En kommentar som regelbundet dyker upp i diskussioner om psykisk ohälsa är den om att barnen i Afrika har det så mycket värre. 
  

Jag kan inte ens räkna gångerna jag fått höra just den där kommentaren om barnen i Afrika när jag har pratat öppet om hur det är att leva med psykisk ohälsa. Det är en kommentar som både är förminskande och väldigt kränkande. Den tar ifrån mig rätten att uttrycka mina kännslor och den förminskar min problematik och det helvete som jag lever i. 

Även om det skulle vara så att barnen i Afrika har det så mycket värre så gör ju det inte mina problem lättare. Det finns ALLTID någon som har det värre. Hur illa man än har det så finns det dem som har det värre än så. Det gör ju inte att det på något sätt blir lättare för mig. Mina problem blir ju inte mindre eller lättare för att någon annan har det ännu mer svårt än vad jag har det. 

En sådan kommentar gör snarare mina problem värre då det är ett sätt att skamma mig och min ohälsa. 

Det du säger med en sådan kommentar är egentligen att jag inte har rätten att må dåligt, att det inte alls är synd om mig och att jag borde tänka på människor med (enligt dig som kastar ur dig kommentaren) "verkliga problem". 

Jag förstår verkligen inte varför så många människor känner sig manade att slänga ur sig den där kommentaren när någon pratar om psykisk ohälsa. Vad vinner ni på det? 

En annan kommentar man ofta får slängd på sig är kommentaren om att man bara är ute efter uppmärksamhet.

Varför? 

Skulle ni säga så om det var någon med en fysisk sjukdom som pratade om hur det var att vara drabbad av den sjukdomen?  Nej det skulle ni säkerligen inte!

Jag har aldrig någonsin fått höra att jag bara söker uppmärksamhet när jag pratar om hur jag mår i min MS, och inte heller har jag fått höra att jag bara använder min diagnos för att fiska likes på Facebook när jag pratar om den. Jag har heller aldrig fått höra att jag ska tänka på barnen i Afrika när jag pratar om min MS. Hur kommer det sig egentligen? Varför är det "finare" och mer värdigt att ha en fysisk sjukdom än att ha en psykisk? 

Varför ska man skammas in i tystnad som psykiskt sjuk och höjas till skyarna när man kämpar mot en fysisk sjukdom?

Varför får vi under 2000-talets Sverige fortfarande medelanden som dessa:

 ( Mer av den här konversationen kan du läsa i det här blogginlägget: Fuck you dumbass! )

Hur kan denna medletida syn på vad psykisk ohälsa är fortfarande leva kvar? Hur kan människor

år 2016 fortfarande inte ha fattat grejen?  Är det verkligen så svårt att förstå? Det spelar ingen roll om krigsoffer och barn i afrika har det jobbigt. Jag blir inte mindre sjuk för det! Jag blir lika lite frisk från min Multipel Skleros av att det krigas och barn svälter ihjäl, som jag blir frisk från min psykiska ohälsa av att "barnen i afrika har det värre". 

Det vill säga inte frisk alls av det. För tro det eller ej så gör krig och svältande barn ingen frisk, och bara för att någon annan har det värre gör inte det alla andras liv enkla och bra. 

Så kan vi inte en gång för alla sluta jämföra eländen?  Livet är ingen tävling om vem som mår sämst, och att må dåligt är inte en sak enbart berättigad till vinnaren av den nämnda tävlingen.

Avslutningsvis vill jag bara säga det att om ni är så oroliga över barnen i Afrika så hoppas jag verkligen att ni bidrar med det ni kan för att hjälpa dessa barn. Gör ni inte det så rekomenderar jag er varmt att bli fadder åt ett barn så ni kan hjälpa ett barn ur fattidomen och ge barnet möjlighet till studier och en bättre framtid.

