En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Alla inlägg under maj 2012

Av Sara Modigh - 31 maj 2012 19:45

I dag var jag hos en sjukgymnast för att kolla mina knän. Det är tydligen så att jag har överrörliga leder, vilket leder till att jag felbelastar mina knän. Jag hade ju tänkt att jag skulle börja simma, men det tycket han inte var så bra efter som man rör knäna på ett dåligt sätt om man simmar bröstsim. Men ska därimot kanske börja på vattengympa i stället. försöka bygga upp lite mer muskler i kroppen så att det inte sliter så mycket på mina leder. Så har mycket onda knän att se fram emot nu.

Av Sara Modigh - 30 maj 2012 01:30

Är det bara jag som blir lite stött över dessa resultat i från aftonbladets artikel:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14878175.ab


våld

Majoriteten av folk verkar vara överens om att en elev inte får slå sin lärare.  Men väldigt många verkar tycka att det är helt rätt av läraren att slå en elev. Är inte aga olagligt här i Sverige? Men ändå så ska det vara rätt att lärare slår barn? Det är ju helt fruktansvärt. Självfallet ska det inte vara tillåtet med våld för någon. Våld ska inte förekomma på en skola överhuvudtaget. Skolan ska vara en plats där man känner sig trygg. För att man ska kunna lära sig något kan man ju inte sitta och vara livrädd (tro mig jag vet).

Så varför är det mer okej att en vuxen slår ett barn än att ett barn slår ev vuxen, det fattar inte jag. Jag tycker inte att vuxna människor, speciellt inte dem i "maktposition" så som lärare och föräldrar borde vara våldsamma mot sina barn/elever. Ett barn ser upp till dessa människor som ska vara deras trygghet. Att då använda våld mot det barnen kan krossa all trygghetskänsla barnet har. Ett otryggt barn mår väldigt dåligt. Vilket i sin tur kan leda till psykisk ohälsa. Jag tror också att ett barn som slagits av föräldrar eller lärare under sin uppväxt är mer benägna att slå sina egnabarn än en person som inte blivit slagen under uppväxten. "våld föder våld"

Jag tror inte att något skulle bli bättre av att lärare använder sig av våld i skolan. Jag tror inte barnet blir tystare, duktigare eller trevligare bara för att läraren slår ungen. Jag tror snarare att "problembarnet" blir ett ännu större problem.


Jag tycker inte att ett barn ska slå en vuxen heller, men det är mer försvarbart. En 7 åring som är våldsam förstår kanske inte bättre, en 10 åring som är aggressiv kanske har det svårt hemma, en 15 åring som slåss kanske utsätts för mobbning av både klasskamrater och lärare och bara vill få ett slut på det.  Det är absolut inte okej, Men hos barn kan man titta på den bakomliggande faktorn och göra något åt det.







Av Sara Modigh - 24 maj 2012 23:45

Idag, (eller kanske i går då klockan nu precis slog över tolv) så badade jag ute för första gången i år. Jag , Jakob och Ludvig åkte till Landsjön och jag badade och dom stod och tyckte jag va dum :P

Kanske att dom hade rätt i att tycka det, för det va jättekallt :P

IMG_3667


Men jag är inte den enda som har badat i dag. Fluffis har också fått bada, fast hemma i badkaret. Han lade sig nämligen och rullade i massa smuts när vi vart ute och gick.

IMG_3647IMG_3644



Av Sara Modigh - 20 maj 2012 02:15

Jag känner mig verkligen "missbehandlad". Jag får ingen hjälp från vårdcentralen för att jag har psykiska problem. Jag får vänta flera månader på att få körkortstillstånd för att jag är psykiskt sjuk, kanske inte ens får något tillstånd alls på grund av min ohälsa.. Jag får stå i kö efter kö efter kö inom psykiatrin för att det inte finns någon tid.

Jag ringde ju till min vårdcentral och blev nekad hjälp för att det stod i min journal att jag har psykiska problem. Jag börjar undra vad fan det står i den där journalen faktiskt.

Även sjukgymnasten vägrar ta i mot mig för att jag har psykisk ohälsa och sjukgymnasten som jobbar på psyk slutar om ett par veckor så där finns det inte heller nån hjälp att få.  Så jag ringde till en annan vårdcentral. Förklarade att jag haft ont i 2 år, att det gör ondare vid vissa tillfällen och så vidare. Hon som jag pratade med sa i orolig ton. "men oj då , det låter ju inte bra. Det måste ju kollas upp" Hon frågade om mitt personnummer och vips så förändras tonläget. "jaha du är psykiskt sjuk" och "jag ser att du inte är skriven på denna vårdcentralen, Varför söker du inte hjälp där du är skriven" Jag förklarade att jag inte fick någon hjälp där. Då svarade hon surt att " ja, du kan väl få numret till sjukgymnasten då, men då får du skriva över dig hit"

Då känner man ju sig väldigt välkommen och så! Så efter det ringde jag till en fristående specialist verksamhet som bara har hand om sjukgymnastik som min psykolog tipsade mig om. Läkaren där hade tydligen en utbildning i psykiatri. Jag fick tid redan om 2 veckor. Han tyckte det lät jättehemskt att jag inte blivit tagen på allvar. Likadant Jakobs läkarkollega tyckte det lät jättekonstigt.

