Direktlänk till inlägg 1 februari 2014
Ja, visst är det skönt att leva efter filosofin att andra får skylla sig själva om de blir ledsna, upprörda eller kränkta över något vi gör eller säger. Då behöver man ju inte själv ta ansvar över hur man behandlar andra.
Att slå ifrån sig alla andras reaktioner som överkänslighet och att de är lättkränkta och därför får skylla sig själva är bara ett egoistiskt sätt att tänka för att slippa ta hänsyn till andra människors känslor.
Det är aldrig så lätt att man bara är "överkänslig" och blir kränkt för "småsaker" Många gånger handlar det om att man varit med om situationer där man blivit kränkt och det har medfört att personen reagerar instinktivt på kritik. Gamla känslor blandas med nya.
Så har man varit med om något kränkande, och sedan är med om något som påminner om det kränkande man var med om förut reagerar man genom att uppleva dubbel kränkning då man känner av både det gamla och det nya.
Till exempel ett barn med en viss övervikt blir mobbat under hela sin uppväxt mår dåligt och känner sig kränkt. När detta barn sedan växer upp, kanske går ner i vikt och lever ett tillsynes normalt liv. Sen kommer den ödesdigra kommentaren "Vad tjock du har blivit" I samma stund som denna kommentaren uppfattas av hjärnan kommer minnena och tankarna från år av mobbning. Man blir ledsen, upprörd och känner sig kränkt.
Det beror inte på att man är överkänslig, Det beror på att hjärnan ständigt jobbar med att bekräfta de värderingar och föreställningar som vi tagit till oss tidigare.
Att kalla någon som berättar om sina känslor för "lättkränkt" eller "överkänslig" är att förminska den personens känslor och genom att förminska en människas känslor förminskar man också dennes känsla av värde som människa.
Genom att kalla någon lättkränkt osynliggör man en människas lidande och sätter även själv upp regler för vad man får ta illa upp över och inte.
Hur skulle sådana regler se ut? Vad får man bli kränkt, ledsen eller upprörd över?
Får man bli ledsen för en elak kommentar?
Får man bli kränkt om man blir utesluten ur en grupp?
Får man bli upprörd över en våldtäkt?
Och kanske viktigast av allt? VEM är det som ska sätta upp dessa regler? Vem ska bestämma vad man får bli kränkt över?
Hur skulle ett sådant samhälle se ut? "Du ska inte känna dig kränkt, men du.. du måste göra det!"
Vem är det som ska sitta som en diktator och bestämma över andra människors känslor?
Att känna sig kränkt är ett komplext samspel över en människas tidigare erfarenheter, personens egna självbild och även dem miljö personen befinner sig i spelar roll.
Ni som kallar människor för överkänsliga, har ni någon gång tänkt på att det är ni som är underkänsliga?
Att ni saknar förmågan att sätta er in i och förstå hur den "överkänslige och lättkränkta" känner? Att det är ni som saknar empati.
Har ni någon gång gråtit för någon annans skull? Har ni någonsin känt hur medlidandet kramar om hjärtat när ni sätter er in i en annan människas situation? Kan ni förstå att alla människor upplever saker olika. Kan ni sätta er in i och förstå att "den småsaken" ni tyckte man var lättkränkt över är precis lika kränkande för den personen som något som du anser "godkänt att vara kränkt över".
Kan du inte förstå det, så sluta bry dig om vad jag blir kränkt över!
Säg aldrig till något att sluta vara så kränkt!
Säg aldrig till någon att sluta känna de den känner någonsin, för vi lever redan i en så känslokall värld med ett så otrolig hårt klimat.
Att säga att det är den kränktes ansvar att inte bli kränkt är som att säga att det är ett våldtäktsoffers fel att den blivit våldtagen.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se