En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Alla inlägg under augusti 2014

Av Sara Modigh - 31 augusti 2014 14:15

Bilden av psykiskt sjuka som ofta porträtteras ger en felaktig syn på vad psykisk hälsa är. I film och serier porträtteras nästan alltid psykiskt sjuka som helt galna och oförmögna till att ens föra ett normalt samtal.
Vi har den vitklädda kvinnan i rufsigt hår som sitter i en säng och vaggar fram och tillbaka, Vi har "foliehattarna" och vi har psykopaterna som mördar.

Men sanningen är att det är en felaktig bild av hur psykisk sjukdom ser ut. I de allra flesta fall skulle man aldrig kunna se att någon har en psykisk sjukdom.


Jag kan inte ens räkna gångerna jag hört kommentaren "Har du en psykiskt ohälsa, det hade jag aldrig kunnat tro"

Just den delen "det hade jag aldrig kunnat tro" skrämmer mig mycket. För vad är det man egentligen tror? Att psykisk ohälsa syns, eller är på ett visst sätt? 


Sanningen är ju att den allra mesta psykiska ohälsan är rätt osynlig.


Det går inte att se alla känslor som rör sig inom en människa oavsett om det är sjukligt eller ej. 

Man kanske i vissa ögonblick kan se tecken men ohälsan sträcker sig och påverkar mer än så. 


90% av tiden skulle ingen se eller kunna förstå den kamp som finns inom mig. Ni ser inte min ökade puls, ni ser inte klumpen i halsen, ni ser inte trycket över bröstet, ni ser inte hur svaga mina ben känns och ni hör inte de tankar som flyger i mitt huvud. Ni känner inte min sorg, min skräck eller min ångest. Utåt sätt ser jag alltid ut som en glad trevlig tjej även om jag i mitt inre kanske håller på att drunkna. 


Så bilden av hur psykisk sjukdom ser ut på film och hur den ser ut i verkligheten är annorlunda och det är viktigt att människor förstår det. Medias bild är ofta den om galna våldsbrottslingar så därför vill jag påpeka att det är bara en enda bild som representeras av ytters få med psykisk problematik. 


Så här ser min psykiska ohälsa ut:

 

Egentligen inget jättekonstigt.


Jag är en människa som vem som helst och jag sitter inte och vaggar fram och tillbaka i ett hörn hela tiden, jag springer inte runt med folie på huvudet och skriker om jordens undergång och jag går inte runt och mördar folk. 


Av Sara Modigh - 28 augusti 2014 15:45

 


Jaa, är inte detta helt enkelt min tur i livet?


När jag äntligen för första gången i mitt liv hamlat i en skola där jag trivs och där jag känner att jag som elev får höras och studierna anpassas efter mig. Ja då ska den skolan läggas ner. 

Allt är fortfarande ovisst. Hur länge till kommer skolan finnas kvar, hur kommer vi föras över till Medlearn (som verkar vara det som kommer få ta över all undersköterskeutbildning), var kommer det ligga, hur kommer klasserna vara, hur är lärarna och hur kommer jag kunna påverka mitt studieupplägg.


Jag valde moa för att jag hört mycket bra om dem och jag är faktiskt väldigt arg över att de inte får fortsätta bedriva denna utbildningen.

Jag har både klasskompisar och lärare som pluggat/ jobbat på Medlearn och ingen av dem har verkat tycka att det var en bra skola. 


När ska motgångarna någonsin ta slut?


Suck vad trött jag blir på all skit som hela tiden ska försvåra för mig. 


Av Sara Modigh - 25 augusti 2014 14:30

Ja, som ni kanske förstått av mina senaste inlägg så har det varit väldigt tufft för mig med allt skolarbete. 

Meningen är ju att jag skulle gå på halvfart, men alla lektionerna är på helfart och att gå på alla lektionerna och plugga hela dagarna blev för mycket för mig. Jag klarade mig med nöd och näppe igenom den första pluggperioden fram till provet. Men sedan brast det. Jag mår sämre än jag gjort på länge psykiskt och det psykiska går ut över det fysiska så att även min MS påverkas vilket jag inte förväntade mig att det skulle göra så kraftigt. Flera gamla symptom som försvunnit har kommit tillbaka. Yrsel, myrkrypningar, nervsmärtor och så vidare börjar spöka igen. 


