Just nu kan jag inte låta bli att tycka att livet är så fruktansvärt orättvist. Jag vet inte hur jag ska orka med mer. 

Jag har fått dommen nu..... Jag har MS!.... Multipel Skleros! 

Varför måste mitt liv vara så otroligt svårt! Det är så orättvist.. Jag vet på riktigt inte vad jag ska ta mig till. 

Det är bara lite mer än ett år sedan min mamma dog, och jag har i hela mitt liv fått kämpa med både psykiska sjukdomar och psykska funktionsnedsättningar.

Ska kampen aldrig få ett slut? Måste det hela tiden läggas på mer skit? Hur mycket ska en människa tvingas bära? 

På onsdag ska jag in till sjukhuset igen för att sättas in på min medicin. Det går inte att bota MS, men de hoppas på att med hjälp av bromsmdiciner kunna skjuta upp förloppet av sjukdomen. 

Jag kommer få ge mig själv en spruta varannan dag resten av mitt liv. 

 

Elli

19 oktober 2013 13:18

Alla styrkekramar!

 

Matilda

19 oktober 2013 13:25

Önskar så att jag kunde få bära lite av vikten från dig.

 

Maria

19 oktober 2013 17:48

Näe :( usch vad jobbigt för dig. Tur att forskningen går framåt gällande den sjukdomen. Kram

http://www.borderlinelivet.blogg.se

Sara Modigh

19 oktober 2013 18:06

Jaa. Det har ju utvecklats en hel del de senaste åren.

 

Maria Wolke

20 oktober 2013 08:46

Ja, Sara , vad ska man kunna säga i en sån här situation? Du får använda din fantastiska styrka och försöka se ljust på livet ändå. Min man dog för en månad sen och jag tar ett steg i taget och tränar på att se det fina i livet ändå.
Kram
Maria

Sara Modigh

20 oktober 2013 09:24

Ja just nu är det jobbigt. Önskar så att jag någon gång kunde få sluta vara stark. Bara få vila lite.
Jag beklagar din sorg.
Kram

 

Maria

20 oktober 2013 12:52

Hej Sara! Jag blir så ledsen när jag läser att du fått MS. Du har verkligen fått alldeles för mycket att bära. Du hade behövt din mamma nu. Jag hoppas du får stöd och hjälp av andra nära. Ta en dag i taget och kämpa på! Din mamma hejar på dig från där hon är och sänder dig kraft. Stor styrkekram! / Maria

http://mariasdagbok.blogspot.se

Sara Modigh

20 oktober 2013 12:56

Ja, jag vet inte hur jag ska orka med. Men det är som du säger, Man får ta en dag i taget.

 

Miriam

20 oktober 2013 13:05

Åh, jag tänker på dig!

Sara Modigh

20 oktober 2013 18:26

Tack!

 

Maja

29 oktober 2013 12:03

Jag tänkte på en gång på det här inlägget när jag låg på blodgivningen och de frågade om jag skulle kunna tänka mig ge ett till provrör blod till forskningen om MS, och jag sjöng nästan inombords 'JAAAAAAAAAA'.

Sara Modigh

29 oktober 2013 13:52

Det är bra att det finns människor som kan tänka sig donera sitt blod till forskning. Det är tack vare dem som forskningen kan gå framåt. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...