Direktlänk till inlägg 10 januari 2014
Idag har jag varit på vårdcentralen för att prata om att jag får konstiga blåmärken. Men alla femton blåmärken jag hade på mitt ena smalben när vi ringde för att få en tid är ju helt borta. Så någon hjälp eller några svar kunde jag inte få.
Det var jättejobbigt att gå dit, både fysiskt och psykiskt. Hade mycket orosångest innan eftersom jag gjort en anmälan mot vårdcentralen och känt mig så ovälkommen där redan innan jag anmälde dem. Har ju alltid fått intrycket av att de tycker att jag är jobbig och bara söker hjälp för små skitsaker som alltid är psykiska, så att gå till vc för blåmärken som försvunnit var ju lagom lockande. Men mötet med läkaren gick bra. Han sa att det bara var att gå dit igen och fråga efter honom om blåmärkena kom tillbaka så att han kunde få se hur de såg ut.
Men det var inte bara psykiskt det har varit jobbigt. Jag har i natt haft pirrande och ryckande känslor i tårna och jag kände mig väldigt varm, så reste mig upp för att ta av mig mitt nattlinne och då svimmade jag. Det blir andra gången sen nyår som jag svimmat av värme. Men jag somnade i alla fall tillslut och när jag vaknade kände mig väldigt medtagen.
Sedan när vi gick till vårdcentralen kändes det som om all min kraft i kroppen var slut, och tyvärr var det jättevarmt inne på vårdcentralen, så det fick ju mig att må väldigt dåligt.
När jag kom hem hade jag massor med pirr i benen, brännande hud och smärtande leder. Känner mig febrig och önskar att någon kunde sänka min kroppstemperatur till 36 grader för det är bara då det inte känns som om min hjärna kokar.
Men men, dagen har väl vart bra ändå.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se