Orden sitter långt in just nu. Jag vet inte alls vad jag ska skriva eller hur jag ska få ut det. 

Jag vill verkligen skriva något men jag känner mig så tom just nu. 

Det känns rätt konstigt när man har skrivit så mycket om sina djupaste hemligheter som man varit så rädd för att prata öppet om. 

Jag tror att jag på något sätt känner mig väldigt utblottad och även "ensam" utan min hemlighet.

Allt som hände mig när jag var ung har legat djupt inom min och varit som en mörk skugga som jag lärde mig att leva med. Utan skuggan så känns det ensamt. Vet att det låter konstigt men jag tror att jag fann en trygghet i att ha min hemlighet. Eller så var det mer tryggheten att ingen kunde döma mig för mitt "sexmissbruk". För det var väl på ett sätt ett sexmissbruk jag hade. 

Inte på ett "jag älskar sex och får inte nog" sätt utan mer att jag letade efter en kick och ett sätt att fly från min ångest. 

Jag känner mig väldigt sårbar på något sätt nu när hemligheten verkligen är avslöjad men samtidigt tror jag att det är viktigt om jag ska kunna släppa det och gå vidare. 

Jag känner nu att jag inte alls kommit vidare så mycket som jag trott utan jag har bara förträngt alla känslorna och låtsats att de inte finns. 

Hade inte tänkt skriva mer om detta nu, men det känns som om det här är det enda som finns inom mig nu. Dammarna har rämnat så att säga. Så jag känner mig både helt tom och ensam , men också fylld av gamla minnen som jag har ignorerat och distraherat i flera år. 

Varje gång jag tänker på sex så påminner det om ett övergrepp jag gjort mot mig själv eller blivit utsatt för. Känslorna blir så mixade, får man verkligen gilla något som man blivit utsatt för under ett övergrepp, får man verkligen gilla något som påminner så mycket om sex som man använt som en självskada? Känner jag bara de här känslor jag har för att jag blev tvingad till sex jag inte ville ha under ett av mina förhållanden? Är jag så förstörd av det att jag är destruktiv mot mig själv utan att veta om det? 

Frågorna är många och jag har inga svar. 

Det är svårt för jag har ingen som jag kan prata med om detta. Ingen som riktigt förstår, jag själv förstår inte ens varför jag känner som jag gör.  

Att jag föll så djupt in i sex som ett självskadande har säkert mycket med just det där förhållandet där jag tvingades till sex på ett sätt som jag inte alls ville. Efteråt har jag bara sökt mig runt för destruktivt sex. Men hur vet man om det är destruktivt eller inte när man inte längre kan skilja dem åt. 

Hur vet man vad man verkligen gillar och vad man inte gillar efter att man haft ett så destruktivt sexliv. Hur påverkas sexualiteten efter det jag vart med om egentligen? 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...