En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Direktlänk till inlägg 29 mars 2014

Historier om hur svårstucken jag är

Av Sara Modigh - 29 mars 2014 14:15

Varning för otäcka bilder!


Jag lovade ju för ett tag sedan att jag skulle berätta mina historier om vad jag har fått vara med om just för att jag är en sådan människa som är väldigt svårstucket..Visst är det typiskt att just jag som är sjuk och måste stickas regelbundet är så svårstucken :P


I alla fall.. Jag har alltid varit svårstucken. Mina kärl ligger väldigt djupt och de är dessutom små och har tendensen att rulla iväg när man skall sticka i dem. 

Just nu finns det bara ett brukbart kärl i min högra arm, och det tog häromdagen när jag skulle få mitt dropp fyrtio minuter att få in nålen i ett blodkärl. 


Det var ju tyvärr inte första gången det har vart problem på grund av att en perifer venkateter ska sättas. 

 


Jag mins inte riktigt när det för första gången började strula med att jag är svårstucken. Det är väl egentligen något jag alltid varit. Det är ju oftast svårt att ens ta ett blodprov på mig. 


Men i alla fall för ett par år sedan så hade jag väldigt svår b-12 brist, vilket i sin tur ledde till att jag fick svår anemi. När jag väl kom till sjukhuset hade jag ett blodvärde på 77 (bör ligga på 120) och behövde därför en blodtransfusion. 

Då skulle en PVK sättas i ett kärl i mitt armveck så att jag skulle kunna fyllas på med mer blod. 

Men det gick inte riktigt som det skulle. PVK:t kom inte riktigt rätt och en del av blodet läckte ut under min hud. Det gjorde väldigt och för det spände väldigt mycket under huden. 

När jag frågade om det sa det att det var normalt. 

Men efter ett tag testade de att flytta blodet till andra armen och även hamlade inte PVK.et helt rätt utan det läckte ut en hel del där också. 

Efter blodtransfusionen hade jag stora nästan svarta "blåmärken"  eller kanske snarare "blodmärken"i armvecken.

 

Det tog typ en månad innan dessa märken var helt borta så det var inte så roligt. 


Det var nästan i samma veva som nästa historia också utspelade sig. Jag skulle nämligen göra en PET? CAT? scan.. eller nån scan i alla fall, jaja..Ja då fick jag dricka en liter kontrastvätska som smakade för djävligt rent ut sagt! Fy vad hemskt det var! Usch.

Jag fick en halvtimme på mig att dricka upp och jag drack och drack och drack. 

Sedan var det dags att hoppa upp på britsen för att få en PVK satt så att de skulle kunna spruta in kontrast i blodet också. Och där sket det sig. 

De stack och stack och stack utan att kunna få in nålen i ett kärl. De stack i armvecken, i båda handlederna, på båda handryggarna och slutligen fick de gå ner och titta på fötterna för att se om de hittade några kärl där. Vilket de inte gjorde. Så efter en timme när kontrasten jag druckit slutat verka fick jag åka hem utan att göra nån undersökning. 


Det har också hänt att man har behövt ringa narkospersonal för att sätta PVK på mig och sist diskuterade man även att hämta personal från ambulansen där de är mer tränade att sticka då det är väldigt viktigt när man jobbar i ambulans att snabbt kunna sätta ett PVK. 


Det verkar i alla fall som jag kommer kunna få en venport av något slag. Men det kan nog ta tid. Vi får se vad läkaren säger. 

Jag hoppas att jag kan få en rätt snart för att ha folk grävandes med nålar i armen flera timmar om året är ingen jag ser fram emot direkt!



 
 
Maria

Maria

29 mars 2014 14:28

Men oj, vilka blåmärken!! Jag har fått så 2 gånger och det var självklart på högsommaren, jag kom in akut och hade bara t-shirt på mig och när jag skulle hem igen - du skulle sett folks blickar, jag såg ju ut som värsta sprutnarkomanen :p

http://missmanic.se

Sara Modigh

29 mars 2014 17:14

Jaa. Jag har som tur är bara behövt få en blodtransfusion en gång och det är jag glad för. Det tog ju en månad innan märkena var helt borta. Folk kollade ganska konstigt på mig med när jag hade dessa nästan kolsvarta stora “blåmärkena” i armvecken

 
Lovisa Ivarsson

Lovisa Ivarsson

29 mars 2014 16:51

Men fy!

http://artoflovisa.com

 
stina

stina

29 mars 2014 18:12

Att vara svårstucken kan inte vara lätt när man har mkt kontakt med sjukvården. Hade en patient en gång som var superbt svårstucken pga anorexi. Ett kabiven gick extravasalt på henne, och hon fick ett enormt sår, med nekros och en stor grop ner till senorna osv. Tog ett tag innan det läkte, hon fick ha VAC. så de satte en CVK tillslut, och då blev det mkt bättre, slapp sticka henne osv. oc ingen risk för att något kärlretande ämne skulle gå extravasalt.

Så jag tycker absolut du borde få en subcutan venport, tror det skulle underlätta enormt mkt.

Jag är inte särskilt svårstucken oftast, men när jag låg på handkirurgen stack de mig ofta och ville ha fyra PVK:er samtidigt, så jag fick i armvecket, på handen och en i varje fot. Fick blodtransfusionen i foten.

Hoppas det löser sig för dig!
Kram

http://astrocyt.blogspot.com

Sara Modigh

29 mars 2014 18:25

Ja jag hoppas på det med. De vill inte sätta nån venport i dagsläget utan vill att vi ska prova att ringa in narkospersonalen till att sticka mig först. Tydligen är det en alldeles för stor risk att ha en Port a Cath eller liknande.

 
Lilly

Lilly

29 mars 2014 19:36

Ja fy, lider av samma elände här. Inte är det kul inte.

http://lillyfees.blogspot.com

Sara Modigh

29 mars 2014 21:34

Nej, verkligen inte.

 
Linnea

Linnea

30 mars 2014 00:27

Vet precis hur det är. Ser lika dan ut på armarna efter sticken.
Jag tvingar dom å ta i händerna

http://mobil.baralillalinnea.bloggplatsen.se

Sara Modigh

30 mars 2014 11:59

Har tyvärr inga bra kärl där heller :/

 
Sara

Sara

30 mars 2014 19:48

MEN USCH!! JAg som är livrädd för sprutor skulle nog aldrig klara av att bli stucken så mkt och stå ut med dessa blåmärken med mera. TYcker du är grymt stark!

http://hungryeyes.bloggplatsen.se

Sara Modigh

30 mars 2014 22:27

Tack så mycket.. Tyvärr har man inget val när man är sjuk. Tycker det är fruktansvärt jobbigt. Men samtidigt behöver jag ju medicinen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara Modigh - Måndag 17 feb 20:15

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Av Sara Modigh - Torsdag 13 feb 12:36

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Av Sara Modigh - 20 december 2019 04:47

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...

Av Sara Modigh - 10 september 2019 16:30


"Du skrattar ju, så då kan du väl inte må så dåligt?"   Ja, jag är en person som skrattar mycket tillsammans med familj och vänner. Jag har en "bubblig" och energisk personlighet och människor i min närhet säger ofta att de blir glada av att vara...

Av Sara Modigh - 25 juli 2019 03:00


De allra flesta människorna jag känner älskar sommaren och värmen. Sommaren är semester, sol, bad, fest, värme och allt som är roligt.  Men för mig är det allt annat än roligt, hela sommarhalvåret innebär en försämring i min MS. Ju varmare det blir...

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se