I förrgår ringde min läkare för att berätta att provsvaren från magnetkameraundersökningen kommit.

Han ville att jag skulle komma dit nästföljande dag så vi kunde prata öga mot öga. 

Redan då förstod jag att inte allt stod rätt till. 

Ingen överarbetad läkare bokar väl en tid för ett besök för att berätta goda nyheter. 

Nivån på ångesten efter att jag fick veta att läkaren ville prata med oss så fort som möjligt var extrem. 

Tankarna flög som ett kaos genom huvudet, Är det en tumör? Är det ms? Är det en inflammation? är det TBE? Kommer jag dö? Hur lång tid har jag kvar att leva?

Igår , träffade vi läkaren och allt hopp om att han kanske inte hittat något och bara kallat dit mig för att diskutera hur vi skulle gå vidare försvann direkt när jag såg hans sorgsna min. 

Det var något i hans ögon som med en gång sa att det han skulle säga nu var inte bra. 

Vi fick sätta oss, och han frågade rätt glatt hur vi mådde. Då, för en sekund tänkte jag "phu det är inget fel ändå".

Men så var inte fallet.

Han berättade att undersökningen som gjorts har visat att jag har förändringar i hjärnan. 

Han kunde inte säga någonting mer utan vidare utredning. Så jag har fortfarande inga svar. 

Vad är en förändring? Vad innebär det? Hur kommer det att påverka mig?

Jag har fått en tid för en lumbalpunktion för att de ska kunna undersöka min ryggmärgsvätska.

Jag skulle få en kallelse till det inom en månad tyckte han.

Så nu är det bara att ta en dag i taget och hoppas på det bästa.

Jag försöker att vara stark, men det är svårt när det känns som om hela livet vänder sig emot mig. 

Är det inte en sak så är det en annan. Igår var det ett år sedan mammas begravning. Ett år!

Nu sitter jag har med en möjlig hjärnsjukdom.

Jag har verkligen kämpat i hela mitt liv mot psykisk ohälsa, och nu detta? 

Just nu tycker jag livet är fruktansvärt orättvist. 

Men som sagt, jag får försöka tänka på annat, hoppas på det bästa och ta en dag i taget.

Det finns ju en möjlighet att detta inte är något farligt.

Jag kommer nog behöva hjälp att hålla tankarna borta , Har ni några tips på hur jag kan göra för att tänka på annat och ta en dag i taget tills dess att jag får min dom?

 

cia

24 augusti 2013 22:22

Usch o fy, lider med dig! Du kanske kan spela nåt spel/läsa/se på film/lösa korsord el nåt som får tankarna att skingras. Mindfulness kanske kan va bra!?

http://tokspontan. bloggplatsen. se

 

emma

24 augusti 2013 23:42

Gud vad hemskt :( Börjar tänka på om något sådant skulle hända en själv. Vad kan hända då. Men hoppas att det löser sig till bästa för dig.
Passa på att göra något som du blir på bra humör av och även träffa människor som få dig att må bättre. Sysselsätt dig med saker, så kommer tiden gå fortare och även att du kanske inte tänker så mycket på det som har hänt.
hoppas att allt löser sig till det bästa

emma

http://fames.se/mylife13

 

Zara

25 augusti 2013 10:33

Fy!
Hoppas verkligen att det inte är något farligt.
De hittade en förändring på min hjärna med för några år sen.
I mitt fall var det inget farligt. Jag har nån grej i hjärnan som inte ska vara där men den växer inte eller så kom de fram till så då var det inget farligt.
Hoppas att det är något sådant i ditt fall med <3

Kramar!

http://onkens.blogspot.com

Sara Modigh

25 augusti 2013 12:50

Jaa, jah hoppa verkligen att det inte är nått. För vet inte hur jag ska orka då.

 

En flicka som är stark

25 augusti 2013 18:36

Så himla ledsen för din skull Sara. Jag tror jag kan förstå lite hur du känner. Vad fan är rättvisan att bli fysiskt sjuk eller år av psykiska problem? Jag sitter ju själv i samma sits ungefär. Dessutom lever jag med en hjärnsjukdom sedan tidigare. Jag hoppas verkligen att det inte är något allvarligt! Om det är en liten liten tröst så vill jag meddela att du blev veckans blogg hos mig!

Stor kram!

http://enflickasomarstark.se

Sara Modigh

25 augusti 2013 18:39

Tack så mycket

 

Maria Wolke

25 augusti 2013 21:18

Tänker på dig!

http://ufvs

Sara Modigh

25 augusti 2013 23:56

Tack :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...