Så idag satt jag ner med min lärare och vi lade upp en ny planering. Jag kommer bara att gå på lektionerna nu, och sedan när denna kursen är slut för mina klasskompisar går jag på en så kallad studieverkstad där man får hjälp att plugga. Då gör jag alla inlämningsuppgifter, instuderingsfrågor och prov då istället. Så jag pluggar bara i skolan är det tänkt vilket jag tror blir bättre för mig. 


Det funkar inte att gå från noll till 110 över en natt. Jag har suttit och gråtit i princip varje dag för att det känts som om jag håller på att drunkna i all stress. 

Så idag känns som första dagen sen skolan började som om jag kan slappna av och andas igen. 


Bara att gå på lektionerna och åka buss fram och tillbaka till skolan är ju egentligen jobbigt nog så det kommer väl fortsätta vara tufft. Men jag kan i alla fall hinna varva ner och sova ordentligt. 


Min lärare kollade lite snabbt igenom mitt prov jag skrev i fredags och av det hon läste sa hon att det förmodligen lutade mot ett C i betyg så det känns i alla fall bra att veta att jag är godkänd där och att jag nu kan släppa den delen och gå vidare. 


Jag måste bara säga det att det inte bara är pest och pina med skolan. Jag trivs bra på skolan som är rätt liten. Bara två utbildningar Undersköterska och väktare, och jag tycker väldigt bra om lärarna. Det är skönt när man verkligen känner att lärarna vill att det ska gå bra och när de vill göra det så bra som möjligt för mig. Så var det ju aldrig i grundskolan. Där blev man pressad in i en mall och passade inte den fick man skylla sig själv.  Jag passade aldrig i den skolformen som var då. Så jag hoppas att det nya upplägget kommer funka bättre.

Även om det är ett högt tempo så är det kul på föreläsningarna, det är intressant att lyssna på och de hittar på lite roliga repetitionsövningar ibland. Vi fick spela memory med latinska ord idag och en annan dag hade vi som en tipspromenad fast utan promenaden vilket jag tycker var roligt. 


Och som sagt, mitt tempo blir ju lie lägre nu när jag bara går på lektionerna och pluggar i skolan sedan. 


Imorgon ska jag träffa en LSS handläggare för att prata om vilka möjligheter för hjälp som finns där ifrån. 

Känner att jag måste ta all hjälp jag kan få om jag ska klara mig igenom detta. 


Av Sara Modigh - 24 augusti 2014 09:05

Igår var jag på min livs första överraskningsfest. 

Det var väldigt spännande. Det är en vän som fyllt år och hennes syster Zara som jag känt sen jag var liten, fixade ihop en jätterolig fest. Jag beundrar verkligen Zara för hennes initiativförmåga att få saker att hända. Har aldrig varit med på någon överraskningsfest förut så det var jättekul. 

Vi kom hem till Zara vid tre igår och så fick vi gömma oss i gästrummet , och just det alla var utklädda också.

Vi satt där inne i gästrummet och var jättespända och försökte hålla oss för skratt. 

Sen kom Zara och hennes syster hem och Zara bad Elen att hämta en tekanna ifrån gästrummet och när hon öppnade så ropade vi grattis och blåste i tutor. 


Ellen blev jätterädd. Men blev glad fort även om det tog ett tag för chocken att lägga sig :P

 

(säg till om jag ska ta bort bilden)


Sen hade vi massa roliga lekar. Vi körde typ som fångarna på fortet, fast med brädspel. Vi fick spela mot varandra tjejerna mot killarna. Vi van i 3 av fyra grenar och för varje gren fick vi en gåta som skulle leda till en plats i lägenheten. Tyvärr var vi så värdelösa på att lösa gåtor att vi inte hittade våra platser där det skulle ligga siffror som gick till ett hänglås på en skattkista. Så vi fick ha en dansduell för att tävla om de sista numrera, då gick killarna om och vann över oss. 


Sen så åt vi massor med god mat, vi fick spenatsoppa till förrätt och sen åt vi fallafelrulle till middag och sen blev det tårta och kakor.

Vi spelade också ett spel som heter "tjejmiddag" och det är faktiskt riktigt kul och skapar många roliga samtalsämnen. 


Jag hade otroligt roligt, så tack alla för en fin kväll. 

Av Sara Modigh - 22 augusti 2014 16:50

Idag hade jag mitt första prov och jag tyckte att det gick väldigt bra. Jag kunder mer eller mindra svara på alla frågor även om jag fick itta på lit för att få det att gå ihop där mina kunskaper brast. Men på det stora hela tror jag att jag klarade mig bra. 