 

Ann

13 maj 2016 16:52

Du har en unik insikt som kan berätta hur folk reagerar på din somatiska respektive din psykiska hälsa. Det är otroligt viktiga saker du tar upp!

http://nouw.com/annorlunda

Sara Modigh

13 maj 2016 23:05

Ja, det är verkligen en ögonöppnare. Jag har nog inte riktigt insett hur extremt olika man blir behandlad förrän jag fick min MS. Det går inte att jämföra, det är som natt och dag i det bemötande jag får.

 

Mirhepo

13 maj 2016 18:11

Hej. JAg vart nästan dödad några gånger av vuxna, och generaliserat torterad av familj och myndighets personal. Hade jag det bättre än alla barnen i afrika?

Måste fråga, för det känns som en lite förenklad Kliche Titel... Som resulterar i att Svenskar inte får sjukvård. För det finns ju alltid någon som har det värre ju.

http://mirhepo.bloggagratis.se

Sara Modigh

13 maj 2016 23:09

Jag är av den åsikten att jag tror att lidande inte går att mäta eller jämföra. Jag tror att vem man än är så finns det alltid någon som har det värre, men vad exakt det är som är värre är olika för alla människor. Det värsta jag kan tänka mig kanske inte är detsamma som det värsta du kan tänka dig.

Men att det finns de som har det värre gör ju inte någon annans lidande mindre värt.

 

Linda

13 maj 2016 18:37

Att få höra att "det finns de som har det värre" är det mest kränkande man kan höra när man lider av psykisk ohälsa. Eller "lite" ångest är väl ingen fara. Jag har de senaste 10 åren lidigt av en ätstörning och borderline. Jag fick ofta höra att "tänka på de stackars barnen som inte har eller får mat". Jag tror alla ibland har sitt eget helvete. Det eller jag anser att det aldrig går att rangordna vem som har det värst. Varför göra det???

http://lindakisse.bloggplatsen.se

Sara Modigh

13 maj 2016 23:12

Ja, jag undrar varför det är så många som kommer med dessa kommentarer när man pratar om psykisk ohälsa. Skulle dessa människor komma och säga så i andra situationer? och finns det någon situation när en sådan kommentar faktiskt skulle vara av hjälp?

- "Hela mitt hus brann ner till grunden, hela mitt hem är helt borta. Allt jag äger och har är försvunnet"
- "Tänk på barnen i Afrika"

Blev situationen bättre? Nej det blev den inte! Huset är fortfarande nedbrunnet och personen står fortfarande utan hem och ägodelar.

- "Jag har drabbats av diabetes"
- "Tänk på alla barnen i Afrika"

Blev det bättre den här gången? Nej det blev det inte. Personen är fortfarande sjuk!

 

Julia

13 maj 2016 19:00

Det är lite som att säga du får inte vara glad för det finns andra som har det bättre o så skulle man ju aldrig säga.

Sara Modigh

13 maj 2016 23:06

Precis! Det är en så otroligt dålig kommentar och ändå så är det så många som kommer med den. Jag förstår inte hur de tänker

 

Cilla

15 maj 2016 00:14

Du är inte ensam om den kommentaren! Hur fan skulle man må bättre för någon har det sämre. Väldigt bra inlägg :)

http://ensekundtusentankar.blogg.se

Sara Modigh

15 maj 2016 00:19

Tack så mycket! :)

 

Tessan

30 juni 2016 20:12

"Tänk på barnen i Afrika" känner jag igen. Varje gång man inte orkade äta upp maten i småskolan (ettan till fyran) sa "mat tanterna" den meningen, vissa elever brukade svara genom att säga "Men skicka maten till de afrikanska barnen" eller "Blir barnen mätta ifall jag äter upp maten?"

http://nouw.com/snabela

Sara Modigh

30 juni 2016 22:58

Jag tror att i den situationen så handlar det mest om att få barn att inte ta till sig mer mat än de äter upp. Maten som slängs varje år är ju varken ekonomiskt eller miljövänligt. Men precis som klasskompisarna säger gör det ju absolut ingen skillnad för barnen i Afrika om de äter upp sin mat eller inte.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...