En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Alla inlägg under december 2018

Av Sara Modigh - 28 december 2018 00:30

Bemötandet mot psykiskt sjuka kan verkligen förbättras, tyvärr möts man så ofta av oförståelse från sin omgivning. 

Det hjälper liksom inte att slänga ur sig plattityder som "tänk på något annat", "allt kommer bli bra", "sluta vara ledsen", "det finns inget att vara rädd för", för sådana kommentarer visar bara hur lite du förstår av vad personen går igenom. Som psykiskt sjuk kan man inte styra sina känslor, man kan inte bara tänka på nått annat och så blir allt bra. 

Man lever med en konstant och sjuklig känslostorm, som psykiskt sjuk är det ditt känsloliv som är sjukt. Det du känner och upplever stämmer inte alltid överens med verkligheten. Utåt sett kanske det ser ut som att man har allt, men ändå är man ledsen. Det är ju för att det är en sjukdom och inte en yttre faktor som gör dig ledsen. 

Så kommentarer om att "du har ju 'det här' i ditt liv så varför är du ledsen", är ju ungefär lika konstruktivt som att säga till någon som är förlamad att "du har ju ben så varför går du inte?"

Det är inte så det funkar. 

 

En annan klassisk kommentar man möts av när man öppnar upp om sina känslor är ju den där om att 

"det finns alltid andra har det värre", JA, det är klart det finns! Men det gör ju inte min problematik lättare? Mina problem är ju exakt de samma oavsett om jag har det lättast eller svårast här i världen. 

Är det bara den som har det allra värst som har rätt att få hjälp och stöd, som har rätten att mötas med respekt och förståelse för sina problem? 



Men ett av de värsta sätten att bli bemött på måste nog vara alla de där gångerna man viftas bort som uppmärksamhetssökande.

Att likställa psykisk ohälsa, självskador och självmordstankar med att personen som upplever detta bara är ute efter uppmärksamhet är otroligt skadande. 

Jag har gång på gång i mitt liv fått höra det där ordet "uppmärksamhetssökande", fått höra att det jag kämpar med dagligen och som så många gånger nästan fått mig att mista livet inte är något allvarligt. 


Jag och så många andra som kämpar med detta får våra problem förminskade och förlöjligade, trots att psykisk ohälsa är ett mycket allvarligt problem i samhället och det kan till och med leda till döden om en person inte får hjälp i tid. 


Självmord är tyvärr den näst vanligaste dödsorsaken för ungdomar mellan 15 och 29 år, vilket är otroligt tragiskt. 

 När det pratas om självmord så uppmanas alla som mår dåligt att öppna upp om hur de mår, de uppmanas att söka hjälp och att berätta för sin omgivning om sina tankar. 

Men förstår ni hur svårt det är att berätta om hur man verkligen mår när man möts av kommentarer som att man bara söker uppmärksamhet? 

Att kalla någon som uppenbarligen behöver hjälp för uppmärksamhetssökande är så otroligt korkat rent ut sagt. Eller skulle ni kalla någon som håller på att drunkna och ropar på hjälp för uppmärksamhetssökande? 


Det jag ville säga med detta är väl att vi som människor borde vara bättre på att snappa upp när någon inte mår bra, att lyssna och ta till sig när någon öppnar sig och inte bara avfärda en av vår tids största folksjukdom. Du kan vara den sista personen någon försöker prata med, du kan vara en människas sista hopp. Vill du då att dina ord till denna person ska vara "Sluta larva dig och ryck upp dig"

ANNONS
Av Sara Modigh - 20 december 2018 11:30

Jag vet inte om det är såhär överallt, men i Jönköping så ligger psykiatrin avskilt från resten av sjukhuset. Ska man söka vård för psykiska problem får man ta sig till ett litet hus i utkanten av sjukhusområdet. 

Långt bort från alla andra. 


Varje gång jag ska till psykiatrin ger det mig ett obehag, det är en känsla av skam och utanförskap. 

Den där byggnaden representerar så väl vad delar av samhället tycker och tänker om psykisk ohälsa. Representerar alla de där saker jag fått höra om min och andra människors psykiska problem genom åren. 

