En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Direktlänk till inlägg 6 oktober 2016

Första och sista droppet av Mabthera

Av Sara Modigh - 6 oktober 2016 15:45

Ja, idag var det ju dags att starta upp min Mabthera-behandling. 

Det hela började vid klockan åtta på morgonen med ett blodprov för att kolla min sänka, och sen så fick jag dricka en massa vatten så att jag skulle kunna lämna att urinprov också.
Efter två timmar ungefär kom provsvaren som visade att allt såg bra ut och att behandlingen skulle kunna startas.

Så jag fick börja med att ta två Alvedon, en tablett antihistamin och åtta stycken vattenlösliga kortison tabletter.
Kortisonet smakade inte så gott, men det gick ner i alla fall.
En halvtimme senare när medicinerna hade fått verka så var klockan halv elva och mitt dropp med Mabthera sattes igång.

     

Som ni kanske vet så oroade jag ju  mig en del över biverkningar, och hur jag skulle må efter droppet. Vad jag där emot inte har oroat mig över är allergisk chock och överkänslighetsreaktioner. Vilket visade sig vara exakt det som hände mig idag.
Nästan direkt efter att droppet satts igång började jag känna en konstig känsla i svalget, det kändes lite som den känslan man har efter att ha fått en rejäl kallsup, det var väldigt obehagligt men jag tänkte inte så mycket på det. Jag tänkte först att jag förmodligen bara överreagerar för att jag har oroat mig för biverkningar och hört att det kan klia i halsen av många andra som tagit detta läkemedel. Men knappt tio minuter in i droppet fick jag en fruktansvärd hjärtklappning, blev illamående, kallsvettig, svimfärdig, och fick en rodnad över hela kroppen. Det kändes som en kraftig panikattack, fast utan ångest.

Droppet fick genast stängas av och läkare fick tillkallas för att göra en bedömning.

Jag förstod direkt att det var något som inte stod rätt till när läkaren kom så fort och de (läkaren och sjuksköterskan) stod där och tog blodtryck, kollade puls, lyssnade på hjärtat och mätte syresättning i blodet samtidigt som jag fick en mängd frågor.

Detta dåliga mående kom som en blixt och det var så fruktansvärt obehagligt. Jag svimmade nästan i sängen, det liksom svartnade för ögonen och jag fick iskalla myrkrypningar i hela kroppen. De fällde ganska fort ner min säng så att jag fick ligga ner, och det hjälpte mot svimningskänslan, men jag darrade i hela kroppen. Det var som om jag frös och hackade tänder, fast jag kände mig varm. Verkligen jättekonstigt och riktigt otäckt, jag blev faktiskt väldigt rädd där ett tag, men hjärtklappningen och illamåendet gav sig ganska fort efter att droppet stängdes av och det gjorde ju att jag kände mig lite lugnare.
Men jag fortsatte att kallsvettas och skaka i säkert en timma, och den lustiga känslan i halsen är fortfarande kvar, fast inte lika starkt. 
Jag har fått ligga med övervakning hela förmiddagen ända fram till klockan två. I början togs blodtryck, tempen och kontroll av syresättning varje kvart, för att sedan gå över till en gång i halvtimmen.
Jag fick även en hel liter koksalts-dropp för att motverka reaktionen.
Enligt sjuksköterskan så rörde det sig om en form av anafylaktisk chock och läkaren bedömde att det inte är säkert för mig att fortsätta behandlingen med tanke på vilken kraftig reaktion jag fick.


Det känns verkligen jättesurt!
Tio minuter klarade min kropp med den nya medicinen. Vad gör man nu liksom?
Varför kan ingenting gå bra i mitt liv?

Jag är i alla fall hemma nu igen efter många om och men, och det känns ju skönt att jag blev återställd så fort och att jag fick komma hem idag. Hade inte vart så kul att behöva stanna på sjukhuset. Mina värden ser bra ut, pulsen och blodtrycket är normalt igen. Men jag känner mig rätt trött och utmattad efter denna pers. 

Har lite huvudvärk också men det är väl bara att vänta efter en sådan sak. 

