En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Alla inlägg under februari 2013

Av Sara Modigh - 28 februari 2013 17:04

Jaha, vad är det som har hänt med datorn nu då? Skärmen blir helt svart och allt hänger sig hela tiden. Jag blir galen. Formaterade ju datorn för bara några veckor sedan. Inte nog med att inte min dator fungerar så har jag ju ingen tv heller eftersom min box gick sönder förra veckan. Jävla skit-elektronik! Jaja tur jag har min mobil i alla fall.

Av Sara Modigh - 26 februari 2013 21:30

Jag var faktiskt på bokrean idag. Jag försöker ju att ge mig iväg ut tillsammans med Jakob för att utsätta mig för de situationer jag fruktar. När jag ska ut i sociala situationer skriker mitt psyke som om jag höll på att slänga mig ur ett flygplan på tiotusen metershöjd utan fallskärm. Det är som om hela mitt inre väsen försöker göra motstånd. Det är fruktansvärt otäckt och obehagligt . Får ofta panikångestattacker när jag försöker trotsa min agorafobi och min socialafobi vilket har förstärkt rädslan ännu mer. Det tar extremt mycket kraft att försöka kämpa emot rädslan och är helt slut i huvudet och kroppen. Huvudet gör ont och jag mår illa. Men jag klarade det! Bestämde innan vilka böcker jag ville ha och vi åkte in till A6. Det var inte extremt mycket folk med tanke på att det var bokrean." Bara" runt tio stycken. Gick bra i början. Men sen kom ångesten till hundratusen procent. Blev darrig, illamående , svettig och fick svimningskänslor. Gick och satte mig i ett läshörn och stirrade ner i en bok och låssades läsa och fokuserade på min andning. Jakob gick och frågade efter vart böckerna var placerade så att vi kunde ta dem snabbt. Var ingen kö heller vilket var väldigt bra. Så var in och ut på 5-10 minuter. Kanske låter som lite i era ögon men för mig är det jättestort.


 


Av Sara Modigh - 26 februari 2013 02:09

Det finns väldigt mycket "vikthets" runt omkring oss. Man hör om och om igen om alla unga tjejer som mår dåligt för att deras revben inte syns. Överallt ser man överretuscherade kroppar och tips på olika dieter och viktminskningsknep. Man möts av ett stort hat när man är överviktig. Man ses som äcklig, korkad och dum. Folk tycker att det är fruktansvärt med tjocka människor som äter på mcdonalds eller nån pizzeria ( men är man smal går det tydligen bra att äta var som helst utan att det ses som äckligt). Jag har inte ätit pizza på ett halvår, men skulle jag gå till en pizzeria och sätta mig där skulle folk ta för givet att jag åt där jämt på grund av min övervikt. Många tänker att tjocka personer sitter och äter jämt och ständigt. Trycker i sig en påse chips om dagen eller äter hämtmat varje dag. "Du får skylla dig själv att du är tjock" Men övervikten är inte alltid så simpel.

Man kan faktiskt lida av ätstörningar "åt andra hållet". När man säger ordet ätstörnng så tänker de flesta direkt på extremt smala människor. Men att hetsäta eller tröstäta är också en slags ätstörnig som tyvärr inte tas på allvar just på grund av attityden "du får skylla dig själv att du är tjock, det är ju du som äter för mycket". Så säger man aldrig till någon med anorexia, "du får skylla dig själv att du svälter ihjäl, det är ju du som inte äter".

Jag har själv jättestora problem med maten. Jag mår illa av allt, får migrän av allt man kan få migrän av. Jag tål inte halvfabrikat och jag är desutom kräsen utöver allt detta. Jag har ingen direkt matlust vilket leder till att jag bara äter en gång om dagen. Så har det vart sedan många år tillbaka. När jag var runt 17 år började jag medicineras med nozinan och gick upp 30 kilo på 3 månader. Efter det gick jag upp 20 kilo till under ett par år tills dess att jag nådde en väldigt stor övervikt. För tre år sedan vägde jag 106 kilo. En vikt som jag nådde på grund av psykmediciner, dålig kost och brist på träning.  Jag har mått väldigt dåligt över min vikt och känt mig helt maktlös. Jag har ju inte orken att göra nått åt det. Min sociala fobi gör det helt omöjligt för mig att gå till friskis och träna. Jag klarar ju inte ens av att lämna min lägenhet för att gå ut och gå.  Maten, ja maten. Jag har ju problem med fobier där med samt att jag har min andra problematik också som gör det väldigt svårt för mig. Jag gör inte ens en knäckemacka om jag är hungrig för jag orkar helt enkelt inte. Så hur löser man dena onda cirkeln?