"Det är inte en riktig sjukdom", "psykiskt sjuka är farliga och bör hållas separata från resterande människor", "psykiskt sjuka människor är svaga individer", "jag vill inte ha en psykiskt sjuk person på min arbetsplats/ i min skola/ som min granne".

Det finns så många människor som inte vill se eller höra om psykisk ohälsa. Människor som bara viftar bort psykisk ohälsa som påhitt eller lathet. Människor som är rädda för personer med psykisk ohälsa eller som bara inte bryr sig.


Det känns som att den här separationen från det "riktiga sjukhuset" är en kvarlevnad från tiden då alla psykiskt sjuka spärrades in och förvarades utom hör- och synhåll från de friska människorna. 

Det känns som en skam att behöva gå till en separat byggnad och man känner sig lite utpekad på något vis. Jag kanske inte nödvändigtvis vill att alla ska se mig gå in där och direkt veta vad jag gör på sjukhuset. 


Fun fact:

Ryhov (sjukhuset i Jönköping) var faktiskt en gång i tiden ett att Sveriges största mentalsjukhus. Mellan 1934 1980-talet fanns det plats för upp till 1 700 patienter och det fanns drygt 400 anställda på mentalsjukhuset. Men när mentalsjukhuset lades ner på 80-talet byggdes istället det nuvarande sjukhuset. 


Kanske jag läser in för mycket i allt det här, kanske har jag påverkats av all negativitet jag fått ta emot när jag så öppet pratat om psykisk ohälsa. 

Jag kanske har fått ta emot mer hat och dumma kommentarer om psykisk ohälsa än vad någon som inte öppet pratar om det får göra. Men sanningen är ju att psykisk ohälsa har för mig känts som något skamfyllt sen långt innan jag började prata öppet om det. 

Faktum är ju att det var just den där skammen som drev mig till att börja blogga om mitt liv. 

Den där skammen som gjorde att ingen pratade om sin psykiska ohälsa och jag under så många år levde och kände mig så ensam och så konstig. Men i verkligheten var jag långt ifrån ensam om att må så som jag gjorde. 

Bloggandet har ju faktiskt fört mycket bra med sig också. Jag känner mig inte alls så ensam längre, jag har fått en bättre förståelse för mig själv och min problematik. Det har fungerat som en terapi att skriva. Så det har ju hela tiden vägt upp för den negativitet jag utsatts för. 

Men jag är en känslig individ, en trasig själ som verkligen suger åt mig de där elaka och kritiska kommentarerna. 

Det sätter sig som ett frö djupt inom mig som gror sig större och större tills det börjar påverka mig negativt. Jag har ingen sköld eller inre trygghet som kan skydda mig från värden. 

Kanske är det detta som gör att jag upplever den här situationen på detta viset, men oavsett så har jag ett stort obehag inför att gå till psykiatrin på Ryhov. 


Detta var egentligen inte alls vad jag hade tänkt skriva om. Jag hade tänkt berätta att jag varit på psykiatrin och pratat med min läkare. 

Men hela upplevelsen blev lite traumatiserande för mig och jag trivs inte direkt med min läkare så även det grundar väl sig i obehaget att gå dit. 

Men iallafall, Jag har fått ännu en ny medicin att prova som förhoppningsvis kan bryta den här nedåtgående spiralen jag varit i så länge. 

Jag hoppas att Voxra kan vara det som hjälper mig att bli lite gladare, få det lite lättare och att mitt liv blir lite ljusare. För det har varit väldigt mörkt i ett bra tag nu. 

Jag har även fått en ny sömnmedicin som jag också hoppas på ska kunna hjälpa mig lite.

I övrigt så gör jag mitt bästa för att ta mig igenom vardagen. Försöker att gå upp ur sängen varje dag, försöker att duscha minst två gånger i veckan, försöker orka följa med ut och handla och sånt där som jag tycker är väldigt jobbigt. 

Jag försöker fokusera på att göra sådant som jag tycker eller har tyckt är roligt. Gör mitt bästa för att hålla mig flytande så att säga. 

Men jag hoppas verkligen att den här nya medicinen ska ha en bra effekt för jag vet inte hur mycket längre jag håller ihop annars. 




ANNONS

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se