En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Direktlänk till inlägg 10 december 2013

Hur stöttar man någon när döden slagit till?

Av Sara Modigh - 10 december 2013 14:45

Hur stöttar man någon när döden slagit till?

 

Det är så svårt att veta hur man ska bete sig kring döden. Min syster skrev ett så bra inlägg på sin blogg om hur hennes "vänner" betedde sig efter mammas död.

 

Jag vet verkligen vad hon pratar om. Men jag förstår också hur man som människa kan känna obehag och rädsla inför nya situationer där det inte finns något tydligt "så hör gör du och beter du dig i denna situationen"

Jag kan ärligt säga att jag förmodligen skulle vart en av de som skickade ett som Tilda skriver "ett litet hjärta på facebook". Nu har ju inte jag några nära vänner så vet ju inte hur det skulle varit om jag hade haft det.


 Jag skulle inte ha en aning om hur jag skulle hantera en situation där någon förlorar någon de älskar.

Jag skulle vara rädd att göra ett övertramp, rädd för att göra personen ledsen eller kanske tvinga på personen jobbiga tankar och minnen. 

Men idag vet jag ju att det inte är så.

Jag blir inte ledsen av att prata om mamma, tvärtom så skulle jag bli jätteglad om någon skrev till mig om något roligt om mamma. Jag kan aldrig mer få några nya minnen av mamma så att prata om gamla är det enda som håller henne vid liv. 

 

Genom att stiga fram och visa värme och omtänksamhet kan man hjälpa till att lindra den smärta eller i alla fall den ensamhet som den drabbade känner. Döden försvinner inte för att vi låssas som om den inte finns!

 

Så vad ska man göra för att stötta någon som förlorat en anhörig?

  • Visa att du finns där
  • Lyssna
  • Ta första steget
  • Om personen inte vill prata en gång fortsätt fråga.
  • Skicka ett litet sms/mail/brev för att visa att du tänker på personen
  • Gå över med lite mat (Människor i sorg glömmer ofta att äta)
  • Hör av dig ofta!
  • Ge en kram
  • Fråga om personen vill prata
  • Bekräfta personens känslor. Alla känslor är okej!
  • Hjälpa till med praktiska saker.
  • Våga fråga
  • Våga berätta om du varit med om något liknande
  • Dela med dig av dina minnen av personen som dött.



 


Självklart finns det inga universallösningar eller tips eftersom alla är olika. Men en sak som är viktig är att inte lägga ansvaret för att be om hjälp eller att börja prata på den sörjande. För när man sörjer så orkar och vågar man oftast inte be om det man behöver.

Det som skulle ge mig mest tröst är egentligen bara att folk visade att de brydde sig. Bara genom att fråga hur det går eller att de skulle höra av sig vara för att berätta något om mamma skulle ge mig så mycket.  Ingen har till exempel frågat hur det går för mig.

Men det är väl så att för alla andra så kommer vardagen tillbaka snabbt och många verkar tro att sorgen går över för oss också. Men det gör den inte. Man lär sig bara leva med den! 


 

 
 
Lisa

Lisa

12 december 2013 19:35

Det är så otroligt svårt, det där. Sorg visar sig ju på så många olika sätt. En barndomsvän som förlorade sin mamma alldeles för tidigt för ca 15 år sen valde att "puffa" ut lite då och då efter en tid. Det kunde komma plötsligt. Skrattade och sken som en sol när man pratade om nåt, för att tvärt bli så otroligt sorgsen och liten. Det enda vi kunde göra var att alltid se till så att vi fanns där för honom, med att lyssna när "puffarna" kom. Och hålla om honom så han slapp känna sig ensam när sorgen överföll. Jag vet inte hur jag själv skulle reagera om jag förlorade nån av de mina - eller hur jag skulle vilja att mina nära vänner skulle agera. Jag tror jag undviker tanken, för bara själva tanken av att inte ha dem vid min sida är för smärtsam.

