Det börjar märkas att Fluffis är borta. Inte för att det är tomt på katter, utan för hur mycket de andra har "tagit över", speciellt Ghost. Fluffis var ju min lilla bäbis och han betraktade mig ganska mycket som sin ägodel som han absolut inte ville dela med någon annan. Därför har det alltid varit Fluffis som suttit bredvid mig i soffan. Det är Fluffis som legat i min säng och det är alltid Fluffis som hållit sig i min närhet. Men nu när han är borta har Ghost inte lämnat min sida knappt. Ghost har aldrig vart såhär mot mig innan. Kanske för att Fluffis inte accepterade det?

Ghost har sovit i min säng varje natt och suttit bredvid mig i soffan hela dagarna. Det har han inte gjort tidigare. Kanske han känner av min sorg? Jag tror att Ghost känner av saknaden också då han börjat med vissa stressbeteenden som han inte haft tidigare. Vi försöker att leka med honom så mycket vi kan men det har inte hjälpt. 

Jag hoppas att vi alla kommer må lite bättre snart.

Katterna klarar sig nog.. En tråkig grej är dock att Beauty inte vill äta. Tyvärr är det för att hon vägrar äta något annat än Royal canin skit foder.. Hon har bara ätit några få gram om dagen av den andra maten. Så verkar som att vi kommer behöva ge Royal Canin till henne i fortsättningen så att hon äter. 

Men Ghost får fortsätta med Orijen då det passar honom bäst. Så blir att köpa olika foder till dem för annars lär väl Beauty svälta ihjäl den envisa skitan :P 

Jag saknar Fluffis väldigt mycket och kommer hela tiden på mig själv att titta efter honom. Men samtidigt känner jag att det var det enda rätta valet. 

Han hade lungorna fyllda med vatten pga hjärtsvikten. Tror inte han hade överlevt natten om vi inte hade åkt in och avlivat honom.

Försämringen kom så plötsligt så det kändes som man inte riktigt han tänka igenom hur man skulle göra. Men på djursjukhuset trodde de inte att han skulle ha mer än ett par månader kvar även med operation. Vi valde att avliva så han inte skulle behöva lida. Det kändes bra att han inte behövde kvävas långsamt till döds. 

Vi har ju hela tiden vetat att han har ett hjärtfel så att han skulle dö av hjärtsvikt har vi ju vetat länge. Men även om ha dog ung, inte ens sex år gammal så var han den bästa katten i världen och jag ångrar inte en sekund att vi köpte honom. Han var min bästis under många år :) 

Tror inte att jag någonsin kommer få träffa en lika underbar katt som lilla Nuffe. Men jag är så glad att vi fick ha den tid vi hade.

 

Ruth

2 mars 2014 11:32

Festligt att Ghost går in i rollen som "förstekatt" och vill ha dej till sin människa. Nu kommer nog relationen mellan er att bli starkare och ni kan hitta fram till en fin vänskap. Fantastiskt att djur kan känna egen sorg, och också sin människas sorg. Kram

Sara Modigh

2 mars 2014 13:22

Jaa, Det var verkligen oväntat att Ghost skulle "ta över" efter Fluffis för innan har Ghost inte vart så intresserad av mig.
Men tror att han känner av att jag är ledsen och han känner nog att han får vara med nu när Fluffis inte är här och jagar bort honom.
Kram

 

Jakob

2 mars 2014 12:22

Jag älskar dej! Saknar också nuffe jättemycket! men det är tur att vi har de andra som kan fylla tomrummet lite, även om nuffe var våran lilla bebis. Mycket fint skrivet :)

Sara Modigh

2 mars 2014 13:23

Fluffis var en speciell katt som vi aldrig kommer glömma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...