Direktlänk till inlägg 20 maj 2013
Skulle vilja lyfta fram en kommentar som jag fått i ett av inläggen om vikt och självkänsla.
(Suddar namnet här i bilden för att låta komenteraren vara anonym.)
Jag skulle vilja svara lite öppnare på denna kommentaren för att nå ut till fler som känner likadant.
Ni är inte ensamma!
Jag har verkligen varit i exakt samma situation som er. Jag gick upp 30 kilo av mediciner mot min psykiska ohälsa och efter det hade jag ingen självkänsla alls. Jag mådde otroligt dåligt över min kropp. Jag isolerade mig mer och mer , och min ohälsa blev värre. Jag slutade träna de sporter jag höll på med och gick upp ännu mer i vikt.
Jag kände mig tjockast och fulast i hela världen. Precis som många andra förknippade jag just tjock med ful.
Alla vackra kändisar var ju smala, alla modeller var ännu smalare och överallt fick man massor med reklam om att
gå ner i vikt upptryckt i ansiktet.
Jag kände mig värdelös. Jag dög ingenting till om jag inte blev lika smal som innan, helst ännu smalare.
Men jag har med hjälp av olika taktiker byggt upp min självkänsla. Jag har lärt mig att fokusera mera på det jag tycker är bra. Vilket i början inte var något egentligen. Men idag kan jag uppskatta flera saker i mitt utseende. Självkänsla är ingen man får eller har bara sådär. Det är något man måste träna upp och fortsätta träna för att ha kvar. Att försöka bryta alla negativa tankar man har är jättesvårt i början. Men det går. Försök att ersätta varje negativ tanke med en positiv.
http://saramodigh.bloggplatsen.se/2013/03/09/9573758-bygga-upp-sin-sjalvkansla/
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se