Jag har slutat med alla mediciner och har gått ner ungefär 20 kilo. Men det är inget som syns på min kropp.

Jag önskar att jag mådde bättre så att jag kunde träna. Jag känner ju hur ohälsosamt det är att vara så här otränad.

Jag vill vara smal precis som alla andra för jag är trött på alla fördomar, jag vill vara smal så att man kan köpa fina kläder i normala affärer och jag vill vara smal för att lättare kunna röra mig och på de viset bli hälsosam. Men jag måste för tillfället aceptera att jag har en stor övervikt och att jag måste fokusera på min psykiska hälsa just nu. Blir inte den bättre så blir inget annat det heller.  


     





Av Sara Modigh - 25 februari 2013 01:09

Man kan finna trygghet i sådana lustiga saker ibland. För mig har den tryggheten funnits i Harry Potter.

Jag tror inte att jag nämnt vilken betydelse Harry Potter haft för mig tidigare. Att kunna fly in i Harry Potters värld har varit min räddning många gånger när jag vuxit upp.  Många gånger har tanken på magin varit väldigt lockande. Jag brukade fantisera om att jag tillhörde detta magiska samhälle som beskrivs i böckerna. Tänk vad mycket enklare mitt liv skulle ha varit om jag kunde utföra magi.  Jag kände nästan att Harry, Hermione och Ron var mina vänner.

Allt dem gick igenom tillsammans och klarade av gav mig på något sätt styrka att våga kämpa mot min alldeles egna Voldemort.

Jag är så glad att jag är från Harry Potter generationen och att jag är en av dem som fått växa upp med Harry Potter.


Allt började för en väldans massor år sedan. Vet inte exakt vilket år det var. Men det var min mamma som läste den första boken för mig och mina syskon. Minns inte riktigt vad jag tyckte om boken då. Men när jag gick i mellanstadiet läste en lärare första boken och det var då jag blev mer fast.

Mamma köpte dem första två böckerna på talbok till mig. Lyssnade sedan innan alltid på talböcker innan jag skulle somna så bytte ut mina Sune kassettband till Harry Potter kassetterna Lyssnade på Harry Potter banden varje kväll och jag började läsa tredje boken. Jag älskade att fly in i Harry potters värld. Gud vad jag hoppades att jag skulle få det där brevet från Hogwarts. Blev väldigt besviken över att inte fått nått brev när september kommit året då jag fyllde 11 år. Även fast jag visste att allt var fantasi så hoppades jag så mycket på att kunna fly in i en annan värld. 


Jag fortsatte att läsa böckerna och köpa dem som talböcker så jag kunde lyssna på dem på kvällarna. Jag hade stora känslor för böckerna. Jag vet ett tag när jag var runt 11 år och jag läste den fjärde Harry Potter boken. Jag låg och kramade boken när jag mådde dåligt. Jag var rent utav kär i Harry Potter karaktären där ett tag.

 


Efter att den fjärde boken kom ut år 2001 så tog det lång tid innan nästa bok blev utgiven. Så när den gavs ut i England kunde jag inte vänta utan jag köpte den engelska så 13-14 år gammal läste jag min första bok på engelska. Det var på våren någon gång och jag mins att jag satt ute i solen i mammas trädgård med massa filtar och kuddar och läste och läste.

När femte boken kom ut på svenska köpte jag den samma dag den kom ut och sträckläste ut boken på en dag.

Jag drömde om att få vara med och spela in filmerna. Min drömkaraktär då var att spela var Luna Lovegood.

Den sjätte boken köpte jag också samma dag den kom ut och läste och läste utan större uppehåll.

Den sjunde beställde jag från nått bokföretag som lovade hemleverans på utgivningsdagen.

