Det finns så otroligt måna "Det är bara att" som man stöter på i vardagen. Detta är några som ja fått höra de senaste åren. 

”Det är ju bara att rycka upp sig!” (depression)
”Det är ju bara att skaffa ett jobb!” (arbetslös)
”Det är ju bara att sluta dricka/röka!” (beroenden)
”Det är ju bara att spara!” (familj som inte har råd med något)

"Det är ju bara att äta mindre och motionera mera" (överviktiga)

"Det är ju bara att prata!" (till en blyg/social fobiker)

"Det är ju bara att skärpa sig" (Till barn med ADHD)

Om det nu var så "bara", så enkelt som folk får det att låta. Hur kommer det sig att det finns så många personer som har svåra problem då?

Om det bara var att rycka upp sig från depressioner, Varför finns ens sjukdomen? Varför blir människor fast i ett djupt svart mörker av sorg? För skojs skull eller? Det finns väl ingen som vill vara ledsen. Alla vill väl må bra, och vore det då så enkelt att det bara var att rycka upp sig skulle väl alla gjort det från början.

Om det är så lätt att få jobb, Varför är så många ungdomar arbetslösa mot sin vilja?

Man kan plugga i flera år, ha hög utbildning och ändå inte få ett jobb , trots att man söker och söker. Jag är så trött på attityden "ungdomar är bara lata". För det är inte lätt att få jobb idag. Speciellt inte om man vill ha jobb inom det man är utbildad till eller far att inte tala om att få fast tjänst.

Om det är så lätt att sluta med ett beroende, varför finns missbruk överhuvudtaget?

Jag undrar lite varför människor tror att det "bara är att sluta" när det ligger människor halvvägs till döden ute på gator och torg fast i sina beroenden. Människor som förlorar sitt jobb, sitt hem och sin familj på grund av missbruk. Skulle det hänt om det var enkelt att sluta?

Vad är det folk inte förstår med "har inte råd" Man har inga pengar att spara i slutet av månaden. Då är det inte så lätt!

Man kanske lever på en inkomst som knappt täcker mat och räkningar. Hur ska man då ha råd att spara? Om man inte svälter ett par dagar i månaden för att spara in några kronor?

Om det nu bara är att äta mindre och träna mer, varför kämpar människor så mot övervikt?

Det är inte alltid "bara att äta mindre" övervikt kan komma från så otroligt många anledningar och alla människor har olika förutsättningar i livet. Skulle jag tex äta mindre skulle jag hamla under 1000 kalorier om dagen vilket skulle vara jättedumt för min psykiska och fysiska hälsa. 

På grund av min sociala fobi klarar jag inte av att lämna mitt hem. Så att ta sig till ett gym är inte ett alternativ. Så det är inte "så bara". 

Likadant med "det är ju bara att prata". Nej det är det inte. Man är livrädd. Det går inte att få fram ett ljud. 

Ångesten är så hög att man känner sig döende. Man har en fobi och det är inte så "bara" att trotsa den. 

Att arbeta bort en fobi är bland det svåraste som finns.

Och till sist, "det är bara att skärpa sig" Den fick jag höra många gånger. Det är ju som att be någon med en cp-skada att skärpa sig. Jag har en funktionsnedsättning. Det är inget jag valt eller kan rå för! 

Jag kan inte "skärpa mig". 

 

freja

6 september 2013 02:11

alltsa, tack! har irriterat mig sa lange pa det har "bara" speciellt nar man har vuxit upp med en familj som alltid har haft lite pengar + en mamma med depression! sa tack! ( haha har engelsk tangent)

http://www.bomullsdrommar.blogspot.com

Sara Modigh

6 september 2013 14:14

Jaa, jag har också vuxit upp, och lever fortfarande med kommentarer "Det är ju bara att". Människor har dålig förståelse i att det faktiskt inte är "bara att".

 

Felicia

6 september 2013 19:26

Bra text, håller mig dig om det du skrev.

http://keyi.blogg.se

 

Alicé

6 september 2013 20:27

Tack! Du har verkligen satt ord på mina tankar. Publicerade texten på min blogg, med en länk till dig såklart. Hoppas det är okej, men det är bara du säger till om du vill ha bort den! :)
Kram!

http://www.aliceeriksson.blogg.se

Sara Modigh

6 september 2013 20:46

Det är helt okej :)

 

esterii

7 september 2013 00:02

Låter säbekant allting, undrar varför? kram bruden!

http://www.esterii.blogg.se

 

Matilda

7 september 2013 18:15

Herregud vilket inlägg! Sådan inspo!
Riktigt grym är du(:

http://Matildasavelind.blogg.se

Sara Modigh

7 september 2013 18:24

Tack :)

 

Jennyfer

8 september 2013 21:28

Vira hade gjort ett inlägg om denna inläggen (viras.se). Måste säga verkligen bra skrivet och så sant så sant!! :)

http://jenkura.blogspot.com

Sara Modigh

8 september 2013 21:38

Tack så mycket :)

 

Kalk

10 september 2013 00:14

Sjukt bra text! Jag längtar till dagen då alla börjar tänka som du!
Vissa måste sluta tro att alla har det lika lätt att ta sig genom hinder som andra. Bara för att man själv har det bra och mår topp hela tiden så betyder det inte att andra gör det! :)

http://www.kalk.blogg.se

Sara Modigh

10 september 2013 00:17

Precis, för någon kanske det är jättelätt att holla vikten nere och humöret uppe. Andra har jättesvårt för att bara stiga upp på morgonen. Alla har helt olika förutsättningar och alla har både sina svårigheter och "lättheter" :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...