Nu mår jag lite bättre igen. Vändningen kom väl igår då jag hade en jättetrevlig dag. Var först en sväng till vårdcentralen för att visa upp mina blåmärken nu när jag har dem eftersom de hade försvunnit förra gången jag var där. 

Läkaren sa då att det bara var att komma förbi nån dag då jag hade blåmärkena så att han verkligen kunde se om de var blåmärken eller rörde sig om något annat. 

Nu fick ha se och han höll med om att de var blåmärken och han tittade på lite blodprover som jag lämnat tidigare och på dem såg allt bra ut. Så det känns ju skönt. Han sa att det förmodligen är så att jag får blåmärken av tryck. Till exempel om jag sitter på knä på golvet.

Vilket stämmer ganska bra överens med hur blåmärkena fördelar sig. 

Här är några bilder från den senaste tiden:

Blåmärkena är ju främst på framsidan av smalbenen och runt knäna. 

I alla fall, När vi var klara på vårdcentralen åt vi lite lyxlunch med varma bananer och choklad medans vi tittade på farmen. 

Efter det bar det av till frisören för att göra en testuppsättning på håret. 

Det gick väldigt bra och hon var så trevlig så det känns väldigt bra faktiskt..

Utanför frisören stötte vi även på en av mammas vänner och vi stod och pratade en stund vilket jag tyckte var väldigt trevligt. 

Sedan åkte vi runt till lite affärer och gjorde lite småärenden, Känns väldigt skönt att jag klarar allt detta så bra nu för tiden. Förr hade jag aldrig klart att åka runt på så här mycket under en dag. 

Jag är så glad att jag mår så pass bra som jag faktiskt gör när man tänker på omständigheterna. Det är klart att man kommer ha perioder där allt går upp och ner. Men just nu idag så mår jag bra och det värdesätter jag väldigt mycket. 

Det känns som om jag börjar klara mer och mer utmaningar jag sätter upp och det hjälper mig så otroligt mycket att veta att jag klarar av saker som jag inte klarat förut för det betyder ju att jag går framåt. Ibland får man pausa lite och faktiskt tänka efter för att lägga märke till förändringarna. 

 

Zara

4 mars 2014 15:20

Tycker du är grymt duktig! Tänk vad långt du har kommit!
Igår pratade jag med en person som sa något väldigt smart.
Det handlade om det där med att man aldrig är nöjd för man har aldrig kommit så långt som man vill.
Det hon sa var att Här är kanske målet man vill till. Man kanske inte riktigt är där men man är en bit påväg. Man är inte kvar där man började heller utan man har faktiskt tagit sig någonstans. Livet handlar om att utvecklas och det gör man hela livet. Så man borde vara snällare mot sig själv och fokusera på att man tagit sig någonstans istället för att se att man inte är där man vill vara.
Svårt att förklara i text men jag hoppas att du förstår och att du är stolt över dig själv för det tycker jag verkligen du ska vara :D

http://onkens.blogspot.com

Sara Modigh

4 mars 2014 15:44

Jaa, det var väldigt bra sagt. Det är svårt att faktiskt stanna upp och uppskatta hur långt man faktiskt kommit om man bara fokuserar framåt hela tiden. Ja måste lära mig att stanna upp titta bakåt och se hur långt jag faktiskt färdats :)

 

Ruth

4 mars 2014 19:02

Åh, så roligt att läsa att du haft en bra dag. Varje bra dag är ju värd mycket. Och du ska vara stolt över dej själv, för du gör stora framsteg! Kram

 

Rebecka

4 mars 2014 19:08

Fantastiskt att du kunde njuta

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...