Jag skriver ju mycket om psykisk ohälsa för att bryta tabun och fördomar mot folk med psykiska olikheter. Stigmatiseringen mot psykiskt sjuka tror jag många gånger beror på okunskap och rädsla. 

Men jag är väl egentligen inte bättre än många andra när det gäller sådant. Jag sprider inte hat och jag förtrycker ingen, men det finns människor som jag hyser lite extra rädsla för. Inte för att de är farliga utan på grund av något som de egentligen inte kan rå för. Jag tror för min del att det just handlar om att det är något ovanligt och som jag inte har mycket kunskaper om. 

Jag önskar att jag vore en starkare människa så att jag kunde jobba bort det. För jag inser ju att genom att undvika en viss sorts människor för att jag finner dem obehagliga är exakt det som många gör mot mig, innan de ens lärt känna mig som människa. 

Jag dömer en individ efter ett handikapp istället för efter en personlighet.

Jag skäms något otroligt över detta!

Hur ska man jobba på något sådant egentligen? Kanske jag borde söka upp människor med just de specifika "egenskaperna" som skrämmer mig för att lära mig att de är människor precis som du och jag? Kanske leta efter bloggar eller läsa mer om sådant på internet så att jag får mer kunskap. För jag tror att okunskap är en av de faktorer som gör att det skrämmer mig. 

Jag är i alla fall medveten om att det är fel och jag vill jobba på det och det är ett steg i rätt riktning. 

 

Julia c\\\' Haataja

20 december 2013 17:43

''Döm inte dig själv för att du dömmer'' är en punkt ur vårt DBTmaterial. Det är naturligt att man har förutfattade meningar om personer, och nu när du är medveten om det är det bara att kämpa med det.

Du kan ju börja med att betrakta genom att läsa bloggar. Dock vet man ju aldrig hur pålitlig och ärlig en annan person är över en blogg. ''Verklig'' betraktning är det bästa. Sitt på ett fik och lyssna på de som pratar. Beblanda dig med dem. Kanske konversera. Om du röker kan du fråga om tändare. Det finns alla möjliga sätt.

Jag var jättefördomsfull mot min klass från början. Alla har grova psykiska problem. Vissa är både psykiskt och fysiskt ''efterblivna''. Vet inte hur man ska säga det med andra ord, menar inget illa med det. Vissa kan knappt prata, vissa är som 5åringar trots att de är över trettio. Det finns folk som mig med, Bipolära, personer med autistiska problem och sånt. Jag trodde från början att de både luktade kiss och svett, att de pratade konstigt och var konstiga. Jag skämdes att jag skulle börja i den klassen. Men nu när jag lärt känna alla är jag så stolt. Jag har världens finaste klass. Det är världens finaste individer och jag älskar dem.

Kram

http://battleforthesun.blo.gg

Sara Modigh

20 december 2013 21:05

Tack för att du delar med dig. Blir jätteglad när jag hör om hur attityder och fördomar kan ändras :)
Jag är ju medveten om mitt problem och då kan man jobba med det.
Jag tror mycket av min rädsla hör ihop med min osäkerhet på hur jag ska bete mig band personer med just det handikappet som jag är rädd för.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...