Det är skönt att ett prov är gjort. Men vi har redan påbörjat nästa del. Nu ska jag läsa p om nervssystemet. Lite tråkigt att vi inte kunde fått helgen fritt så man kan vila sig lite. Men men. Jag kämpar på. 

Dock är det extremt stressigt och jag mår sämmre och sämmre både fysiskt och psykiskt. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Om jag bara ska gå på föreläsningarana och göra proven sen eler om jag ska fortsätta som nu och riskera att jag puschar mig själv för hårt. 


Det är fyra lektioner mellan proven och varje lektion är då en föreläsning om en del av det man ska lära sig inför proven. Det är väldigt högt tempo och jag satt till 20.00 varje dag och pluggade förra veckan och det fungerar ju inte i längden. Jag kan verkligen inte göra något annat än att äta, plugga och såva just nu kännns det som och stressan har triggat igång gamla ms symptom som hade försvunnit. 


Måste verkligen fundera på hur jag ska göra. 


Just nu är jag så trött så jag bara vill lägga mig ner och gråta, men det har jag inte tid med för jag har så grymt mycket jag måste göra idag både pluggande och förberedelser inför imprgon då jag ska iväg. Kommer ine hinna plugga fördigt. Klockan är fem och jag har knappt börjat. Gick skolan till tre idag och har så ont i ryggen att jag knappt vet var jag ska ta vägen så var tvungen att ligga ner en stund när jag kom hem. 


Så nu ska jag snart äta och så måste jag plugga... Usch och fy och blä.. Snälla säg att närsta kurs är lätare än denna. 


Av Sara Modigh - 20 augusti 2014 17:01

Ja, nu har jag, Jakob, Matilda och Ludvig varit på BrainBus-utställningen. Det var trevligt. Vi fick göra lite hjärngympa

Och så fick jag prova på ett hjälpmedel som används för att hjälpa att greppa om objekt. Så det var som en handske som kramade åt om handen så att man fick ett fastare grepp kring det man höll. Det var en intressant upplevelse.

Sedan fick vi testa att styrs en boll med tankekraft

Jag fattade inte alls hur jag skulle göra men Jakob kunde och Ludvig var jättebra på det :P

Matilda passade på att vila hjärnan lite efter att vi gjort några minnesövningar

Det fanns också massor med informationsfilmer och texter man kunde läsa. Gå på utställningen om ni får möjligheten.
Gå även in på http://www.brainbus.se och skriv på för fler neurologer i Sverige. Just nu saknas det 300 och människor blir lidande.

Av Sara Modigh - 20 augusti 2014 08:59

Datum: idag, onsdag den 20 augusti

Tid: öppnar kl. 11.00 och stänger kl. 18.00

Plats: Jönköping, Ica Maxi Hekulesvägen 7

I Brainbus, en rullande utställningstrailer, kommer besökarna att få veta hur viktig hjärnan är och vad som händer när något blir fel. Besökaren kommer få insikter om människans mest komplexa organ, möjlighet att prova på olika saker som exempelvis testa hjärnans förmåga att förflytta en kula genom koncentration. Besökaren kan också titta på filmer och delta i tävlingar. Oavsett om besökaren är 10 eller 100 år kommer det att vara intressant och skapa många aha-upplevelser. Brainbus kommer även uppmärksamma besökaren om vikten av rätt neurologisk vård, i rätt tid, oavsett vad man bor i Sverige. För att åtgärda problemet behöver svensk sjukvård bland annat ytterligare 300 neurologer.

     


Denna utställningen har jag tänkt att jag ska gå på idag. Jag tycker den verkar väldigt spännande och jag kan behöva en liten paus i pluggandet just nu.
Min hjärna får vila en aning idag, men måste ändå plugga mycket för provet är på fredag.

Är det någon mer som gått eller tänker gå på BrainBus utställningen? Vad tyckte ni om den?

Den är ju som sagt i Jönköping idag men har och kommer fortsätta resa runt i Sverige.
Här kan man läsa turnéplanen:
http://www.brainbus.se/turneplan/

Av Sara Modigh - 19 augusti 2014 20:44

Efter allt pluggande och skrivande är jag så trött på att skriva att det känns som om jag inte vill skriva ett enda ord till någonsin.
Jag har aldrig i hela mitt liv behövt plugga såhär mycket. Har suttit till åtta på kvällen varje dag och pluggat. Det är så otroligt mycket som ska läras in.

Men nu är jag ledig i två dat innan provet så då kan jag repitera allt.

Nu ska jag inte skriva mer idag iallafall. Gonatt

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

Fråga mig

123 besvarade frågor

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se