Jag börjar tappa all tro på vården helt och hållet. Känns så obehagligt att veta att man inte är välkommen på vårdcentralen när man äntligen vågar ta steget att be om hjälp.



fs_448972206_74374_1269193586

Av Sara Modigh - 15 maj 2012 03:15

Jag har i flera år nu haft väldigt ont i mina knän. För cirka 2 år sedan började jag ha ont i knäna varje dag. Det är speciellt när det är kallt som jag har ont. Eller när man tex går i trappor, på ojämn mark , i backar eller på halt underlag.  Detta gör ju att man blir ganska handikappad, Eftersom de gånger man till exempel är ute och går i skogen, går ut på vintern när det är isigt, går i många trappor eller nått så ligger jag och gråter mig själv till sömns för det gör så ont och är så obehagligt. Jag har spenderat väldigt många nätter vaken för att jag inte kunnat somna för att det gör så ont. Jag försöker verkligen att vara ute en stund varje dag för att "träna knäna" och jag gör små "knä övningar" några gånger om dagen.  det gör ont hela tiden, en slags ständig, irriterande , frustrerande värk, men i bland  hugger liksom till till i knäna och Knäna låser sig och det knakar och har sig. När det är riktigt illa sprider sig smärtan. Den strålar ut i hela benen. Känns på något sätt som växtvärk ni vet som många småbarn har. Det är en väldigt obehaglig smärta.  Vet verkligen inte vad jag ska göra för att det ska bli bättre. Försöker lindra med vetekuddar när det är som värst, men lindringen är inte stor. Det ända som hjälper är att sova i ett par dagar så jag slipper röra knäna. Men när jag sover ligger jag men benen uppdragna som i fosterställning och när man sedan ska vända sig om kan jag knappt räta ut benen igen för att det gör för ont. Och han man benen raka kan jag inte böja dom för då gör det för ont. Känns verkligen som att mina knän håller på att gå sönder.   

Men i alla fall för att komma till saken. Efter mycket tjat från min kära Jakob så gick jag med på att ringa till vårdcentralen för att be om hjälp att få mina knän att må bättre. tog mig 2 år att få mod nog att be om hjälp. 

Tror ni att jag fick nån hjälp? NEJ , Tydligen så får man ont i knäna när man går i trappor om man har en psykisk sjukdom!

Det var i alla fall vad dem sa. "det är nog bara lite psykiskt"  

Så jaha ännu en gång blir jag bort visad från den somatiska vården bara för att dom kan se i mina journaler att jag har psykiska problem.  De kan inte ens se vilka problem jag har, Bara att jag går hos psykolog och nån remiss liksom. Men dom vet genast att allt jag har är psykiskt utan att ens träffa mig. 

Visst, nu kanske dem inte kan göra så mycket ändå efter som det gäller ont i knäna. Men nästa gång kanske det är något riktigt allvarligt Vad händer när man blir gammal? Tänk om man får en hjärnblödning, en stroke eller hjärtinfarkt? Det enda de kommer säga är att det är ångest och "lite psykiskt" , ring din psykolog eller akutpsyk. 

Jag väntar alltid väldigt länge med att be om hjälp från vårdcentralen. Just för att jag vet att de ända svar jag få är att det är nått psykiskt.  Min lungsäcksinflammation tyckte dom var ångest innan jag åkte till akuten, Min b12 brist vågade jag inte ens be om hjälp förrns det var så illa att jag inte kunde gå mer än 5-10 meter åt gången utan att svimma. även då ringde vi till vårdcentralen först och de första dom frågar är om det beror på ångest. Men när vi förklarade lite mer fick vi komma in till vårdcentralen och dom trodde jag var uttorkad så fick åka till sjukhuset.  Hade ett blod värde på 75 när jag kom till sjukhuset och fick ligga inne i 3 dar.  När jag reagerade dåligt på min migränmedicin och fick väldigt svåra bröstsmärtor och svårt att andas så var det också bara ångest enligt sjukvården. Detta konstaterades också över telefon utan att ens ha träffat mig ..

Jag har haft ångest i 20 år. Jag vet hur det känns! 





Av Sara Modigh - 13 maj 2012 22:45

Idag har vi vart ute mycket. Vi har vart på barnens dag och kollat på sean banan och vi har vart ute och övningskört med min lillebror Ludvig.

Så jag har vart ute sedan halv fyra till nu. typ sex timmar. Det känns i min kropp. Har ont i knäna , ryggen och huvudet. Men vi har haft kul. Det gick till och med bra på barnensdag grejest fast det var mega massa folk där.

Men det absolut roligaste var nör jag Ludde och Jakob lekte i folketspark. Vi sprang runt i labyrinter, gungade och åkte "karusell" .. Vi filmade detta med Autodance: Vilket finns att titta på, på Jakobs facebook :P

https://www.facebook.com/profile.php?id=548502609&sk=photos  (ligger under "filmklipp")

auto


Nu ska vi laga mat och kolla på film för jag har inte ätit något än och för ovanlighetens skull så är jag faktiskt hungrig :)  Vi ska äta Kasslergratäng.


Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

Fråga mig

119 besvarade frågor

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se