

usch, jag är så jäkla besviken. och jag känner mig så jävla övergiven. 
De e lixom "här har du en diagnos, tack och hej nu får du klara dig bäst du vill"

hur acceptabelt hade de vart att en cancersjuk fick höra  "ja du har den här , den här och den här cancern och du borde äta dessa medeciner mot det, men jag tänker inte skriva ut dom åt dig utan de får nån annan göra"
Och sen försöker den sjuka få en tid hos sin egna läkare men inte ett skit händer. 

Detta är sånnt som bara blir acceptabelt när de gäller psykiskt sjuka. Man blir så jävla mobbad av psykvården. 
Hur fan är de meningen att man ska bli frisk när man måste slåss för att få vård? när all energi måste gå åt till att söka hjälpen istället för att bli frisk. 

Dessutom utöver detta så har man alla krav på sig att bli frisk så fort som möjligt.

Gaahhhhh.. Hat mot allt!


Aja iallafall. spenderade gårdagen på akuten och psykskiten.

åkte in och sydde efter mitt återfall. Läkaren som sydde mig ville då skicka mig till psyk för han hade som princip att göra de om nån självskadat. Jävla idiotiskt. om jag någonsin självskadar igen kommer jag då inte åka in och sy igen.

visst jag förstår läkaren. Om nån är självmordsbenägen så borde man kanske in på psyket. MEN de är skillnad på att bara självmordsbenägen och att ha självskadat.

I vilket fall som hellst så fick jag sitta i 3 timmar efter att jag var färdig på akuten och vänta på att få prata med läkaren från psyk. 
De första läkaren där frågar är "vad vill du att vi ska hjälpa dig med?" Ja va ska man svara på det? Jag ville inte hit och de finns ingen ni kan göra! Så vida ni inte kan få min läkare att ta tummen ur röven och få honom att ge mig min medecin. Men de kan dom ju förstårs inte!

pratade med läkaren i typ 5minuter och sen fick jag åka hem. Onödigt att jag änns skulle behöva gå dit!

aja. vårdjouren ska ringa mig och kolla läget i ett par veckor framöver och så får vi hoppas att jag börjar må bättre.

Av Sara Modigh - 4 april 2011 04:45

Jag känner en sån otrolig frustration över hur långsamt allt går..
jag fick min diagnos i slutet av december och blev lovad en läkartid så att jag
 skulle få de medeciner som jag behöver.

Har de hänt nått än? NEJ.. har träffat min psykolog en gång i 5minuter sen dess och läkartid har jag inte fått nån.

Jag mår bara sämmre och sämmre. Har så mycket ångest just nu att kag inte vet va jag ska ta mig till.

Varför varför varför ska de vara så jäkla svårt att få den hjälp man behöver?

Jag är så jäkla trött på att må dåligt och mina tankar blir bara destruktivare för varje dag som går. Jag gör verkligen allt jag kan för att försöka styra upp tankarna och fokusera på annat. Men ångesten kväver mig.

Jag orkar inte mer! Snälla snälla ångest försvinn! 

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

Fråga mig

117 besvarade frågor

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se