Direktlänk till inlägg 20 mars 2014
Ofta får man ju frågan "vad är det pinsammaste du varit med om?". För min del finns det två saker som jag främst tänker på. En gång när jag var sex-sju år gammal fastnade jag i en stol.. Ja ni hörde rätt. Jag fastnade i en stol :P
Ja satt på knä på en sådan där vanlig plaststol som finns i skolor.
Mina fötter åkte ut genom det lilla hålet mellan sitsen och ryggstödet. Jag kunde inte riktigt få ut fötterna igen så försökte istället att baklänges försöka krypa ut genom mellanrummet. Det gick bra fram tills att jag kom till byxkanten där jag hade ett skärp. Jag kom verken fram eller bak genom det där hålet. JAG SATT FAST!
Otroligt skamsen fick jag be tjejen som satt bredvid mig att gå och hämta "fritidsfröken".
Han försökte dra ut mig, men det gick inte. Jag skämdes jättemycket. Tillslut sa han att jag måste ta av mig byxorna för att komma loss. Men jag vägrade. Jag ville absolut inte sitta fast i en stol utan byxor. Så då hade fritidspedagogen inget annat val än att hämta en såg och såga loss mig. HAHAH
Andra pinsammaste grejen var när jag var lite äldre..nämligen 17 år. Jag var väldigt medicinerad under den tiden av mitt liv och psykofarmakan gav diverse olika biverkningar som då kunde försätta mig i rätt pinsamma situationer. Bland annat snarkade jag fast jag var vaken..Inte jättekul att sitta i skolan då :P
Men det var inte det jag skulle berätta nu. Utan jag tänkte berätta om att jag var på SIBA med min pojkvän. Vi stod och tittade på lite filmer när jag började känna mig lite konstig. Jag var varm och mådde lite illa. Jag kände mig svag i benen så satte mig på huk för att vila lite. Helt plötsligt vaknar jag till liv liggandes raklång på golvet. Jag hade svimmat. Men inte nog med det ..jag hade även börjat drömma och snarka när jag var avsvimmad. Då i ett par väldigt förvirrande ögonblick kunde jag inte alls förstå vart jag var. Fick lite smått panik när Jakob sa att jag hade snarkat och ville skynda mig ut i friska luften. Reste mig upp och tog ett steg och så svimmade jag igen.... När jag vaknade till liv igen stod hela affären och kollade på mig. Shit tänkte jag då.. Nu måste jag verkligen ut här ifrån. Jag hann inte mer än halvvägs resa mig innan jag svimmade en tredje gång.
Jag skämdes så otroligt för det gick verkligen att ta på tystnaden och jag kunde verkligen känna alla blickar. Det gjorde ju inte saken bättre att ingen sa ett enda ord och att jag dessutom var tvungen att betala för att få lite vatten :P
Jag har säkert gjort många fler pinsamma saker men dessa två är de som verkligen etsat sig fast i mitt minne.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se