En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Alla inlägg under maj 2013

Av Sara Modigh - 27 maj 2013 02:37

Jag har utvecklats en hel del de senaste åren. Inte minst i mitt utseende.
För tre år sedan när jag mådde väldigt dåligt så såg jag verkligen inte frisk ut. Jag blir nästan chockad över hur sjuk jag såg ut när jag kollar på bilderna. Jag vet ju hur dåligt jag mådde, men jag var aldrig medveten om hur dåligt mitt yttre mådde med mig.
Jag hade ingen självkänsla, inget självförtroende, ingen ork, Hela mina dagar upptogs av självskadetankar, ångest attacker och depressioner.
Jag tror verkligen att man kan se mina framgångar i att nå ett bättre mående väldigt mycket i mina bilder. Så Psykisk ohälsa KAN faktiskt synas utanpå.
   
När ja kollar på dessa bilder inser jag att jag verkligen kommit någon vart.
Idag kan jag tillsammans med Jakob åka till en mataffär och handla med självscannrar , En självscanner är jättebra för mig för då slipper man alla långa köer.
Jag orkar åka till min familj för att umgås. Jag klarar av att göra kvällsfika till mig själv. Jag vågar gå ut på balkongen själv. Jag klarar av att träffa psykolog eller arbetsterapeuten själv. Har dock inte kommit så långt att jag kan gå till mottagningen själv utan får fortfarande hembesök vilket jag är otroligt glad över att jag kan få.
Jag kan att utan överdriva säga att jag är ute på någonting minst en gång i veckan vilket är ett jättestort framsteg. Förut gick jag bara ut 2-3 gånger om året som inte gällde obligatoriska möten.
Ibland är det skönt att se att det faktiskt går framåt. För det går långsamt och då är det ibland svårt att uppfatta förändringarna. Det är också lätt att glömma hur dåligt man mått och det är lätt att framstegen glöms i allt det dåliga måendet man har för tillfället.
Jag är gladare nu, Jag är mer självsäker och jag har fått upp ett hopp om att saker går att förbättra.

   

Med positivt tänkande och mycket hårt arbete kan man komma frammåt, det är som man säger. "Ska man flytta ett berg så får man ta det en sten i taget"
Jag har verkligen börjat att jobba på att flytta mitt ångestberg. Jivet är fortfarande mer än männskligt svårt, och det är många gånger jag bara känner för att ge upp. Men när jag ser bildernahär, så ser jag ju med mina egna ögon hur mycket jag har förändrats. Det ger kraft till att fortsätta kämpa och förändras mer.


Av Sara Modigh - 27 maj 2013 00:31

Varning för bilder från en blodtransfusion och ärr som snyns



Jag börjar bli mäktigt trött på att ha ont i huvudet. Har haft ont nästintill varje dag sedan påsk.
Tänkte först att det berodde på folsyrabristen, men det verkar det ju inte vara då jag bytt sallad till en med mer Folacin och jag äter frukter med Folacin i varje dag + mina folacintabletter.

(som jag i och för sig börjat slarva med igen)


Men jag har börjat äta runt 2-3 gånger om dagen nu vilken är 1-2 gånger mer än jag ätit de senaste 7 åren.
Det känns bra, men det är svårt. Men jag äter frukt och yoghurt till kvällsmat varje kväll, då får jag i mig Folacin från frukten och det bör väl finnas lite kalcium i yoghurten (även om det inte är världens nyttigaste så är det väl bättre äm inget alls.) vilket vore bra eftersom jag inte dricker mjölk, och aldrig har gjort det heller.

I alla fall, Jag tänkte ju att huvudvärken kanske berodde på folatbristen, Men den bristen borde ju upphöra ganska så snabbt efter att man börjar ta folsyra genom tabletter.
Så var det i alla fall med B12-bristen jag hade, då mådde jag ju nästan mirakulöst mycket bättre efter att jag fick blodtransfusionen.

