Nu efter årsskiftet subventioneras inte längre min medicin. Förut fick jag Extavian gratis, då den betalades av sjukhuset. Men nu ska den inte längre subventioneras på det sättet utan den kommer istället ingå i högkostnadsskyddet (tack gode gud för det)

och detta ska då vara positivt för att det innebär att medicinen ska kunna hämtas ut på alla apotek.. Men riktigt så blev det ju inte.

Idag gick vi till apoteket på min "favorit" vårdcentral (ironi), och väl där hade de inte medicinen inne, och när de insåg vilken dyr medicin det handlade om hänvisades jag till att åka till sjukhusapoteket istället för att de skulle beställa hem min medicin till mig. Så får inte ens hämta ut min medicin på mitt eget apotek.

Det känns som denna vårdcentral har alla möjliga olika taktiker för att få mig att känna mig ovälkommen och till besvär.

Så nu måste jag i alla fall åka till sjukhusapoteket för att hämta medicinen, och betala 2200 kronor för den, trots att jag borde få hämta den på mitt apotek. 

Längtar tills jag slipper denna skitmedicin, fast samtidigt är jag rädd för hur nästa medicin kommer påverka mig. Jag har ju alltid lätt för att få biverkningar och Extavian har ju gjort att jag känner mig febrig varje dag och så har jag haft huvudvärk nästintill varje dag sedan jag började. Jag hoppas i alla fall att det är biverkningar så att det försvinner. Men det får vi väl se om nån månad eller två när det blir dags för bytet.

 

Annie

16 januari 2014 19:02

Vad drygt med strul :-( sånt är så trist!

Styrkekram!<3

http://Lifebyannie.bloggplatsen.se

Sara Modigh

16 januari 2014 20:08

Tack så mycket! Hoppas på att sjukhuset har medicinen inne så jag får ut den i morgon.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Rädslan för att bli övergiven är något jag levt med i väldigt många år.  Jag vet inte var den rädslan kommer ifrån egentligen, men det känns som om jag alltid haft den känslan inom mig. Känslan av att jag inte är värdefull för andra människor och...

      Say We're Sweethearts Again   I never knew That our romance had endedUntil you poisoned my foodAnd I thought it was a larkWhen you kicked me in the park...But now I think it was rude!I never knewThat you and I were finishedUntil that...

Jag känner mig otrygg i världen och jag är rädd för livet.    Jag är så trött på den här ständiga rädslan jag lever med, det är så handikappande och det finns så många som inte förstår. "Utmana dina rädslor", säger de. -Ja det är kanske lätt ...

Jag har haft en väldigt tuff tid nu det senaste, jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det mer än att jag har haft det väldigt jobbigt. Förmodligen mer jobbigt än vad många tror. Jag känner inte riktigt att jag kan vara ärlig med hur jag mår av rä...

Bemötandet mot psykiskt sjuka kan verkligen förbättras, tyvärr möts man så ofta av oförståelse från sin omgivning.  Det hjälper liksom inte att slänga ur sig plattityder som "tänk på något annat", "allt kommer bli bra", "sluta vara ledsen", "det fi...