Jag kommer förmodligen få prata med min läkare om hur vi ska kunna gå vidare någon gång nästa vecka. Så nu är det bara att avvakta och se vad det blir härnäst.




 
 
Ingen bild

Maria

7 oktober 2016 08:42

Men jysses vilken otur du har, hoppas att de har nåt annat alternativ för dig som fungerar. Tur i oturen att du var på sjukhuset medans du fick medicinen, kraftiga allergiska reaktioner är otäcka. Har själv haft det en gång då jag plötsligt blev allergisk mot kiwi.

Sara Modigh

7 oktober 2016 11:33

Ja det är jag väldigt glad över.
Mitt blodtryck sjönk extremt fort och min puls dubblades under loppet av två - tre minuter.
Hade jag inte varit på sjukhuset så vet man inte vad som hade kunnat hända.

Men ja, väldigt trist att behandlingen inte ville fungera.

 
M

M

10 oktober 2016 20:30

Fy vad obehagligt! Jag höll tummarna för dig. Jag fick själv en allergisk reaktion mot biologiskt läkemedel som jag får mot min reumatism. Riktigt riktigt obehagligt. Svullnade upp i halsen. Har fått byta medicin två gånger efter det men är nu i mitt värsta skov någonsin. Jag tycker att det jobbigaste är att man känner sig så liten. Jag är inte lika viktig för någon annan som jag är för mig själv. Då menar jag inte att jag inte har personer som älskar mig och bryr sig om mig. Men i slutändan är det mitt liv det handlar om. Jag som måste leva med min sjukdom. Om ingen medicin fungerar så är det mig det drabbar hårdast. Tänker att det kanske inte går att jämföra MS och reumatism, iaf inte min typ av reumatism då den ändå är så pass mild. Men jag förstår rädslan och oron. Kram! <3

http://www.pantheraleo.blogg.se

Sara Modigh

10 oktober 2016 20:51

Ja, oavsett grunden till oro så är ju oron lika obehaglig tror jag.
Man föreställer sig det värsta och skrämmer upp sig själv. och det är ju verkligen som du säger. Det är mitt liv och det är mig detta drabbar och jag känner mig väldigt ensam och ynklig på något sätt.
Men jag hoppas att allt kommer att lösa sig, jag hoppas på att få en bra behandling som jag kan trivas med och som fungerar för mig.

Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara Modigh - Lördag 21 okt 10:30


Jag sa aldrig något när jag blev våldtagen, vet ni varför?  Jo för jag blev våldtagen av min pojkvän. Något som jag hade fått höra så många gånger att man inte kan bli. Så inpräntat var det i min hjärna att för att vara en "riktig" våldtäkt så man ...

Av Sara Modigh - Onsdag 11 okt 11:24


Skulle du klara av att prata i livesänd tv? Hade jag fått den frågan för några år sedan hade jag sagt "aldrig någonsin!" Men igår gjorde jag något jag aldrig trott att jag med min problematik någonsin skulle kunna göra. Jag var med i direktsänd tv!...

Av Sara Modigh - Tisdag 3 okt 19:00


Nej men har ni sett vem som fick vara med i tidningen? :)        I mitt senaste inlägg här på bloggen skrev jag ju ett inlägg om att ADHD inte alls är en superkraft.  I media och olika bloggar har det ju så ofta publicerats inlägg om vilk...

Av Sara Modigh - Torsdag 28 sept 15:00


Jag kan inte räkna nyhetsartiklarna och blogginläggen jag ser delas på Facebook om personer som berättar om sin ADHD som en superkraft.    Uppenbarligen finns det en hel del som har denna diagnos och kan använda den på detta sättet. Men det är...

Av Sara Modigh - Torsdag 21 sept 16:41


Jaha ja, vad ska man ens säga? Är så trött på skiten.  Tror ni inte att så fort min öroninflammation och hörselgångsinflammation går över på högersidan så hoppar den till mitt vänstra öra istället?  Började göra ont i förrgår kväll. Sen igår gjor...

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

Fråga mig

123 besvarade frågor

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se