      

(bilder från sjukhuset och blodtransfusionen som inte riktigt gick som den skulle? eller ska man få sådana "blodmärken") 


Men ja, pirrningarna i benen jag ju försvunnit. Det enda dumma är att mina knän har börjat strula ovanligt mycket. Speciellt mitt högra knä. Kan knappt böja eller sträcka ut det alls. Jävla överrörliga knäleder.


Även om jag överlag är en positiv människa så är det skönt att få klaga lite och få utlopp för all frustration som byggs upp när saker inte fungerar, när kroppen gör ont eller saker helt enkelt inte går som man vill. Jag har en känsla av att det är rätt mycket klagande i bloggen. Men bloggen är ju egentligen ett verktyg som jag använder för att reda ut tankar och känslor. Även om det blivit mycket mer än så på senare tid.


Jag är verkligen jätteglad över alla som läser och kommenterar min blogg. Jag hoppas att inte mitt klagande blir alt för jobbigt för er.

Av Sara Modigh - 26 maj 2013 01:01

Här i Sverige var vi ganska glada i att skylla alla unga tjejers självskadeproblematik på en viss författare som skrev en bok om just självskador. Man menade på att genom att berätta om självskadorna och göra sig själv till en förebild fick hon alla unga tjejer att vilja skära sig för att bli precis som hon.
Men hur är det med till exempel Prinsessan Diana? Är det inte lika mycket hennes fel? Hon var en av de mest omskriva personerna under sin tid och 1995 gick hon ut i en intervju och berättade om sitt självskadebeteende.
 
"BASHIR: According to press reports, it was suggested that it was around this time things became so difficult that you actually tried to injure yourself.
DIANA: Mmm. When no one listens to you, or you feel no one's listening to you, all sorts of things start to happen.
For instance you have so much pain inside yourself that you try and hurt yourself on the outside because you want help, but it's the wrong help you're asking for. People see it as crying wolf or attention-seeking, and they think because you're in the media all the time you've got enough attention, inverted commas.
But I was actually crying out because I wanted to get better in order to go forward and continue my duty and my role as wife, mother, Princess of Wales.
So yes, I did inflict upon myself. I didn't like myself, I was ashamed because I couldn't cope with the pressures.
BASHIR: What did you actually do?
DIANA: Well, I just hurt my arms and my legs; and I work in environments now where I see women doing similar things and I'm able to understand completely where they're coming from.
BASHIR: What was your husband's reaction to this, when you began to injure yourself in this way?
DIANA: Well, I didn't actually always do it in front of him. But obviously anyone who loves someone would be very concerned about it.
BASHIR: Did he understand what was behind the physical act of hurting yourself, do you think?
DIANA: No, but then not many people would have taken the time to see that."
http://www.bbc.co.uk/news/special/politics97/diana/panorama.html

Eller är det Russell Brands fel?
 
Den engelska komikern och skådespelaren har öppnat upp om sitt självskadebeteende i sina memoarer, "My Booky Wook: A Memoir of Sex, Drugs, and Stand-Up." Han avslöjade att han hade självskadat som en tonåring, Brand säger, "Jag blir fixerad när jag blöder -. Jag kan se varför de gick in för åderlåtningen under medeltiden eftersom det känns lite bättre när jag skär mig, dramat av det lugnar ner mig. "


Sedan finns det åtskilliga rykten om olika kändisar och att de självskadar eller har självskadat.

Till exempel:
Demi Lovato
Fiona Apple
Johnny Depp
Megan Fox
Collin Farrell
Angelina Jolie
Marilyn Manson
Lindsay Lohan
Courtney Love
Sid Vicious
Christina Ricci
Amy Winehouse


Är det deras fel att ungdomar valt att självskada?


