Jag har bloggat om min psykiska ohälsa i snart fem år, vilket har lett till att många ungdomar kontaktat mig med sina problem. En återkommande sak som många sagt är att de inte vågar prata om hur de mår, speciellt inte med familj, vänner eller sjukvård. Jag har sett hur många av ungdomarna mått sämre och sämre men hållit det för sig själva istället för att be om hjälp. 

För några år sedan startade jag  projekt i min blogg där jag lät människor berätta om psykisk ohälsa. Prata om det inför ungdomarna, jag såg då en positiv effekt av det och vill därför starta upp detta projektet ännu en gång.  

Har du erfarenhet av psykisk ohälsa, har du tankar eller åsikter som du vill dela med dig? Då har du chansen att få gästblogga i min blogg under fliken "Modiga Människor".

Det kan vara din livshistoria, det kan vara något speciellt du tänker på som har med psykisk ohälsa att göra eller så kanske du har en dikt som du är stolt över. 

"Modiga Människor" går ut på att prata om psykiska olikheter. 

Tillsammans är vi starka och din röst är värd mycket!

Så det det handlar om är alltså en form av gästbloggande, men under ett specifikt ämne.

Så vill du skriva ett inlägg om din erfarenhet kring psykisk ohälsa så kan du skicka det till

Polyhymnia__@hotmail.com

Det du ska tänka på är :

1. Skriv "Min historia" eller "Modiga Människor" som ämne i mailet. Jag får ibland liknande mail som inte ska upp på bloggen. Så det underlättar för mig att se vad som ska publiceras och inte. 

2. Skriv tydligt i början av inlägget om du vill vara anonym eller inte. 

3. Vill du ha med bilder i inlägget så går det bra. Skicka dem bara i samma mail.

4. Vill du att jag länkar till din blogg i ditt inlägg så gör jag det i ett ord eller mening i texten. Skicka med en länk till din blogg så ordnar jag det. 

Har du frågor är du alltid välkommen att maila mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vem är jag ens? Är detta mitt liv? Är det såhär det ska vara?    Jag vill bara fly från allt, försvinna... Men hur mycket jag än flyr kan jag inte springa ifrån livet. Livet som jag så innerligt hatar, jag avskyr allt med det. Den ständiga ån...

Varför försätter jag mig själv i destruktiva situationer? Varför söker jag mig till förövare för att återuppleva mina trauman? Vad vinner jag på att låta mig utnyttjas om och om igen?  Varför söker jag tröst i situationer som inte alls ger tröst. V...

  Hon var en tillsynes vanlig tjej, alltid med ett leende på läpparna. Hon var nog lycklig en liten stund. Men med åren blev allt bara mörkare och tyngre.  Hon var deprimerad, men ville inte erkänna det, hon sa jämnt attt hon var okej. Men d...

Trots att det gått över tio år påverkas jag fortfarande av det du gjorde mot mig.  Jag kan känna din tyngd över min kropp, känna dina tunga flåsande andetag mot mitt ansikte, känna den fasansfulla och lamslående skräcken du utsatte mig för. Den skr...