Det har blivit lite diskussioner efter mitt förra blogginlägg. Jag vill förtydliga för alla där ute att jag inte tycker att medicinering är fel. När en person är så sjuk i sin psykiska ohälsa att den inte klarar av att leva utan medicinen.

Jag skrev det föregående inlägget med mycket tankar på alla ungdomar jag sett på nätet som "skriker" efter mediciner. Men dessa mediciner är inga "Lyckopiller". Så är man inte svårt sjuk så är biverkningarna förmodligen värre än det man går igenom , Till exempel när en vän flyttar.  

Jag tycker personligen inte att medicin är nått att eftersträva. Då terapi som tex KBT eller DBT visat mycket större effekt på måendet. Krävs det dock medicinering för att man skall klara av KBT till exempel så ska man självklart ta medicinen. Har man mediciring som fungerar så behöver man inte sluta ta sin medicin , det är inte det jag säger.
Det jag menade med inlägget var att man skall vara medveten om baksidan av dessa mediciner.
Som till exempel att 4% av alla barn som äter psykofarmaka riskerar att dö av sin medicin, Eller att viktökning är en av de vanligaste biverkningarna och så vidare.

Sverige har i många år gått i USAs fotspår och så även med att vi ökar utskrivningen av psykofarmaka.
Jag tycker inte att man ska ge medicin som ett första val. Jag tycker att man ska satsa på behandling, terapi, stabilisera omgivningen hos barnen. Kanske boendestöd /avlastning till föräldrar med barn i trotsåldern. Se till att få rutiner hemma. Aktivera barnen på ett bra sätt. Allt fler barn sitter hemma helt ensamma framför en tv-skärm. Jag har väldigt svårt att tro att barn kommer må bra i längden av den socialaisolationen. Fungerar inget av detta så kan man ge medicinering ett försök . OM man verkligen informerar föräldrar och barn om dem farliga biverkningar som medicinen kan ha. Idag står det ju tack och lov med i bipacksedeln och jag hoppas att alla föräldrar läser den noga innan dem stoppar medicinen i sina barns munnar.

Jag skulle vilja ställa en fråga. Om du fått någon psykofarmaka utskriven, Har läkaren då berättat att du kan dö av den?
Under dem 11 år som jag fått testa på nästan 20 olika psykofarmakan så har jag ALDRIG fått information om att jag kan dö av medicinen, ingen har sagt att självmordstankar kan uppstå, ingen sa att jag kunde gå upp i vikt, ingen sa att självskadetankar kunde förvärras och ingen sa att medicinen kunde leda till att man blir extremt våldsam.
Det jag fått höra är det obligatoriska "i början kan du märka en försämring i din ångest och/eller depression."

En försämrad ångest och att dö i sömnen skulle jag kalla två ganska olika saker.

Är man verkligen sjuk så är ju medicinering en viktig del för att bli frisk. Det finns säkert många som inte skulle levt idag om de varit utan sin medicin. Rätt medicinering kan hjälpa till för att nå ett bättre mående.

 

johanna

14 mars 2013 13:43

bra skrivet, håller med dig!:)

http://geminaarts.blogg.se

Sara Modigh

14 mars 2013 15:47

Tackar :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...