Nej, för jag står fast vid att man själv väljer hur man hanterar sin problematik. För jag tror inte att en ung person som sätter sig och skär sig mår bra. Sedan kanske ungdomen får iden för att de hört talas om självskador på samma sätt som många börjar använda droger eller alkohol för att det är nått de hört dämpar deras ångest.


Idag är självskadebeteende inte lika gömt som det har varit, och det pratas mer och mer om självskador i både böcker, bloggar och i media.
Det poppar då och då upp bilder på stjärnor som många idealiserar som har skärsår på armarna. Jag tycker det är jättebra att problemet uppmärksammas men skvaller media gör det inte på rätt sätt då de oftast inte informerar om farorna med självskador.  Utan det är mer "Kolla hon/han skär sig!". Vilket i mina ögon ger ett felaktigt intryck av hur det är att ha ett självskadebeteende.
Den psykiska ohälsan är ett växande problem. Allt fler ungdomar mår dåligt och letar efter sätt att hantera det dåliga måendet. Samtidigt som de letar efter lösningar vågar de inte erkänna att de mår dåligt och de vill inte gå till en psykolog för att få hjälp. Utan de tar till det dem hör ska vara "bra" mot ångest. Vilket oftast är alkohol , droger och eller självskador.


Men att ungdomar går vilse för att de blint följer någon annans fotspår och inte tar ansvar för vart de går, betyder ju inte att ägaren till fotspåren är att skylla för detta.


 


Jag anser man man borde få mycket mera information om psykisk ohälsa och var man kan få hjälp om man drabbas, i skolan. Jag tycker även att ungdomar i utsatt ålder så som i högstadiet bör ha en årlig kurator kontakt i skolan, där kuratorn kan fråga hur man mår , hur man trivs i skolan och om allt är bra hemma. Visst de flesta ungdomar kanske mår bra och de som inte gör de kanske inte öppnar upp. MEN det är stor chans att en sådan sak som att gå till en kurator avdramatiseras och leder till att fler som mår dåligt vågar söka hjälp. Samt att det finns en större möjlighet för skolan att snappa upp elever som börjar visa tecken på att må dåligt.

Av Sara Modigh - 24 maj 2013 04:25

usch vad ont i magen jag har, känner mig helt spyfärdig av nervositet. Det ska komma hantverkare och fixa saker i lägenheten idag vid klockan sju. Jag vågar inte sova. Usch vad jag hatar sådant här. 

Av Sara Modigh - 23 maj 2013 16:59

Att ställa sig framför en spegel. Med kritiska ögon granska varje skavank på sin kropp är vardag för många människor. Man ser bara allt som är fel och som man måste fixa och ändra. 

Jag vet själv hur många gånger jag stått framför min spegel och verkligen hatat spegelbilden. 

Men vad vinner man egentligen på att hata sitt utseende? 


Jag önskar så att alla ska ställa sig framför en spegel, titta efter det som gör just dig vacker! Du kanske har vackra ögon? Fint hår? Snygg rumpa? 

Fokusera på det du gillar. 

Att lära sig älska sig själv som man är innebär inte att älska precis allt, Det betyder att man väljer att se de bra sakerna i stället för att bara se de negativa. 


Att acceptera sig själv och må bra i sig själv är jätteviktigt för att vi ska må bra. 


      


Sluta mobba er själva! 


Kan vi inte göra en deal? 

Skriv upp 3 saker som du gillar med dig själv? 


Jag Kan börja.

1. Jag gillar mina ögon

2. Jag gillar mitt långa hår

3. Jag gillar min midja

Av Sara Modigh - 23 maj 2013 16:43

 


Tänkte bara tips om Joannas program där hon berättade sin historia om att leva med Aspergers syndrom och psykisk ohälsa utan att hon visste om det, som bla innehåller mobbning som gick så långt så hon valde att avsluta sitt liv, ett mycket viktigt ämne!

