Nu har jag gjort det, nu har jag faktiskt varit och tatuerat mig. Jag har velat göra det i många år men inte vågat. Men nu är det alltså gjort!

Trodde inte att jag skulle våga, men min snälla syster satt med under hela tiden så det var skönt. I början när han gjorde konturerna gjorde det ganska ont. Det påminde väldigt mycket om känslan av att dra ett rakblad mot huden. Men konturerna gick ganska snabbt. Skuggningen kändes men lite lika mycket som konturerna så då gick det väldigt bra. Men färgläggningen var faktiskt rätt jobbig. Sista timmen var inte kul om man säger så :P
Men jag klarade mig igenom det. Fem timmar tog den att göra och kostade 6000, men jag fick femhundra kronor rabatt för att det var min första tatuering och att jag valde en "riktig" (som han sa) tatuering och inte nån liten för att testa hur det känns innan jag vågade köra på det jag verkligen ville ha.


Nu sitter det alltså en tatuering på min vad
Så nu är jag glad :)

Jag är väldigt förvånad över hur snabbt smärtan ändå försvann när tatueringen var klar. Jag hade mer ont i resten av kroppen när jag kom hem igår.
På tal om det, jag är väldigt glad att mina MS-smärtor triggades igång denna gången. När jag tog ut min P-stav utan bedövning så fick jag ju svåra nervsmärtor som höll isig i flera veckor efteråt. Fast igår hade jag väldigt ont i kroppen så då var jag inte så pigg. Tog en Ipren, en kall handduk över ögonen och la mig och sov en stund medan Jakob lagade mat. Sen när jag sovit lite och vi ätit mådde jag mycket bättre så det var väldigt skönt.

Idag känner jag mig bara lite öm på tatueringsstället (hela vaden är typ svullen så är väl inte så konstigt) och har lite huvudvärk. Så jag mår faktiskt väldigt bra.

Men det känns ändå lite overkligt. Måste kolla då och då att den sitter kvar :P

Motivet jag valde är en uggla som har en candy skull på magen. Jag valde det motivet för att det betyder något för mig.
För mig står skallen för allt jobbigt i mitt liv, ugglan för kunskapen jag fått av livet och utsmyckningarna på skallen är allt fint jag ändå fått i livet trots alla svårigheter.