Häromdagen så satt jag och min fyraåriga bror och tittade på bilder. Han såg flera bilder på mig i olika klänningar och jag frågade

-Vilken klänning var finast tycker du? 

Han svarade och pekade på en och sa:

- "Den är finast, för där är du smal"

Jag måste säga att det är rätt obehagligt att redan som fyraåring idag vet barnen att smal ska vara lika med fin.

Smalhets hetsen når allt längre ner i åldrarna och jag kan inte låta bli att tänka på hur det måste påverka alla barn. 

Det var inte länge sedan jag läste om en fyraårig liten flicka som inte ville gå till förskolan för att hon "var för ful".

Alltså vad är detta?

Här är inlägget som hennes pappa skrev på Facebook efter händelsen den där morgonen då fyraåringen grät för att hon tyckte att hon var så ful

 
När ska vi vakna och inse hur mycket vi skadas av alla de skönhetsideal som finns?

När fyraåringar gråter och mår dåligt över sitt utseende så har det gått för långt. När barn inte kan få vara barn och vara fria från dessa skönhetskrav som vi lever med såär det något som är väldigt fel.

Det är så många som mår så dåligt över sina kroppar och den smärtan man känner när man ser sig själv och bara känner avsky för sin kropp är hemsk och absolut inget som någon, allra minst barn borde behöva uppleva. 

Vi hackar och ser ner på oss själva över hur vår kropp är byggd. Vi jagar den där perfekta kroppen. 

Men det finns inget sådant som en "perfekt" kropp. Att jaga en "perfekt" figur är ungefär lika orealistiskt som att försöka åka varje åkattraktion i en nöjespark utan att vänta i kö. Det går inte!

Det finns så många bättre saker att lägga sin tid på än att använda tiden till att hata sin egen kropp och oroa sig över hur man ser ut. 

Kroppen är så mycket mer än bara en dekoration ock prydnadssak.

Tänk på allt bra som kroppen kan göra och utan den hade du inte haft ett liv.

Nä, tänk om alla bara kunde acceptera sina kroppar som de är. 

Jag har alltid varit mer eller mindre tjock och jag tvivlar ju på att det kommer att ändras. För jag har försökt att förändra mig själv för att passa in i ideal och det har bara gjort att jag har mått dåligt över mitt utseende. Men varför ska jag må dåligt egentligen när jag istället kan acceptera mig själv så som jag är. 

För utseendet är inte det viktigaste, det viktigaste är att man själv trivs och mår bra och det gör man först när man kan acceptera sig själv som man är. 

 

Annie

3 juli 2015 10:47

Det är sorgligt att det ska vara så :(
Känns som det bara blir värre .. och så små barn, det är sjukt!
Barn ska vara barn och inte behöva tänka på sånt där.

Varför ska alla se likadana ut ... man har ju olika kroppar och gener ;)

Hoppas det är bra med dig :)

Kram

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

Sara Modigh

3 juli 2015 12:03

Ja vad tråkigt livet vore om alla var kopior av varandra och alla såg precis likadana ut.
Tycker verkligen synd om alla barn som mår dåligt över sitt utseende istället för att leka och ha kul. Det är så hemskt.

Men med mig är det bra. Det är skönt att det äntligen börjar bli sommar!
Jag hoppas att det är bra med dig med :D

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...