Så om du missade det så tycker jag att du ska lyssna på det nu i efterhand här: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/197...97423?programid=3052 :)
 

 

http://domkallarmighannes.com


Av Sara Modigh - 23 maj 2013 15:44

Saker som jag inte är rädd för:






eh





hmmm





....



Ingen aning.

Kan inte komma på en enda sak som jag inte finner skrämmande på ett eller annat vis.

Hur normalt är det att vara rädd för smör?
  
Men det är jag, eller mer specifikt. Jag är rädd för att få smör på fingrarna/händerna så det blir en sådan där oljig hinna på huden som vattnet bara rullar bort ifrån. Huu.. Ryser av obehag bara jag tänker på det.

Sedan sand till exempel

 

Jag är jätterädd för att gå utan skor i sand för jag är rädd för saker som kan ligga gömda i sanden.
Sedan tycker jag att det är jätteobehagligt när man får ett sandkorn under nageln. Usch och fy


Jag är rädd för tröjor där urringningen sitter för nära halsen. Får panik och tror att jag ska kvävas om något nuddar min hals, Och då gäller det inte bara polotröjor utan vanliga t-shirts också.

  


Vad ska vi ta mer som är helt onormalt att vara rädd för?


Ja, jag är väldigt rädd för smutsig disk ,diskmaskiner, diskborstar, disktrasor och
alla ytor där det kan finnas gammal mat.
Detta klarar jag inte ens av att leta fram bilder på för det får mig att må så dåligt.
Har verkligen ingen aning om varför jag är så rädd för detta, men just den smutsen är för mig så äcklig och jag kan inte känna mig ren på flera veckor efter jag tagit i till exempel en smutsig talrik.
Kan ju också tillägga att en tallrik blir så äckligt smutsig ungefär tre sekunder efter man ställt bort den när man ätit klart.


Jag har mycket rädslor som är fokuserade på just att bli smutsig eller att känna något som känns obehagligt.


Jag är rädd för starka lukter, jag är rädd för höga ljud, jag är rädd för människor , jag är rädd för insekter, jag är rädd för höjder och jag är rädd för att drunkna.
Jag är rädd för att trilla, jag är rädd för att fastna i en hiss, jag är rädd för att bli bortglömd, jag är rädd för att gå vilse, jag är rädd för att be om hjälp , jag är rädd för att åka buss och jag är rädd för att vara ensam.
jag är rädd för döden, jag är rädd för livet, jag är rädd för trappor, jag är rädd för branta backar, jag är rädd för trånga utrymmen, jag är rädd för att svettas och jag är rädd för smärta.
Jag är rädd för djur , Jag är rädd för tandläkare, jag är rädd för köer och Jag är rädd för att kvävas.

Jag är rädd för eld, jag är rädd för åska, Jag är rädd för att spy, jag är rädd för getingar och jag är rädd för att tappa kontrollen.

Jag är rädd för att sätta i halsen, Jag är rädd för att bli iaktagen, jag är rädd för stora maskiner och jag är rädd för att bli levande begravd.

Jag är rädd för att bli varm, jag är rädd för att svimma, Jag är rädd för att bli sjuk och jag är rädd för el-stötar.

Jag är rädd för ALLT!


Ja, ja, jag lever väl upp till mitt efternamn, man kan ju inte vara Modig(h) utan rädsla. 



Av Sara Modigh - 23 maj 2013 13:00

 

Veckan som varit har det pratats mycket om vikt och att må bra och inte skämmas över sig själv bara för att man är tjock. Så till veckans tips vill jag följa lite i de spåren och rekomendera detta blogginlägget: 


http://www.themilitantbaker.com/2013/03/things-no-one-will-tell-fat-girls-so-i.html?
spref=fb&m=1


Jag tycker att detta är ett väldigt inspirerande inlägg för alla som har dålig självkänsla eller skäms över sin vikt. 


Om Mig


Hej! Mitt namn är Sara och jag lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att öka kunskap och minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skapa flashcards