Och du. Hur går det för dig? @-}--

http://lathundarna.weebly.com

Sara Modigh

12 december 2013 19:43

Ja, det är en tanke som man väldigt gärna undviker. Man vill inte tänka på att man en dag kommer förlora någon man älskar. Jag hade varit rädd för att någon i min familj skulle dö i många år (min ångest grundade sig mycket i det) Men inte ens i min vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig hur det var.

Det är bra att ni kunnat vara där för er vän. Tyvärr är det ju många som drar sig undan av rädslan att göra fel eller så drar de sig undan för att det är obehagligt.

Min blogg har fungerat som ventil för mig vilket har varit skönt. Men tror inte jag bearbetat det som hänt ordentligt. Det är så svårt att ta in att mamma inte längre finns. Hon var ju så pigg och glad jämt. Men jag mår bra för det mesta. Ibland känns det som om jag mår för bra och då blir jag rädd för när den verkliga sorgen kommer bryta ut.

 
Anonym

Anonym

16 december 2013 05:18

Hej Sara!

Otroligt bra blogg! Känner igen mig i en hel del saker. Haft en vän som lidit av psykisk ohälsa, jag har varit mobbad hela grundskolan och min mamma dog i cancer för snart 7 år sedan. Precis som du så tycker jag också att skrivandet är läkande på något sätt. Har två bloggar har på bloggplatsen: En där jag bloggar om mitt funktionshinder och en mer privat. Du är stark som orkar och vill dela med dig av dina erfarenheter till andra. Jag tror på dig! Lämnar adress till min personliga blogg i nästa kommentar. Varma kramar och styrka till Dig!

http://unika-jag.bloggplatsen.se

Sara Modigh

16 december 2013 12:13

Tack så mycket :)

 
Anonym

Anonym

16 december 2013 05:20

Adress till min andra blogg.

http://mina-memoarer.bloggplatsen.se

 
Bekhta

Bekhta

16 februari 2016 08:45

Hamnade här efter ha googlat lite om att hjälpa någon i sorg. Otroligt hjälpsamt inlägg, tack för det! Det är så svårt att se någon man bryr sig om, lida, vara ledsen och arg och allt möjligt som nu kan försiggå i huvudet och kroppen på en som sörjer. Själv har jag ingen som helst aning om hur hon (min bästa vän) kan känna sig. Jag säger sällan att jag förstår, för det gör jag inte, ingen i min närhet har gått bort. Jag antar att det är normalt, men jag är rädd att trampa henne på tårna, säga något fel. Jag vill prata normalt med henne som vi brukade göra förr, prata om mina tokiga saker som pågår i livet men är rädd att hon kanske inte orkar höra eller så. Samtidigt frågar jag subtilt hur hon mår, om de saker hon har för sig lättar lite på de mörkaste tankarna, och påminner henne om att jag finns här, någon att prata med, vara arg eller ledsen till eller bara vara. Även i frånvaro. Men det är svårt, jag vill heller inte att hon ska känna sig tvingad till att prata eller liksom vara "uppåt" då hon inte känner för det.

Allt i allt, det är förvirrande, jag är så ledsen för hennes skull, hon förlorade sin bror. Det är den mörkaste tiden hon någonsin haft, och det kommer finnas med henne för alltid Vad gör jag som vän?

Lång kommentar här, men hjälpsamt inlägg =) Hoppas du har det fint.
Kram

http://bekhta.devote.se

Sara Modigh

16 februari 2016 10:55

Tack så mycket för din kommentar, vet du vad jag tycker?
Jag tycker att du ska säga just detta som du skrivit till mig, till henne.
På sätt och vis är ju detta något ni genomgår tillsammans och kommunikation är viktigt. Ofta är det så att den ena inte vågar prata av rädsla för att dra ner den andra och den andra vågar inte säga något av rädsla att göra den andra ännu mera ledsen.
Jag blir glad att höra att du bryr dig så mycket om din vän.
Jag beklagar sorgen och jag hoppas att ni tar er igenom det här på bästa möjliga sätt för just er.

