En tjej :)

22 april 2014 15:07

Wow. Du är grym! Hur lång tid har det tagit att komma till den vikten du har nu? :)
Vad har hänt på din mage? :/ De sträcken typ?.. <3

Sara Modigh

22 april 2014 15:55

Jag har gått ner 22 kilo på ett år.
"Sträcken" som du kallar det är striae, som man får när man går upp i vikt fortare än huden växer. Det är väldigt vanligt att man får i puberteten, när man är gravid, går upp mycket i vikt på kort tid eller vid muskelbyggning.

Stella

22 april 2014 15:37

Lchf är ingen ohälsosam metod.. om man äter RÄTT. kött/fisk/kyckling.. grönsaker. BRA fetter tex smör och ägg. Man får INTE högt kolesterol, högt blodtryck osv.. utan snarare får man mycket bättre värden när man har ätit kosten ett tag utan att fuska. Vi lchf:are sitter inte och äter smör med sked som vissa tror. Vi äter vanlig mat utan kolhydraterna och lägger till tex en fet sås istället. En vanlig måltid brukar bestå av en köttbit, någon grönsak, lite sallad och en sås. Dessutom är det väldigt många som äter Lchf för att dom mår bättre av det, mer energi och bättre värden och inte som en bantningsmetod.

Sara Modigh

22 april 2014 15:50

Fast att leva på bara bacon är inte bra för någon.
Har aldrig sagt något om LCHF, men i min mening så finns det inte tillräckligt många studier på vad som händer med kroppen om man äter LCHF kost under 30-40 år för att man ska kunna säga om det är bra eller ej.

Alice Follin L

22 april 2014 16:06

Hoppas du inte har nåt emot att få kommentarer till dina inlägg :) Märker att jag blivit himla aktiv med att kommentera nu när jag äntligen är "med dator" igen. Hopplöst att försöka skriva nåt vettigt på iPhonens miniknappar. Och det är ju så, man blir lätt lite extra nätaktiv när man är sjukskriven och som i mitt fall isolerad. Det blir en output, ett socialt sammanhang. Och det är svårt att inte kommentera för gud vad mycket intressant som diskuteras på mina favoritbloggar. En positiv bieffekt av sjukskrivning, det här att man har tid att engagera sig :)

Det här ämnet alltså :( Det krossar mitt hjärta. Ser alltför många människor omkring mig räkna kalorier, hysteriskt fly kolhydrater, träna maniskt osv. Blir mentalt stressad bara av att se på. Människor skrämmer mig. Denna sektliknande övertygelse, besatthet. Säger inte att det är dåligt att ta hand om sin kropp och själ, äta näringsrikt - tvärtom (så klart)! Men det är sättet det görs på. Har väldigt svårt att se det som en passion, nåt man brinner för. Jag kan ha fel, men det känns i mina ögon alldeles för maniskt och framför allt känns det uteslutande snarare än bejakande. Alltså det handlar så mycket om vad man INTE får göra, snarare än en kärlek TILL något, till exempel träning. Det är inte det att jag inte förstår, jag lider själv av ätstörningar (allvarliga, och sedan många år), men en tröst för mig är att jag är medveten. Är man medveten så har man åtminstone ett bra utgångsläge, man vet vad man har att jobba med, sikta mot. Att människor som (i mina ögon) lider av ätstörningar förklär det i hälsomedvetenhet, DET skrämmer mig mest av allt. Min erfarenhet är att samarbetar du med kroppen så samarbetar den med dig. Visst kan man vilja gå upp/ner i vikt, vilja uppnå förändring, och personligen tror jag isåfall på långsiktiga mål. Tror att alla förändringar måste få ta tid. Och tror sällan på att slaviskt följa en viss diet utan tror mer på att lyssna på kroppen och se det ur ett stort tidsperspektiv. Åtminstone om man vill åt en varaktig förändring. Det är mina tankar.

Sara Modigh

22 april 2014 16:32

Det är alltid kul att få kommentarer :)
Jag gillar att få höra andras perspektiv på saker och ting.
Jag håller verkligen med dig i att det är skrämmande att se den besattheten i att gå ner i vikt.. Det känns som om hela samhället är ätstört. Varenda människa verkar ju provat någon diet och i varenda tidning skrivs det om de senaste sättet att gå ner i vikt.
Det handlar inte om hälsa längre utan bara om att gå ner i vikt.

Alla dessa restriktioner i kosten som man förväntas göra leder i min mening bara till näringsbrister och en sämre hälsa i slutändan.

Det kommer ju dessutom mer och mer forskning som tyder på att det är bättre att vara lite överviktig än normal eller underviktig. Ändå eftersträvas alltid en smal kropp. Det känns som vi har en rätt snedvriden bild på vad kropp och hälsa egentligen är.

Alice

22 april 2014 19:10

Nej, huvudsaken är ju att man ska må bra, både fysiskt och psykiskt!
Det är ju mycket bättre om man ser till att äta rätt och att motionera med jämna mellanrum, det tjänar man på i längden.

Sara Modigh

22 april 2014 21:11

Ja, så är det ju om man ser till hälsans bästa.

Anette

23 april 2014 11:25

Kan bara hålla med dig. Det viktiga är inte vikten utan hur man mår. Min hälsa och matintag har varit detsamma oavsett min vikt, men ändå ska folk vara där med pekpinnar och döma om saker de inte vet något om.

Väger man för lite är det fel, väger man för mycket är det fel, är man normalviktig kan man träna för att bli smidigare och få snygga muskler osv osv.

Är också oerhört trött på detta fokus på vikt. Vikt och hälsa hänger inte ihop.

Sara Modigh

23 april 2014 21:45

Jaa, det är alltid folk som ska komma och lägga sig i hur man sköter sin kost, för att bli smal. För det är tydligen det enda som räknas.
Tycker det är så trist med alla dessa förtryckande kommentarer förklädda till "oro" för hälsan. För hur hälsosamt är det egentligen att banta?

Annie

23 april 2014 20:24

Tycker det är oroande med dem där kommentarerna i inlägget!
Det viktigaste är väl ändå att vara Hälsosam och Må bra! inte absolut att bli smal .. Jag gillar ju varken bantning eller dieter.
Jag tränar och äter hälsosamt Och det går bra!

Har aldrig bantat och kommer inte att göra heller.
Skrev ett inlägg om det igår, kolla det ifall du vill :-)
Kram A/

Sara Modigh

23 april 2014 21:46

Det ska jag absolut läsa när jag har tid :D
Men gifter mig om mindre än 3 dagar så har knappt fem minuter att sitta ner just nu :P

Det är tur att jag skrivit många blogginlägg i förväg :P

Lelle Karlsson

24 april 2014 06:47

Du är fin som du är, stå på dig// kram...

Sara Modigh

24 april 2014 09:09

Tack så mycket.

Elli

26 april 2014 23:06

Det viktigaste är ju att man mår bra! Jag slutade träna och bry mig om vad jag äter pga. Mönster som spårade ut i seriösa ätstörningsproblem och jag har aldrig mått bättre. Jag antar att jag gått upp i vikt men ärligt, inget kan slå hur bra jag mådde efter att jag sade upp träningen!