Direktlänk till inlägg 23 januari 2014
Ja det kan man fråga sig. Vad har jag åstadkommit i mitt liv?
Jag anser att jag har åstadkommit en del. Nej jag har inte något jobb, men jag är övertygad om att jag genom min blogg och de nätverk jag skapat för att främja samtal om psykisk ohälsa gjort mycket mer nytta än om jag haft något skitjobb på McDonalds.
Jag tror att jag lyckats inspirera många och jag tror även att jag är en förebild för många unga som tror att de inte kan ta sig ur sitt självskadebeteende. Jag är det levande beviset för att det går. Idag är det ett år och en månad sedan jag sist hade ett återfall.
Jag tror att risken för återfall alltid kommer finnas där, men att den blir mindre och mindre med åren.
Jag har inte alls samma mängd självskadetankar idag som jag haft tidigare och jag tycker inte ens att det är svårt att stå emot tankarna när de kommer.
Jag kanske inte har åstadkommit det jag "ska" med hus, bil och jobb. Men jag har övervunnit så otroligt mycket annat.
Jag lever och det är en seger i sig. Jag lever trots de motgångar jag har i mitt liv. Jag kämpar för att fortsätta leva trots slag efter slag.
Jag känner ibland att jag inte åstadkommit någonting när jag tittar på hur samhället vill att man "ska leva".
Men vet ni va? Idag känner jag att jag faktiskt bidragit om än lite, till att hjälpa till att få ett öppnare samtalsklimat kring psykisk ohälsa. Jag har hjälpt människor att finna inspiration, jag har hjälpt personer att våga söka hjälp och jag har inspirerat människor att prata öppet om psykisk ohälsa.
Jag tror att det även är många som känt igen sig i mina texter och som funnit tröst i att de inte är ensamma.
Då måste jag väl ändå ha åstadkommit något?
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se