Direktlänk till inlägg 19 februari 2014
Nu är jag påväg hem på permission över natten. Det har vart en rätt tuff dag med många tester och grejor. Men skönt att kunna åka hem såhär tidigt ändå :)
Jag har träffat en sjukgymnast som mätt och testat min uthållighet och muskelstyrka. Den är bättre än sist men jag blir fortfarande trött fort och har något svagare muskelstyrka i vänster arm och ben.
Jag är väldigt trött i kroppen nu, men käns ändå rätt okej. Har haft det värre liksom.
Har fått lämna blodprover, graviditets test (fick lite förmaningar där att jag måste skaffa ett ordentligt preventivmedel) jag har fått göra ultraljud på urinblåsan och jag har fått fylla i massa formulär med skattningsskalor.
De har kollat reflexer, blodtryck och allt annat sånt där som man alltid gör. Typ stå på ett ben och sätt fingret på näsan övningen. Den gillade dem. För det fick jag göra vid minst tre olika tillfällen :p
Det har vart rätt fullt upp hela dagen faktiskt. Fick ett eget rum att sitta i efter lunchen och då blev allt lättare. Jag och Jakob satt och läste lite och löste korsord under de stunder då man väntade på nästa undersökning.
Imorgon kommer jag att få min Tysabri om allt funkar som det ska.
Tycker att alla läkare och sjuksköterskor har vart väldigt trevliga och förstående angående allt. Så känner mig trygg där. Trotts att de byggde om så det första jag möttes av när jag kom upp på avdelningen var en byggarbetsplats med massa byggarbetare :p
Ska tillbaka imorgon vid halv nio - nio tiden nån gång, och så får vi se vad som händer då!
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se