 
Ingen bild

mary

3 september 2016 10:10

Det Dr.SUNNY kan du maila honom om du behöver hjälp i deras förhållande drsunnydsolution1@gmail.com
Jag lovar att dina problem löses omedelbart. Efter att ha varit i relation med honom i sju år, han lämnade mig, jag gjorde allt Kan jag ta honom tillbaka igen, men allt förgäves. Skulle för den kärlek jag känner för honom, bad han, men han vägrade att jag förklarade mitt problem till någon på nätet och hon föreslog att jag skulle snarare postade en spellcaster som kunde hjälpa mig att föra honom ett pass tillbaka, men jag är killen som aldrig trott på pass, hade han inget annat val än att prova det, skickade hjul, sade inget problem så blir allt bra inom tre dagar, mitt ex tillbaka till mig inom tre dagar, var passet avgivna och överraskande, den andra dagen , var det runt 04:00. Min ex ringde mig, jag blev så förvånad, svarade han samtalet och allt han sade var att han var så ledsen för allt som hänt, jag ville, som jag älskar så mycket. Jag var så glad, överraskad. Sedan gjorde jag ett löfte som alla vet att de aldrig har en relation problem, som jag kommer att hänvisa till stavnings kannan för att få hjälp. Varje person kan behöva hjälp av hjul, hans e drsunnydsolution1@gmail.com samtal eller WhatsApp honom 2348077620669

Han gjorde också många stavnings liknande,
(1) du vill att ditt ex tillbaka.
(2) Du har alltid mardrömmar.
(3) För att främjas på sitt kontor
(4) Vill du ha en barn.
(5) Vill du bli rik.
(6) vill behålla din make / maka att vara bara din för evigt.
(7) Behovet av ekonomiskt stöd.
8) Vill du ha kontroll över att äktenskap
9) Vill du vara attraherad av människor
10) Barnlöshet
11) Behöver du en maka / make
13) Hur man vinner din lotteri
14) PROMOTION SPELL
15) SKYDD SPELL
16) period av BUSINESS
17) SPELL BRA ARBETE
18) bot för någon sjukdom / H.I.V
Kontakta honom idag på: drsunnydsolution1@gmail.com

 
Ingen bild

Anonym

Fredag 25 aug 01:29

Är här av samma anledning som bekhta och hittade hit genom google. Vill vara ett stöd för min vän utan att trampa på tårna. Efter att ha läst ditt inlägg känns det mycket bättre! Nu känner jag mig säkare när jag ska stötta och vet att det viktigaste verkar vara att höra av sig regelbundet och bara "finnas där". Inget är rätt eller fel att prata om. jag kommer stötta min vän oavsett vad som händer. Det är det viktigaste. Så Tack!

Sara Modigh

Tisdag 29 aug 00:27

Tack själv, och bra att du finns där för din vän. Ditt stöd behövs!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara Modigh - Lördag 11 nov 01:15


Jag är inte vacker. Jag har aldrig varit vacker.  Hela mitt liv har jag alltid fått höra att jag inte räcker till.  Jag är inte smal nog, jag är inte söt nog, mina bröst är inte tillräkligt stora och så vidare i en oändlighet.    Jag säger in...

Av Sara Modigh - Lördag 4 nov 16:45


       

Av Sara Modigh - Torsdag 2 nov 15:45


  Ärren är en del av mig, jag kommer alltid att ha mina ärr med mig som en påminnelse över de fruktansvärda tider jag överlevt. Men åh vad jag ibland önskar att jag inte hade mina ärr. Jag har som vuxen aldrig fått se mina armar utan ärr. Jag ve...

Av Sara Modigh - Tisdag 24 okt 12:52


         

Av Sara Modigh - Lördag 21 okt 10:30


Jag sa aldrig något när jag blev våldtagen, vet ni varför?  Jo för jag blev våldtagen av min pojkvän. Något som jag hade fått höra så många gånger att man inte kan bli. Så inpräntat var det i min hjärna att för att vara en "riktig" våldtäkt så man ...

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

Fråga mig

124 besvarade frågor

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se