Jag har i flera år nu haft väldigt ont i mina knän. För cirka 2 år sedan började jag ha ont i knäna varje dag. Det är speciellt när det är kallt som jag har ont. Eller när man tex går i trappor, på ojämn mark , i backar eller på halt underlag.  Detta gör ju att man blir ganska handikappad, Eftersom de gånger man till exempel är ute och går i skogen, går ut på vintern när det är isigt, går i många trappor eller nått så ligger jag och gråter mig själv till sömns för det gör så ont och är så obehagligt. Jag har spenderat väldigt många nätter vaken för att jag inte kunnat somna för att det gör så ont. Jag försöker verkligen att vara ute en stund varje dag för att "träna knäna" och jag gör små "knä övningar" några gånger om dagen.  det gör ont hela tiden, en slags ständig, irriterande , frustrerande värk, men i bland  hugger liksom till till i knäna och Knäna låser sig och det knakar och har sig. När det är riktigt illa sprider sig smärtan. Den strålar ut i hela benen. Känns på något sätt som växtvärk ni vet som många småbarn har. Det är en väldigt obehaglig smärta.  Vet verkligen inte vad jag ska göra för att det ska bli bättre. Försöker lindra med vetekuddar när det är som värst, men lindringen är inte stor. Det ända som hjälper är att sova i ett par dagar så jag slipper röra knäna. Men när jag sover ligger jag men benen uppdragna som i fosterställning och när man sedan ska vända sig om kan jag knappt räta ut benen igen för att det gör för ont. Och han man benen raka kan jag inte böja dom för då gör det för ont. Känns verkligen som att mina knän håller på att gå sönder.   

Men i alla fall för att komma till saken. Efter mycket tjat från min kära Jakob så gick jag med på att ringa till vårdcentralen för att be om hjälp att få mina knän att må bättre. tog mig 2 år att få mod nog att be om hjälp. 

Tror ni att jag fick nån hjälp? NEJ , Tydligen så får man ont i knäna när man går i trappor om man har en psykisk sjukdom!

Det var i alla fall vad dem sa. "det är nog bara lite psykiskt"  

Så jaha ännu en gång blir jag bort visad från den somatiska vården bara för att dom kan se i mina journaler att jag har psykiska problem.  De kan inte ens se vilka problem jag har, Bara att jag går hos psykolog och nån remiss liksom. Men dom vet genast att allt jag har är psykiskt utan att ens träffa mig. 

Visst, nu kanske dem inte kan göra så mycket ändå efter som det gäller ont i knäna. Men nästa gång kanske det är något riktigt allvarligt Vad händer när man blir gammal? Tänk om man får en hjärnblödning, en stroke eller hjärtinfarkt? Det enda de kommer säga är att det är ångest och "lite psykiskt" , ring din psykolog eller akutpsyk. 

Jag väntar alltid väldigt länge med att be om hjälp från vårdcentralen. Just för att jag vet att de ända svar jag få är att det är nått psykiskt.  Min lungsäcksinflammation tyckte dom var ångest innan jag åkte till akuten, Min b12 brist vågade jag inte ens be om hjälp förrns det var så illa att jag inte kunde gå mer än 5-10 meter åt gången utan att svimma. även då ringde vi till vårdcentralen först och de första dom frågar är om det beror på ångest. Men när vi förklarade lite mer fick vi komma in till vårdcentralen och dom trodde jag var uttorkad så fick åka till sjukhuset.  Hade ett blod värde på 75 när jag kom till sjukhuset och fick ligga inne i 3 dar.  När jag reagerade dåligt på min migränmedicin och fick väldigt svåra bröstsmärtor och svårt att andas så var det också bara ångest enligt sjukvården. Detta konstaterades också över telefon utan att ens ha träffat mig ..

Jag har haft ångest i 20 år. Jag vet hur det känns! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...