Så blev det inte så den fick jag en dag efter. Men det gjorde inte så mycket för Jakob köpte den samma dag den kom ut och köpten ett ex till sin syster som jag tjuv läste i :)


Dagen efter fick jag min egen bok och då sköt Jag och Jakob ihop min säng och min soffa i mitt sovrum hade lite godis i mellan och låg och läste tillsammans hela dagarna i 2-3 dagar.

När jag hade läst ut sista boken så var det en sorg. Det var slut. Nu fanns det inga mer böcker att vänta så spänningsfyllt på. Jag har ju aldrig riktigt gillat filmerna, dem är bra men inte som böckerna. Men såg ju fram emot filmerna , man ville ju se hur dem skulle få ihop allt på slutet.

Nu är filmerna också slut. Hela Harry Potter-epoken är nu slut. Men jag lyssnar fortfarande 12 år senare, på Harry Potter varje kväll innan jag somnar. Det är en trygghet som alltid finns där och har funnits under en lång tid.

 



Av Sara Modigh - 24 februari 2013 18:58

Nu har jag vart aktiv på den här bloggen i 2-3 månader ungefär. Jag har ingen stor läsargrupp direkt men jag undrar lite, Ni som läser min blogg, Är det något speciellt ämne ni vill att jag skall skriva mer om?

Eller är det nått ni vill fråga? så svarar jag i ett inlägg.


Så passa på, ställ frågor och kom med förslag om vad jag ska skriva om.


 


Av Sara Modigh - 24 februari 2013 06:27

Det är svårt att sova och ibland finns det anledning till det!

Av Sara Modigh - 24 februari 2013 01:29

"Jag cuttade mig" är en mening som jag aldrig i hela mitt liv skulle kunna tänka mig att använda. Man man ser gång på gång hur väldigt unga (jag har aldrig sätt någon i min ålder) tjejer och killar använder sig av det ordet.

"Cuttade upp hela armen." och "Tagit överdos.. Hoppat från fönstret.. Cutat upp handlederna... Inget värkar ta död på mig.. "

läste jag nyss hur några små henar skrev.
 

Just ordet "cutta" , Varför använder man sig av det? Det är ett för mig väldigt negativt laddat ord, det är fördomsfullt, nedvärderande och oseriöst. Det får problematiken självskadebetende att låta som ett simpelt problem, ett problem som man kan se lättvindigt och skämtsamt på. För mig har mitt självdestruktivabetende varit allt annat än ett skämt att inte ta på allvar.

Jag undrar lite på hur dessa personer som benämner sitt självskadebetende på detta viset ser på sin problematik, inser dem hur det kan sluta? 

Ja dessa ungdomar är väl runt 10 år yngre än mig och vi har kanske helt olika syn på ordet. Men jag tycker väldigt illa om det ordet eftersom det i min mening är att förminska hur allvarligt ett självskadebeteende är. När jag hör ordet cutta så tänker jag direkt på den där låten Cut cut cut jag mår så dåligt , jag tänker på okunskap och jag tänker på hur många med riktigt allvarliga självskadebeteenden inte tas på allvar på grund av detta lättsinniga sätt att se på personer med självskadeproblematik. 

Fördomarna och den negativa attityden mot personer som självskadar eller har självskadat är skrämande. Man blir mobbad, kallad elaka saker, folk tror att det handlar om att söka uppmärksamhet eller att det handlar om att "bevisa för sig själv att man mår dåligt".


Jag kan bara tala för mig själv. Men jag har aldrig i hela mitt liv skurit mig för att få uppmärksamhet från någon och mitt självskadebetende har inte skapats från att jag försökt låssas vara sjukare än jag är eller var. För mig har det enbart handlat om flykt. En flykt från känslor för svåra för mig att hantera.





Av Sara Modigh - 24 februari 2013 01:09

Försöker göra en ny bloggdesign men har ingen insperation men lite ändring blev det i alla fall. Vet inte om det blev för det bättre dock :)


Den Gamla  VS     Den nya



För att göra denna designen så jag jag skapat en bakgrund med hjälp av Patterncooler

Headern har jag gjort med hjälp av Photoshop och Shapecollage 


Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

Fråga mig

123 besvarade frågor

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se